Smedslätten är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun och är en del av Bromma trädgårdsstad. Stadsdelen har fått sitt namn av Smedslättens gård, belägen nära Mälaren, och ligger sydväst om stadsdelen Äppelviken och öster om stadsdelen Ålsten. I norr går gränsen längs Nyängsvägen och i öster utefter Äppelviksskolan, och genom stadsdelen går huvudvägen Alviksvägen.
En stor del av stadsdelen utgörs av tät blandskog. Smedslätten nås med Nockebybanan till någon av hållplatserna Klövervägen eller Smedslätten (vid Smedslättstorget).
Historia Arkeologiska fynd
En del arkeologiska fynd har gjorts i Smedslätten. Vid utbyggnaden av Smedslätten på 1920-talet undersöktes några mindre rösen innan de skulle tas bort. Bland fornlämningar i Smedslätten är en av de äldsta fynden en holkyxa från bronsåldern. Holkyxan hittades i närheten av Kämpakumlet vid Aladdinsvägen 32 i Smedslätten. Kämpakumlet undersöktes år 1922. En annan fornlämning i Smedslätten som är bevarad, är ett röse, som finns på en klippa på ett krön av moränbunden bergrygg i Ålstensskogen nordväst om Solviksbadet. Det är ett bronsåldersröse (RAÄ 3), som är 8 meter i diameter och 0,6 meter högt. Röset ligger i stadsdelen Smedslätten och kan dateras till yngre bronsålder (1100–500 f.Kr.). Bronsåldersröset låg vid sin tillkomst 15 meter över havet, mot 30 meter nu. I december 2007 gjordes ett nyfynd av en skålgropssten i hällmarkstallskogen Drömdungen vid Smedslättsskolan på Drömstigen 12. I stenen syns många älvkvarnsliknande gropar, de flesta sannolikt naturbildningar, men den har minst tre älvkvarnar.
Smedslättens gård
Smedslättens gård och omgivningar köptes under 1800-talets mitt av Hedvig Charlotta Sunnerdahl och förblev i denna släkt fram till 1930-talet. Huvuddelen av marken såldes till Stockholms stad av Magna Sunnerdahl (1863–1935) 1922, men den kvarvarande marken kallas fortfarande Sunnerdahlska området. Under 1700-talet fanns här torpen Övre Smedslätten, som hörde till Åkeshov och Nedre Smedslätten som hörde till Ulvsunda. Nedre Smedslätten köptes 1808 av en änka vid namn Anna Margareta Lundberg, som 1818 arrenderade även Övre Smedslätten. Dessa var då inte längre torp utan säteri.
När staden av fröken Magna Sunnerdahl inköpte egendomen Smedslätten behöll hon i sin ägo ett område mellan Alviksvägen och Mälaren. Hon bodde ännu kvar på gården då en stor del av Smedslättens mark såldes till Stockholms stad 1922. Det kvarvarande Sunnerdahlska området, Smedslättens gård med närmast omgivande mark, omgärdades då av ett högt svartmålat staket med spetsiga järnstolpar. Ingången till "den förtrollade trädgården" var genom järngrindarna vid Alviksvägen 131. Inom Smedslättens gårds område fanns då, förutom själva gården, en handelsträdgård, där trädgårdsmästaren sålde blommor och grönsaker, och en trädgårdsmästarbostad, som hade byggts 1909. Denna del av gården inköptes på 1950-talet av byggmästare Lars Erik Lundberg på Lundbergföretagen i Norrköping, som åren 1961–1965 uppförde ett radhusområde av mycket hög klass.
Under åren 1935 till 1962 efter Magna Sunnerdahls död förföll Smedslättens gård. För ungefär hälften av det område, som hon hade behållit i sin ägo, fastställdes i början av år 1939 en stadsplan, som i huvudsak avsåg trevånings hyreshus. Genom avtal med de fyra storbyggmästarna, som exploaterade marken, erhöll staden för utläggning till park rätt väsentliga delar av den marken. Bebyggelsen sköt stark fart, men när andra världskriget kom blev det tvärstopp i byggandet. Man kunde väntat sig att gården och parken mot sjön skulle bevaras, eftersom området i söder hade förbindelse med Ålstensskogen och i norr med Borgbergets reservat. Den sydöstra delen av Smedslättens gårds område inköptes privat på 1950-talet. Det var, som ovan nämnts, byggmästare Lars Erik Lundberg på L-E Lundbergföretagen, som köpte en del av den gamla gårdsmarken och på 1960-talet bebyggdes hela gårdsområdet med radhus. Omkring själva Smedslättens gårds område uppfördes 83 radhusvillor av mycket hög klass under åren 1962-1964. Den gamla manbyggnaden vid Smedslättens gård stod länge tom, men den restaurerades och byggdes om till arkitektkontor i slutet av 1960-talet.
