Guinea (), formellt Republiken Guinea (franska: République de Guinée), ibland Guinea-Conakry för att skilja landet från Guinea-Bissau, är en suverän stat och republik i Västafrika.
Guinea ligger på atlantkusten mellan Guinea-Bissau och Sierra Leone, och gränsar i norr till Senegal och Mali, i öster mot Elfenbenskusten och i söder mot Liberia. Landet är ungefär lika stort som Storbritannien till ytan, 245 857 km², och har med sina strax under 12 miljoner invånare en befolkningstäthet som är lite mer än dubbelt så stor som i Sverige. Guineas ekonomi är till största delen beroende av jordbruk och gruvdrift, där särskilt bauxit finns i stora mängder och skeppas vidare från hamnen i huvudstaden Conakry vid Atlantkusten.
Guinea var en fransk koloni 1890–1958, men bröt med kolonisatörstaten 1958 och blev självständigt. Från 1958 till 1984 styrdes Guinea av en socialistisk president, och därefter styrde militära styrkor landet. Därefter har ansträngningar gjorts för att göra landet demokratiskt. Namnet kan vara en avledning av Ganuya, vilket var namnet på ett västafrikanskt rike på 1300-talet.
Historia Stenredskap, slipade yxor och keramik från 4000-talet f.Kr. är funna i Guinea. Utmed kusten har även spånredskap och kökkenmöddingar från cirka 4000–2000 f.Kr. påträffats.
Landets ursprungsbefolkning drevs på 700-talet ut mot kusten av invandrare, särskilt susu och malinke, som etablerade mindre kungadömen i det inre av det nuvarande Guinea. Dessa kungadömen kom i sin tur att erövras av större västafrikanska maktblock som kungarikena Ghana (på 900-talet) och Sossoriket (på 1100- och 1200-talen).
Maliriket lade under sig området efter slaget vid Kirina 1235. Så småningom försvagades detta rike av inre motsättningar och splittrades på 1400-talet upp i olika hövdingadömen. Ett av dessa, Songhairiket, lyckades efter hand lägga under sig de andra hövdingadömena och blev både större, rikare och mer välmående än sina föregångare – inte minst tack vare handeln med de portugisiska handelsmän som från 1445 bytte alkoholdrycker, textilvaror och eldvapen mot guld och slavar.
Inte heller detta rike blev bestående, Songhai skakades av inbördeskrig och omfattande fulaniinvandring och upplöstes efter slaget vid Tondibi 1591.
I det inre höglandet (Fouta Jalloo) uppstod ett muslimskt fulanirike, som 1725 startade heligt krig för att omvända den omgivande befolkningen. Riket upplöstes av inre strider och erövrades slutligen av Frankrike.
Tidigt under 1800-talet upprättades franska och brittiska handelskolonier. 1890 blev landet en fransk koloni, under namnet Franska Guinea. Samma år grundlades huvudstaden Conakry på ön Tombo. 1895 inlemmades landet i Franska Västafrika.
Majoritetsbefolkningen förtrycktes, motståndet mot kolonialmakten växte och 1958 röstade Guinea, som enda franska koloni, ja till självständighet och nej till den nya konstitution som Charles de Gaulle föreslagit. Guinea kom därför inte att ingå i Femte republiken utan blev, som första franska koloni i Afrika, självständigt till priset av omedelbart stopp för allt franskt bistånd.
Efter självständigheten kom Guinea att styras av president Ahmed Sékou Touré. Han försökte genomdriva sina idéer om självständig "afrikansk socialism" med hårt undertryckande av det fria ordet och andra mänskliga rättigheter. Efter 1960 gjordes flera kuppförsök mot Touré och en stor del av befolkningen flydde ut ur landet undan Tourés diktatoriska styre.
Några dagar efter Tourés död 1984 genomfördes en oblodig militärkupp under ledning av officeren Lansana Conté. Till en början tycktes det slutna, fattiga Guinea gå mot en ljusare framtid. Oppositionen tilläts bilda partier och ställa upp i val. De första allmänna valen hölls 1993. Då valdes Conté till president i den nya civila regeringen. Han omvaldes 1998 och 2003.
