Världsmusik, från engelskans world music, är ett begrepp som dök upp under tidigt 1960-tal och som förnyades i slutet av 1980-talet. Musikprofessorn och "etnomusikologen" Robert. E. Brown (1927–2005) vid San Diego State University försökte under 1960-talet övertyga världen om att musiken borde gå i främsta ledet när det gäller att befrämja förståelse mellan olika kulturer. Det som är särskilt viktigt, enligt Brown, är blandningen av musik: att publiken får höra och lära sig att tycka om musik från andra världsdelar till exempel i samband med musikgalor, att musiker lär sig att spela "främmande" musik, att flera kulturellt blandade band bildas, osv. Han hade, enligt sina kolleger, en stark vision om att musiken kan bidra till världsfred.Williams, Jack i The San Diego Union-Tribune 11 december 2005: Robert E. Brown; brought world music to San Diego schools
På 1960-talet använde den tyske tonsättaren Karlheinz Stockhausen begreppet Weltmusik som beteckning på elektroakustisk musik med en blandning av musikstilar från jordens alla hörn.
År 1987 lanserades ånyo world music, denna gång som ett kommersiellt begrepp, av ett antal små brittiska skivbolag som ville klassificera den allt mer efterfrågade popmusik de spelade in och/eller distribuerade, och som inte var västerländsk till sitt ursprung, eller som har sina rötter utanför den nordamerikanska-nordvästeuropeiska kultursfären (NANE-sfären). CD-skivorna sorterades efter världsdel och sedan alfabetiskt efter land. En mängd artister från jordens olika hörn producerar i dag blandmusik av detta slag för en i huvudsak västerländsk marknad.
Världens musik Världsmusik blir världsmusik först när musiken når utanför det geografiska område där musiken normalt spelas och hörs. Musikens globaliseringsprocess inleddes 1995, när Internet började ta fart. Det går att hitta all världens musik på Internet, och det är också genom aktivt sökande och lyssnande på Internet som musiker på ena sidan av världen kan få inspiration av musiker och artister på den andra sidan.Nidel, Richard (2004). World Music: The Basics.
Världsmusik är den musik som är populär i olika länder över hela världen, men få undergenrer är kända över hela världen. Till den musik som faktiskt lyckats etablera sig i större delen av världen hör mycket av den europeiska klassiska musiken. Av den modernare musiken under 1900-talet var tangon den musik som var först ut med att erövra världen. Den spreds till Nordamerika och Europa, framför allt till Tyskland och Finland, och i bägge dessa länder fick den ett annorlunda "stuk" än den ursprungliga, argentinska tangon. Även andra latinamerikanska rytmer blev populära i NANE-sfären (Nordamerika och Nordvästeuropa) som exempelvis den brasilianska samban och bossa novan. Annan latinamerikansk musik, särskilt salsa, har flyttat med latinamerikanska musiker som bosatt sig i framför allt New York och Miami, som nu är världscentra för många latinska musikgenrer, inklusive den som bara kallas latin.Manuel, Peter (1988). Popular Musics of the Non-Western World: An Introductory Survey. New York: Oxford University Press.
Reggae, som förmodligen är den musikgenre som under efterkrigstiden i störst utsträckning påverkat annan musik över hela jorden, brukar inte betraktas som world music utanför NANE-området utan snarare som en musikgenre inom detta, trots att reggaen under många år på 1970-talet betraktade sig själv som allt annat än "västerländsk.Artikeln Jamaica igår, idag, i morgon i This is Reggae music, en gratistidning från Sonet 1979 Det jamaicanska sättet att mixa musik och utvecklandet av dubmusiken har rest runt jorden flera varv och påverkat all musik i den grad den önskat en utveckling.Toop, David i Cox & Warner, red. (2004) Audio Culture: Readings in Modern Music. Continuum: 2004. "Replicant: On Dub" by David Toop; kapitel 51, s. 355–356.