Historiska förslag till trädgårdsstadsbyggande 1921 och stadsplan 1922 miniatyr|vänster|Förslag till trädgårdsstadsbyggande i Smedslätten upprättad av Axel Dahlberg och Thure Bergentz 1921.
Genom villabebyggelsen på 1920- och 1930-talen skedde den mest omfattande bebyggelsen av Bromma. Den så kallade Egnahemsrörelsen utvecklades starkt här. Tomterna uppläts inte med äganderätt, utan med så kallad tomträtt. En lag om tomträtt antogs av riksdagen 1907 och staden ville därigenom förhindra tomtspekulation. Tomträtten innebar att Stockholms stad ägde tomten, medan den som bebyggde den innehade den med tomträtt, som betalades med en årlig så kallad avgäld (årlig avgift) till staden. Under 1980- och 1990-talen avvecklades tomträtten i stor utsträckning. Då fick tomträttsinnehavarna lösa in "sina egna" tomter, i flertalet fall till värden under marknadsvärdet.
Förslag till trädgårdsstadsbyggande i Smedslätten undertecknat 1921. "Förslag från Stockholms stadsbyggnadskontor 1921." "Fågelperspektiv av gata å Smedslätten. Byggnaderna grupperas oberoende av gaturiktningen." "Tillhör tjänstememorial till Fastighetsnämnden av den 9 november 1921." Undertecknat Stockholms stads fastighetskontor, Stadsplaneingenjören Axel Dahlberg och Thure Bergentz, som var arkitekt och stadsplanerare.
Stadsplan för Smedslättens Trädgårdsstad 1922. "Förslag till stadsplan för delar av Ulvsunda, Ålsten och Äppelviken. (PL_238) "Tillhör Stadsplanenämndens skrivelse till Fastighetsnämnden av den 16 maj 1922." Undertecknat av Per Olof Hallman, som var arkitekt, stadsplanerare och Stockholms förste stadsplanedirektör.
När Smedslätten byggdes på 1920-talet föreskrevs en stadsplan som skulle efterlikna småstadsgatan. Därför placerades byggnaderna längs gatulinjen, vilket även framgår av Axel Dahlbergs och Thure Bergentz' förslag till stadsplan från 1921. Att konsekvent lägga husen i gatulinjen var det nya greppet. Husens placering utefter gatulinjen skapade ett vackert gaturum och frigjorde maximal yta för de privata trädgårdarna på baksidan. Husen skulle ha en egen trädgård och de skulle placeras utefter platsens ljusförhållanden för att undvika skuggeffekter. Ljus och solsken i både rum och trädgård var något som eftersträvades. Trädgårdarna på baksidan bildade tillsammans en större sammanhållen grön enhet, enligt denna princip. Tomterna bildar en grön enhet i mitten av kvarteret, eftersom husen följer gatans sträckning. Som jämförelse kan nämnas att då Äppelviken byggdes på 1910-talet placerades husen däremot på "lämpligaste" plats i terrängen. Att anpassa stadsplanen till den omgivande skogs- och naturmarken var då det nationalromantiska idealet.
Bland de viktigaste delarna i trädgårdsstaden var att det fanns träd och grönska. De större gatorna kantades vanligen av trädrader, som bildar en allé. Längs med Alviksvägen i Smedslätten planterades björkar i den gröna remsan mellan bilväg och gångväg. Vid Alviksvägen är husen placerade i gatulivet med trädgårdar på baksidan. Den svenska trädgårdsstaden skulle ha en sammanhållen bebyggelse, vara lagom tät och ha blandade boendeformer, småskalighet och ett varierat uttryck vad gäller gaturum och fasader. Det skulle vara enkelt att orientera sig i gatustrukturen och man skulle lätt kunna skilja på huvudgator och stråk. De offentliga platserna var en viktig del av trädgårdsstaden och man skulle skapa individuella och karaktärsfulla gator, platser och torg, som var kantade av träd och annan växtlighet.