Demokratin fick dock inte fäste. Regimen anklagades för att vinna alla val genom fusk. Landets ekonomi försämrades genom fallande priser på den viktigaste exportvaran bauxit. Arbetslösheten ökade. Missnöjet tilltog.
Under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet drogs Guinea in i konflikterna i grannländerna Sierra Leone och Liberia. Hundratusentals flyktingar vällde in över gränserna, och de interna politiska spänningarna ökade också.
Den 10 januari 2007 inleddes en allmän strejk mot regimen, arrangerad av landets två största fackförbund och uppbackad av fjorton oppositionspartier som krävde att Högsta domstolen avsatte Conté och att en samlingsregering skulle bildas. I sammanstötningar med strejkande sköt kravallpolisen ihjäl minst 59 människor och flera höga fackföreningsledare greps.
Efter arton dagar avblåstes strejken sedan facket och oppositionen kommit överens med regeringen om att: en ny premiärminister som parterna kan enas om ska tillsättas priserna på bränsle och ris ska sänkas
Lansana Conté utsåg den 9 februari 2007 64-årige Eugene Camara, en hittills tämligen anonym topptjänsteman, till ny premiärminister. Oppositionen var dock missnöjd med valet och den 26 februari utsågs en mer samlande kandidat, Lansana Kouyaté – som året därpå i sin tur efterträddes av Ahmed Tidiane Souaré.
Militärkuppen i december 2008
Efter Contés död, strax före jul 2008, utbröt en maktkamp i landet och militären Moussa Dadis Camara sade sig ha upplöst regeringen, något Souaré dock förnekade.
Den 29 december fördömde Freds- och säkerhetsrådet inom Afrikanska Unionen (AU) kuppen och beslutade att frysa Guineas medlemskap i AU tills den konstitutionella ordningen återupprättats.
Även den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS beslutade att avstänga Guinea, vid ett möte i Nigeria, lördagen den 10 januari 2009.SVT 10 jan 2009
Under 2010 hölls två presidentval som gick relativt lugnt till. Oroligheter uppstod dock till följd av det andra valet i november, vilket ledde till att man meddelade att man stängde gränserna. Detta varade dock inte särskilt länge och det är oklart om gränserna överhuvudtaget var stängda. Valet hade i huvudsak tre huvudkandidater. Alpha Conde stod som vinnare och fick makten. Detta leder till en optimism bland folket som framförallt hoppas på förbättringar på arbetsmarknaden med sin enorma arbetslöshet. Även infrastrukturen är ett stort område där Conde lovade förbättringar.
Militärkuppen i september 2021 I september 2021 genomfördes en militärkupp som ledde till att presidenten Alpha Condé greps och hans regering störtades. Guineanska armékommendören Mamady Doumbouya förklarade den nya tiden kommen. Orsaken till kuppen troddes vara flera kontroversiella beslut som Alpha Condé hade fattat under sin styrelsetid, bland annat en författningsändring som möjliggjorde att han ställde upp i val en tredje gång. Enligt landets ursprungliga konstitution kan en president bara sitta två mandatperioder om 5 år vardera, men när Condé närmade sig slutet på sin sista mandatperiod föreslog han att detta skulle ändras till två mandatperioder om 6 år. Förslaget ledde till kraftiga protester från oppositionen och minst 60 personer har dött i samband med demonstrationerna under 2019 och 2020.
Geografi miniatyr|290px|Karta över Guinea.
Topografi och hydrografi Guinea kan delas in i fyra geografiska områden präglade av olika landskap. Dessa är från väster till öster: Nedre Guinea bestående av kust och slättmark, bergsområdet Fouta Djallon, övre Guineas savann samt ett skogsbeklätt och avskilt område kallat Guineas högland i sydöst. Nedre Guinea präglas, liksom grannlandet Guinea-Bissau, av risfält som bevattnas med hjälp av ett nätverk av kanaler, s.k. “rias”. Landskapet blir mer kuperat längre inåt landet, där så småningom Fouta Djallons vågräta klippor reser sig till en hög gräsklädd sandstensplatå. Högsta punkten på Fouta Djallon, berget Tamgué, når 1538 meter över havet, medan platåns genomsnittliga höjd över havet är ca 900 m. Övre Guinea kännetecknas av slättmark bestående av en halvöppen savann som är tillrinningsområde till floden Niger. Området ligger i genomsnitt ca 300 meter över havet. Guineas skogsområde, också kallat höglandet, är ett isolerat bergsområde på Guineas gräns mot Sierra Leone, Liberia och Elfenbenskusten. Längst i sydöst ligger naturreservatet Mont Nimba, som är Guineas högsta berg, vilket når 1752 möh. Naturen här är unik och med en stor mångfald av djur och växter.
