Bohusläns regemente (I 17) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1720–1992. Förbandsledningen var från 1913 förlagd i Uddevalla garnison i Uddevalla.Braunstein (2003), s. 77–80Kjellander (2003), s. 251Holmberg (1993), s. 13
Historia
Bildandet Den 21 december 1720 delades Riksänkedrottningens livregemente till häst i två delar, där regementets "bohuslänska" skvadron tillsammans med Bohusläns dragonbataljon sammanslogs till ett regemente, vilket antog namnet Bohusläns kavalleri- och dragonregemente. Den södra bataljonen i det nya regementet förblev kavalleri, och den norra bataljonen (Bohusläns dragonbataljon) förblev dragoner, därav namnet.
År 1727 omorganiserades regementet och antog namnet Bohusläns dragonregemente (även Bohusläns gröna dragoner). Från 1776 antogs namnet Bohusläns lätta dragonregemente (även Bohusläns regemente till häst och fot), samtidigt som den norra bataljonen omorganiserades till infanteri. År 1791 omorganiserades även den södra bataljonen till infanteri och regementet antog namnet Bohusläns regemente. Vid den tidpunkten bestod regementet av 904 man fördelade på åtta kompanier.Carlquist (1930), s. 382 Under Gustav III:s ryska krig åren 1788–1790 försvarade större delar av regementet befästningarna efter västkusten, bland annat Karlstens och Varbergs fästning, samt den då befästa staden Göteborg.
Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementena i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov av att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 17 Bohusläns regemente.von Konow (1987), s. 19 Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.Björkenstam (1994), s. 10-11
1901 års härordning Inför 1901 års försvarsbeslut föreslog chefen för generalstaben, generalmajor Axel Rappe, att ett nytt infanteriregemente skulle bildas inom I. arméfördelningen. Stommen till det nya regementet föreslogs hämtas från Västgöta-Dals regemente och Bohusläns regemente. De kvarvarande delarna av de två regementena föreslogs då att sammanslås och bilda Bohus-Dals regemente inom III. arméfördelningen. Regeringen förordade dock att Västgöta-Dals regemente och Hallands bataljon skulle sammanslås och bilda ett nytt infanteriregemente avsett för I. arméfördelningen.
Ordningsnumret I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Bohusläns regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 17. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.von Konow (1987), s. 18
1925 års försvarsbeslut Genom försvarsbeslutet 1925 angavs att Bohusläns regemente tillsammans med Västgöta regemente skulle från den 1 januari 1928 sammanföras till ett nytt regemente, benämnt Västgöta-Bohus regemente. Västgöta-Bohus regemente skulle samtidigt förläggas till Vänersborg. Vid 1926 års riksdag ändrades dock beslutet till att regementet skulle förläggas till Uddevalla. Därav kom regementet behålla sitt namn som Bohusläns regemente. Som en vidare konsekvens av försvarsbeslutet upplöstes den III. infanteribataljonen vid Bohusläns regemente. Vidare tillkom även om personal och förbandsdelar från Västgöta regemente.Carlquist (1930), s. 383
1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Bohusläns regemente till enbart Bohusläns regemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.
OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och vilka betecknades som försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementena tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att de arméförband som ingick i ett försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). I Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. På Västkusten gjordes avsteget inom Göteborgs och Bohus försvarsområde (Fo 34), där Göteborgs kustartilleriförsvar blev försvarsområdesmyndighet och fick det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. Men mobiliseringsansvaret omfattade inte fackmässigt mobiliseringsansvaret för de brigader som utbildas vid Bohusläns regemente. Bohusläns regemente kom att organiseras som ett B-förband, men med särskilt mobiliseringsansvar inom Göteborgs och Bohus försvarsområde samt inom norra delen av Älvsborgs försvarsområde (Fo 34). Den 1 juli 1975 trädde Bohusläns regemente in i den nya organisationen som ett utbildningsregemente.
Regementets nedläggning Genom försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därför begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredningen ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader). I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra. Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad, Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro, Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) i Linköping, Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) i Växjö, Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö, Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle, Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) i Borås, Hallands regemente (I 16/Fo3l) i Halmstad, Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla och Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad.
