Catherine "Kate" Bush, CBE, född 30 juli 1958 i Bexleyheath i Bexley i London (i dåvarande Kent), är en brittisk sångerska, låtskrivare, musiker, dansare och musikproducent. Hennes karaktäristiska sångsätt präglat av falsettsång, liksom en musikstil som blandade rock-, folk- och klassisk musik, ledde till att hennes debut 1978 fick stor uppmärksamhet."Kate Bush". NE.se. Läst 5 september 2014. Branschtidningen Melody Makers läsare valde henne det året till "världens främsta sångerska" och den ljusa, kraftfulla rösten med omfattning av närmare fyra oktaverMyggans nöjeslexikon, band 3, sid 21-22. Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1989 var för cover-artister närmast omöjlig att efterhärma.
Kate Bush har genom karriären i stort sett uteslutande framfört sin egen musik, presenterad genom hennes sång och ofta med piano. Hon skrev egen musik redan i de tidiga tonåren, och det första albumet The Kick Inside innehöll musik inspelad tre år tidigare. Musikkarriären inleddes med hjälp av Pink Floyds gitarrist David Gilmour, och debutsingeln "Wuthering Heights", 1980 års album Never for Ever och 1985 års singelhit "Running Up That Hill" har varit tre kommersiella höjdpunkter.
Sedan början av 1990-talet har hon i stort sett varit frånvarande från musikbranschen, och hennes enda riktiga konsertturné, The Tour of Life, genomfördes redan 1979. År 2014 återkom Kate Bush dock med en mindre serie snabbt utsålda konserter som ledde till stor uppmärksamhet. 2022 fick hennes musik en ny publik och renässans, via synlighet i TV-serier och sociala medier.
Biografi Bakgrund Kate Bush föddes sommaren 1958 i East Wickham sydöst om London, där familjen Bush bodde i en förortsmiljö med lantlig karaktär. Kates far var läkaren Robert Bush (1920–2008) och modern Hannah Daly (1918–1992), med irländsk bakgrund. Hon växte upp med sina två äldre bröder John Carder och Paddy, i en miljö där man ägnade sig åt musik, konst och litteratur. Redan i tidig ålder började Kate skriva dikter och sjunga till eget pianospelande.
År 1972 presenterade Ricky Hopper, en bekant till familjen verksam i musikbranschen, några av Kate Bushs demoband för flera större skivbolag. Inget konkret kom ut av det, förutom att Hopper samma år introducerade hennes musik för David Gilmour, gitarrist i rockgruppen Pink Floyd. Gilmour blev intresserad och gick med på att hjälpa till med den unga Kate Bushs musikaliska utveckling. Året efter spelade man in flera av Kate Bushs sånger, inklusive "Passing through Air" som 1980 skulle ges ut på B-sidan av singeln "Army Dreamers".
I juni 1975 spelade Kate Bush in flera sånger vid Londons AIR Studios, på David Gilmours bekostnad. Två av låtarna, "The Man with the Child in His Eyes" och "Saxophone Song", hamnade tre år senare på Bushs debutalbum The Kick Inside. Samma sommar deltog hon i dansundervisning hos mimartisten Lindsay Kemp. Senare under året avslutade hon sin allmänna skolgång, samtidigt som hon intresserade sig alltmer för musik och dans. Under sommaren inleddes också förhandlingar med EMI om ett skivkontrakt.
När skivkontraktet slutligen undertecknades i juli 1976 fick Kate Bush ett förskott på 3 000 pund för att vidareutveckla sin talang. I april 1977 bildade syskonen Kate och Paddy Bush – tillsammans med Paddys vänner Del Palmer, Brian Bath och Vic King – en rockgrupp med namnet KT Bush Band. De framträdde under tre månaders tid på pubar och klubbar i Londonområdet, med både rockklassiker och ett urval av Kate Bushs egna kompositioner. Under sommaren samma år genomfördes inspelningen av albumet The Kick Inside.
mini|stående=0.6|vänster|Temat på debutsingeln "Wuthering Heights" var direkt hämtat från Emily Brontës roman Svindlande höjder.
