mini|Orsino och Viola. Målning av Frederick Richard Pickersgill.
Trettondagsafton (originaltitel Twelfth Night, or What You Will) är en komedi skriven av William Shakespeare.
Det är inte känt när pjäsen skrevs men olika indicier gör att den brukar dateras till 1601. Pjäsen bygger på en intrig som varierats i litteraturen alltsedan romaren Plautus först använde den i en komedi på 200- eller 100-talet fvt. Ett tvillingpar överlever varandra ovetandes ett skeppsbrott. Den kvinnliga av tvillingarna, Viola, klär ut sig till ynglingen Cesario och tar tjänst hos hertigen Orsino som lider av en obesvarad kärlek till Olivia som bestämt sig för att sörja sin döde bror i sju år. Samtidigt som Viola/Cesario går med bud mellan Orsino och Olivia börjar hon fatta tycke för Orsino samtidigt som Olivia blir betagen i Cesario. I en sidointrig gör sig Olivias bigotte och inbilske hovmästare Malvolio löjlig genom att försöka lägga sig ut för Olivia.
Huvudmotivet i pjäsen är kärlekens irrvägar, här gestaltat genom ett androgynt spel med könsroller. Ett annat motiv är gisslande av egenkärlek och intolerans. Två av de bärande rollfigurerna ägnar sig åt långtgående självbedrägeri. Trettondagsafton räknas tillsammans med En midsommarnattsdröm och Som ni behagar till Shakespeares lyckliga komedier. Trettondagsafton är också en av Shakespeares mest lyriska komedier och innehåller ovanligt många sånger. Pjäsen hör till Shakespeares mest spelade och populära. Den översattes till svenska första gången redan 1825 men den svenska premiären dröjde till 1864.
Tillkomsthistoria Datering Det är inte känt när pjäsen skrevs, men olika inslag i texten har lett fram till en ungefärlig datering.
I akt III scen 2 säger kammarjungfrun Maria: "han ler så han får fler linjer i ansiktet än vad det finns på den nya kartan med hela Ostindien på".William Shakespeare: Trettondagsafton, översättning Göran O. Eriksson, sid 62 Kartan som tros vara den åsyftade publicerades 1599 i Richard Hakluyts Principall Navigations, Voiages, and Discoveries of the English Nation,The Oxford Companion to Shakespeare sid 491Erik Frykman: Shakespeare sid 145 repliken kan också syfta på Edward Wrights Certaine Errors in Navigation från samma år där han återger Mercators projektion. I andra aktens tredje scen citeras sånger som publicerades först i Robert Jones First Book of Songs and Airs från år 1600. I akt II scen 5 finns en anspelning på den engelske adelsmannen Anthony Shirley som år 1600 publicerade sina intryck av kontakten med shahen av Persien under en resa året innan. Fabio (Olivias betjänt): "Jag vill icke skänka bort min andel i detta skämt för tusentals guldstycken ur stora Mogols skattkammare." I tredje aktens första scen säger Narren "who you are and what you would are out of my welkin, I might say 'element', but the word is over-worn" (det ligger över min polhöjd; jag kunde säga horisont, men det ordet är för utnött), som syftar på ett stående skämt om uttrycket "out of my element" som upprepas tre gånger i Thomas Dekkers Satiromastic som Lord Chamberlain's Men (Shakespeares trupp) hade premiär på 1601. Man vet att Trettondagsafton spelades i början av februari 1602.
Detta tillsammans anses datera pjäsen till 1601.
Pjäsens källor Plautus komedi Menechmi från 200- eller 100-talet fvt handlar om en tvilling som anländer till Illyrien för att leta efter sin bror. I komedin förekommer också förväxling av identiteter.Erik Fredén: Shakespeare i Litteraturens världshistoria del 3 sid 416Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 132ff
Den brittiske litteraturforskaren Morton Luce har påvisat att grundintrigen i förväxlingskomedin med ett tvillingpar i centrum finns i tolv språkversioner och är spridd över hela Europa.
Intrigen dyker upp i flera italienska komedier. Gli Ingannati från 1531 (tryckt 1537) är skriven av kollektivet Accademia degli Intronati. Från 1562 är Nicolò Secchis Gli Inganni och från 1592 härrör Curzio Gonzagas komedi med samma titel.
