Togo

Togo, formellt Republiken Togo (franska: République togolaise), är en suverän stat och republik i Västafrika. Den gränsar till Ghana i väster, Benin i öster och Burkina Faso i norr. I söder har landet en kort kustremsa mot Guineabukten, där huvudstaden Lomé ligger.

Historia Tidig historia Området som idag omfattar Togo uppvisar en lång historia med mänsklig närvaro, vilket inte minst kan ses genom omfattande arkeologiska lämningar. De tidigaste spåren av järntillverkning har hittats i Bassar-regionen i norra Togo och daterats till 420 f.kr. I området hanterades järn fram till 130-talet e.kr., innan järnhanteringen upphörde, för att sedan återuppstå under 1200-talet. Under 1200- och 1300-talen anlände de första ewe-folken till Togo och när portugiser anlände som första européer till området år 1481 finns det noterat att det bodde Ewe-, Mina- och Guinfolk i nuvarande Togo. Strax efter den första kontakten började också portugiserna att anlägga fort och handelsstationer vid kusten. Folken i området började snart sälja slavar till européer, slavar som de köpte från Kabye och andra småriken i norr. Togo hör till vad som kom att kallas "slavkusten". Under 1600-talet skedde ytterligare migrationer när folk från vad som idag är Ghana, Burkina Faso och Elfenbenskusten invandrade till Togo.

Europeisk koloni

miniatyr|Slavkusten i början av 1900-talet. 1884, blev Tyskland så kallad skyddsmakt över Togoland, i praktiken kolonialmakt. Det etablerades plantager för att kunna öka produktionen och exporten av bland annat palmolja, kakao och bomull. Arbetet var hårt och tvångsarbete förekom. Efter första världskriget förlorade Tyskland Togoland och det delades upp mellan Storbritannien och Frankrike. Invånarna i Brittiska Togoland röstade 1956 för att gå in i den nya statsbildningen Ghana tillsammans med tidigare Brittiska Guldkusten, medan den franska delen är vad som idag utgör landet Togo.

Självständighet Den franska kolonin Franska Togoland blev en självständig stat med namnet Togo 1960. År 1967 blev general Gnassingbé Eyadéma statschef, och satt kvar på posten fram till sin död i februari 2005.

I början av 1990-talet infördes ett nytt valsystem, där olika partier tilläts deltaga. Efter Eyadémas död skedde, efter flera kontroversiella turer, ett nyval, som Eyadémas son Faure Gnassingbé vann med cirka 60 procent av rösterna. Togo anklagas av internationella organisationer för att kränka de mänskliga rättigheterna, och det är politiskt oroligt i landet.

President Faure Gnassingbé valdes till sitt ämbete 2005, kort tid efter att militären hade installerat honom som president sedan hans far Gnassingbé Eyadéma avlidit.

I presidentvalet den 4 mars 2010 ställde den sittande presidenten Faure Gnassingbé upp för en andra mandatperiod och utmanades framför allt av Jean Pierre Fabre från Union des Forces du Changement (UFC). Valet fick kritik av oppositionen för att inte ha gått rätt till. Valsedlar var onumrerade, vilket öppnade för valfusk i och med att fler valsedlar skulle kunna läggas till i valurnorna.Togo opposition claims 'irregularities' in poll, BBC den 5 mars 2010.

Politisk historia sedan 1960 År 1960 blev landet självständigt från Frankrike. Året därpå etablerades en republik i ett folkval. Presidenten fick också omfattande befogenheter och landet blev en enpartistat. Det ekonomiska samarbetet med Frankrike upprätthölls. I samma val valdes Sylvanus Olympio, tidigare premiärminister i Franska Togoland, till president. Han sköts i en militärkupp 1963. Nicolas Grunitzky installerades som efterträdare president. Samma år blev Togo medlem i Afrikanska unionen.

Medlemmar ur Ewe-klanen gjorde ett misslyckat kuppförsök 1966. Militärkuppen 1967 lyckades och Gnassingbé Eyadéma övertog presidentämbetet och upplöste de politiska partierna. År 1969 bjöd Eyadéma in exil-togoleser att återvända till landet samtidigt som han startade ett nytt parti som han själv blev ledare för. Eyadéma fortsatte som president även efter folkvalet 1979 som hölls i Togo som fortfarande var en enpartistat. Han vann även valet 1985, då landet fortsatt var en enpartistat.

