Ernst Pascual Jordan, född den 18 oktober 1902 i Hannover, kungariket Preussen, Tyska riket, död den 31 juli 1980 i Hamburg, Västtyskland, var en tysk teoretisk och matematisk fysiker som gav betydande bidrag till kvantmekanik och kvantfältteori. Han bidrog mycket till den matematiska formen av matrismekanik och utvecklade kanoniska antikommutationsrelationer för fermioner. Han introducerade Jordanalgebror i ett försök att formalisera kvantfältteorin; algebrorna har sedan dess funnit många tillämpningar inom matematiken.

Jordan gick med i nazistpartiet 1933, men följde inte Deutsche Physik-rörelsen, som vid den tiden förkastade kvantfysiken som utvecklats av Albert Einstein och andra judiska fysiker. Efter andra världskriget gick han in i politiken för det konservativa partiet CDU och tjänstgjorde som parlamentsledamot från 1957 till 1961.

Biografi Jordans föräldrar var Ernst Pasqual Jordan (1858–1924) och Eva Fischer. Ernst Jordan var en målare känd för sina porträtt och landskap. Han var docent i konst vid Hannovers tekniska universitet när hans son föddes. Familjenamnet var ursprungligen Jorda och det var av spanskt ursprung. De förstfödda sönerna fick alla namnet Pasqual eller versionen Pascual. Familjen bosatte sig i Hannover efter Napoleons nederlag i slaget vid Waterloo 1815 och ändrade vid något tillfälle namn från Jorda till Jordan. Ernst Jordan gifte sig med Eva Fischer 1892.

En förfader till Pascual Jordan vid namn Pascual Jordan var en spansk adelsman och kavalleriofficer som tjänstgjorde hos britterna under och efter Napoleonkrigen. Jordan bosatte sig så småningom i Hannover . På den tiden styrde huset Hannover Storbritannien. Familjenamnet ändrades så småningom till Jordan (uttalas på tyska, [jɔʁdaːn]). En familjetradition innebar att den förstfödde sonen i varje generation skulle heta Pascual. Jordan uppfostrades med en traditionell religiös uppfostran. Vid 12 års ålder försökte han förena en bokstavlig tolkning av Bibeln med darwinistisk evolutionsteori; hans religionslärare övertygade honom om att det inte fanns någon motsägelse mellan vetenskap och religion (Jordan skulle skriva många artiklar om förhållandet mellan de två under hela sitt liv).

Jordan började sin utbildning vid Tekniska universitetet i Hannover 1921 där han studerade zoologi, matematik och fysik. Som det var typiskt för en tysk universitetsstudent på den tiden, flyttade han sina studier till ett annat universitet innan han tog examen. Universitetet i Göttingen, hans destination 1923, stod då på sin höjdpunkt inom matematik och fysik, bland annat under ledning av matematikern David Hilbert och fysikern Arnold Sommerfeld. I Göttingen blev Jordan under en tid assistent åt matematikern Richard Courant, och studerade sedan fysik för Max Born och ärftlighet för genetikern och rasforskaren Alfred Kühnför sin doktorsexamen.

Jordan led av talproblem under hela sitt liv och stammade ofta rejält när han höll oförberedda uttalanden. År 1926 erbjöd sig Niels Bohr att betala för behandlingen, och på inrådan av Wilhelm Lenz sökte Jordan behandling på Alfred Adlers klinik i Wien.

Jordan blev professor i teoretisk fysik i Rostock 1929, i Berlin 1944 och i Hamburg 1947. Han blev emeritus 1971. Jordan tilldelades Max Planck-medaljen 1942.

Vetenskapligt arbete Tillsammans med Max Born och Werner Heisenberg var Jordan medförfattare till en viktig serie artiklar om kvantmekanik.Silvan S. Schweber, QED and the Men Who Made It: Dyson, Feynman, Schwinger, and Tomonaga, Princeton: Princeton University Press, 1994, . Han blev senare pionjär inom tidig kvantfältteori innan han till stor del övergick till kosmologi före andra världskriget. Jordan utarbetade en typ av icke-associativa algebror, nu kallade Jordanalgebror, i ett försök att skapa en algebra av observerbara storheter för kvantmekanik och kvantfältteori. Även om algebrorna visade sig inte vara användbara för detta ändamål, har de sedan dess funnit många tillämpningar inom matematiken. Jordanalgebror har tillämpats inom projektiv geometri, talteori, komplex analys, optimering och många andra områden inom ren och tillämpad matematik. År 1966 publicerade Jordan sitt 182-sidiga verk Die Expansion der Erde. Folgerungen aus der Diracschen Gravitationshypotese (Jordens expansion. Slutsatser från Diracs gravitationshypotes)Die Wissenschaft, vol. 124. Friedrich Vieweg & Sohn, Braunschweig 1966 där han utvecklade sin teori att jorden, enligt Paul Diracs hypotes om en stadig försvagning av gravitationen genom universums historia, kan ha svällt till sin nuvarande storlek, från en initial boll med en diameter på endast ca 7 000 kilometer. Denna teori skulle kunna förklara varför det duktila nedre simaskiktet i jordskorpan har en relativt jämn tjocklek, medan det spröda övre sialskiktet i jordskorpan har brutits isär till de viktiga kontinentalplattorna. Eftersom kontinenterna var tvungna att anpassa sig till den allt plattare ytan av den växande bollen, skulle bergskedjorna på jordytan under detta ha uppstått som sammandragna veck.Heinz Haber: Trots den energi Jordan lade ner på teorin om den expanderande jorden togs hans geologiska arbete aldrig på allvar av vare sig fysiker eller geologer.

