Rc-lok är Sveriges genom tiderna största lokserie. Loken är eldrivna och har dragit såväl gods- som persontåg i alla delar av Sverige. Rc-loken skiljer från de tidigare svenska serierna genom att Rc har tyristorstyrda likströmsmotorer.
Totalt har 366 Rc-lok levererats till Statens Järnvägar (SJ). Efter delningen av Statens Järnvägar har loken hamnat hos SJ AB, Green Cargo och affärsverket Statens järnvägar, samt sålts vidare till mindre godstågsoperatörer. Loken tillverkades mellan 1967 och 1988. Föregångaren till Rc-loken var prototyplok av typen Rb-lok, som tillverkades 1962. Beteckningen "Rc" betyder att det är huvudlittera "R" och underlittera c som betyder att det är den tredje varianten inom detta huvudlittera. Rc-loken kan multipelköras upp till tre stycken och är multipelkörbart också med lok av typen Rm. De enda tåg som i högre grad utnyttjat den möjligheten är malmtåg, som då använt tre Rm-lok eller Rm+Rc4+Rm. Övriga godståg i Sverige är inte så tunga att det behövs, det vanliga är ett eller två lok även om tre Rc-lok ibland har utnyttjats i ståltåg. Nackdelar med de tyristorstyrda Rc-loken har varit problem med telestörrningar, samt dålig effektfaktor vid start på grund av övertonsbildning av tyristorstyrningen. Lokens reaktiva effektbehov tillgodoses genom kondensatorer om 720 kVAr per lok.
I Sverige är Rc-loken än idag den vanligaste loktypen, men persontågen har allt mer sällan Rc-lok som dragkraft. Persontågen körs oftast med motorvagnar. Motorvagnar är snabbare både i acceleration och ofta toppfart. De personvagnar som finns i SJ:s persontågsflotta dras dock uteslutande av Rc-lok.
Historia Rc-modellen framtogs av svenska ASEA på 1960-talet. Den dök upp första gången 1967 för att ersätta de äldre D-loken. Noterbar för Rc-lokets utveckling och framtagande var ASEA:s anläggningschef och chefsingenjör Tore Nordin. De första Rc-modellerna var kända för att använda tyristorer istället för det äldre reläbaserade systemet.
Versioner Totalt har Rc-loket funnits i sju olika versioner (om man inte räknar med specialvarianten Rm), varav fem finns kvar sedan både Rc5 och Rc7 blivit ombyggda till Rc6. Dessutom har modifierade versioner av Rc-loket exporterats till bland annat Norge (NSB), Österrike (ÖBB), Iran (RAI) och USA (operatörerna Amtrak, New Jersey Transit, MARC och SEPTA).
Rc1 280px|thumb|Rc1 1007, under en provkörning, januari 1967
Första versionen Rc-lok levererades under 1967 och hade då endast beteckningen Rc. Dessa lok utfördes med tre seriekopplade halvstyrda bryggor per motor. Först när Rc2 beställts ändrades beteckningen till Rc1. Totalt byggdes 20 stycken Rc1. Rc-loken användes till en början främst i expresståg men sattes senare in som dragkraft i alla sorters tåg. I början på 1990-talet visste inte SJ vad de skulle göra med Rc1 och valde mellan att skrota dem eller modernisera dem. Valet föll på senare alternativet och samtliga Rc1 moderniserades med nya luftintag, radiostyrning och målades blå utvändigt. De nya luftintag som Rc1 försågs med skiljer sig från de som sitter på Rc2,3 och 4 då Rc1 fått nya luftintag längs hela takkanten till skillnad från Rc2-4 som endast fått nya luftintag i ändarna på taket. Samtidigt blev Rc1-lokens huvudsakliga arbetsområde som växellok på större bangårdar. Rc1 fick en röd uppdragen rand som markerar den ände som är "fram" då loket radiostyrs. 2001 överfördes samtliga Rc1 till Green Cargo som använde loken främst till växling i bland annat Hallsberg, Sävenäs och Borlänge. Rc1-loken avvecklades emellertid och Green Cargos sista lok togs ur tjänst i juni 2015."Rc1" järnväg.net. Läst 27 november 2017. Idag finns fem Rc1-lok kvar, bland annat har Sveriges järnvägsmuseum bevarat det första Rc-loket, Rc1 1007, och återställt det till 1970-talsskick."Rc1 1007 " trafikverket.se, 2016-11-10. Läst 27 november 2017.