Flerpartisystem infördes 1991 och 1992 hölls folkomröstning gällande en ny demokratisk konstitution, vilken antogs. Året därpå hölls folkval. Eyadéma vann genom bland annat valfusk. Omvärlden fick upp ögonen för Eyadémas försök att motarbeta demokratin.

Presidentvalet 1998 blev våldsamt. Bland annat FN anklagade säkerhetsstyrkorna för att ha dödat flera hundra oppositionsanhängare. Det preliminära resultatet visade att utmanaren Gilchrist Olympio hade vunnit. Eyadéma utropades emellertid till segrare. År 1999 hölls parlamentsval. Men givet utfallet av presidentvalet året innan så bojkottade oppositionen valet. Ett avtal om att nyval slöts 2000 och det beslutades att valet skulle hållas samma år under ledning av en oberoende valkommission. Detta efter medling av bland annat Frankrike. Samtidigt lovade Eyadéma att avgå när hans mandatperiod utlöpte 2003. Avtalet saboterades dock av det regimtrogna parlamentet. Nyvalet hölls dock först 2002, efter att ha skjutits upp flera gånger. Återigen bojkottade oppositionen valet. Samma år togs mandatperiodsbegränsningen för presidenten bort.

I valet 2003 segrade Eyadéma återigen i presidentvalet och 2004 återupptog EU visst bistånd efter att regeringen lovat att framtida val ska vara fria.

Gnassingbé Eyadéma avled 2005 efter att ha styrt Togo med järnhand i 38 år. Hans son Faure Gnassingbé tog över makten. Val hölls dock samma år efter påtryckningar från nationella och internationella aktörer. Gnassingbé vann valet, men anklagades för valfusk. Runt 500 människor dog i demonstrationer i samband med valet och många flydde. År 2006 ingicks överenskommelser med oppositionen om genomförandet av demokratiska reformer. Bland annat begränsades presidentens mandatperioder och lokalval införandes.

År 2007 i parlamentsvalet fick regeringspartiet RPT 50 mandat mot oppositionspartiets UFC:s 27, som leddes av Gilchrist Olympio, son till landets första president Sylvanus Olympio, som dödades i samband med kuppen 1963.

Presidentens halvbror Kpatcha Gnassingbé dömdes 2011 till fängelse för ett påstått kuppförsök 2009.

År 2012 upplöste president Gnassingbé sitt parti RPT och bildade istället Union pour la république (UNIR). Året därpå hölls ett kraftigt försenat parlamentsval och återigen vann sittande regeringspartiet som fick 62 av 91 mandat. Presidentval hölls 2015 och Gnassingbé vann. Han anklagades för valfusk men samtliga internationella valobservatörer ansåg att valet varit fritt och rättvist. Parlamentsvalet 2018 bojkottades av oppositionspartierna.

Begränsningen i antal mandatperioder som en president kan inneha sitt ämbete infördes 2019. Då hölls även för första gången på 32 år lokalval, vilket Gnassingbé lovat införa redan 2006. Sittande regeringspartiet vann.

År 2020 hölls nytt presidentval där Gnassingbé ska ha fått 70 % av rösterna. Valresultatet överklagades men domstolarna vidhöll valresultatet. Samma år utsågs Victoire Tomégah-Dogbé, som första kvinna, till posten som premiärminister.

Geografi miniatyr|150px|Togo Togo ligger i Västafrika och gränsar mot tre länder samt Atlanten. I väster mot Ghana, i norr mot Burkina Faso och i öster mot Benin. I söder finns en smal kust (ca 60 km) mot Atlanten. Huvudstad är Lomé.

Topografi På längden är Togo lite mer än 600 km och består av både tropisk regnskog, savann och låga platåer.

Kustzonen är smal, låglänt och består av sandstränder och laguner. Inom lagunkusten finns ett lerlandskap (60-90 meter över havet), som längre norrut ger vika för ett sumpigt slättlandskap.