Debut och genombrott Skivbolaget EMI distribuerade ett demoband till en rad brittiska radiostationer där Bush med sin karaktäristiska falsettröst framförde låten "Wuthering Heights", en dramatisk poplåt inspirerad av Emily Brontës roman Svindlande höjder, och den spelades flitigt i november och december 1977. I januari 1978 kom den ut på singel och i mars nådde den förstaplatsen på den brittiska singellistan där den blev kvar i fyra veckor. 19-åriga Kate Bush blev därmed första brittiska kvinnliga artist med en egenskriven listetta. Hennes första TV-framträdande skedde 9 februari i det tyska nöjesprogrammet Bios Bahnhof, och därefter följde flera framträdanden i brittisk TV. Debutalbumet The Kick Inside, som hade getts ut i februari och där Bushs insatser på sång och piano kompletterades av ett antal etablerade musiker från The Alan Parsons Project och Pink Floyd, nådde i april tredjeplatsen på brittiska albumlistan.
I november 1978 utgavs Kate Bushs andra album Lionheart. En månad senare gjorde hon sitt första och hittills enda amerikanska framträdande i TV-showen Saturday Night Live. Under april och maj 1979 genomförde hon sin kritikerrosade och välbesökta turné Tour of Life. Förutom en lång rad brittiska orter besöktes även konsertlokaler i Sverige, Danmark, Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Turnén var en ambitiös produktion som blandade musik, dans, mim, burlesk, teater och bildprojektioner på ett omsorgsfullt utformat scenbygge, men den kom att bli Bush sista då hon inte uppskattade det hektiska turnélivet.
1980-talet I juni 1980 nådde Kate Bush femteplatsen på den brittiska singellistan med låten "Babooshka"; den blev en hit i flera länder och innebar hennes största singelframgång sedan "Wuthering Heights". Singeln var en försmak av albumet Never for Ever, som när det gavs ut i september samma år gick direkt in som nummer ett på den brittiska försäljningslistan och därmed blev Bushs första album att nå den placeringen.
Kate Bush hade haft en intensiv period sedan debuten tre år tidigare. Hon hade tre storsäljande album bakom sig, en lång rad singelutgåvor plus en omfattande turné och mängder av TV-framträdanden. Efter 1980 års Never for Ever tog hon en medveten paus, i akt och mening att vidareutveckla sin musik och ta större kontroll över produktionen.
Singeln "Sat in Your Lap" som släpptes i juni 1981 var ett tydligt avsteg från hennes tidigare stil: en mer avancerat arrangerad rocklåt i Peter Gabriels anda. Hon stod som ensam producent och experimenterade flitigt med ljud och presentationssätt på bekostnad av skivförsäljningen; det följande albumet The Dreaming är Bushs sämst säljande men det nådde ändå en tredje plats på den brittiska albumlistan.
1983 flyttade Kate Bush in i sin egen nybyggda studio, vilket gav henne ytterligare frihet i sitt musikskapande. Under 1984 kom hon att tillbringa mycket tid i studion med inspelningarna till sitt femte album. I augusti 1985 framträdde hon på brittisk TV (BBC) med "Running Up That Hill", hennes första brittiska singel sedan 1982. Den rytmiskt medryckande låten blev som listtrea en stor framgång och förde åter Kate Bush in i mediernas strålkastarljus. Det relativt lättillgängliga albumet Hounds of Love gavs ut månaden efter och gick direkt in på förstaplatsen på albumlistan där det blev kvar i fyra veckor.
Under oktober 1985 syntes Kate Bush flitigt på MTV. I musikvideon till låten "Cloudbusting" framträdde hon som son till en uppfinnare spelad av Donald Sutherland, och i duett med Peter Gabriel framförde de hans framgångsrika "Don't Give Up". I slutet av månaden presenterade Kate Bush singeln "Experiment IV"; en egenregisserad dramatisk musikvideo handlar om den militära idén att uppfinna ett ljud som kan döda. I videon syns bland andra Dawn French, Hugh Laurie och Peter Vaughan.
Sent 1980-tal och tidigt 1990-tal I november 1986 kom det framgångsrika samlingsalbumet The Whole Story. Det toppade ett par månader senare den brittiska albumlistan under tre veckor.
