Olof Edvin Verner "Eyvind" Johnson,Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003 född 29 juli 1900 i Björkelund i Överluleå församling, död 25 augusti 1976 i Stockholm,Eyvind Johnson nobelprize.org var en svensk författare och översättare.
Eyvind Johnson var en proletärförfattare som tog intryck av samtidens nya litterära strömningar. Han betraktas som den moderna romankonstens främste banbrytare i Sverige. Han debuterade 1924 och fick sitt genombrott på 1930-talet med den självbiografiska romansviten Romanen om Olof. Till hans främsta verk hör Krilontrilogin, Strändernas svall och Hans nådes tid.
Han blev ledamot av Svenska Akademien (stol nummer 11) 1957 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1974, tillsammans med Harry Martinson – det senaste tillfället som nobelpriset i litteratur har delats mellan två personer.
Biografi miniatyr|Bagarstugan i Björkelund där Eyvind Johnson föddes år 1900. Eyvind Johnson (ursprungligen Olof Edvin Verner Jonsson) föddes den 29 juli 1900 i utkanten av Boden. Fadern, Olof Jonsson, stammade från Värmland och modern, Cevia Gustafsdotter, från Fridlevstad i Blekinge. De kom till Norrland för att de följde med rallare när järnvägen drogs fram. Fadern var stenarbetare, som byggde broar och murar där banan skulle fram, och modern följde med ett ambulerande bageri, som försörjde rallarna med bröd.Örjan Lindberger, Norrbottningen som blev europé, sid. 10 Eyvind Johnson växte upp under mycket enkla förhållanden. Vid fyra års ålder fick han på grund av fattigdom flytta till en fosterfamilj, som var släktingar, i närheten. Han gick i folkskola i Svartbjörnsbyn till det år då han fyllde tretton år, vilket var hans enda formella utbildning. År 1913 flyttade han med fosterföräldrarna till Hedberget/Näsberg några kilometer söder om Murjek, där fosterfadern fått arbete vid Näsbergs stenbrott.Örjan Lindberger, Norrbottningen som blev europé, sid. 33
På försommaren 1915 lämnade han hemmet och livnärde sig genom att bland annat arbeta som timmerflottare, sågverksarbetare och biografvaktmästare. På hösten samma år dog fadern efter en längre tids allvarlig sjukdom.Örjan Lindberger, Norrbottningen som blev europé, sid. 43 År 1917 gick han in i den syndikalistiska fackföreningsrörelsens Bodenavdelning och var en tid sekreterare där. År 1919 kom han till Stockholm som socialistisk agitator och medlem i Ungsocialisterna och i LS av SAC. Där skrev han för socialistiska tidningar såsom Brand, Syndikalisten och Arbetaren. I Brand bidrog han fram till 1924 regelbundet med artiklar och revolutionära dikter under namnet Eyvind Ung. I Stockholm blev han också god vän med Rudolf Värnlund och tillsammans med några andra unga författare startade de tidskriften Vår nutid. År 1921 lämnade han Stockholm och reste som fripassagerare med en båt till Tyskland. Han kom att tillbringa större delen av de följande tio åren på kontinenten, först i Berlin och därefter i Paris där han levde ett mycket fattigt liv, försörjd av tillfälliga arbeten och magra honorar från Sverige för tidningsartiklar, noveller och romaner.Gavin Orton, Eyvind Johnson, sid. 12-13
På hösten 1923 återkom Eyvind Johnson tillfälligt till Sverige och blev sekreterare i Ungsocialistiska förbundets verkställande utskott, men lämnade förbundet 1924 efter en schism. Samma år debuterade han som författare med novellsamlingen De fyra främlingarna. År 1925 reste han till Berlin igen och vistades 1925–1930 i Paris där han livnärde sig som skribent. Han gifte sig 1927 med Aase Christoffersen (1900–1938) och bosatte sig samma år i Saint-Leu-la-Forêt strax utanför Paris. År 1930 flyttade han tillbaka till Sverige och fick några år senare sitt stora genombrott med Romanen om Olof, en delvis självbiografisk romansvit i fyra delar. Romanen skildrar hur det var att växa upp som ung man i Norrland under 1910-talet. Johnson växte själv upp i Björkelund utanför Boden i Norrbottens län där hans barndomshem finns bevarat. De erfarenheter och miljöer som beskrivs i romansviten var nya för litteraturen vid denna tid, men serien utgör också hans så långt mest konsekventa försök med inre monolog; nästan allt i handlingen beskrivs inifrån Olofs medvetande vid den tid då det äger rum. Jan Troell har filmatiserat verket under titeln Här har du ditt liv.Gavin Orton, Eyvind Johnson, sid. 13–16
