Nordkorea, officiellt Demokratiska Folkrepubliken Korea (조선민주주의인민공화국; Chosŏn Minjujuŭi Inmin Konghwaguk), är en enhetlig kommunistisk republik i östra Asien som omfattar den norra halvan av Koreahalvön.
I söder gränsar Nordkorea till Sydkorea, i norr till Kina och genom en smal sektion till Ryssland. Landet kallas lokalt vanligen för Chosŏn (hangul: 조선; hanja: 朝鮮; Chosŏn"). I Sydkorea används olika namn, vanligen Pukhan (hangul: 북한; hanja:北韓; "Norra Han").
Nordkorea bildades när Korea skulle rekonstrueras efter Japans ockupation under andra världskriget. Kommunistiska och nationalistiska strömningar som polariserade norra respektive södra halvan gjorde att två republiker utropades 1948, det kommunistiska Nordkorea och det nationalistiska Sydkorea, som båda gjorde anspråk på att representera det koreanska folket. Konflikten ledde till Koreakriget (1950–1953) mellan de två koreanska republikerna och som formellt ännu inte är avslutat med ett fredsavtal. Nordkoreas regim fick initialt stöd av Sovjetunionen, som efter 1960 delvis ersattes av Kina.
Nordkorea är ett av världens mest isolerade länder och dess industri och livsmedelsproduktion är starkt eftersatta. Under 1990-talet drabbades landet av en omfattande svältkatastrof som fick internationell uppmärksamhet.Hoare (2012), ss. 128-30.
Regimen har hela tiden fört en självständig politik, kallad Juche, som präglas av självförsörjning, diktatur och en omfattande personkult av landets ledare.Brian Myers, "Ideology as Smokescreen: North Korea's Juche Though," Acta Koreana 11, no. 3 (2008): 161-82.
I den uppdaterade grundlagen från 2026 slutade Nordkorea göra anspråk på Sydkorea och tanken på en återförening förkastades.
Historia Huvudartikel: Nordkoreas historia; för historia före 1945, se Koreas historia Landets tillkomst miniatyr|vänster|Triumfbågen i Pyongyang. Efter de japanska styrkornas kapitulation vid andra världskrigets slut 1945, delades landet upp i två ockupationszoner, den norra styrd av Sovjetunionen och den södra av USA. I det politiska vakuum som uppstod efter kriget bildades i den södra delen flera rivaliserande grupper som påstods utgöra den nya koreanska regeringen. Tre veckor efter Japans kapitulation, den 6 september, hölls en konferens i Seoul med omkring 1 000 delegater och representanter från alla delar av Korea som lade grunden till Folkrepubliken Korea.Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, , s 7-8, tillgänglig online Kongressen bildade en folkkommitté på 75 medlemmar som skulle inneha den provisoriska makten och förbereda för allmänna val.
Minst hälften av kommittén bestod av kommunister. General John R. Hodge som förestod de amerikanska styrkorna valde att ignorera dessa rörelser och använde den tidigare japanska administrationen, vilket upplevdes som förolämpande av koreanerna. Så småningom utvisades japanerna och Hodge vände sig i stället till Syngman Rhee, en Princetonutbildad konservativ exilledare och antikommunist. Rhee passade in i de amerikanska förväntningarna men hade svagt stöd bland koreanerna. Rhee utvecklades till en korrupt och hänsynslös ledare utan större intresse av att utveckla demokrati i landet.Peter Hennessy Cold War s91-95 Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, , s 8-9
Norr om den 38:e breddgraden skapades folkkommittéer under sovjetisk ledning, och i februari 1947 vid en kongress för kommittéerna i Pyongyang bildades folkets församling med Kim Il-sung som ledare. Kim Il-sung var en exilpolitiker som under den japanska ockupationen på 1930-talet flydde till Sovjetunionen. 1945 ledde han koreanska styrkor i Röda armén. Kim Il-sung genomförde en jordreform, även om småjordbruk fortsatte att vara privatägda. Han slog ner all opposition till kommunistregimen, vilket resulterade i att många oppositionella och antikommunister tog skydd i Sydkorea.Peter Hennessy Cold War s95-96