Icke-västerländsk popmusik Till världsmusiken utanför NANE-området (Nordamerika och Nordvästeuropa) hör afrikansk musik och popmusik i allmänhet, men även populärmusik från övriga Tredje världen. Vad gäller Afrika finns hundratals olika musikgenrer från denna kontinent, de flesta utvecklade ur folkmusik och korsade med varandra i Afrikas storstäder: Jùjú i Nigeria, highlife från Ghana, Nigeria och Sierra Leone och dess utveckling till västafrikansk hip-hop: hiplife. Vidare bikutsi från Kamerun, benga från Kenya, soukous i Kongo som kallas lingala i Kenya, Uganda, Tanzania och chimurenga och jit-jive från Zimbabwe, sydafrikansk kwela och isicathamiya (körsång), nordafrikansk raï och raipop.ibid
Utanför Afrika finns musik från Balkanhalvön, indisk musik (raga, dans- och filmmusik, indipop), pakistansk qawwali, spansk flamenco, brasiliansk samba och bossa nova, argentinsk tango, colombiansk cumbia, latinamerikansk salsa, soca från Trinidad och Tobago, merengue från Dominikanska republiken, Zouk från de västindiska öarna Martinique, Guadeloupe, St. Lucia, Dominica och Hispaniola, Kadans från Haiti. Denna uppräkning utgör bara en bråkdel av världsmusiken. Världsmusik är en musikalisk kategori som omfattar många olika musikstilar från hela världen, inklusive traditionell musik, kvasitraditionell musik och musik där mer än en kulturell tradition blandas. Världsmusikens inkluderande natur och elasticitet som en musikalisk kategori utgör hinder för en universell definition, men dess intresse för det kulturellt exotiska är finns med i tidningen fRoots beskrivning av genren som "lokal musik där borta".Chris Nickson. The NPR Curious Listener's Guide to World Music. Grand Central Press, 2004. pp 1-2.
Denna andra folkmusik som inte följer "nordamerikanska eller brittiska pop- och folktraditioner" Discover music: "International". RhythmOne. Läst 2020-12-22. har av musikindustrin i Europa och Nordamerika givits beteckningen "världsmusik". Termen populariserades på 1980-talet som en marknadsföringskategori för icke-västerländsk traditionell musik. Den har vuxit till att inkludera undergenrer som etnisk fusion (Clannad, Ry Cooder, Enya, etc) och worldbeat.
Lexikologi thumb|left|260px|Delhi 2 Dublin, 2012. Termen "world music" har tillskrivits etnomusikologen Robert E. Brown, som myntade den på tidigt 1960-tal på Wesleyan University i Connecticut, USA, där han startade grundutbildning genom doktorandprogram inom ämnet. För att förbättra inlärningsprocessen bjöd han in mer än ett dussin gästande artister från Afrika och Asien och började en världsmusik-konsertserie. Termen blev vanlig på 1980-talet som en marknadsförings-klassificeringsterm i massmedia och i musikindustrin. Det finns olika, motstridiga definitioner av världsmusik. En är att den består av "all musik i världen", fast en så pass bred definition gör termen meningslös.Bohlman, Philip (2002). World Music: A Very Short Introduction, "Preface". .Nidel 2004, p.3
Former thumb|right|230px|Alan Stivell i Brest, Frankrike, 2013. Exempel på populära former av folkmusik inkluderar de olika formerna av icke-europeisk klassisk musik (t.ex. kinesisk guzhengmusik, indisk ragamusik, tibetanska sånger), östeuropeisk folkmusik (t.ex. bymusiken på Balkan, mysteriet med de bulgariska rösterna), nordisk folkmusik, latinsk musik, indonesisk musik och de många formerna av folk- och stammusik i Mellanöstern, Afrika, Asien, Oceanien, Central- och Sydamerika.