Rc2 280px|thumb|Ett av Tågabs f.d. österrikiska Rc2 utanför Hallsberg. Samma lok kan ses i österrikiska färger längre ner på sidan. 280px|thumb|Rc2ÖBB i Banverkets färger. Den andra versionen, en förbättrad Rc, började levereras 1969 och de sista Rc2 levererades 1975. Dessa lok utfördes med två seriekopplade halvstyrda bryggor per motor. Rc2 användes precis som Rc1 till att dra alla sorters tåg i början. Vid delningen av SJ hamnade alla Rc2 hos Green Cargo och nuförtiden drar det uteslutande godståg. Omkring trettio Rc2 byggdes på nittiotalet om till Rc3. Dessa hamnade, precis som alla andra Rc3 hos SJ AB vid SJ:s delning. I början på 2000-talet hyrdes ett par Rc2 ut till Tågkompaniet för deras trafik på Malmbanan. Dessa byttes dock rätt snart ut mot Rc6 efter att Statens Järnvägar delats och samtliga Rc2 hamnat hos Green Cargo som använder Rc2 i Sverige, främst söder om Sundsvall.
Österrikiska järnvägarna lånade 1970 Rc2 1049 för att testa om tyristorlok kunde effektivisera trafiken på bergigare linjer. Testkörningarna visade att så var fallet och resulterade i en order på 10 lätt modifierade Rc2 som i Österrike fick littera 1043. 1043-loken fick ett slirskydd som kallas pressduktorsystem. Lok nummer 5 skadades svårt vid en verkstadsolycka och blev därefter reservdelsförråd, de nio kvarvarande köptes 2001 av Tågab och används nu av Tågab och Banverket. Tre av loken var ett tag hyrda av TGOJ samtidigt som de hyrde El16 av Tågkompaniet. Green Cargo, som ägde TGOJ, hyrde dock ut Rc-omlopp till TGOJ varpå de österrikiska loken gick tillbaka till Tågab. Loken har inte målats om hos Tågab utan går fortfarande i TGOJ:s grönblåa färger fast med Tågab-loggor. Lok nummer 4 skadades allvarligt vid en brand 2008 och det är dagsläget osäkert vad som kommer att hända med loket. De österrikiska Rc2-loken skiljer sig från de svenska bland annat genom andra strömavtagare och tre strålkastare istället för fyra. De 7 sista levererade österrikiska Rc2-loken har elektrisk motståndsbroms.
För att förlänga Rc2-lokens livslängd kommer Green Cargo bygga om 80 stycken Rc2-lok. Loken kommer efter ombyggnad få littera Rd2. Efter ombyggnad kommer loken förses med radiostyrning och bli multipelkörbara, inte bara med Rc och Rd utan även med Td-lok och lok ur Traxxfamiljen. Loken kommer även förberedas för installation av ERTMS.http://www.greencargo.com/upload/76/XO_tekn%20underlag%20pressrelease_070621_Uppdaterad2.pdf Pressmeddelande från Green Cargo
Rc3
thumb|280px|left|Rc3-lok i affärsverket Statens järnvägars ägo och färgsättning, här i Lillestrøm i Norge Identisk med Rc2 förutom utväxlingen. Rc3 är växlad för 160 km/h. Används av SJ AB, Green Cargo, Trafikverket, Tågab samt Hector Rail. Ursprungligen byggdes 10 Rc3 men därefter har ett flertal Rc2 byggts om till Rc3. Även ett par Rc4 har växlats upp och fått littera Rc4P. Underlittera P kommer av att Green Cargo använder loken till att dra posttåg. Vid delningen av SJ 2001 tillföll Rc3-loken SJ AB men senare har Green Cargo köpt ett antal Rc3 för att dra posttåg. Green Cargo växlade ned samtliga av sina RC3-lok till RC2 standard inför ombyggnad till Rd-lok. Sedan 2014 finns därmed inga Rc3-lok kvar hos Green Cargo. Rc4P har fått ta över som dragkraft till posttågen. thumb|280px|Rc3 1027 växlar på Göteborg C i augusti 2001Då SJ AB fört över allt fler persontåg på motorvagnar, främst genom inköpet av X40, har man fått ett loköverskott. Detta har lösts genom att dels hyra ut lok, främst Rc3, till diverse mindre järnvägsföretag och dels sälja ett antal Rc3 genom auktion. Genom uthyrningen var det inte ovanligt att SJ-märkta Rc3 drog godståg. Rc3 används av flera bolag till godståg i de flesta delarna av Sverige samt även i Norge. Även Rc3 finns ombyggd för växling med radiostyrning och används främst av Green Cargo. SJ AB hade två Rc3-lok som varit utrustade med radiostyrning: 1027 och 1039 men dessa är numera sålda. SJ sålde sina sista samtliga 12 Rc3-lok under slutet av oktober 2014 till Beacon Rail på auktion. SJ AB äger därmed längre inga Rc3-lok. Under sista tiden användes SJ:s Rc3-lok 1027 som växlingslok i Hagalund. Övriga stod avställda i väntan på försäljning. Hector Rail har givit dem sin egen beteckning typ 143.
Rc4 280px|thumb|left|Två Rc4 och en Rc2 (mitten) tillhörande Green Cargo. Sveriges vanligaste ellok som började levereras till SJ 1975. Totalt 130 stycken har tillverkats och av dem finns 128 kvar i trafik. Ett (Rc4 1322) har växlats upp till 160 km/h för att dra posttåg och i samband med detta fått littera Rc4P. Ett fåtal Rc4 lok har utrustats med ETCS. Vid SJ:s delning hamnade samtliga Rc4 hos Green Cargo som använder Rc4 i hela Sverige samt i Norge. Det sista Rc-loket som var målat i orange med vit rand är Rc4 1290. Normalt ser Green Cargo till att alla deras lok målas gröna vid revision. Men 1290 fick vid revision behålla den oranga färgen till den svenska järnvägens 150-årsjubileum. Vad som händer med lokets färgsättning vid nästa större revision återstår att se.
Under tiden för produktionen av Rc4 så skedde en stor teknisk utveckling inom elektronikutrustning vilket kom att leda till att de tidiga versionerna av Rc4 kom att skilja sig en hel del från de senast tillverkade, främst angående placeringen av apparatur och elutrustning i maskinrummet. De tidiga versionerna kan i viss mån jämföras med Rc2 medan de senare tillverkade enheterna istället påminner en hel del om Rc5 som produktionsmässigt kom att ersätta Rc4.
Utländska varianter finns. Rc4 1166 var 1976–1977 utlånad till amerikanska Amtrak, där under beteckningen X995. Amtrak var nöjda med loket och det resulterade i en beställning på lok från Amtrak, nu kallade AEM-7. De privata bolagen New Jersey Transit, MARC och SEPTA beställde även Rc-liknande lok varav det sista levererades 1997 från fabriken i Västerås. 280px|thumb|right|Rc4 1290 på Sveriges järnvägsmusuem i Gävle. Även NSB provade Rc4, nummer 1137, vilket ledde till en beställning av El16, en lätt modifierad Rc4. El16 skiljer sig från Rc4 främst genom andra fronter, elektrisk motståndsbroms samt starkare motorer. En annan variant av Rc4 är Rm som i grunden är en nedväxlad och barlastad Rc4.
Nordic Re-Finance har utrustat 4 av sina 9 Rc4-lok med ETCS.
Rc5