Historiska kartor
Bebyggelse
De första villorna i Smedslätten 1922-1924
1922 köpte Stockholms stad en stor del av ytterdelen av Smedslättens gårds mark, den norra delen av området som skulle bebyggas med villor. Under åren efter 1922 uppfördes i Smedslätten ett trettiotal villor av monteringsfärdigt material, vilket senare blev regel för de så kallade småstugorna. Övriga delar av gårdens mark såldes senare för bebyggelse i privat regi.Stockholms gatunamn, 1992, sidan 567. På delar av Smedslättens gårds ägor uppfördes Äppelviksskolan 1924. En lång rad villor och radhus började att byggas därefter på samma sätt som på övrig före detta gårdsmark i Bromma.
Smedslätten byggdes ut under 1920-talet med standardiserade och monteringsfärdiga villor. Ett tjugotal villor ritades av Stockholms stadsbyggnadskontors arkitekt Thure Bergentz. Under åren 1922-1924 ritade han 20 stycken typhus för Smedslätten. Husmodellen för typhusen var en ritning som var generellt utformad så att ett flertal hus skulle kunna byggas från samma ritning. Typhusen var tillverkade av AB Industribostäders Patenterade System, så kallade IBO-hus, som var prefabricerade hus av standardiserat och monteringsfärdigt material. Några av dessa tidiga typhusvillor finns kvar i sin ursprungliga utformning. I övrigt var det arkitekterna vid Egnahemsbyrån, Edvin Engström (1890-1971) och Gustaf Pettersson (1887-1925), som ritade flertalet av husen som uppfördes i Smedslätten. Gustaf Pettersson var anställd redan 1910 och Edvin Engström från och med 1913. Edvin Engström ritade sin egen villa på Igelkottsvägen 65 i Stora Mossen och lät år 1937 bygga villan åt sig själv.
Engström och Pettersson, som ritade många av villorna, var stadens egna arkitekter vid Stockholms stads lantegendomsnämnd. Edvin Engström var föreståndare för Egnahemsbyråns husbyggnadsavdelning och han hade tidigare ritat ett flertal hus i Gamla Enskede samt senare ritade han även funkishusen i Södra Ängby. I Äppelviken ritade Gustaf Pettersson och Edvin Engström nästan 100 villor vardera. Andra arkitekter var Gustaf Larson (1884-1962), Ragnar Larsson (1883-1956) och Folke Hedman. Liksom i Äppelviken ritades flertalet av husen i Ålsten av Edvin Engström eller Gustaf Pettersson från fastighetskontorets egnahemsbyrå, men även Björn Hedvall, Natanael Karlsson och Ernst Spolén ritade villor. I Äppelviken ritade Folke Hedman, som var både arkitekt och byggmästare, 1917 bland annat villan på Majvägen 20 i nationalromantisk stil. Många villor är formgivna av byggmästaren, men även dessa hus följer tidens stil. I Smedslätten ritade arkitekten Gustaf Pettersson villor, bland annat vid Linneaparken. I Äppelviken hade han 1917-1922 ritat villor på bland annat Korsvägen, Dalstigen, Klövervägen, Sagostigen, Alviksvägen och Rundavägen. 1920 ritade Gustaf Pettersson biografbyggnaden Bromma-Teatern i Alvik tillsammans med Sven Erik Lundqvist (1885-1963).Lantegendomskommittén var en kommunal inrättning i Stockholm, som grundades 1907, vars uppgift var att förvalta och bebygga de lantegendomar som Stockholms stad förvärvade utanför tullarna sedan 1904. Kommittén som 1908 ombildades till Stockholms stads lantegendomsnämnd hade stor betydelse för tillkomsten av Stockholms trädgårdsstäder. Lantegendomsnämnden efterträddes 1920 av Stockholms stads fastighetskontor.Göran Söderström och Siv Bernhardsson (red.), Stockholm utanför tullarna: nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholmiana, Stockholm, 2003.