Inom kort var både den norra och södra zonen underställda två ideologiskt olika odemokratiska regimer som bedrev aktivt propagandakrig. 1947 fanns i Sydkorea 20 000 politiska fångar.Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, , s 8
Då USA 1947 lyfte Koreafrågan inför Förenta nationerna tillsatte generalförsamlingen en kommission vars uppgift var att utreda möjligheterna för allmänna val för hela Korea, då man ansåg att denna fråga endast kunde lösas av det koreanska folket. Sovjet motsatte sig varje form av FN:s inblandning och val hölls bara i den södra delen, med kommunistisk bojkott av valet. Rhee vann valet och blev den nya Republiken Koreas president. En månad senare utropades Demokratiska Folkrepubliken Korea i Pyongyang. 1949 ökade spänningen mellan dessa länder och propagandaradio från Nordkorea hotade med invasion. I Sydkorea fängslades tusentals vänsteraktivister. I juni 1949 lämnade USA:s styrkor Sydkorea. Samtidigt pågick Berlinkrisen och det amerikanska fokuset flyttades bort från Asien.Peter Hennessy Cold War s96-97
I norr valde de sovjetiska ockupanterna att godkänna den provisoriska regeringen och dess krav på ett snabbt tillbakadragande av alla utländska trupper, det sovjetiska tillbakadragandet var officiellt fullbordat den 25 december 1948Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, , s 19 medan det i praktiken fanns kvar ett stort antal militära och civila rådgivareUtrikespolitiska institutet, Landguiden, om Nordkorea - landguiden.se, och allmänna val kunde därför genomföras i norra Korea i november 1946.
Kim Il Sung försökte flera gånger hos Josef Stalin att få stöd att få anfalla Sydkorea, men Stalin tvekade då han kände sig osäker på hur USA skulle reagera. Först när Sovjets atombomb var färdigutvecklad, var han säker på att USA inte skulle intervenera i ett avlägset krig. Samtidigt bildades också Folkrepubliken Kina under Mao Zedong. Stalins godkännande var således signalen för att inleda invasionen.Peter Hennessy Cold War s97-100
1950–1953 utkämpades Koreakriget mellan USA-ledda FN-styrkor och Sydkorea på ena sidan, och Nordkorea samt kinesiska frivilligbrigader på den andra sidan, när kommuniststyrkor invaderade Sydkorea den 25 juni. Nordkoreanerna avancerade fort och i september ockuperade de nästan hela Sydkorea, utom området kring Pusan. FN beslutade att sända en militär styrka till Korea. Efter en invasion bakom fronten vid Incheon trycktes de nordkoreanska styrkorna norrut och FN-styrkorna intog stor del av Nordkorea vid november 1950. Stalin och Mao tvekade först att ge militärt stöd. Mao beslutade att sända "frivilliga" som stöd till nordkoreanerna, och 1951 bistod även Sovjetunionen med flygunderstöd. FN-styrkorna pressades då söderut och 4 januari föll Seoul andra gången i kommunisternas händer. 14 mars återtogs Seoul av amerikanerna och senare i mars återetablerades den 38 breddgraden som frontlinje och samtalen för vapenstillestånd inleddes.
Koreakriget miniatyr|vänster|300px|Amerikanska B-26:or bombar Wonsan. Den 25 juni 1950 startade Koreakriget efter att nordkoreanska trupper korsat den 38:e breddgraden (enligt nordkoreansk historieskrivning korsade sydkoreanska trupper 38:e breddgraden förstChurchill and the Bomb av Ernie Trory besökt 2007-09-17). Efter kriget, som avslutades genom vapenstillestånd 27 juli 1953 utan något formellt fredsavtal, går gränsen mellan Nord- och Sydkorea utmed den 38:e breddgraden och är världens förmodligen mest militariserade område. Den går allmänt under beteckningen DMZ, eller "den demilitariserade zonen". Se även Koreanska muren.