Politiska aktiviteter Tysklands nederlag i första världskriget och Versaillesfördraget hade en djupgående inverkan på Jordans politiska övertygelser. Medan många av hans kollegor ansåg att fördraget var orättvist, gick Jordan mycket längre och blev alltmer nationalistisk och högerinriktad. Han skrev ett flertal artiklar i slutet av 1920-talet som förespråkade en aggressiv och stridslysten hållning. Han var antikommunist och var särskilt oroad över den ryska revolutionen och bolsjevikernas uppgång. Han skrev artiklar i flera högerextrema tidskrifter under pseudonymen Ernst Domeier, vilket avslöjades på 1990-talet.

År 1933 gick Jordan med i nazistpartiet, liksom Philipp Lenard och Johannes Stark, och dessutom med i en SA-enhet. Han stödde nazisternas nationalism och antikommunism men samtidigt förblev han "en försvarare av Einstein" och andra judiska vetenskapsmän. Jordan verkade hoppas att han kunde påverka den nya regimen. Ett av hans projekt var att försöka övertyga nazisterna om att modern fysik utvecklad som representerad av Einstein och särskilt den nya Köpenhamnsvarianten av kvantteori kunde vara motgiftet mot "bolsjevikernas materialism". Men medan nazisterna uppskattade hans stöd för dem, ledde hans fortsatta stöd för judiska vetenskapsmän och deras teorier till att han betraktades som politiskt opålitlig.

Jordan gick med i Luftwaffe 1939 och arbetade ett tag som väderanalytiker vid raketcentralen i Peenemünde. Under kriget försökte han intressera nazistpartiet för olika planer för avancerade vapen. Hans förslag ignorerades eftersom han ansågs vara "politiskt opålitlig", troligen på grund av hans tidigare kopplingar till judar (särskilt: Born, Richard Courant och Wolfgang Pauli) och den så kallade " judiska fysiken". Som svar på Ludwig Bieberbach skrev Jordan: "Skillnaderna mellan tysk och fransk matematik är inte mer väsentliga än skillnaderna mellan tyska och franska kulsprutor."

Omedelbart efter kriget skrev Jordan ett brev till Bohr för att "ge en kort sammanhängande redogörelse för vad jag gjorde under dessa svarta 12 år", och framställde emigration som opraktisk på grund av sin mors dåliga hälsa och hans talsvårigheter, innan han redogjorde för de svårigheter han mötte som en framstående elev hos emigrantlärare. Som ett exempel på sitt arbete med att motarbeta nazistisk ideologi hävdade han att hans bok Fysik från det tjugonde århundradet var en "attack" på Rosenbergs Myt från det tjugonde århundradet som riskerade att hamna i SS:s sikte. Han fortsatte med att dra en skarp åtskillnad mellan tysk militarism och nazism i sig, och citerade 20 juli-komplotten som bevis.

Wolfgang Pauli förklarade Jordan vara "rehabiliterad" till de västtyska myndigheterna en tid efter kriget, vilket gjorde det möjligt för honom att återfå sin akademiska anställning efter en tvåårsperiod. År 1953, efter en framgångsrik ansökan om lättnad (inklusive lönebidrag) enligt artikel 131 , återfick han sin fulla status som fast anställd professor vid Hamburgs universitet, där han stannade tills han blev emeritus 1971.

Jordan gick emot Paulis råd och återinträdde i politiken efter att avnazifieringsperioden tagit slut under kalla krigets påtryckningar. År 1957 säkrade han invalet i förbundsdagen tillsammans med den konservativa Kristdemokratiska unionen. År 1957 stödde Jordan Adenauer - regeringens beväpning av Bundeswehr med taktiska kärnvapen , medan Göttingen Arton (en grupp tyska fysiker som inkluderade Born och Heisenberg) utfärdade Göttingermanifestet i protest. Detta och andra frågor skulle ytterligare anstränga hans relationer med hans tidigare vänner och kollegor.

Publikationer i urval

Referenser

Noter

Vidare läsning

Externa länkar

Kategori:Tyska professorer i fysik Kategori:Alumner från Göttingens universitet Kategori:Personer verksamma vid Rostocks universitet Kategori:Personer verksamma vid Humboldt-Universität zu Berlin Kategori:Personer verksamma vid Hamburgs universitet Kategori:Mottagare av Max Planck-medaljen Kategori:Fysiker under 1900-talet Kategori:Tyska forskare under 1900-talet Kategori:Födda 1902 Kategori:Avlidna 1980 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok