David Taylor Price, född den 26 augusti 1985 i Murfreesboro i Tennessee, är en amerikansk professionell basebollspelare som spelar för Los Angeles Dodgers i Major League Baseball (MLB). Price är vänsterhänt pitcher.

Price har tidigare spelat för Tampa Bay Rays (2008–2014), Detroit Tigers (2014–2015), Toronto Blue Jays (2015) och Boston Red Sox (2016–2019). Han är en av de pitchers som hade störst framgångar i MLB under 2010-talet, då han bland annat vann World Series en gång, togs ut till MLB:s all star-match fem gånger och vann American Leagues Cy Young Award, priset till ligans bästa pitcher, en gång.

Karriär College Price draftades av Los Angeles Dodgers 2004 som 568:e spelare totalt direkt från high school, men han valde att inte skriva på för klubben utan studera vid Vanderbilt University i stället och spela för skolans basebollag Vanderbilt Commodores, vilket han gjorde 2005–2007. Där nådde han stora framgångar och vann 2007 både Dick Howser Trophy, priset till den bästa college-spelaren i USA, och Golden Spikes Award, priset till den bästa amatörspelaren i USA. Detta efter att ha varit 11–1 (elva vinster och en förlust) med en earned run average (ERA) på 2,63 och 194 strikeouts, flest bland alla college-pitchers i USA, på 133,1 innings pitched.

Internationellt

Price deltog vid World University Baseball Championship 2006 i Kuba, där USA tog guld.

Major League Baseball Tampa Bay Rays Price draftades för andra gången av Tampa Bay Devil Rays 2007 som första spelare totalt och samma år skrev han på ett sexårskontrakt med klubben värt 11,25 miljoner dollar.

Året efter, 2008, gjorde Price proffsdebut i Rays farmarklubbssystem. Efter mindre än en säsong i farmarligorna debuterade Price i MLB den 14 september. Han hann spela fem matcher, varav en start, under den korta tid som var kvar av grundserien. Under dessa sammanlagt 14 inningar varken vann eller förlorade han någon match, hade en ERA på 1,93 och tolv strikeouts. I slutspelet kom han in som avbytare (reliever) och avslutade fem matcher, varav två i World Series som Rays dock förlorade mot Philadelphia Phillies. I hela slutspelet var han 1–0, hade en save (i den sjunde och avgörande matchen i finalen i American League, American League Championship Series [ALCS], då Rays blev klara för World Series för första gången), en ERA på 1,59 och åtta strikeouts på 5,2 innings pitched. Motståndarnas slaggenomsnitt mot honom var bara 0,100. Han blev den fjärde pitchern i MLB:s historia att vinna en match i slutspelet innan han vunnit en match i grundserien och den nionde pitchern att ha en save i slutspelet innan han haft en save i grundserien. Efter säsongen utsågs han av den ansedda tidningen Baseball America till den främsta unga talangen i Rays organisation, av Minor League Baseball (MiLB) till den främsta unga talangen i nordamerikansk baseboll, av ESPN till den näst främsta unga talangen i nordamerikansk baseboll, av USA Today till Minor League Player of the Year och av Rays till Minor League Pitcher of the Year.

miniatyr|stående|vänster|Price i farmarklubben Durham Bulls dräkt 2009. 2009 inledde Price i Rays högsta farmarklubb Durham Bulls, men flyttades upp till moderklubben i slutet av maj. Han vann sin första match i grundserien den 30 maj mot Minnesota Twins. Han avslutade säsongen starkt och var 7–3 med en ERA på 3,58 på de sista tolv starterna. Hans sju vinster efter all star-matchen var bäst i klubben. Under hela säsongen, där han fortfarande räknades som nykomling (rookie), gjorde han 23 starter för Rays och var 10–7 med en ERA på 4,42 och 102 strikeouts på 128,1 innings pitched. Motståndarna slog bara 0,241 mot honom, vilket var näst bäst av alla nykomlingar i MLB som startade åtminstone 20 matcher. Han hade 7,15 strikeouts per 9 innings pitched, vilket var fjärde bäst av alla nykomlingar i MLB. Han spelade bättre på hemmaplan (8–3, 2,93 ERA) än på bortaplan (2–4, 6,24 ERA). Han tangerade klubbrekordet när han vann fem raka hemmastarter.

När 2010 års säsong inleddes ansågs Price vara Rays fjärde bästa startande pitcher (starter), men han hade en mycket bra säsong som slutade med att han kom tvåa i omröstningen till American Leagues Cy Young Award och erhöll Warren Spahn Award av Oklahoma Sports Museum som den bästa vänsterhänta pitchern i MLB. Han pitchade sin första complete game, som också var hans första shutout, den 25 april mot Toronto Blue Jays. I juli fick han äran att starta all star-matchen och blev därmed den yngsta att göra det sedan Dwight Gooden 1988. I september var han 4–0 med en ERA på 1,67, vilket gav honom utmärkelsen Pitcher of the Month i American League. Han var under säsongen 19–6 med en ERA på 2,72 och 188 strikeouts på 208,2 innings pitched. Han hade bäst vinstprocent (76 %) av alla i MLB som pitchade åtminstone 162 inningar. Hans ERA var lägst av alla vänsterhänta pitchers i American League och näst lägst av alla vänsterhänta pitchers i MLB. Han tillät tre poäng eller färre i 27 (av 31) starter, vilket var fjärde flest i American League under de föregående 20 åren. Tolv av vinsterna kom mot klubbar som slutade säsongen med fler vinster än förluster, vilket var delat flest i MLB. Återigen spelade han bäst på hemmaplan (9–2, 1,96 ERA), och hans hemma-ERA var näst lägst i American League. Han tillät inte en enda homerun till vänsterhänta slagmän på hela säsongen. En kategori där han var sämre var walks, där hans 79 walks var delat sjätte flest i American League. Han satte eller tangerade flera klubbrekord för en säsong: flest vinster (19), flest hemmavinster (nio), lägst ERA (2,72), lägst slaggenomsnitt mot (0,221), flest quality starts (25) och högst vinstprocent (76 %). I slutspelet gick det dock sämre. Price förlorade båda matcherna han startade i semifinalen i American League, American League Division Series (ALDS), mot Texas Rangers, vilka också vann matchserien med 3–2.

2011 var Price etablerad som Rays bästa pitcher och han fick för första gången i karriären äran att starta säsongens första match. Han blev därmed den 13:e pitchern i MLB:s historia, och den första på 20 år, att ha gjort en start i säsongens första match, en start i all star-matchen och en start i slutspelet redan vid 25 års ålder. När han tillät en homerun till en vänsterhänt slagman den 16 maj var det den första sedan den 23 juni 2009, en period som omfattade 310 at bats. Den 9 juli tillät han Derek Jeters 3 000:e hit. För andra året i rad togs han ut till all star-matchen, men missade den på grund av en tåskada. Den 28 augusti mot Toronto Blue Jays satte han personligt rekord och även klubbrekord när han gjorde 14 strikeouts. Det blev dock hans sista vinst för säsongen trots sex starter i september. Han hade tidigare som mest haft fyra starter i rad utan en vinst. I matchen efter den med 14 strikeouts hade han elva, och 25 strikeouts i två matcher i rad var flest i MLB under säsongen och även det ett nytt klubbrekord. Under hela säsongen startade han 34 matcher, vilket var delat flest i MLB, och ett nytt personligt rekord. Han satte även personliga rekord i innings pitched (224,1) och strikeouts (218). Antalet strikeouts var fjärde flest bland alla vänsterhänta pitchers i MLB och femte flest bland alla pitchers i American League. Han kom vidare nia i American League i innings pitched och åtta i slaggenomsnitt mot (0,230). Vänsterhänta slagmän slog bara 0,171 mot honom, vilket var lägst bland startande pitchers i MLB. Han fick dock dålig hjälp av sina medspelare – han var en av tolv startande pitchers i American League som fick mindre än fyra poäng (3,93) per match i snitt och i nio av hans starter gjorde Rays ingen eller bara en poäng. Detta bidrog till att han blev den tionde pitchern i American Leagues historia och den blott andra på 30 år att nå minst 200 strikeouts, 200 innings pitched och en ERA under 3,50 och ändå förlora fler matcher (13) än han vann (tolv). Hans ERA på 3,49 var lägst i Rays historia för en pitcher som förlorade fler matcher än han vann. Han pitchade åtta inningar eller mer i nio olika matcher men hade ändå inte en enda complete game, vilket alla de andra ordinarie startande pitchers för Rays hade. Det hade bara hänt en gång tidigare i American Leagues historia att en pitcher pitchat lika många inningar som Price gjorde och ändå inte haft en enda complete game. För en gångs skull var han bättre på bortaplan (8–4, 3,25 ERA) än på hemmaplan (4–9, 3,71 ERA). Han hade minst tio strikeouts i sex olika matcher, vilket var delat näst flest i American League och delat klubbrekord. Före 2011 hade han sammanlagt haft tre sådana matcher. Från och med slutet av maj 2009, då han blev ordinarie startande pitcher, till och med 2011 vann Price 41 matcher, delat tredje flest av alla vänsterhänta pitchers i MLB efter CC Sabathia och Jon Lester.