I februari 1987 kunde den nyskrivna Kate Bush-låten "Be Kind to My Mistakes" höras på ljudspåret till Nicolas Roegs dramafilm Castaway. Samma år framträdde Kate Bush också på välgörenhetskonserterna The Secret Policeman's Third Ball. Ytterligare en film fick under året specialskriven musik av Kate Bush – John Hughes romantiska komedi She's Having a Baby. Låten, "This Woman's Work", återkom 1989 på hennes album The Sensual World. Det här något mer introspektiva albumet utmärktes bland annat av ett flitigt bruk av bulgariska kvinnokörer.Standen, Amy (2001-03-20): "Kate Bush". Salon.com. Läst 5 september 2014.
Kate Bush framträdde i november 1990 för över 1200 fans på Kate Bush Convention i London, där hon bland annat offentliggjorde planer på en turné under kommande år. Den turnén kom dock aldrig att förverkligas. Under 1991 bidrog hon dock med sin cover på Elton Johns "Rocket Man" till hyllningsalbumet Two Rooms; den skulle senare nå en andraplacering på singellistan i Australien, och röstas fram av tidningen Observers läsare till tidernas bästa cover.
År 1993 återkom Kate Bush till albumlistorna (12:e plats på brittiska listan) med The Red Shoes. Kate Bushs dansinspirerade kortfilm The Line, The Cross and The Curve, med teman och musik från albumet och Miranda Richardson i en av rollerna, hade premiär under Londons filmfestival i november. Singeln "Rubberband Girl" från albumet nådde stora listframgångar i USA.
Tolv tysta år Efter 1993 trädde Kate Bush i stort sett tillbaka från musiklivet. Vid sidan av enstaka låtbidrag och deltaganden på bland annat konstutställningar höll hon en låg profil, och för Bush-fans var själva bristen på nyheter något som uppmärksammades stort.
År 2003 avslöjades att Kate Bush 1998 fått sonen Bertie McIntosh, tillsammans med gitarristen Danny McIntosh.Styles, Ruth (2014-08-27): "Kate Bush's secret son steps out of the shadows: Bertie, 16, takes starring role in comeback concert... and has plans for a musical career of his own". Dailymail.co.uk. Läst 30 december 2014.
Senare år 2005 gjorde Kate Bush en oväntad comeback med det uppmärksammade mycket rosade dubbelalbumet Aerial. Albumet präglas av låtar om "intressanta vardagshändelser", och den andra skivan ägnas helt åt ett konceptverk med titeln "A Sky of Honey" där i princip ingenting händer – fast väldigt vackert. Skivan präglas av stråkarrangemang, pianostycken av hymnkaraktär, körer och enstaka infall med flamenco. Hela albumet kännetecknas av att det gjorts utan koppling till musikaliska trender, med influenser både från Pink Floyd och funk. I singellåten "King of the Mountain" ägnade sig Bush åt att imitera Elvis Presley. Albumet rosades på sina håll för sin höga konstnärliga nivå och jämfördes bland annat med 1985 års Hounds of Love.Gill, Andy (2005-11-04): "Album: Kate Bush". Independent.co.uk. Läst 30 december 2014. Det nådde tredje plats på brittiska albumlistan och tiobästalistan i många andra europeiska länder.
mini|Bush på Hammersmith Apollo, 2014. 2011 återkom Kate Bush med två album. Det var dels Director's Cut, med omredigeringar av tidigare material från albumen The Sensual World (fyra låtar) och The Red Shoes (sju låtar). Tre av låtarna var helt nyinspelade, och flera av låtarna transponerades till en lägre tonart för att bättre passa Bushs mer mogna sångröst. Till skillnad från den digitalt inspelade The Red Shoes var allt det inspelade materialt gjort med analog utrustning, vilket enligt Kate Bush gav musiken ett "varmare och fylligare sound". Albumet var det första på det egna skivbolaget Fish People.
Samma år presenterade hon studioalbumet 50 Words for Snow, sju låtar på sammanlagt 65 minuter,med gästframträdanden av Elton John, Stephen Fry och sonen Albert. Den första singeln var "Wild Man", en historia om en expedition i snömannen spår och som efter upptäckten sopar igen spåren efter sig och snömannen. Albumet nådde plats fem på brittiska albumlistan.