miniatyr|Medeltida karta över Europa av Piri Reis. Europas historia går tillbaka 800 000 år, till de första människor som då kom till Europa som ett resultat av Homo erectus spridning över jorden. Homo sapiens anlände till Europa för 40000 år sedan och konkurrerade så småningom ut neanderthalmänniskan.
Mellanösterns tidiga högkulturer ledde till metallkulturernas (brons och järn) introduktion i Europa, och Grekland och senare Rom blev både kulturella och politiska maktcentra. Under medeltiden kristnades i princip hela Europa, och en mängd statsstater etablerades. Mellan 1400- och 1800-talet skaffade ett antal större länder utomeuropeiska kolonier, vilket bidrog med resurser till 1700- och 1800-talets industrialisering, liksom att nationalspråk som spanska, franska, engelska och ryska kom att bli globala språk.
Sedan 1700-talet har Europa upplevt ett antal demokratiseringsvågor, genom upplysningstiden, franska revolutionen, införandet av kvinnlig rösträtt och bildandet av Europeiska unionen. Samtidigt har konkurrensen mellan expansiva europeiska stater lett till både första och andra världskriget. Väst/östuppdelningen i slutet av 1900-talet avlöstes efter Berlinmurens fall av en tids avspänning, men ny rysk expansionism har under 2000-talet lett till konflikter med ett antal grannländer.
Forntid Europas historia går tillbaka 800 000 år, till de första människor som då kom till Europa som ett resultat av Homo erectus spridning över jorden. Medan den moderna människan (Homo sapiens) fortfarande utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis (neandertalmänniska) i Europa.
De första moderna människorna utvecklades i Afrika för omkring 200 000 år sedan och kom till Europa för cirka 40 000 år sedan.Allt om vetenskap (2, 2008) "Jakten på människans urhem". Av Tomas Lindblad. Sid. 24–33. Det var endast en liten grupp afrikaner som för kanske 60 000 år sedan tog sig över till Sinaihalvön, och som blev förfäder till alla människor utom de afrikaner som stannade i Afrika.Allt om vetenskap (7, 2010) "Neandertalaren finns inom dig". Av Tomas Lindblad. Sid. 22–27. Forskarna tvistar ännu om vägen till Europa har gått direkt norrut genom det som idag är Israel, Libanon och Syrien, eller om våra förfäder tog sig vidare över till Arabiska halvön och sedan följde Indiska oceanens kust tills de stötte på floder som de följde norrut. I bägge fallen bör Homo sapiens i sin första inflyttningsvåg till Europa för 40 000 år sedan ha tagit sig till Europa via det som idag är Anatolien (Turkiska halvön), där mycket gamla fynd har hittats, och vidare över Bosporen.BBC (2009) Människans resa: Europa. Del av dokumentärserie för TV. 48 min. Visad av SVT UR samt Kunskapskanalen (6 september 2010). Tillgänglig i UR Access. ID-nummer: 156003.
Ansiktsbenen från den hittills äldsta "europén" – en 40 000 år gamla fossil från en tonåring – har hittats i en grotta i Rumänien, och Richard Neave, brittisk kriminaltekniker har återskapat ansiktet med hjälp av kopior av skallbenen. En mörkhyad, men inte svart, person med ansiktsdrag som inte överensstämmer helt med någon nu levande folkgrupp blev resultatet. (Den ljusa hudfärgen antas ha utvecklats som ett resultat av människans behov av vitamin D.) Neave talar om ett ansikte som tycks befinna sig i "flux" – i ett tillstånd av förändring mot vilken som helst av de folkgrupper som idag finns i världen.BBC (2009) Människans resa: Europa. Del av dokumentärserie för TV. 48 min. Visad av SVT UR samt Kunskapskanalen (6 september 2010). Tillgänglig i UR Access. ID-nummer: 156003. Omkring tio procent av dagens européer bär på gener från dessa första européer. Européerna är dock ingen folkgrupp avskild från andra på jorden. Om vi moderna människor jämför oss med varandra är en person, vilken som helst, till 99,9 procent genetiskt identisk med en slumpvis utvald människa var som helst på jorden. Enligt nya rön bär dessutom alla människor på jorden utom svarta afrikaner på en liten mängd genetiskt material som är unikt för neandertalmänniskan.
De sista neandertalmänniskorna dog ut för cirka 30 000 år sedan. För cirka 25 000 år sedan svepte vågor av invandrare från Asien in i Europa, och kom att dominera kontinenten. Att likadana konstföremål hittats från dagens Frankrike till området kring Kaspiska havet tyder på ett socialt nätverk och människor med en övergripande gemensam kultur.
