En velar fon uttalas genom att tungryggen trycks mot den mjuka gommen.
I svenskan finns tre velara konsonanter: två klusiler: tonande [g], tonlös [k], samt en nasal: [ŋ]. Därtill finns ett uttal av sje-ljudet, vilket av IPA beskrivs som ”samtidigt postalveolar och velar”: [ɧ].
I andra språk förekommer även till exempel velara: frikativor: [], tonlöshebreiska : מיכאל [mixel] (Michel) [], tonandegrekiska : bokstaven γ approximanter [], spanska : paga [] (lön) [], lateral implosivor [] ejektivor [] Velarisering markeras i IPA med hjälp av [].
Se även Internationella fonetiska alfabetet
Kategori:Fonetik