Fler än 20 västafrikanska floder har sin källa i Guinea, varav de tre stora floderna Niger, Senegálfloden (genom bifloderna Bafing och Bakoye) och Gambiafloden har sina källor på Fouta Djallon. Flera småfloder som rinner västerut, som t.ex. Konkouré, har även de sin källa på Fouta Djallon. Dessa ger upphov till vackra vattenfall då vattnet störtar nedför branta klippväggar på sin väg mot låglandet i nedre Guinea och vidare ut i Atlanten.
Klimat Guinea har ett tropiskt klimat, med en regnperiod och en torrperiod. I juni, då tropikfronten når Guinea, är regnen som kraftigast på året. Torrperioden infaller i november, då tropikfronten flyttar sig vidare söderut. Den torra och heta nordöstliga Harmattan-vinden börjar då blåsa in över landet från Saharas öken.
Regnet faller kraftigast i nedre Guinea, och huvudstaden Conakry får i genomsnitt 4300 mm nederbörd om året, medan medeltemperaturen är ca 27°C.
Fouta Djallon har ett växlande väder, och nederbörden under regnperioden varierar från år till år, men i genomsnitt 2000 mm regn per år. Den genomsnittliga temperaturen över året liknar den vid kusten, men skiljer sig på ett helt annat sätt mellan natt och dag och under torrperioden i januari kan dagarna vara 35°C varma medan kvällarna är kyliga, med endast 8°C.
Övre Guinea får något mindre nederbörd än Fouta Djallon, i genomsnitt 1500 mm per år. Nederbörden är ändå riklig om man t.ex. jämfört med Sveriges årsnederbörd på ca 700 mm. Under torrperioden kan termometern ofta visa 38°C eller mer.
I skogsområdet i sydöstra Guinea är det fuktigt och varmt, och torrperioden varar bara mellan december och februari. Temperaturen ligger något högre än i nedre Guinea, men regnandet är mindre kraftigt: 2540 mm per år.
Växt- och djurliv Kustområdet närmast havet är täckt av mangroveskog. På den uppodlade slätten i nedre Guinea växer oljepalmer. Fouta Djallon består mest av öppen gräsmark, men med en del träd längs de floddalar som genomkorsar platån. I Badiar National park, som ligger vid gränsen till Senegal, finns savann och skog, vilket är en del av samma naturområde som den mycket större nationalparken Niokolo-Koba. Savannen i övre Guinea är frodig och här återfinns dungar av lövfällande träd och gräsarter som kan växa sig mycket höga; mellan 1,5 och 3 meter under regnperioden. I samma område, mitt i landet, ligger Övre Nigers nationalpark, som ger skydd åt en torr skog och halvöppen savann. I skogsområdet i Guineas högland finns flera relativt stora områden med regnskog, även om jordbruket också har påverkat den ursprungliga skogen.
I jämförelse med vissa andra afrikanska länder är inte Guinea exceptionellt rikt på arter eller stora däggdjur. I de bördiga delarna har jordbruket trängt undan mycket av naturen. Men det är ett grönt och frodigt land. Babianer och hyenor är vanliga i Guinea. Man kan också få syn på vildsvin och olika arter av antilop, eller mer sällan få en skymt av en leopard. Ormar är mycket vanliga, såväl ofarliga ormar som pytonormar och giftormar såsom kobror, huggormar och mambor. I floderna i såväl nedre som övre Guinea finns ett fåtal grupper av flodhästar och även sjökor. I floderna finns också krokodiler och många arter av fisk. I nationalparken Mount Nimba på gränsen till Liberia lever schimpanser och många olika slags apor, samt några ganska ovanliga fågelarter.
Naturskydd Några av Guineas större miljöproblem är avskogning vilket leder till jorderosion, otillräckliga mängder färskvatten, markförorening och överfiskning.
Styre och politik Administrativ indelning
höger