Oskar Fredrik Hultman, född 21 december 1862 i Ekenäs, död där 31 maj 1929, var en finlandssvensk språkforskare.

Biografi

Uppväxt och utbildning Hultman var son till Frithiof Hultman och Amalie Morawitz, dottern till en tysk handelsman från St Petersburg. Modern dog i en lungsjukdom när han var endast fyra år gammal. Som barn fick Hultman hemundervisning och bland hans lärare var Emma Irene Åström. Hultman avlade studentexamen 1881 vid Helsing­fors privatlyceum. Han inledde studier i nordiska språk, estetik, sanskrit och indoeuropeiska­ språk samma år vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland i Helsingfors. Hämtat 20 februari 2026.

Hultman var elev till dåtidens ledare av svenskhetsrörelsen, professor i estetik Carl Gustaf Estlander och professor i svenska språket Axel Olof Freudenthal. Som student och aktivist inom svenskhetsrörelsen var han medlem i Svenska landsmålsföreningen. Hultman hade vuxit upp i en svenskspråkig bygd och för honom var det självklart att bli svekoman.

Akademisk karriär Han blev magister 1887, varefter han i fyra år studerade nordiska språk vid Uppsala universitet. Han var elev till Adolf Noreen och påbörjade under denna tid sin doktorsavhandling om språket i Hälsingelagen, en av de medeltida svenska landskapslagarna i Sverige. År 1894 utgav han arbetet De östsvenska dialekterna, där han redogör för dessas utveckling från samnordisk tid. År 1895 utgav han en utgåva av medeltida handskrift, "Jöns Buddes bok".

Hultman företog därefter flera långa resor runt i Europa, särskilt till Italien och Tyskland, och till Nordafrika. Det var beskedet om att hans förre professor, Freudenthal, avgått som förmådde honom att slutföra sin doktorsavhandling för att kunna söka tjänsten. År 1905 blev han filosofie licentiat på den språkhistoriska undersökningen Hälsingelagen och Upplandslagens ärfdabalk i Cod. Ups. B. 49. Han uppfördes 1906 på förslag till e.o. professuren i svenska språket och litteraturen vid Helsingfors universitet, men Hugo Pipping utnämndes slutligen till tjänsten. Han utnämndes 1907 till docent i nordiska språk och blev 1909 extra ordinarie professor.

Hultman blev därefter medlem i styrelsen för Svenska litteratursällskapet i Finland. Han var även medlem i sällskapets språkvetenskapliga kommitté, ortnamnskommittén samt dess kommitté som delar ut sällskapets litteraturpris. Hultman var också självskriven som ordförande för Ekenäs-samfundet­ i Helsingfors, där han träffade sin framtida hustru, föreningens sekreterare Emmy Stenbäck.

I början av 1920-talet deltog Hultman aktivt i diskussionerna om åldern hos den svenskspråkiga bosättningen i Finland. Genom språkhistoriska argument kom han fram till att den mest omfattande kolonisationen av Finland hade ägt rum på 1200- och 1300-talen, och att de flesta kolonisatörerna hade kommit från de mellersta delarna av Sverige. Hultmans teori blev bestående och tillsammans med bland annat T.E. Karsten ville han motbevisa E.N. Setälä som ansåg att "det inte fanns svenskar i Finland, utan bara svensktalande finnar". Det var i detta kontext som skilda benämningar för de svenskspråkiga och de finskspråkiga blev speciellt viktiga.

Hultman publicerade även Det nordiska a-omljudet af kort u och Den s.k. u-brytningen (bägge i Finska vetenskapssocietetens "Acta", 33, 1908), en handupplaga av Upplandslagen (1916) samt några mot Tor Karsten riktade polemiska artiklar om finlandssvenskarnas härkomst (i "Finsk tidskrift" 1920–1921).

Privatliv Hultman gifte sig 1890 med Emilia (Mili) Strömberg, som hade varit hans fästmö sedan 1886. De byggde ett eget hem först i Uppsala och sedan 1890 i Helsingfors. Både hustru och barn avled 1894 i barnsäng och Hultman tappade därefter sin akademiska motivation.

År 1910 gifte sig Hultman med Emmy Stenbäck och paret bodde tillsammans på Högbergsgatan. Paret var engagerade i Ekenästraktens historia och skrev flera artiklar om ämnet. Artiklarna publicerades ofta i lokaltidningen Västra Nyland. Båda två var medvetna om att stora delar av deras forskning förmodligen inte skulle kunna publiceras, men för dem var forskningen i sig någonting värdefullt.

Bibliografi De östsvenska dialekterna (1894, i "Finländska bidrag", utgiven av Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors) Jöns Buddes bok (1895, Svenska litteratursällskapets i Finland skrifter XXXI) Förteckning öfver svenska ortnamn i Finland (1897, tillsammans med Georg Schauman) När dog Sigfrid Aronus Forsius? (1898) Hälsingelagen och Upplandslagens ärfdabalk i Cod. Ups. B. 49 (1905) Det nordiska a-omljudet af kort u, (1908, i Finska vetenskapssocietetens "Acta", 33) Den s.k. u-brytningen (1908, i Finska vetenskapssocietetens "Acta", 33) Axel Olof Freudenthal. Levnadsteckning (1912) Upplandslagen (1916, i Svenska litteratursällskapets i Finland "Skrifter", 127) Härstamma Finlands svenskar från Sverige? Finsk Tidskrift (1920) Finlandssvenskarnas härkomst. Finsk Tidskrift (1921) Våra svenska bygdemål, Det svenska Finland II (1922, utgiven av Gabriel Nikander) I det gamla Ekenäs (1929, tillsammans med Ernst Häyrén & Emmy Hultman) Efterlämnade skrifter I–II (1931, 1939; av Svenska litteratursällskapet i Finland.)

Källor

Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 430.

Noter

Vidare läsning

Kategori:Finländska professorer i nordiska språk Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Födda 1862 Kategori:Avlidna 1929 Kategori:Personer från Ekenäs Kategori:Män Kategori:Finlandssvenska språkforskare