I den process som följde ställdes regementen inom militärområdena mot varandra. Inom Västra militärområdet ställdes Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) och Hallands regemente (I 16/Fo 31) mot Bohusläns regemente (I 17). Älvsborgs regemente ansågs ur beredskapssynpunkt lämpligt lokaliserat med hänsyn till närheten till Landvetter och Göteborg, men även det centrala läget i västra Sverige sett ur resesynpunkt för de värnpliktiga. Hallands regemente ansågs ha goda möjligheter att utbilda en infanteribrigad för denna del av landet. Till fördel för Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) och Hallands regemente (I 16/Fo 31) var även att de båda var försvarsområdesregementen medan det territoriella ansvaret för Göteborgs och Bohus försvarsområde upprätthölls av Västkustens marinkommando. Regeringen förslog därmed att Bohusläns regemente (I 17) skulle avvecklas. Kvar i Uddevalla skulle försvarsområdesgruppen Bohusgruppen kvarstå. Avvecklingen av grundutbildningen i Uddevalla skulle vara helt genomförd den 30 juni 1992. Genom samma försvarsutredning beslutades att samtliga brigader organiserade som Infanteribrigad 66 (IB 66) skulle utgå ur krigsorganisationen. Bohusbrigaden kom därmed att upplösas den 30 juni 1991 och regementet tillsammans med Göteborgsbrigaden den 30 juni 1992.Jansson, Johansson (2001), s. 132
Ingående enheter Genom 1901 års härordning fastställdes att tillgång till trupp skulle regleras genom allmän värnplikt, vilket bland annat resulterade i att infanteriregementena utökades med en bataljon och kom att omfatta tre infanteribataljoner. I samband med krigsutbrottet 1914 fastställdes försvarsbeslutet 1914, vilket bland annat medförde att linjeregementet I 17 organiserades och mobiliserades. I likhet med övriga infanteriregementen skulle också ett reservregemente sättas upp, dock kom dessa aldrig att mobiliseras. Vidare infördes en brigadorganisation inom armén, där två infanteriregementen bildade en brigad. I 6 tillsammans med I 17 bildade 2. infanteribrigaden, ingående i III. arméfördelningen. Genom försvarsbeslutet 1925 reducerades försvaret kraftigt. Bland annat utgick reservregementena och antalet arméfördelningar reducerades med två. Vidare reducerades samtliga infanteriregementen med en bataljon och kom att från den 1 januari 1928 bestå av två infanteribataljoner. Det tidigare linjeregemente ersattes samtidigt med begreppet fältregemente. Som en följd av försvarsnedskärningarna under slutet av 1920-talet, kunde regementet vid krigsutbrottet 1939 endast mönstra två bataljoner, dock var dessa inte helt fulltaliga eller rustade. I den nya organisationen kom regementet att underställas chefen för Västra arméfördelningen. Genom försvarsbeslutet 1942 stärktes dock försvarets krigsorganisation, vilket bland annat medförde att infanteriregementena tillfördes en tredje bataljon, samt att i stort sett samtliga kom att sätta upp två fältregementen. Dels det ordinarie regementet, dels ett helt nytt som blev ett så kallat dubbleringsregemente. Dubbleringsregementet erhöll det ordinarie regementets nummer plus 30. Det vill säga att fältregementena numrerades som i Bohusläns regementes fall, I 17 och I 47. Det fredstida regementet betecknades som I 7 depå, för att särskilja det från krigsförbanden.Björck (1996), s. 301 Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementena att omorganiseras till brigader.
Bohusläns regemente var ett av de regementen som utbildade en så kallad idrottspluton. Detta var värnplikt anpassad för lovande idrottare där en stor del av dagprogrammet kunde läggas på fysisk träning och idrottsutövande. Därav kom flera kända idrottare genomföra sin värnpliktstjänstgöring vid regementet.
6. infanteribrigaden 6. infanteribrigaden var en infanteribrigad inom III. arméfördelningen som verkade åren 1915–1927 och bestod av Västgöta regemente och Bohusläns regemente.
Bohusbrigaden Bohusbrigaden (IB 17) bildades 1949 genom att fältregementet Bohusläns regemente (I 17) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli regementets sekundära brigad. Brigaden kom att upplösas den 30 juni 1992 i samband med försvarsutredning 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle avvecklas senast den 30 juni 1992.
Göteborgsbrigaden Göteborgsbrigaden (IB 47) bildades 1949 genom att fältregementet Göteborgs regemente (I 47) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden kom att bli regementets anfallsbrigad, då den antogs till brigadorganisationen IB 77. Genom försvarsutredning 1988 upplöstes brigadstaben den 30 juni 1992.
Utbildningskompanier
Förläggningar och övningsplatser Förläggning