Återuppbyggnaden av landet Inledningsvis var den nordkoreanska centralplanerade industrin mycket produktiv, och det var länge den norra delen av landet som var mest industrialiserad. Den hårda diktaturen i kombination med en stelbent planekonomi har haft förödande effekter på landets ekonomi, och efter Sovjetunionens fall kom situationen att ytterligare förvärras. Landets svåra ekonomiska situation kulminerade under andra halvan av 1990-talet när landet genomled en period av mycket svår hungersnöd som landet till stora delar ännu inte har återhämtat sig ifrån. Under förevändning att man fruktar ett angrepp från USA har landets resurser till stor del satsats på militär upprustning och även på utvecklandet av kärnvapen. miniatyr|285px|Det amerikanska fartyget Pueblo, som tillfångatogs av Nordkorea 1968, vilket fick USA att utfärda en officiell ursäkt till Nordkoreas regering
Nordkorea blir en kärnvapenmakt
Länge var innehavet av kärnvapen inte bekräftat av Nordkorea eller av någon oberoende källa; Nordkoreas ledare antydde ofta innehav, och landet pekades ut som en potentiell kärnvapenmakt. I februari 2005 gick den nordkoreanska regeringen officiellt ut med sitt kärnvapeninnehav och den 9 oktober 2006 meddelade man att man utfört en underjordisk provsprängning av en kärnladdning.
Nordkorea har ansetts fortsätta att föra en konfrontativ politik mot omvärlden. Den provskjutning av missiler den 5 juli 2006 som bland annat inkluderade ett test av långdistansroboten Taepodong-2 har setts som en styrkedemonstration från Nordkoreas regering för att vinna fördelar i de internationella förhandlingar som förs mellan Nordkorea, USA och ett antal andra länder. Det nordkoreanska utrikesdepartementet har uppgett, skriver tidningen Folkets Korea, att provskjutningen endast skedde i syfte att öka militärens förmåga till självförsvar, och menar att Nordkorea ej lyder under internationell lag och därför har rätt att göra så. De uppger vidare att den nordkoreanska regeringen är positiv till kärnvapennedrustning på den koreanska halvön, på ett förhandlande och fredligt sätt. Departementet har även framfört att kärnvapeninnehav ej kommer att vara nödvändigt då USA ej längre behandlar landet som en fiende.
Ett enigt säkerhetsråd röstade den 15 juli 2006 för en resolution som kräver att Nordkorea "upphör med all aktivitet" som har med ballistiska robotar att göra. Resolutionen beslutade också om sanktioner mot landet vilket innebär att ingen av FN:s medlemsstater får göra affärer med Nordkorea som främjar utvecklingen av dess robotprogram. För att undvika ett kinesiskt veto står det inget i resolutionen om FN-stadgans kapitel 7 som innebär tvingande åtgärder och även möjliggör användandet av vapenmakt för att få en stat att rätta sig efter ett FN-beslut. Efter en underjordisk provsprängning av en kärnladdning den 9 oktober 2006 infördes FN-sanktioner mot Nordkorea som förbjuder export och import av militärmateriel. Lyxartiklar får heller inte säljas till det nordkoreanska ledarskiktet och deras tillgångar fryses utomlands. FN:s resolution tillåter också att nordkoreanska fartyg inspekteras för att se till att sanktionerna efterlevs. Den 13 februari 2007 slöt Nordkorea ett avtal med Sydkorea, USA, Ryssland, Kina och Japan, enligt vilket landet avvecklar kärnkraftsreaktorn i Yongbyon i utbyte mot ekonomiskt och energipolitiskt bistånd.
5 april 2009 genomförde Nordkorea en uppskjutning av en kommunikationssatellit med hjälp av raketen Taepodong-2. Uppskjutningen betraktas av USA, Japan och Sydkorea som ett brott mot säkerhetsrådets resolution 1718 som Nordkorea åtagit sig att följa, eftersom raketen som använts skulle kunna bestyckas med kärnvapen och nå ända in i USA. Den nordkoreanska sidan hävdar att uppskjutningen skedde i fredligt forskningssyfte.Nordkorea sköt upp kritiserad raket, Svenska dagbladet, 5 april 2009, läst 5 april 2009
25 maj 2009 genomförde Nordkorea ytterligare ett kärnvapenprov. Klockan 03.00, svensk tid, detonerades en underjordisk laddning, och man är nu osäker på deras budskap gällande handlingen. Bombens storlek kan jämföras med den som USA fällde över Hiroshima i slutet av andra världskriget.