Närmast Shakespeare ligger Barnabe Richs berättelse om Apollonius och Silla i Riche his Farewell to the Militaire Profession från 1581.Erik Frykman: Shakespeare sid 158Jeff Dolven & Sean Keilen: Shakespeare's reading i The New Cambridge Companion to Shakespeare sid 22Dympna Callaghan: Who Was William Shakespeare? sid 155 Där finns temat med tvillingarna, där den kvinnliga tvillingen förkläder sig som sin bror och använder hans namn medan hon följer sin älskade hertig i spåren.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 135ff Richs historia grundar sig i sin tur på andra delen av Matteo Bandellos samlade noveller från 1554, översatta till franska av François de Belleforest.
I Emmanuel Fordes Parismus från 1598 lider Viola skeppsbrott medan hon söker sin förklädde älskade. Ett tema som går igen i Philip Sidneys The Countess of Pembroke's Arcadia från slutet av 1500-talet.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 138
Sista raden i Narrens sång som avslutar pjäsen, "And we'll strive to please you every day" (Går det bra, ska' vi spela var eviga dag, i Hagbergs översättning) har sin motsvarighet i engelska folklustspel.
Tryckningar och text Varför pjäsen heter som den gör är okänt, otaliga försök att tolka titeln på olika sätt har gjorts. Handlingen i pjäsen har ingen koppling till helgdagsaftonen med samma namn.
Första gången pjäsen trycktes var i den stora samlingen av Shakespeares pjäser, First folio, som kom ut 1623, sammanställd av Shakespeares skådespelarkollegor John Heminges och Henry Condell och publicerad av Edward Blount och Isaac Jaggard.The Oxford Companion to Shakespeare sid 145
Handling Rollfigurer Efter Göran O. Eriksson.William Shakespeare: Trettondagsafton, översättning Göran O. Eriksson, sid 10William Shakespeare: Trettondagsafton: Personer i Shakspeare's dramatiska arbeten. Bd 7, översättning Carl August Hagberg, sid 161
Orsino, hertig av Illyrien Valentine, hovman hos hertigen Curio, hovman hos hertigen Viola, senare förklädd till Cesario Sebastian, hennes tvillingbror Kaptenen på det förlista skeppet, Violas bundsförvant Antonio, en annan sjökapten, Sebastians bundsförvant Olivia, grevedotter
Maria, Olivias kammarflicka Baron Tobias Rap, Olivias morbror Baron Andreas Blek av Nosen, Tobias Raps vän Malvolio, Olivias hovmästare Fabian, en i Olivias hushåll Narren Feste, hos Olivia En präst Musiker, hovfolk, sjömän, betjänter
Resumé Hertigen Orsino är olyckligt förälskad i Olivia som beslutat dra sig tillbaka i sju år för att sörja sin döde bror. Viola överlever ett skeppsbrott, klär ut sig till Cesario och tar tjänst hos Orsino. Viola tror att hennes bror Sebastian dött i skeppsbrottet. Olivias släkting Tobias Rap förmår sin vän Andreas Blek af Nosen att fria till Olivia i hopp om att gynnas av Andreas generositet. Olivia är dock inte särskilt trakterad. Orsino skickar Cesario/Viola till Olivia för att fria för hans räkning. När Cesario försöker framföra frieriet blir Olivia, iklädd slöja, förälskad i honom.The Oxford Companion to Shakespeare sid 491ff
Violas bror Sebastian har i själva verket överlevt. Han och kaptenen Antonio uttrycker stor sympati för varandra. Antonio känner sig otrygg i Illyrien och ber Sebastian ta hand om hans börs. Olivias högfärdige hovmästare Malvolio är förargad över att Tobias och Andreas för oväsen och tycker att de är ohyfsade. De bestämmer sig för att spela Malvolio ett spratt. De gömmer ett falskt brev i Olivias trädgård. När Malvolio hittar brevet tror han att det uttrycker Olivias kärlek till honom. I brevet uppmanas han bära gula strumpor, något Olivia avskyr.
Tobias tutar i Andreas att Olivias intresse för Cesario är ett spel för att göra honom svartsjuk. Malvolio uppträder med sina gula strumpor inför Olivia och talar malligt med fraser ur brevet. Olivia tror han blivit galen och ber att han skall tas om hand. Malvolio tror att han blivit herre i huset och visar förakt för Tobias och Andreas. Tobias har tubbat Andreas att utmana Cesario på duell. Cesario försöker vägra men blir tvingad. I tron att Cesario är Sebastian går Antonio emellan men blir arresterad. Han ber Cesario om sin börs men Cesario förstår till Antonios förskräckelse ingenting. Han tror att han blivit bedragen.
