Emanuel Swedenborg (; född som Emanuel Swedberg), född 29 januari 1688 i Sankt Jakobs församling i Stockholm, död 29 mars 1772 i London, var en svensk vetenskapsman (främst inom naturvetenskap), filosof, bibeltolkare, kristen mystikerSwedenborg kallar sig själv för initialis, på grekiska μυστικός (mystikos), "en initierad" (Bergquist, 1999, sid.451; som i sin tur baserar sig på Arcana Caelestia §4099) och teolog. Swedenborg hade en mångsidig karriär som uppfinnare och vetenskapsman. Under större delen av sitt liv publicerade han en mängd skrifter, huvudsakligen skrivna på latin.
Andlighet, följare och kritiker År 1744, vid 56 års ålder, inledde han en andlig fas, då han genom drömmar och visioner av en andlig värld talade med änglar, andar och avlidna personer och fick ett andligt uppvaknande. Han ansåg sig vara utsedd av Gud att skriva en himmelsk doktrin, baserad på en reformerad kristendom. Han hävdade att Gud öppnat hans ögon, så att han från denna stund fritt kunde besöka himlen och helvetet och prata med änglar, demoner samt andra andar. Under de kommande 28 åren, fram till sin död, skrev och publicerade han 18 teologiska verk, varav det mest kända är Himmel och Helvete från 1758,Bergquist, Förord (sid. 15–16) och därtill ett flertal opublicerade skrifter.
Swedenborgs teologiska skrifter har lockat fram en mängd olika reaktioner. Mot slutet av hans liv hade mindre grupperingar i Sverige och England formats för att studera hans skrifter och de sanningar som de ansåg fanns i hans lära. Ett flertal författare influerades av honom, däribland William Blake, C.J.L. Almqvist, August Strindberg, Charles Baudelaire, Honoré de Balzac och William Butler Yeats samt Carl Jung. Den svenske målaren och mystikern Ivan Aguéli delade Swedenborgs bibeltolkning och var sannolikt den första som fann en samstämmighet mellan denna och sufismen, ett samband vilket sedermera uppmärksammats av den franske islamologen Henry Corbin.Corbin, Henry, Swedenborg and Esoteric Islam, Swedenborg Foundation (1995) Även filosofen och psykologen William James tillhörde de som följde Swedenborgs lära.Jonsson, Inge, Swedenborg och Linné, i Delblanc & Lönnroth Inom spiritismen anses han vara en viktig föregångare, även om Swedenborg själv varnade för att kontakta andevärlden.Swedenborg, Emanuel, Apocalypse Explained, Swedenborg Foundation (2009), 1182:5
Det fanns också en mängd kritiker, exempelvis den samtida författaren Johan Henrik Kellgren, som kallade Swedenborg "en fåne", en åsikt som han kom att dela med större delen av etablissemanget fram till idag. Johan Henrik Kellgren publicerade bland annat en niddikt som heter Man äger ej snille för det man är galen 1787. År 1768 inleddes en rättegång för kätteri mot Swedenborgs skrifter, liksom mot två män som förde fram hans idéer. Rättegången ledde dock inte till någon fällande dom.Jonsson, Inge, Swedenborg och Linné, i Delblanc & Lönnroth (1999), sid.453–463.
Under de 250 år som gått sedan Swedenborgs död har en mängd olika tolkningar av hans teologi lagts fram, se: swedenborgianism, och han har blivit skärskådad i biografier och psykologiska studier.Detta ämne berörs i förordet till Bergquist (1999), som nämner Martin Lamms biografi (först publicerad 1917) med dess fokus på likheterna mellan Swedenborgs vetenskapliga och teologiska liv. Han nämner också en tidigare biografi av den svenska läkaren Emil Kleen, som kom fram till att Swedenborg var uppenbart galen och led av "paranoia och hallucinationer". En liknande slutsats lades fram av psykologen John Johnson i Henry Maudsley on Swedenborg's messianic psychosis, British Journal of Psychiatry 165:690–691 (1994), som skrev att Swedenborg led av hallucinationer på grund av "akut schizofren eller epileptisk psykos".
