Wales parlament (, ), vanligen kallat Senedd, är en decentraliserad lagstiftande församling i den autonoma brittiska riksdelen Wales. Senedd inrättades 1 juli 1999 och är sedan 2017 den primära lagstiftaren i Wales, utom i det fåtal politikområden som Storbritanniens parlament undantagit och reserverat för det nationella parlamentet. Senedd beslutar också om fastighets- och inkomstbeskattning i Wales, och kontrollerar den walesiska regeringen.
Parlamentet består av 96 ledamöter valda i allmänna val vart fjärde år, med nästa ordinarie val 2 maj 2030. Det parlamentariska arbetet leds av Llwydd (engelska: Presiding Officer). Senedd utser också utskott, som inom sina respektive ämnesområden granskar regeringen, myndigheterna och de lagförslag som ska beslutas av Senedd.
Enligt brittisk lag är Senedd att se som en permanent del av landets styre. Parlamentet kan bara avvecklas efter ett beslut av Wales befolkning i en folkomröstning.
Historia Framväxt av Wales rättssystem Wales växte fram som ett flertal olika riken under stormän med varierande titlar. Endast under en kort period på 1050- och 1060-talet var landet enat under en gemensam kung, Gruffudd ap Llywelyn. En första kodifiering av walesisk lag skedde under mitten av 900-talet under Hywel Dda, kung av Deheubarth i södra Wales.
Efter den normandiska erövringen av England 1066 kom allt fler av gränsområdena – The Marches of Wales – under normandiska adelsmäns styre, med egen förvaltning och rättsskipning. Gwynedd, Powys och Deheubarth bildade visserligen ett samlat furstendöme, men annekterades av kung Edvard I av England 1277–1283. Furstendömet Wales kom därmed att lyda direkt under den engelska kronan.
Genom Rhuddlanstadgan fick furstendömet Wales en tydligare koppling till engelsk lagstiftning. Andra områden i Wales blev i stället kungliga förläningar till engelska adelsmän. Parallellt behöll lorderna i The Marches, liksom ett fåtal walesiska adelsmän med egna besittningar, sin särställning. Det saknades alltså en enhetlig lagstiftning för Wales.
Wales införlivas i England I början av 1400-talet ledde Owain Glyndŵr ett uppror mot engelsmännen, och samlade vid minst två tillfällen walesiska stormän till parlament. Owain förespråkade ett självständigt Wales, med egna universitet och återinförandet av Hywel Ddas walesiska landslagar. Stormännen lyckades inta stora delar av Wales, men slogs ned av engelsmännen 1413.
Under Henrik VIII av England antog Englands parlament 1535 Laws in Wales Act. Den nya författningen innebar att Wales införlivades i kungadömet England. Lagar och sedvänjor som missgynnade walesare avskaffades. Alla kungens undersåtar skulle åtnjuta de rättigheter och friheter som gällde för engelsmännen. Wales fick rätt att sända representanter till parlamentet i London.
I gengäld skulle språk och sedvänjor vara enhetliga i hela kungariket. Därför förbjöds kungliga ämbetsmän att tala kymriska. Det skulle dröja ända till 1993 innan kymriska återigen blev likställt med engelska i domstolsväsendet.
Även rättsskipningen skulle vara enhetlig i riket, och följa engelsk lag. Samtidigt avskaffades the Welsh Marches särställning, och ersattes med fem nya grevskap som införlivades i furstendömet. Den nya lagen innebar också att det geografiska området Wales definierades för första gången, och att hela Wales stod under samma regering och samma lagstiftning. Henrik VIII inrättade även en ny överdomstol (Court of Great Sessions of Wales) och ett särskilt råd för Wales för att administrera kronans besittningar.
Sammantaget var effekten av Henrik VIII:s reformer att Wales inte längre var självständigt från England. Så väl engelsk som senare brittisk lagstiftning utgick nu från enhetsbegreppet England och Wales.
Wales i enhetsstaten Storbritannien Genom unionsakterna med Skottland 1707 och Irland 1800 upplöstes de engelska, skotska och irländska parlamenten. Wales omnämndes bara i en bisats i en av lagarna, och då som en engelsk besittning. Det var dock först 1746 som den legala definitionen av England ändras till att inkludera Wales, genom The Wales and Berwick Act. År 1830 avvecklades Court of Great Sessions, den sista kvarlevan av ett separat walesiskt rättssystem. Enhetsstaten Storbritannien var nu ett faktum, och besluten fattades av det förenade kungarikets parlament.
Men redan 1881 började Storbritanniens parlament stifta lagar avsedda enbart för Wales. The Sunday Closing (Wales) Act 1881 reglerade öppettiderna för pubar i Wales, utan att påverka övriga delar av Storbritannien. Under slutet av seklet blir den liberale premiärministern William Ewart Gladstones politik för utökat irländskt självstyre en förebild även för Wales. Hans partikollega David Lloyd George, som själv var walesare, drev frågan om självstyre för Wales inom det liberala partiet.
Under 1900-talets demokratiska och sociala reformer agerade walesiska företrädare särskilt kring ägarregler för jordbruksmark samt skolreformer och nya universitet i Wales. Parlamentet inrättade en separat skolöverstyrelse för Wales 1907. Den anglikanska kyrkan avvecklades som statskyrka i Wales 1920. Men när Lloyd George blev den förste brittiske premiärministern från Wales stannade arbetet för självstyre av. Utbrottet av Första världskriget och bildandet av den Irländska republiken tog i stället överhanden.
Till skillnad från på Irland var kampen för självstyre i Wales i huvudsak fredlig, och Wales nationella parti grundades 1925 på pacifistisk grund. Trots det förekom enstaka terroraktioner. Efter ett sprängdåd 1936 krävde de tre åtalade att få tala kymriska under domstolsprocessen. Det blev början till att språklagarna ändrades 1940, så att walesiska tilläts i domstolarna igen för första gången på 405 år. Över huvud taget intog språkfrågan en särställning i arbetet för självstyre. Kymriska användes även aktivt vid civil olydnad eller andra aktioner för walesisk autonomi.
Regionalt självstyre och Wales nationalförsamling Under 1950-talet började en ny process för ökat regionalt självstyre. Den brittiska regeringen inrättade ett rådgivande organ för Wales 1948. Från 1951 infördes en biträdande inrikesminister för Wales, och från 1954 ingick en minister för Wales i det brittiska kabinettet. I april 1956 överlämnade en kampanj ledd av den walesiska parlamentsledamoten Megan Lloyd George 250 000 namnunderskrifter till stöd för en folkvald församling för Wales.
En särskild myndighet för Wales bildades 1964, The Welsh Office, med huvudkontor i Cardiff. Till en början ansvarade The Welsh Office enbart för bostadspolitik, vägar och kommunalt självstyre. Så småningom fick myndigheten även ansvar för utbildning, yrkesutbildning, hälso- och sjukvård, näringsliv, miljöfrågor och jordbrukspolitik.
The Welsh Office innebar att Wales kom att likna den skotska regionala självstyret i högre grad. Genom The Welsh Language Act 1967 bröts Wales loss från det legala enhetsbegreppet England och Wales. Wales utgör sedan dess återigen en egen riksdel. Samtidigt utökades rätten att använda kymriska i kontakten med myndigheter.
En statlig utredning föreslog 1973 att folkvalda församlingar skulle införas i både Skottland och Wales. Men när en folkomröstning ordnades den 1 mars 1979, på Wales nationalhelgon Sankt Davids minnesdag, röstades förslaget ned. Valresultatet var 80 % av rösterna mot och 20 % för en walesisk folkförsamling. Därmed var frågan avgjord för en tid framåt.
När Regeringen Blair I tillträdde på 1990-talet utlyste den nya folkomröstningar om regionalt självstyre i Wales och Skottland. Den 18 september 1997 röstade walesarna om inrättandet av en nationalförsamling för Wales. Nu blev röstsiffrorna 50,3 % för förslaget och 49,7 % emot det samma. I absoluta tal skilde det 6 721 röster mellan ja- och nej-sidan. Året därpå antog Storbritanniens parlament Government of Wales Act 1998 som inrättade Wales nationalförsamling (engelska: National Assembly for Wales, kymriska: Cynulliad Cenedlaethol Cymru).
