Carl Fabian Theodor Langenskiöld, född 17 november 1810 i Sääksmäki socken, död 29 juni 1863 i Helsingfors, var en finländsk friherre, ämbetsman och politiker.

Kunskaper i ryska förde Langenskiöld från lärarbanan till förvaltningen. Han var guvernör från 1853 och senator från 1857, och som chef för senatens finansexpedition genomdrev han den myntreform som 1860 gav Finland en egen myntenhet, marken. Han försvarade senatens ställning och tog initiativet till januariutskottet 1861 i stället för en lantdag. Kritiken som följde bröt hans kraft, och han avgick kort före sin död. Han var far till Gustaf Langenskiöld och Karl Langenskiöld.

Tidig karriär Langenskiöld var son till landshövdingen Anders Gustaf Langenskiöld och Hedvig Gustafva Gripenberg, och sonson till Lars Adam Lang, adlad Langenskiöld, som deltog i Gustav III:s statskupp och senare i Anjalaförbundet, dömdes till döden men benådades. Till moderns släkt hörde morbröderna Odert Henrik Gripenberg, hans lärare, och senatorn Sebastian Gripenberg. Han var elev vid Gripenbergs internatskola från 1819.

Langenskiöld blev student vid Kejserliga Akademien i Åbo 1825, filosofie kandidat 1832 och filosofie magister samma år, med vitsordet laudatur i matematik. År 1838 utgav han läroboken Läran om logarithmer jämte elementerna af plan trigonometri och året därpå en uppsats om de ryska verben, skriven på ryska. Han fördjupade sina kunskaper i ryska som stipendiat i Kazan 1832–1835 och i Moskva 1839, sökte förgäves ett lektorat i ryska 1835 och blev 1838 lärare i språket vid kadettkåren i Fredrikshamn. Han anställdes som translator för ryska språket 1843 vid senaten i Finland och 1847 vid finländska statssekretariatet i Sankt Petersburg. Vid uppgåendet av riksgränsen mot Norge 1846–1849 verkade han som kommissarie, vilket gav honom utnämning till kollegieassessor och riddartecknet av tredje klass av S:t Annas orden. Han gifte sig 1848 med Maria Magdalena af Björkstén. År 1851 blev han förste expeditionssekreterare vid statssekretariatet, 1853 guvernör i S:t Michels 1854 i Nylands samt 1856 i Åbo och Björneborgs län. År 1857 förordnades han till "äldste ledamot" i en kommitté för utarbetande av en noggrann tablå över finansernas i Finland ställning 1853–57, vilken kommittés utlåtande troligen var närmaste anledningen till den åldrige finanschefen Lars Gabriel von Haartmans avgång från senaten.

Chef för finansexpeditionen Langenskiöld, som redan 1857 blivit senator i ekonomiedepartementet, utnämndes 1858 till von Haartmans efterträdare som chef för senatens Finansexpedition och erhöll därigenom ett betydande inflytande på Finlands öde under en viktig brytningsperiod i dess nyare historia. En mängd åtgärder av avgörande betydelse föranleddes genom hans energiska ingripande. År 1859 utkom förordning om handelsförbindelserna mellan Ryssland och Finland, varigenom en utvidgad marknad i Ryssland bereddes den finska storslöjden. Samma år lossades skråväsendets band. Statens skogshushållning ordnades på ett nytt och bättre sätt. Sågverksindustrin befriades från en mängd skatter och därur följande kontrollstadganden. Uppkomsten av privatbanker befordrades. Enligt Biografiskt lexikon för Finland ansåg Langenskiöld att en stark senat var den enda garantin för landets statsform, och han tog illa vid sig när senaten förbigicks i ärenden som borde ha remitterats till den.

Men framför allt är Langenskiölds namn fäst vid den så kallade myntreformen. År 1860 erhöll Finland sin egen myntenhet i mark och penni; ett särskilt finländskt myntverk inrättades, och flera förberedande åtgärder vidtogs för det slutliga genomförandet av reformen, vilket dock blev Johan Vilhelm Snellman förbehållet. Som sin sista tjänsteåtgärd rekommenderade Langenskiöld Snellman till efterträdare, och Snellman erkände senare gärna att han ärvt myntreformen av sin företrädare.

Lantdagsfrågan och avskedet Under de sista åren av hans verksamhet som finanschef vände sig opinionen emot honom. En låneoperation, som utan ständernas medverkan genomfördes hos bankirhuset Rothschild i Frankfurt am Main, ansågs grundlagsvidrig. Med större skäl klandrades hans förhållande i fråga om det så kallade januariutskottet, till vars tillsättande han tog initiativet. Han godtog utskottet som bättre än ingenting, och kritikerna menade att han saknat det politiska modet att hålla fast vid lantdagskravet. Han insåg själv misstaget och bad tillsammans med morbrodern Sebastian Gripenberg, sedermera utskottets ordförande, generalguvernören avskriva utskottet. Hans kraft bröts genom det motstånd åtgärden rönte och den stränghet varmed hans handlingssätt bedömdes, och han anhöll förkrossad om avsked.

Langenskiöld upphöjdes till friherre 1863 och fick tre månader före sin död titeln geheimeråd, som sällan tillföll senatorer. Han innehade riddartecknet av första klass av både S:t Annas och S:t Stanislaus orden.

Referenser

Kategori:Landshövdingar i S:t Michels län Kategori:Landshövdingar i Nylands län Kategori:Landshövdingar i Åbo och Björneborgs län Kategori:Finländska innehavare av geheimeråds titel Kategori:Finländska friherrar under 1800-talet Kategori:Finländska politiker under 1800-talet Kategori:Personer från Valkeakoski Kategori:Födda 1810 Kategori:Avlidna 1863 Kategori:Män Kategori:Ugglan