miniatyr|300px|Geografisk fördelning av uraliska språk – delgrupperna. – och dessutom de möjligen besläktade Den uraliska språkfamiljen består av ungefär 30 i olika grad besläktade språk, som talas av nästan 25 miljoner människor i huvudsak i Central-, Öst- och Nordeuropa samt i nordvästra Asien. Den uraliska språkfamiljen är numera en gles och splittrad kedja av språk som sträcker sig från landet sydväst om Trondheim till Jenisejfloden och Tajmyrhalvön i Sibirien.
Typologiskt har de uraliska språken stor bredd men vissa egenskaper är förhärskande eller vitt utbredda såsom en rik agglutinerande morfologi och särskilt ett rikhaltigt kasussystem med upp till tjugo kasus. Negation sker med ett böjt hjälpverb och vokalharmoni har stor utbredning. Grammatiken har inte genus (skiljer inte på män och kvinnor t.ex. honom/henne).
Benämningen uraliska språk har använts sedan början av 1800-talet och den grundar sig på att flertalet av dessa språk talas i närheten av Uralbergen, i gränsområdena mellan Asien och Europa. Området för de uraliska språkens gemensamma ursprung, alltså protouraliskan, fanns sannolikt i centrala eller södra Uralområdet. Detta antagna urhem blev bestämmande för språkfamiljens namn. Processen att enskilda uraliska grupper avskildes och invandrade i sina senare bosättningsområden började för minst 6 000 år sedan.
De mest kända språken tillhör den finsk-ugriska undergruppen till vilken finska, estniska, ungerska och samiska hör.
Vetenskapen om de uraliska språken och den kultur som sammanhänger med dem kallas uralistik, och vetenskaperna om de båda huvudgrenarna fenno-ugristik och samojedistik.
Huvudgrenar och utbredningsområden De båda huvudgrenarna Uraliskan uppdelas i två klart definierade huvudgrenar, som bör ha skilts åt för minst 6 000 år sedan:
Den större västliga grenen finsk-ugriska språk, som idag består av sammanlagt 24 språk med över 99 procent talarna av uraliska språk. Den mindre grenen samojediska språk, som finns norr och öster om Ural, med endast fyra levande språk som nu talas av endast högst 30 000 individer i stora glest befolkade områden i norra Sibirien.
Det språkliga avståndet mellan finska och ungerska, båda medlemmar av den finsk-ugriska grenen, kan jämföras med den mellan svenskan och ryskan. Skillnaden mellan enskilda finsk-ugriska och samojediska språk är mycket större.
De finsk-ugriska språken De mest kända finsk-ugriska språken är ungerskan (13,6 miljoner talare)Ethnologue report for language code:hun, finskan (5,2 miljoner)Ethnologue report for language code:fin och estniskan (1,1 miljon)Ethnologue report for language code:est. Dessa tre är de enda uraliska språken som har ställning som nationalspråk.
Samiskan bildar en grupp om elva språk (varav ett är utdött och ett är nästan utdött) med mellan 23 000 och 35 000 talare, som huvudsakligen bor i Norge och Sverige, men också i Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Liviskan är ett nästan utdött språk i Lettland, som är nära besläktat med finskan. Alla andra uraliska språk har sina utbredningsområden i nuvarande Ryssland.
För det första ansluter sig till estniskan i Ryssland i en bred zon bort till Kolahalvön språken votiska, ingriska (båda nästan utdöda), vepsiska (6 000 talare)Ethnologue report for language code:vep och karelska (128 000, främst i den republiken Karelen)Ethnologue report for language code:krl. I centrala Volgaområdet finner man i egna autonoma republiker mordvinskan (med 800 000 talare det största uraliska språket i Ryssland)Ethnologue report for language code:myvEthnologue report for language code:mdf, mari (även kallat tjeremissiska, à 600 000 talare)Ethnologue report for language code:mhrEthnologue report for language code:mrj och udmurtiska (565 000 talare)Ethnologue report for language code:udm. Längre åt norr finns komi med varieteterna syrjänska och permjakiska, som tillsammans har ungefär 400 000 talare.Ethnologue report for language code:kpvEthnologue report for language code:koi Vissa författare betraktar syrjänska och permjakiska som separata språk.