Sedan dess har Storbritanniens parlament utökat och bekräftat det walesiska självstyret vid flera tillfällen. Med Government of Wales Act 2006 fick nationalförsamlingen lagstiftande makt inom vissa områden, och Wales regering bildades. Efter ännu en folkomröstning den 4 mars 2011 överfördes den primära lagstiftningsmakten från Storbritanniens parlament till Wales nationalförsamling, med stöd av 63,5 % av väljarna. Genom Wales Act 2014 fick nationalförsamlingen viss beskattningsrätt och Wales Act 2017 gav rätt till inre självstyre på alla politikområden som inte särskilt undantagits genom nationell lagstiftning.
Senedd Den 6 maj 2020 bytte nationalförsamlingen namn till Wales parlament (engelska: Welsh Parliament, kymriska: Senedd Cymru). I dagligt tal används Senedd på både engelska och kymriska.
Efter valet 2021 ingick Welsh Labour och Plaid Cymru en överenskommelse om att utöka antalet platser i Senedd från 60 till mellan 80 och 100, och att lagstifta för att öka jämställdheten bland ledamöterna. Bakgrunden till utökningen var ett flertal utredningar visat att det låga antalet ledamöter hindrade Senedd från att effektivt hantera de politikområden parlamentet ansvarade för. Plaid Cymru hade redan tidigare lagt lagförslag i frågan. Ursprungligen skulle listorna vara könskvoterade så att varannan plats tillfaller en kvinna och varannan en man men dessa förslag har inte genomförts.
Ett lagförslag, Senedd Cymru (Members and Elections) Bill, lades fram i september 2023, och antogs med röstsiffrorna 43–16 med stöd av Labour, Plaid Cymru och Libeeral Democrats och avslagsröster från samtliga ledamöter från Conservatives. Lagen promulgerades 12 juni 2024. Den nya vallagen började tillämpas vid valet 7 maj 2026.
Valet 2026 vanns av Plaid Cymru. Det var första gången som inte Labour-partiet bildade regering och tillsatte posten som försteminister. I stället valdes Rhun ap Iorwerth från Plaid Cymru till ny försteminister, och uppdrag att bilda en minoritetsregering.
Befogenheter
Senedds kompetens I brittisk lag är Senedds lagstiftningsmakt negativt definierad, genom att den beskriver vilka lagstiftningsbeslut i Senedds som inte utgör lag. Därefter listas även sådana sakpolitiska områden som är förbehållna Storbritanniens parlament att besluta om. Därför går det inte att upprätta en fullständig lista över Senedds kompetens.
Wales regering sammanfattar ändå ansvarsområdet till att gälla "utbildning, hälso- och sjukvård, kommunala frågor, vägtransporter, samhällsplanering, näringslivsutveckling, socialtjänst, kultur, kymriska språket, klimat samt jordbruk och näringslivsutveckling". Senedds indelning i utskott speglar i stort dessa frågor men lägger därutöver till idrott, internationella relationer, jämställdhet och social rättvisa. Utskottsindelningen synliggör att klimat- och miljöfrågor är två olika områden; på samma sätt görs barn och unga till egna områden skilt från utbildningsfrågor. Däremot samlas alla tekniska frågor i det övergripande begreppet infrastruktur.
Övergripande förbehåll Det brittiska parlamentet har beslutat om sju övergripande förbehåll från Wales självstyre, nämligen rätten att lagstifta i konstitutionella frågor, frågor om statschefen och Wales tillhörighet till Storbritannien; statsförvaltningens organisering, politiska partier, det förenade rättsväsendet för England och Wales, övriga tribunaler, all utrikespolitik inklusive utrikes handel, bistånd och internationellt samarbete samt försvarsfrågor.
Särskilda förbehåll