miniatyr|stående|En ung Eyvind Johnson. Eyvind Johnson upprördes tidigt av den framväxande nazismen och fascismen i 1930-talets Europa. År 1934 medverkade han i den antifascistiska skriften Mänsklighet och hans antinazistiska hållning återspeglades också i de bokrecensioner han skrev i Arbetet 1932–1939.Lindberger Människan i tiden, sid. 14 Under spanska inbördeskriget engagerade han sig starkt i den rörelse som ville verka som stöd åt den republikanska sidan. Han var bland annat initiativtagare till volymen Till Madrid, i vilken tjugofem författare medverkade med bidrag som uttryckte solidaritet med den republikanska sidan.Lindberger, Människan i tiden, sid. 14-15
Under andra världskriget var Eyvind Johnson åren 1942–1945 redaktör för den norska motståndstidningen Håndslag, och även en aktiv skribent för Samfundet Nordens Frihets tidskrift. Han var starkt kritisk till den svenska neutralitetspolitiken.Lindberger Människan i tiden, sid. 15–16 Johnsons starka engagemang mot nazismen avspeglar sig i Nattövning (1938) där svenska nazister figurerar, liksom i de tre romanerna om Krilon, där världspolitiken skildras i allegorisk form, med karaktärer inspirerade från Nordens Frihet. Under kriget engagerade sig Johnson även i finska vinterkriget och tog stark ställning mot kommunismen i Sovjet och Östeuropa, vilket skulle få stor betydelse för hans författarskap efter kriget. I ett vårtal till studenterna i Uppsala 1951 kritiserade han de svenska kommunisterna och den så kallade tredje ståndpunkten vilket framkallade häftig kritik från en rad yngre författare.Lindberger, Människan i tiden, sid. 222 Eyvind Johnsons politiska hållning utvecklades från ungdomsårens socialism med starka intryck från Krapotkins anarkism till en på 1950-talet uttalad liberalism.
Efter kriget vistades Eyvind Johnson mycket på den europeiska kontinenten. Han var bosatt i Schweiz 1947–1949 och därefter ett år i England. Resor till bland annat Italien och Frankrike gav näring och inspiration till hans författarskap. Han var från år 1940 gift med översättaren Cilla Johnson. De bosatte sig år 1950 i en villa i Saltsjöbaden, vilket kom att bli deras fasta hem i tjugofem år. År 1953 utnämndes han till hedersdoktor vid Göteborgs universitet.Lindberger, Människan i tiden, sid. 484
Den 11 april 1957 invaldes Eyvind Johnson som ledamot i Svenska Akademien som efterträdare till Nils Ahnlund på stol nummer 11 och tog sitt inträde den 20 december samma år. Han var ledamot av akademiens Nobelkommitté åren 1959–1972.
År 1962 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris för romanen Hans nådes tid. Samma år blev han första gången nominerad till nobelpriset i litteratur.Svenska Dagbladet
År 1974 tilldelades Eyvind Johnson Nobelpriset i litteratur med motiveringen "För en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst". Han delade priset med Harry Martinson. Vid prisutdelningen framhävde Karl Ragnar Gierow i sitt tal att Johnson och Martinson var "representativa för det uppbåd av proletärförfattare eller arbetardiktare, som på bred front bröt in i vår litteratur inte för att härja och plundra utan för att berika den med sina förmögenheter". Prisutnämningen uppskattades av den läsande allmänheten, men kritiserades hårt från flera håll i den svenska pressen, främst för att Svenska Akademien hade utsett två av sina egna ledamöter till pristagare.
