miniatyr|Karta som visar isens utbredning. Weichselistiden är det fackspråkiga regionnamnet för den senaste istidens glaciärperiod i Nordeuropa under Pleistocen, vilken började för runt 110 000 år sedan, med sin största utbredning för 22 000–17 000 år sedan. Därefter skedde en avsmältning så att all is hade smält för 9,700 år sedan. Nedisningen under Weichselistiden sträckte sig vid maximum ända ner till norra Tyskland och täckte hela Skandinavien utom de västra delarna av Jylland som var förbundna med Brittiska öarna via Doggerland (nuvarande Nordsjön torrlagd).

Terminologi Namnet kommer från det tyskspråkiga namnet, Weichsel, av den flod, Wisła, i Polen dit glaciärens maximala utbredning nådde. I Storbritannien används istället Devensian efter , ”folket vid Dēva” (), en flod vid walesiska gränsen nära fyndigheter från perioden som är särskilt väl representerade. I Irland används begreppet Midlandian för glaciärperioden, efter det irländska medellandet.

Andra regionala delar av senaste istiden går under benämningen wisconsinistiden i Nordamerika och würmistiden i Alperna.

Miljö

Under weischel-nedisningen var en stor del av nuvarande Nordsjön (Doggerland) en del av den så kallade mammutstäppen (ett område med en växtlighet som påminner om den som idag finns på Wrangelön i Sibirien). Här levde ett flertal arter som idag är utdöda (eller starkt hotade) som saigaantilop, ullhårig mammut, ullhårig noshörning och även s.k. jättehjort (benämns också irländsk älg). Även om man kan förledas till att tro detta så är inte mammutstäpp och tundra samma sak. Mammutstäppens försvinnande är en av de orsaker som normalt framläggs som förklaring till att den s.k. megafaunan dör ut efter periodens slut. Under nedisningens dödsryckningar förekommer också arter som isbjörn och ren i områden där de inte förekommer idag.

Historia Weichsel-istiden tog sin början för ungefär sedan och avslutade interglacialen Eem, med avbrott för ett antal interglacialstadier, varav de största kallas Brørup för omkring sedan och Odderade för omkring sedan. Den slutade för sedan. Det är fortfarande oklart hur långt isen nådde under köldperioderna däremellan, den torde främst ha täckt norra Skandinavien. Under den därpå följande köldperioden torde större delen av Norden ha varit istäckt från för omkring sedan till för omkring sedan. Mildare skeden har dock inträffat under denna period, för cirka 50 000– sedan. Det är dock mycket osäkert om dessa interglacialstadier påverkat istäcket i Norden. Under en period för omkring 32 000– sedan var dock sydligaste Sverige isfritt.Sveriges geologi från urtid till nutid, Lindström, Lundqvist & Lundqvist, 2:a upplagan, 2000. s. 319–322

Sin största utbredning nådde isen under en köldperiod för omkring 20 000– sedan, isen täckte då delar av norra Tyskland och Baltikum. Därefter skedde en temperaturhöjning som kulminerade i värmeperioden Böllingtid för omkring sedan, vilken 500 år senare följdes av en ny köldperiod, avbruten av värmeperioden Allerödtid, åter följd av en köldperiod under Yngre dryas. Isranden gick genom Götaland i höjd med Billingen. Det mesta tyder på att isranden under Yngre dryas flyttade sig några mil söderut för att sedan åter få en värmeperiod. En kort tillfällig period av kallare klimat kallas Yngsta dryas. Normalt brukar Weichselistiden räknas som avslutad för omkring sedan. Den värmeperiod som kan sägas vara det definitiva slutet på Weichselistiden inträdde för omkring 10 500 C-14 år sedan, vilket torde motsvara 11 450 kalenderår sedan.

Det tog dock ytterligare cirka innan all is var bortsmält från Skandinavien.

För omkring sedan var sydvästra Skåne isfritt. Därefter har dock för ungefär sedan en ny köldperiod inträffat och täckt Skåne jämte Fyn och Själland. Sedan inträdde på nytt en temperaturhöjning som kulminerade i värmeperioden Böllingtid för omkring sedan, vilket 500 år senare följdes av en ny köldperiod, då isranden gick genom Götaland i höjd med Billingen. Det mesta tyder på att isranden under den följande köldperioden flyttade sig några mil söderut för att sedan flyttas norrut igen under värmeperioden Allerödtid. För omkring sedan kan istiden definitivt sägas vara avbruten.

Begreppet ”istid” Weichsel-nedisningen är den period som ofta avses då man i dagligt tal säger "istiden", även om detta inte är korrekt, då begreppet istid refererar till hela perioder av nedisningar och inte till enskilda glaciationer. Den istid som Weichsel-nedisningen är en del av sträcker sig sålunda över hela pleistocen och består av ett flertal andra nedisningar över en period av cirka 2,5 miljoner år.

Se även Senaste istiden Ussings israndslinje

Källor

Vidare läsning Aaris-Sørensen, Kim, Danmarks forhistoriske dyreverden Geology of National Parks: Fifth Edition, Ann G. Harris, Esther Tuttle, Sherwood D., Tuttle (Iowa, Kendall/Hunt Publishing; 1997)

Kategori:Istider Kategori:Kvartärgeologi Kategori:Stenåldern