Slöjdklubben är ett projekt som drivs av Svenska Hemslöjdsföreningarnas RiksförbundKulturdepartementet - Satsning på projekt Slöjdklubben och syftar till att barn och ungdomar mellan 7 och 14 år oavsett kön, funktionsnedsättning och socioekonomisk eller etnisk bakgrund får möjlighet att:
upptäcka och utforska slöjdens material och verktyg i gemenskap med andra barn och ungdomar utveckla sin förmåga att skapa i slöjdens material ta del av erfarenheter och kunskap om hur slöjden hör hemma i leken, i det kulturhistoriska, det mångkulturella, det tvärkulturella och i det ekologiska sammanhanget.
Det här är Slöjdklubben Slöjdklubben är till för barn mellan sju och fjorton år. Med slöjd är det så att man kan hitta sin egen utmaning och den hör inte alltid ihop med ålder. Muskelstyrka hör ihop med fysisk tillväxt och samordning av rörelser för att till exempel tälja på täljhäst, och att lösa problem hör ihop med kognitiv utveckling. I Slöjdklubben kan man få tid på sig, tid att öva, tid att upptäcka och utforska material, verktyg, redskap och slöjdtekniker, med sin kropp, sina sinnen och sitt intellekt. Man gör det tillsammans med andra barn som har samma intresse. Varje slöjdklubb har minst en vuxen handledare som har gått Slöjdklubbens handledarutbildning steg 1.
Organisation och möjliggörare Slöjdklubben genomförs med ett stort engagemang på olika nivåer. Nyckelpersoner; människor som verkligen engagerar sig i barnens bästa, deras behov och önskemål. Ute i organisationen finns möjliggörarna – de kallas så för att de ger barnen möjligheter. I den vidare bemärkelsen handlar det om alla från föräldrar, handledare och arrangörer till beslutsfattare på olika nivåer.
Hemslöjdsrörelsen har valt en kollektiv organisationsmodell för att sprida ansvaret och arbeta över organisationsgränserna. Med samarbete når man längre än var och en för sig. Den samlande symbolen är Slöjdklubbens logotyp.
Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR) äger Slöjdklubben och arbetar tillsammans med den statliga myndigheten Nämnden för hemslöjdsfrågor (NFH) för att utveckla och driva verksamheten. Det pedagogiska utvecklingsarbetet drivs av rikskonsulenten i hemslöjd för barn och ungdom vid NFH. Samarbeten, kontakter samt nätverk kommer att utvecklas och upprätthållas genom sektionen Ung slöjd inom SHR. Centralt utvecklas kärnverksamhet, pedagogik och utbildningar för att sedan tillämpas runt om i organisationen. Centralt arrangeras också utbildningar, seminarier och konferenser.
För att etablera och driva slöjdklubbar krävs samarbete mellan lokala och regionala aktörer. De viktigaste är hemslöjdskonsulenter, hemslöjdsföreningar och studieförbund som är vitala i arbetet med klubbarna.
I varje län finns minst två hemslöjdskonsulenter som arbetar för att väcka intresse för samt främja och förmedla kunskap om hemslöjd bland alla grupper i samhället. Konsulenterna är tjänstemän som organiseras av Nämnden för hemslöjdsfrågor och arbetar utifrån ett närings- och kulturarvsinriktat samt kunskapsförmedlande perspektiv. När det gäller slöjdklubbarna arbetar de med utbildning av handledare samt att starta och stötta slöjdklubbarna med till exempel verktyg, material och kompetensutveckling. De bedriver också rådgivande och upplysande verksamhet.
Utöver hemslöjdskonsulenter och hemslöjdsföreningar samarbetar ett antal organisationer, föreningar och andra intressenter på olika nivåer. För verksamhetens skull är studieförbunden viktiga. Studieförbundet Vuxenskolan SV är idag den största samarbetsparten. Utöver dessa arbetar man också med Kulturskolan, Ungdomsringen och friskolor.
Bäst har man lyckats i de län där det finns flera handledare i samma klubb, som i Halland, där ett team delar på en klubb och man kan turas om att ta den ledande rollen. Eller som när länshemslöjdsföreningarna, likt dem i Västra Götalandsregionen, stöttar med verktygslådor, material, fika och annat som hör till verksamheten. Hemslöjdskonsulenterna fokuserar på utbildning, finansiering och utveckling medan studieförbunden sköter arbetet med bland annat inköp, löneutbetalningar och marknadsföring.