Eyvind Johnson avled den 25 augusti 1976 i lungcancer. Han är begravd i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.Begravda i Sverige, CD, utgiven av Sveriges SläktforskarförbundGravsatt 1976 09 16 i minneslunden
Familj Eyvind Johnson fick ursprungligen förnamnen Olof Edvin Verner.SCB:s utdrag ur Överluleå församlings födelsebok (avläst via http://www.svar.ra.se ) Eyvind är ett senare tillägg. Hans föräldrar var stenarbetaren Olof Petter Jonsson, född 1851, och Cevia (Sevia), född Gustafsdotter 1866. Han härstammade från Värmland på fädernet och från Blekinge på mödernet.Överluleå församlingsbok A IIa:1b, s. 872 (avläst via http://www.svar.ra.se) ;Vem är det : Svensk biografisk handbok 1971, red. Eva Löwgren, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1970 s. 486 Han hade en äldre syster, en äldre bror, en yngre bror och två halvbröder. En av halvbröderna och den yngre brodern Tore dog båda av lungsot i unga år, den senare år 1927 i USA dit han emigrerat 1923.Örjan Lindberger, Norrbottningen som blev europé, sid. 188
Johnson gifte sig första gången 1927 med Aase Christoffersen (1900–1938), dotter till tryckeriföreståndaren Conrad Christoffersen och Anna-Maria, född Moe. Barn: fotografen Tore Johnson. Sitt andra äktenskap ingick han 1940Sveriges dödbok 1947-2003, CD, utgiven av Sveriges Släktforskarförbund med översättaren Cilla Johnson, född Frankenhaeuser (1911–2002),http://www.oversattarlexikon.se/artiklar/Cilla_JohnsonSveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005 dotter till arkitekten Carl Frankenhaeuser och Hanna, född Åström. Barn: Maria Ekman, född 1944 och Carl-Anders, född 1946.Vem är vem : Stor-Stockholm, [Andra upplagan], huvudred. Paul Harnesk, Bokförlaget Vem är vem, Stockholm 1962 s. 657http://www.ratsit.se, sökning 2009-08-03Bodens kommun : Eyvind Johnson
Johnson var en tid på 1930-talet boende i Södra Ängby, Bromma.http://langreinatlandet.blogspot.se/2012/03/eyvind-johnsons-villa.html Från år 1950 hade han sitt stadigvarande hem med familjen i en villa i Saltsjöbaden.
Författarskap Eyvind Johnson debuterade 1924 med novellsamlingen De fyra främlingarna. De följande romanerna Timans och rättfärdigheten (1925) och Stad i mörker (1927) är småstadsskildringar i norrländsk miljö. Den senare romanen skrevs i Paris där Eyvind Johnson vistades i fem år. Upplevelserna av kringirrande och svält i storstaden ligger till grund för romanen Stad i ljus (1928) som först utgavs i fransk översättning 1927 under titeln Lettre recommandée. Minnas (1928) är ännu en småstadsroman. Johnson skrev den ursprungligen som ett mer storslaget verk som utspelar sig på två berättarplan, ett realistiskt och ett i himmelriket. De senare kapitlen ströks dock redan innan boken skickades till förlaget som sedan krävde ytterligare nedkortningar. Den fullständiga versionen utgavs inte förrän 1998 som Herr Clerk vår mästare. Inflytande från fransk litteratur, främst Marcel Proust och André Gide, och från James Joyce var påtagligt i det tidiga författarskapet, framför allt i Kommentar till ett stjärnfall (1929) som blev Johnsons genombrott hos kritiken. Med romanen introducerade han inre monolog i svensk litteratur.