Öster om Uralbergen talas de båda obugriska språken chantiska (eller ostjakiska, à 12 000 talare)Ethnologue report for language code:kca och mansiska (eller voguliska, à 3 000 talare)Ethnologue report for language code:mns i det autonoma distriktet Chantien-Mansien. De är de närmaste släktingarna till ungerskan, som har trängt mycket längre åt väster, och bildar tillsammans med denna den ugriska undergruppen.
De samojediska språken De samojediska folken, som trots sovjetisk bosättningspolitik delvis har förblivit nomadiserande, bebor ett vidsträckt område i norra Ryssland från Vita havet till Tajmyrhalvön. De cirka 35 000 nentserna eller jurakerna är den klart största delen av samojederna. De är titulärnation i två autonoma distrikt, Nentsien och Jamalo-Nentsien, samt tidigare i det numera upplösta Tajmyrien. Dessutom lever ungefär 1 200 skogsnentser i Chantien-Mansien och ungefär 800 i Archangelsk oblast. Ännu talar 27 000 personer, alltså ungefär 77 procent av nentserna, sitt ursprungliga nentsiska språk.Ethnologue report for language code:yrk De nära besläktade entserna vid Jenisejflodens mynning är dock endast 200 personer, varav omkring 70 äldre människor fortfarande talar entsiska.Ethnologue report for language code:enfEthnologue report for language code:enh
Norr och öster om dem lever nganasanerna, varav ungefär 500 talar nganasaniska,Ethnologue report for language code:nio och selkuperna i sydost i området vid mellersta Ob, med 1 570 talare av selkupiskan.Ethnologue report for language code:sel De sydsamojediska språken matoriska och kamassiska är utdöda. Matoriskan trängdes ut av ett turkspråk i början av 1800-talet, men studerades dessförinnan genom intensivt lingvistiskt fältarbete. Den sista talaren av kamassiska dog 1989.
Vetenskapsgrenarnas namn Forskarna insåg först att de finsk‑ugriska språken var släkt; släktskapen med samojediska språk påvisades senare.Hajdú Peter, Finno‑Ugric Languages and Peoples. London 1975. Sidan 32. Språkgruppsnamnet finsk‑ugrisk är alltså äldre, och namnet uralisk skapades som paraplybegrepp för de två grupperna finsk‑ugriska och samojediska. Termen uralisk har haft vissa svårigheter att komma i allmänt bruk; även specialister använder stundom finsk‑ugrisk om hela språkfamiljen.
Vetenskapsgrenarnas namn är således uralistik (övergripande), med delområdena finno‑ugristik och samojedistik. Av ovannämnda historiska skäl (termen finsk‑ugrisk har äldre hävd) kan forskningsavdelningar ha namn som Institut für Finnougristik/Uralistik, där uralistik lagts till som en utvidgning. Tidskrifter för finno‑ugristik publicerar således texter om samojediska språk.
De uraliska språken och deras klassificering Forskningshistorien och den aktuella diskussionen kring den genetiska klassificeringen av de uraliska språken beskrivs utförligt nedan. Det finns olika förslag i den aktuella vetenskapliga diskussionen om den inre indelningen av de uraliska språken, särskilt för den finsk-ugriska grenen, men här används i stor utsträckning den traditionella klassificeringen, som föredras av de flesta forskare.