Lokalt i den enskilda klubben är givetvis den viktigaste möjliggöraren själva handledaren. De är engagerade för slöjden generellt och barns lärande i synnerhet. På många platser får de ett arvode för sin insats och på vissa håll är det mer av symbolisk karaktär och täcker bara en bråkdel av den arbetsinsats som läggs ner. På andra håll arbetar handledarna helt ideellt, som i Jämtland och Härjedalen, med lika gott resultat. Man menar att det finns exempel på föreningar som återuppstått med förnyad kraft och vitalitet runt just barnverksamheten.
Med hjälp av Allmänna arvsfondens fokus på ALLA barn har man också fått tänka om, tänka nytt. Slöjd är inte så självklart för alla som vi skulle vilja. Däremot är händernas görande precis det. Människor förenas över språkbarriärer genom händers kraft och görande. Här har man fått stor hjälp av andra nätverk och organisationer med relationen till slöjden och varandra. I det arbetet har FOMS och Integrationsnätverk Biskopsgården varit viktiga.
Historia 2010 Slöjdklubben 2.0 startar med huvudfinansiering från Stiftelsen framtidens kultur. 2010 SHR:s förbundskansli inrättar en ny tjänst för barn och ungdom – Ung slöjd. 2010 Skriften om Slöjdklubben publiceras för att ge röst åt barn och vuxna som medverkat. 2009 SHR:s förbundsstämma beslutar att inrätta en egen sektion för barn och ungdom. 2009 Slöjdklubbens handledarutbildning steg 3 utvecklas och genomförs för första gången på Sätergläntans kursgård i Dalarna. 2009 Rikskonsulenten har rådslag med några slöjdklubbsbarn om klubbverksamheten. 2008 Slöjdklubbens handledarutbildning steg 1 flyttar in på Vindelns folkhögskola och Valjevikens folkhögskola samt Integrations Nätverk i Biskopsgården. 2008 Kulturminister Lena Adelsson Liljeroth uppmärksammar Slöjdklubben med ett utvecklingsbidrag på 300 000. 2008 Handledarutbildning steg 2 utvecklas och startar på två ställen i landet. 2007 Slöjdklubbens handledarutbildning steg 1 utvecklas och deltagarmaterialet fastställs. 2007 Allmänna arvsfonden beviljar utvecklingsmedel för att realisera Projekt Slöjdklubben. 2006 Slöjdklubbar startas runt om i landet. 2006 Forskningsrapporten om Slöjdcirkus presenteras. 2005 Slöjdklubben överlämnas som gåva till barnen den 11 september. 2005 Slöjdcirkus andra turné genomförs. 2004 Slöjdklubben får egen projektledare. 2004 Slöjdklubbens pilotutbildning för handledare genomförs i Värmland. 2004 Kulturminister Marita Ulvskog inviger Slöjdcirkus riksturné på Nääs slott. 2003 Slöjdcirkusfabriken genomförs som en kollektiv arbetsform där slöjdare från hela landet samlas och gemensamt gör Slöjdcirkus rekvisita till barnen. 2002 Samarbetsavtal för arbetet med Slöjdcirkus skrivs mellan projektägarna SHR och NFH samt deras huvudsamarbetspart SV Studieförbundet Vuxenskolan. 2002 Första Slöjdklubben, tio barn, träffas under en Visa mig!-konferens på Nääs. Vid ett rådslag säger de: ”Slöjdklubbar, det skulle vara jättebra!” 2001 Stiftelsen framtidens kultur beviljar utvecklingsmedel för att realisera Slöjdcirkus och idén om Slöjdklubben. 1998 Efter ett rådslag på Skansen i Stockholm bildar slöjdande ungdomar Riksförbundet Unga Slöjdare. 1994–95 Slöjdtåget kör genom Sverige för att marknadsföra och synliggöra slöjden mot ungdomar.
Slöjdklubben växte fram ur Slöjdcirkus Projekt Slöjdcirkus är grunden till hela den pedagogiska och metodiska idé som Slöjdklubben bygger på. Slöjdcirkus var ett tvärkulturellt projekt som uppstod i mötet mellan urgammal slöjdkunskap, teaterns berättarkonst och musiken. År 2004–2006 innehade Slöjdcirkus regeringens uppdrag inom området barnkultur i samverkan med forskning.