Biografi De tidiga åren miniatyr|Vid Hornsgatan 43 på Södermalm i kvarteret Mullvaden i Stockholm, där Swedenborg under en tid var bosatt, sattes en minnesplakett upp 1888 av Nya kyrkans bekännare. Swedenborg var son till biskop Jesper Swedberg och Sara Behm, dotter till bergmästaren och assessorn Albrekt Behm († 1679) vars mor Anna Danielsdotter Kröger tillhörde Bureätten. Jesper Swedberg var sonsons sonson till Otte Persson i Sundborn, nämnd 1571.
Swedenborgs far Jesper Swedberg kom från en enkel bakgrund, men blev efter teologiska studier och resor utomlands präst. Genom sina predikningar som regementspastor i Stockholm åtnjöt han kung Karl XI:s gunst och vid Swedenborgs födelse var han hovpredikant. 1692 flyttade familjen till Uppsala där fadern fick tjänsten som professor i teologi vid Uppsala universitet. 1696 dog Swedenborgs mor och året därpå gifte fadern om sig med Sara Bergia. 1702 blev fadern utnämnd till biskop i Skara.Encyclopædia Britannica, 1911 edition. article Emanuel Swedenborg
Fadern intresserade sig för reformrörelsen pietism som var en väckelserörelse bland lutheraner som bland annat ville skilja kyrkan från staten och som poängterade det heliga i att kommunicera med Gud istället för att bara vara hänvisad till ren tro.Svedbergs pietistiska intresse beskrivs i Bergquist (1999), sid.230–232 Jesper hade också den mer okonventionella tron på andarna och änglarnas närvaro i det dagliga livet.Martin Lamm (1978 ; sid.1–19) Notera hur alla dessa biografier drar paralleller mellan Swedenborgs tro och faderns. Lamm är den enda som även poängterar skillnaderna. Han trodde sig ständigt vara omgiven av onda andar, mot vilka han skyddades av en god ängel vid sin sida. Till biskopsgården i Brunsbo kom besatta och tungomålstalande och när man i stiftet sporde något satans verk tillkallade man biskopen, som genom böner, handpåläggning och liknande medel drev ut djävulen eller botade de besatta. Det var i en sådan omgivning som Emanuel växte upp. Som pojke var hans sinne fyllt av tankar på Gud och de himmelska tingen, och hans föräldrar ansåg att änglar talade genom honom. Han kunde falla in i ett tillstånd av stilla hänryckning, så djup och innerlig att själva andhämtningen nästan upphörde. Då kände han sig genomstrålad av ett inre ljus och såg syner ur andevärlden.
Emanuel slutförde sina studier vid universitetet i Uppsala och 1710 genomförde han sin Grand tour, som var brukligt vid denna tid, genom Nederländerna, Frankrike, och Tyskland, innan han kom till London, där han stannade de kommande fyra åren. Vid denna tid var London ett centrum i Europa för filosofiska diskussioner, yttrandefrihet, vetenskapliga idéer och upptäckter. Emanuel studerade fysik, mekanik och filosofi, och han läste och skrev poesi. Han prisade sin lycka att få komma i beröring med Europas berömdaste naturvetenskapsmän och sitta som åhörare till Isaac Newtons föreläsningar. Han skrev till sin välgörare och svåger Erik Benzelius d.y. att han trodde att han kunde vara förutbestämd till att bli en stor vetenskapsman. I ett av sina brev har han skrivit ned en lista på en rad uppfinningar som han påstår sig ha gjort. Listan omfattar bland annat en ubåt, slusskonstruktioner, ångmaskin, kulspruta, universalmusikinstrument och en flygmaskin.Lagercrantz, förord.
Åren som vetenskapsman miniatyr|höger|Bronsbyst av Emanuel Swedenborg i parken vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm, skulpterad av skulptören Gustav Nordahl och uppsatt 1973. 1715 återvände Swedenborg till Sverige där han under de kommande tjugo åren hängav sig åt naturvetenskap och utvecklandet av olika maskiner. Ett första steg var hans möte med kung Karl XII i Lund 1716. Uppfinnaren Christopher Polhem, som kom att bli en av Swedenborgs nära vänner, var också närvarande. Swedenborgs tanke med mötet var att övertala kungen att finansiera ett observatorium i norra Sverige. Den krigsfokuserade kungen ansåg inte att detta projekt var tillräckligt viktigt men utnämnde Swedenborg till assessor vid Bergskollegium i Stockholm.Mötet mellan kungen, Polhem och Swedenborg beskrivs ingående i Liljegren, Bengt, Karl XII i Lund: när Sverige styrdes från Skåne, (Historiska media, Lund, 1999). Under den närmaste tiden arbetade han under Polhem med olika större ingenjörsprojekt runt om i Sverige, bland annat vid byggandet av ugnar för saltsjuderier i Bohuslän, slussar för Polhems slussled i Trollhättan och en torrdocka i Karlskrona.
