HimalayasiskaSveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter , läst 2016-02-10 (Spinus thibetanus) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
Utseende Himalayasiskan är en relativt liten fink med en kroppslängd på tolv centimeter. Jämfört med liknande grönsiskan saknar den gula fläckar på vingarna. Hanen är huvudsakligen olivgrön med gulakigt ögonbrynsstreck och gulaktig undersidan. Honan är kraftigt streckad med otydligt gulaktigt vingband.Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
thumb|right|Himalayasiska i Khangchendzonga Biosphere Reserve i västra Sikkim, Indien.
Läte Från himalayasiskan hörs en rad olika läten, som hesa toner, kvitter och drillar. Sången består vanligen av en mix av hesa och drillande toner.
Utbredning och systematik Himalayasiska förekommer i barrskogar från norra Indien till Nepal, östra Tibet och sydvästra Kina.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11 Tidigare placerades den i Serinus, men förs numera till Spinus efter genetiska studier.Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
Levnadssätt Arten häckar i bergsskogar av gran, hemlock och björk med tät undervegetation av rhododendron. Den påträffas också i blandskog med lärk, al och björk samt buskmarker mellan 2.800 och 4.000 meter över havet, i Myanmar ovan 1.500 meter. Vintertid påträffas den i liknande miljöer men på lägre nivåer, mellan 1.000 och 3.500 meters höjd i Himalaya och ner till 610 meter i Myanmar. Häckningssäsongen pågår troligen i maj-juni när de flesta individer ses i par.Clement, P. (2018). Tibetan Siskin (Spinus thibetanus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61339 15 april 2018).
thumb|right
Himalayasiskan lever huvudsakligen av frön, framför allt från al och björk. Den födosöker aktivt och rastlöst antingen på marken under buskar eller i trädtoppar. Fågeln ses oftast parvist eller i smågrupper, men vintertid kan gupper på upp till 200 individer formas.
Status Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig eller fåtalig.Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Finkar Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Fåglar i palearktiska regionen