I slutspelet startade han en match i ALDS, vilken han förlorade, återigen mot Texas Rangers, som även vann matchserien med 3–1.

miniatyr|stående|Price i Tampa Bay Rays dräkt 2012. 2012 var den mest framgångsrika säsongen dittills för Price. Den 24 april pitchade han sin andra shutout i karriären. För tredje året i rad blev han uttagen till all star-matchen. Vid säsongens slut hade han vunnit 20 matcher, vilket var nytt personligt rekord och nytt klubbrekord, och bara förlorat fem med en ERA på 2,56 och 205 strikeouts på 211 innings pitched. Både antalet vinster och hans ERA var bäst i American League och näst bäst i MLB. Han slog sina egna två år gamla klubbrekord i ERA och vinstprocent (80 %). Efter säsongen belönades han med American Leagues Cy Young Award, priset till ligans bästa pitcher. Han besegrade Justin Verlander med knapp marginal i omröstningen.

Inför 2013 års säsong skrev Price på ett ettårskontrakt värt 10,1125 miljoner dollar med Rays, en klar löneförhöjning jämfört med de 4,35 miljoner dollar han tjänade 2012. Hade parterna inte kommit överens hade Price haft rätt att kräva ett skiljeförfarande. Inledningen på säsongen blev dock inte så lyckad. På sina nio första starter var Price bara 1–4 och hans ERA var så hög som 5,24. Därefter blev han för första gången i MLB-karriären placerad på skadelistan med en muskelbristning i vänster triceps. Skadan höll honom borta från spel i en och en halv månad. Resten av grundserien pitchade han dock mycket bra; på 18 starter var han 9–4 med en ERA på 2,53 och hade 102 strikeouts mot bara 13 walks. Under den delen av säsongen var han bäst i MLB avseende innings pitched, complete games (fyra) och lägst antal pitches per inning (13,8). Den sista av dessa 18 matcher var en extrainsatt match mot Texas Rangers som avgjorde vilken av klubbarna som skulle gå till slutspel som den andra wild card-klubben. Price pitchade en complete game och Rays vann med 5–2 på bortaplan. Sett över hela grundserien 2013 var Price 10–8 med en ERA på 3,33 och 151 strikeouts på 27 starter (186,2 innings pitched). Hans fyra complete games var ett nytt personligt rekord och delat flest i American League. Han var vidare bäst i American League med 5,59 gånger fler strikeouts än walks, vilket var fjärde bäst i ligans historia för en vänsterhänt pitcher.

Sin första match i slutspelet gjorde Price i den andra matchen i ALDS mot Boston Red Sox. Price hade en dålig dag på jobbet och tillät sju poäng och nio hits på 7+ innings pitched när Rays förlorade med 4–7 och hamnade i underläge med 0–2 i matcher. Price fick ingen chans till revansch eftersom Rays åkte ut två matcher senare.