Den inom den traditionella klassificeringen förekommande enheten volgafinska (samlingsbeteckning för mordvinska och mari) har dock fått strykas, i överensstämmelse med de flesta fennougristers åsikt. Vissa forskare förespråkar inte heller längre den tidigare förmodade finsk-samiska enheten, utan anser att de båda utgör separata grupper inom finsk-permiskan. Man får då följande genetiska struktur för den uraliska språkfamiljen:
Genetisk struktur uraliska finsk-ugriska finsk-permiska finska språk samiska mordvinska mari permiska ugriska ungerska obugriska samojediska nordsamojediska sydsamojediska
Klassificering av de uraliska språken Fetstil används för genetiska enheter, normalstil för enskilda språk. Varieteter framställs kursivt. Uppgifter om antalet talare härstammar från The Ethnologue: Languages of the World 2005.www.ethnologue.com/ Utdöda språk markeras med †
uraliska 31 språk, därav 3 †, sammanlagt 22 miljoner talare finsk-ugriska 25 språk, 1 †, 22 miljoner talare finsk-permiska finska språk (7 språk, 6,4 miljoner talare) finska (5 232 728 talare) karelska (128 000) vepsiska (6 335) ingriska (302)Ethnologue report for language code:izh estniska (1 075 497) votiska (nästan †)Ethnologue report for language code:vot liviska (nästan †)Ethnologue report for language code:liv samiska (11 språk, 1 †, 23 000 talare) västsamiska nordsamiska (21 000)Ethnologue report for language code:sme lulesamiska (2 000)Ethnologue report for language code:smj pitesamiska (nästan †)Ethnologue report for language code:sje sydsamiska (600)Ethnologue report for language code:sma umesamiska (nästan †)Ethnologue report for language code:sju östsamiska enaresamiska (250)Ethnologue report for language code:smn skoltsamiska (320)Ethnologue report for language code:sms akkalasamiska (nästan †)Ethnologue report for language code:sia kildinsamiska (800)Ethnologue report for language code:sjd tersamiska (nästan †)Ethnologue report for language code:sjt kemisamiska †Ethnologue report for language code:sjk mordvinska erzya (517 575) moksja (296 904) mari mari (tjeremissiska) (cirka 600 000) – varieteter: östmari (534 569), västmari (66 000) permiska udmurtiska (votjakiska) (565 786) komi (cirka 400 000) – varieteter: syrjänska (262 200) , permjakiska (116 000), yaz’va ugriska obugriska chantiska (ostjakiska) (12 000) mansiska (voguliska) (3 184) västugriska ungerska (13 611 600) samojediska (6 språk, därav 2 †, 30 000 talare) nordsamojediska nganasaniska (500) entsiska (jenisejsamojediska) (70) nentsiska (juraksamojediska) (26 730) sydsamojediska selkupiska (ostjaksamojediska) (1 570) kamassiska †Ethnologue report for language code:xas matoriska †
En ännu finare klassificering med alla underdialekter finns i den nedan angivna externa länken ”Tabell över de uraliska språken och dialekterna” från Database of Uralic Typology Project.
Uraliska och finsk-ugriska ordjämförelser
Ett intryck av släktskapsgraden mellan enskilda uraliska språk ges av följande tabeller med utvalda uraliska ordjämförelser. De visar vid första anblicken att finska och estniska är mycket nära besläktade och att den samojediska nentsiskan – trots kännbar släktskap – avviker starkt från dem. Den särskilda närheten mellan chantiskan och ungerskan, vilka båda är ugriska språk, framgår inte utan vidare ur tabellen, utan framträder först när man tillämpar mer subtila lingvistiska tekniker.
De huvudsakliga källorna till dessa tabeller är den uraliska etymologiska ordboken av Károly Rédei (1988) samt den externa länk som anges nedan. I den andra raden anges de ofta använda alternativa språknamnen respektive deras förkortningar. Angivelsen (FU) under den rekonstruerade formen betyder att denna kognat endast är belagd i finskugriskan och inte i samojediskan, och alltså är en rekonstruerad protofinsk-ugrisk form. All-uraliska kognater är relativt ovanliga, men ändå är det obestritt att de samojediska språken tillhör de uraliska.