Målsättningen med Slöjdcirkus var förutom att genomföra en programbaserad tältturné i 14 län, att starta slöjdklubbar för barn i åldern 7–14 år och att utveckla en utbildning i tre steg för slöjdklubbens handledare.
Från hösten 2004 blev Slöjdklubben en självständig del inom ramen för huvudprojektet Slöjdcirkus. Slöjdklubbens kansli förlades till SHR:s lokaler i Stockholm. Arbetet med att utforma Slöjdklubbens organisation satte igång, liksom arbetet med att väcka intresse och göra Slöjdklubben känd utanför organisationen. Frågan om framtida finansiering var viktig, men olöst. Runt om i landet utvecklade hemslöjdskonsulenter och hemslöjdsföreningar nya former av samarbete med kulturförvaltningar, studieförbund, grundskolor och kulturskolor.
Erfarenheterna från Slöjdcirkus togs tillvara och det som kom att kallas slöjdcirkuspedagogik skulle anpassas till andra förhållanden, dels i utbildningen av Slöjdklubbens handledare och dels till de lokala slöjdklubbarnas verksamhet.
En första pilotutbildning för slöjdklubbshandledare hölls i Värmland och 2004-2005 kunde de första 115 slöjdklubbshandledarna utbildas. I november 2005 fanns det 56 slöjdklubbar registrerade hos SHR.
När Allmänna arvsfonden beviljade projekt Slöjdklubben stöd i tre år 2007–2009, var det dags att på allvar utveckla Slöjdklubben såväl organisatoriskt som pedagogiskt och metodiskt. Arbetet med att införa Slöjdklubben i hemslöjdens organisation intensifierades och kontakter med samverkande aktörer fördjupades. Utformningen av Slöjdklubbens innehåll och Slöjdklubbens handledarutbildning (steg 1, 2 och 3) fortsatte i nära samarbete med landets länshemslöjdskonsulenter, samtidigt som det startade alltfler slöjdklubbar.
Pilotslöjdklubbarna år 2008–2009 En mycket viktig roll har nio pilotslöjdklubbar haft, där projektet fick möjlighet att på nära håll följa hur klubbmedlemmar och handledare använde sig av Slöjdklubbens koncept. Hemslöjdskonsulenterna i länen Halland, Södermanland, Västra Götalands regionen, Västernorrland, Gävleborg, Östergötland och Stockholm startade och drev pilotslöjdklubbar. Dessa handledare och ansvariga hemslöjdskonsulenter träffades vid tre erfarenhetsseminarier. De dokumenterade i portfolio, läste fördjupningslitteratur och reflekterade över de frågor som ställts från projektet.
Klubbarnas aktivitet Vad är det som utmärker Slöjdklubben? Det allra viktigaste är den atmosfär av kreativ nöjdhet som handledare och medlemmar skapar tillsammans. En klubbanda som ger fantasin stoff och gör att lusten att lära sig växer.
De fem grundstenarna Slöjdklubben har en uttalad pedagogisk och metodisk idé som bygger på fem grundstenar: - rummet - det tvärkulturella mötet - det mångkulturella - genusaspekten - handledarnas förhållningssätt.
[För mer information läs forskningsrapporten Slöjdcirkus – att iscensätta ett estetiskt lärande.]
Slöjdklubbens verktyg De tre föremålen Berättarlyktan, Slöjdklubbskorgen och Ordskattkistan är Slöjdklubbens verktyg och unika kännetecken. Med hjälp av dem skapar handledare och medlemmar gemensamt en klubb som man känner igen sig i, från gång till gång och från klubb till klubb. De är slöjdföremål som ”laddas” på olika sätt, allt eftersom de används i klubben. Slöjdklubbskorgen hör ihop med förväntan och överraskningar när nya material och verktyg lyfts upp ur den. Ordskattkistan hör ihop med ord, begrepp och kunskap om det egna lärandet, och används som en metod att överföra handens uttryck till det talade språket. Berättarlyktan hör ihop med fantasin som är förutsättningen för kreativiteten.
Den inbyggda ordningen Med den inbyggda ordningen menas hur man med hjälp av rummets och tidens begränsningar formar rutiner, ritualer och rytm som alla i klubben känner igen sig i. Den är ramen för början, mellanmålsstunden och avslutningen i Slöjdklubben och den gynnar kreativiteten.
Teman