Frikativor (plural av frikativa) är samlingsnamnet för kontinuerliga brusande språkljud. De produceras genom att luft pressas genom en förträngning i artikulationssystemet så att ett brusljud uppstår. De är relativt långa, börjar och slutar mjukt samt saknar ocklusionsfas.
I svenskan I svenskan används flera frikativor, varav några är allofoner: labiodental: tonlöst [f], tonande [v], alveolar: tonlöst [s], postalveolar: tonlöst [] (sj-ljud i vissa dialekter), retroflex: tonlöst [] (sj-ljud i vissa dialekter, rs-ljud i vissa dialekter), palatal: tonlöst [] (tj-ljud i vissa dialekter), tonande [] (allofon av j-ljudet), alveolopalatal: tonlöst [ɕ] (tje-ljud), variant av velar: tonlöst [] (sj-ljud i vissa dialekter), samt glottal: tonlöst [h], tonande [] (de två är fonematiskt identiska). uvular: tonande [ʁ] (r-ljud i södra Sverige)
I fornsvenskan frikativt b: /β/, utskrivet: bh frikativt d: /ð/, utskrivet: dh frikativt g: /ɣ/, utskrivet: gh frikativt t: /þ/, utskrivet: th
Se även Internationella fonetiska alfabetet
Referenser
Kategori:Konsonantljud