Från 1716 till 1718 publicerade Swedenborg en vetenskaplig tidskrift som hette Daedalus Hyperboreus ("Den nordiske Daedalus") som var en förteckning över mekaniska och matematiska uppfinningar och upptäckter. 1716 producerade han även ritningar till en "Machine att flyga i wädret", det vill säga något som skulle ha kunnat bli ett flygplan.Tre uppsatser om Swedenborgs "Machine att flyga i wädret" finns på sidorna 79–108 i Dædalus – Sveriges Tekniska Museums årsbok 1988, Söderberg, Henry: Swedenborg's 1714 airplane: a machine to fly in the air (1988)
När Karl XII dog i november 1718 lät Ulrika Eleonora d.y. adla Swedenborg och hans syskon. Det var under 1600- och 1700-talet vanligt i Sverige att adla biskopars barn som en hedersbetygelse för biskoparnas arbete under kungen. Det var vid detta tillfälle som efternamnet ändrades från Swedberg till Swedenborg.Bergquist (1999), sid.114–115 Efter konungens död företog han sig en resa till Sachsen och Ungern på uppdrag av bergskollegium, främst för att studera olika tekniska lösningar kring malmbrytning, och han återkom till Sverige 1722.
1724 erbjöds han professuren i matematik vid Uppsala universitet men avböjde på grunderna att han främst arbetat med geometri, kemi och metallurgi under sin karriär. En annan orsak var att han på grund av stamning inte ansåg sig kunna hålla föreläsningar. Det är beskrivet hur han alltid talade långsamt och noggrant och det finns inga belägg för att han någonsin talade offentligt.Bergquist (1999), sid.118–119
1729 blev han invald som ledamot i Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala och 1734 medlem av kejserliga ryska vetenskapsakademien i Sankt Petersburg. Han var också en av de tidiga ledamöterna av Kungliga Vetenskapsakademien, där han invaldes 1740.
Studierna tar nya vägar På 1730-talet blev Swedenborg alltmer intresserad av andliga frågor och var fast besluten att finna en teori som kunde förklara relationen mellan ande och materia. 1735 publicerade han i Leipzig tre volymer som han kallade Opera philosophica et mineralis ("Filosofiska och mineralogiska arbeten"), där han försökte sammanföra filosofi och metallurgi. Verket blev främst uppskattat för sitt kapitel med analysen kring att smälta järn och koppar, och det var detta verk som gav honom internationell uppmärksamhet.Bergquist (1999), sid. 142–155
Samma år publicerade han också manuskriptet de Infinito ("Om oändligheten"), där han försöker förklara hur det ändliga relaterar till det oändliga, och hur själen relaterar till kroppen. Detta var hans första manuskript där liknande frågor togs upp. Han visste att dessa åsikter kunde kollidera med de gängse teologiska uppfattningarna då han argumenterade för att själen var skapad av materia.Lamm (1987), sid.42–43, noterade att i och med att han antog att själen bestod av materia så får han anses vara materialist. Han noterade själv att samtiden såg på honom på detta vis.Jonsson, Inge, Swedenborg och Linné, i Delblanc & Lönnroth, p.321
Under 1730-talet genomförde han en mängd studier i anatomi och fysiologi. Under samma tid studerade han den periodens stora filosofer som John Locke, Christian von Wolff och Leibniz, men även tidigare filosofer som Platon, Aristoteles, Plotinos, Augustinus, Descartes med flera.Bergquist (1999), sid.165–178
1743, vid 55 års ålder, ansökte Swedenborg om ledighet för att resa utomlands. Syftet var att samla material för sitt arbete Regnum animale (Själens Rike), ett tema som det inte ännu fanns några böcker om i Sverige. Syftet med boken var att förklara själen från en anatomisk synvinkel.Jonsson, Inge, Swedenborg och Linné, i Delblanc & Lönnroth, p.325
Krisen