Andreas ger sig på Sebastian i tron att han är Cesario. Olivia går emellan. Hon övertygar Sebastian om sin kärlek och han går med på giftermål. En präst tillkallas och de vigs.
Antonio förs in. Cesario/Viola säger att det är mannen som försökt hjälpa henne. När Orsino på nytt försöker närma sig Olivia säger hon att hon gift sig med Cesario som hon alltså tror är identisk med Sebastian. Orsino tycker att Cesario svikit henne men han förnekar äktenskapet. När tvillingarna till slut kommer tillsammans förstår alla förväxlingen. Orsino friar till Viola, denna gång med framgång. Malvolio förs in och Tobias och Andreas erkänner sitt spratt. Malvolio rusar iväg och lovar att hämnas.
Analys Teman och motiv Ett huvudmotiv är kärleken. Enligt Orsino är kärlekens väsen rymlig som havet, men övermättnad inträder lätt och på en minut avtar känslan.Erik Frykman: Shakespeare sid 155f När han säger om sig själv att han blivit en hjort hetsad av sin lidelses hundar är det en anspelning på den antika myten om Aktaion.Ulf Gran: Inledning i William Shakespeare: Trettondagsafton sid 10ff Alla verkliga älskare är trogna den älskades bild och Orsino hävdar att kvinnor inte är förmögna samma starka och varaktiga passioner som män, men när han upptäcker att Olivia inte längre bara avvisar hans kurtiser med hänvisning till sin sorgeperiod utan plötsligt har förälskat sig i Sebastian, så flyttar han snabbt som ögat sin förälskelse på Viola när hon genomgått förvandlingen från att vara hans page Cesario.
Det andra stora motivet är gisslandet av egenkärlek och intolerans.Erik Frykman: Shakespeare sid 153f Den komiska men grymma driften med puritanen Malvolio anses vara inspirerad av Ben Jonson.The Oxford Companion to Shakespeare sid 493 Hos Shakespeare förekommer ordet "puritan" sammanlagt sju gånger i fyra pjäser och aldrig i något smickrande sammanhang, tre av dessa rör Malvolio.Erik Frykman: Shakespeare sid 156 Shakespeare brukar vara mild i sin behandling av religiösa karaktärer, i sin skärpa är udden mot Malvolio ett undantag, samtidigt är även hans antagonister i Olivias hushåll Tobias Rap och Andreas Blek av Nosen framställda som motbjudande.<ref>Claire McEachern: Shakespeare, religion and politics i The New Cambridge Companion to Shakespeare sid 190</ref> I pjäsen förekommer referenser till björnhetsning och granne med Shakespeares teater The Globe fanns en sådan arena. Efter en olycka där 1583 med flera döda ansåg puritanerna att de förolyckade drabbats av Guds straff eftersom de såg all offentlig underhållning som ogudaktig. Och Malvolio vill förbjuda björnhetsning på Olivias egendom men hans antagonister vill göra honom själv till björnen i deras grymma drift med honom:Dympna Callaghan: Who Was William Shakespeare? sid 153f "Vi ska ta fram björnen igen bara för att retas med honom, men först ska vi lura honom gul och blå..." (Tobias, akt II scen 5, Göran O. Erikssons översättning)William Shakespeare: Trettondagsafton, översättning Götan O. Eriksson, sid 47"To anger him we'll have the bear again; and we will fool him black and blue...
Flera av rollfigurerna är påfallande upptagna med att reflektera över andras föreställningar om dem. Ofta är de vältaliga men de förhåller sig ändå passivt till dessa fantasier. Självbedrägeri återkommer i båda intrigtrådarna: Orsinos kärlek till Olivia är det ena självbedrägeriet och Malvolios löjliga försök att slå an på henne är det andra. I pjäsen behandlas också olika former av dårskap; Orsinos idealisering och dyrkan av Olivia, hennes absurda sjuårssorg över brodern och när Malvolio luras att uppträda som om han är från vettet.Erik Frykman: Shakespeare sid 157 Han har dock lurats att uppträda dåraktigt som hämnd för sin intolerans och inbilskhet.