Mot nordväst finns ett landskap bestående av platåer och låga berg. Berggrunden här består av prekambriska bergarter, mest gnejs. Här finns Mont Agou, Togos högsta berg på knappt 1000 meter över havet. Härifrån sträcker sig Togobergen över hela landet i nordostlig riktning.

Långt i norr består landskapet dels av en sandstensplatå, dels av gnejs och granit.

Klimat Togo är ett avlångt land vilket innebär att det finns stora klimatskillnader mellan norr och söder. Det är ett tropiskt klimat med fuktiga vindar i söder. I november-februari gör vindarna från norr minimal nederbörd. Årsnederbörden ca 800 millimeter. Här förekommer två regnperioder: april–juli och september–oktober. I norr är det torrare. I november-februari blåser det en dammig torr vind från nordost. Inåt landet är nederbörden ca 1300 millimeter per år, men längre norrut är den mindre. Regnperioden är juni–september. Medeltemperaturen är 23–30 ⁰C. Den varmaste perioden är februari-april och den kallaste juni-augusti. Miljöproblem Några av Togos miljöproblem är avskogning, vattenföroreningar, ökenspridning samt ökande luftföroreningar i städerna.

Avskogningen beror på svedjebruk inom jordbruket samt att ved används som bränsle. Regnskogen är hårt åtgången och kraftigt försämrad.

Vattenföroreningarna utgör hälsorisker och minskar fiskeindustrin.

Styre och politik Författning och styre Enligt författningen väljs president och parlament i val vart femte år. Presidenten har den verkställande makten och parlamentet den lagstiftande. Premiärministern, som måste ha stöd av majoriteten i nationalförsamlingen, utses av presidenten. År 2019 infördes en lag som begränsar möjligheten för presidenten att sitta mer än två mandatperioder.

Parlamentet består av 91 ledamöter. Av dessa ska 2/3 väljas av de regionala församlingarna och 1/3 utses av presidenten. Författningsändringen som gjordes 2019 som begränsade presidentens ämbetstid kommer också begränsa parlamentsledamöternas ämbetstid. Det kommer också införas ett överhus. Administrativ indelning Togo är indelat i fem regioner: Centrale, Kara, Maritime, Plateaux, Savanes.

De fem regionerna används för ekonomisk planering. Regionerna dessutom indelade i prefekturer, som var och en leds av en distriktschef med hjälp av ett distriktsråd.

Rättsväsen Rättsväsendet leds av högsta domstolen. Därutöver finns ett antal domstolar som prövar civila, kommersiella, administrativa och brottmål.

Dessa kompletteras av traditionella myndigheter, som inkluderar traditionella etniska kungar eller hövdingar, byhövdingar och överhuvuden för familjegrupper. De traditionella myndigheterna spelar en roll i rättssystemet och hanterar vissa sedvanerättsliga frågor.

Internationella relationer Togo har medlemskap i Förenta nationerna (FN) sedan 1960. Landet är även medlem i följande av FN:s underorganisationer:

Världshälsoorganisationen (WHO) FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) Unesco FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) United Nations Industrial Development Organization (UNIDO) FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) Världsturismorganisationen (UNWTO) G77 Internationella atomenergiorganet (IAEA) International Bank for Reconstruction and Development (IBRD) Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD) World Intellectual Property Organization (WIPO) Världspostföreningen (UPU) Meteorologiska världsorganisationen (WMO)

Vidare är Togo medlem i Afrikanska unionen (AU), Internationella valutafonden (IMF), Interpol, Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) samt i Röda Korset (IFRCS), Internationella arbetsorganisationen (ILO), International Organization for Migration (IOM), Interparlamentariska unionen (IPU), Världshandelsorganisationen (WTO), Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) samt i den ekonomiska samarbetsorganisationen Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (ECOWAS).

Togo är dessutom samarbetspartner inom Entente, International Federation for Choral Music (IFC), Internationella olympiska kommittén (IOC), Alliansfria rörelsen (NAM), Islamiska samarbetsorganisationen (OIC).

Försvar