Den breda kategorin av världsmusik inkluderar isolerade former av etnisk musik från olika geografiska regioner. Dessa olika sorter av etnisk musik kategoriseras vanligtvis tillsammans på grund av sina inhemska rötter. Under 1900-talet har uppfinningen av ljudinspelning, billiga internationella flygresor och gemensam tillgång till global kommunikation mellan artister och allmänheten gett upphov till ett relaterat fenomen som kallas "crossover"-musik. Musiker från olika kulturer och platser kunde lätt få tillgång till inspelad musik från hela världen, se och höra besökande musiker från andra kulturer och besöka andra länder för att spela sin egen musik, vilket skapar en smältdegel av stilistiska influenser. Medan kommunikationstekniken möjliggör större tillgång till olika former av musik, utgör kommersialiseringstrycket också en risk för ökad musikalisk homogenitet, luddiga regionala identiteter och den gradvisa utrotningen av traditionella lokala musikframställningsmetoder.
Hybridformer
Sedan musikindustrin etablerade denna term har det bredare omfånget av vad en genomsnittlig musikkonsument definierar som "världsmusik" på dagens marknad vuxit till att inkludera olika blandningar av etnisk musiktradition, stil och tolkning, och härledda världsmusiksgenrer har myntats för att representera dessa hybrider, såsom etnisk fusion. Exempel på hybrid, världsfusion, är den irländsk-västafrikanska sammansmältningen av Afro Celt Sound System, det pankulturella ljudet av AO Music och jazz/finsk folkmusik som spelas av bandet Värttinä.
Föregångare Millie Small släppte "My Boy Lollipop" 1964. Smalls version var en hit och nådde nummer 2 både i UK Singles Chart och i US Billboard Hot 100. and in the US Billboard Hot 100. På 1960-talet hade Miriam Makeba och Hugh Masekela populära hits i USA. 1969 spelade den indiska musikern Ravi Shankar sitar vid Woodstockfestivalen.http://www.woodstockstory.com/ravishankar.html
På 1970-talet blev Manu Dibangos funk-spår "Soul Makossa" (1972) en hit och Osibisa släppte "Sunshine Day" (1976). Fela Kuti skapade Afrobeat och Femi Kuti, Seun Kuti och Tony Allen följde Fela Kutis funk-musik. Salsamusiker som José Alberto "El Canario", Ray Sepúlveda, Johnny Pacheco, Fania All-Stars, Ray Barretto, Rubén Blades, Gilberto Santa Rosa, Roberto Roena, Bobby Valentín, Eddie Palmieri, Héctor Lavoe och Willie Colón utvecklade latin musik.https://www.allmusic.com/genre/latin-ma0000002692
Världsmusik och etnisk musik Exemplet Reggaeton Världsmusik utövas huvudsakligen av artister som är en del av, eller har en nära anknytning till det kulturområde där musiken utvecklats. Artisterna framför det egna landets eller den egna regionens klassiska och moderna musik, men denna etniska musik måste som nämnts spridas till andra delar av världen för att kallas världsmusik. Ett sätt som musik kan spridas utanför det egna geografiska och kulturella området är genom korsbefruktningar med redan befintlig musik. Ett exempel är reggaeton (eller "reggaetón", som det också stavas), som utvecklades i Latinamerika under 1990-talet och sköljde över Nordamerika, Asien och Europa efter millennieskiftet. Reggaeton började som reggae en español (reggae på spanska) i Centralamerika, särskilt Panama, och vidareutvecklades på Puerto Rico. Den reggae som var populärast på Jamaica vid denna tidpunkt var en hård typ av dancehall. Till denna grund lades inslag av populär latinamerikansk musik som bomba, plena, salsa, merengue, latin pop, cumbia och bachata. Eftersom dancehall-musiken låg så nära nordamerikansk hip-hop, så införlivades även denna musikgenre i reggaeton, liksom R&B och storstädernas elektroniska klubbmusik.Billows, Charlie (2008) på Askmen.com: 5 Things You didn't know about ReggaetonCaramanica, Jon (2006) på New York Music: Grow Dem Bow Marshall, Wayne (2006) i The Boston Phoenix 19 januari 2006: The Rise of Reggaetón
Exemplet indi-pop