Antiken 250 px|miniatyr|Romerska riket som störst 117 e.Kr., under Trajanus.
Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Theodosius I blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid.
Medeltiden miniatyr|200px|Interiör från katedralen i Reims, byggd under tidigt 1200-tal. Katedralen är uppförd i den gotiska stil som utvecklades under 1100-talet och blev en av medeltidens främsta kännetecken.
Runt år 400 började det tidigare så dominerande romarriket att sakta destabiliseras och splittras. Interna ekonomiska, sociala och politiska konflikter gjorde det möjligt för migrerande germanska folkslag från norra och östra Europa att gradvis försvaga och till slut störta de gamla imperierna. Tiden från ca 400–600 var en mycket dynamisk och omvälvande period av stora folkförflyttningar som i modern tid har kallats folkvandringstiden. En ny samhällsordning uppstod i Europa genom att romersk och germansk kultur sammansmälte och anammade en kristen trosuppfattning.
Tidig medeltid (ca 400–1000) var en period av decentralisering och destabilisering av tidigare starka centralmakter. De stora folkvandringarna och nomader från stäpperna i öst som hunner och magyarer slog sönder och försvagade kungamakten. Muslimer som invaderade och bosatte sig på Iberiska halvön, Sicilien och södra Italien på 700- och 800-talet och muslimska pirater härjade i Medelhavet.
Under denna tid skall även Rurik från Roslagen grundlagt de som idag är Ryssland vilket inte ifrågasätts av majoriteten av västerländska historiker förutom Ryska nationalistiska historiker. Island den sista stora stora obebodda platsen i Europa blev också under denna tid koloniserad av skandinaviska bosättare.
Även om muslimerna ägnade sig åt plundringståg så var deras närvaro inte lika destruktiv som folkens från nord och öst. Den muslimska civilisationen var mycket avancerad såväl tekniskt som kulturellt. Områden som hamnade under muslimsk överhöghet växte snabbt till framgångsrika och blomstrande regioner. Näst efter Konstantinopel var städer som Cordoba i dagens Spanien och Palermo på Sicilien under flera hundra år de största i Europa, med många hundra tusen invånare.
Det romerska riket delades redan 395 upp i två delar; en västlig och en östlig. Det västromerska riket var det svagare och förlorade snart all reell makt, även om senare riken skulle titulera sig som dess arvtagare. Det östromerska riket, oftare kallat Bysantinska riket eller Bysans, var betydligt mer livskraftigt och blev den mest direkta arvtagaren och förvaltaren av romerska traditioner och lagar. Konstantinopel, det moderna Istanbul, var rikets huvudstad och var under flera hundra år en av världens största städer.
Den mongoliska invasionen påbörjades under 1200-talet. Mongolerna erövrade det som är Ryssland idag. De nåde Europa men precis innan en storskalig invasion kunde påbörjas dog khanen Ögödei, vilket avslutade fälttåget. Ögödeis död räddade sannolikt Europa från mongolernas fortsatta erövringar. Invasionen ledde till att mongolerna stärkte sitt fäste i gyllene horden och styrde över det som är sydvästra Ryssland.
Under medeltiden uppstod en konkurrens mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten.
Särskilt under högmedeltiden ökade folkmängden kraftigt från 30–40 miljoner människor (runt år 1000) till 70–80 miljoner (runt år 1300). Det var särskilt i västra och södra Europa som denna ökning skedde medan norra och östra Europa förblev relativt glesbefolkade långt in på senmedeltiden.Blockmans & Hoppenbrouwers s. 107
Tidigmodern tid miniatyr|150px|"Staten, det är jag." Så summerade Ludvig XIV av Frankrike den absoluta monarkin, som under tidigmodern tid skulle införas i ett flertal europeiska länder.
Perioden i Europas historia från 1500-talets början till fram till franska revolutionen kallas den tidigmoderna tiden. Den inleds med slutet på reconquistan och början på reformationen och en rad geografiska upptäckter. Ryssland befrias också under denna tid från Gyllene horden av Ivan III från Moskva.
Från 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Detta ledde till att Europa blev den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel och kultur).
Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade det trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa.
Karaktäristiskt för tidigmodern tid är att statsmakterna konsoliderar sig genom att furstar och ståndsförsamlingar stärker greppet om samhället. Absolut monarki inför i flera länder och dess främste företrädare blir den franska kungen Ludvig XIV. Man ser under perioden en situation i Europa där nya tolitära militariserade stormakter utkämpar krig som trettioåriga kriget och spanska tronföljdskriget.
På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, mänskliga rättigheter, jämlikhet och frihet. Upplysningsidéerna bidrog till politisk turbulens som kom att kulminera i den franska revolutionen 1789 för första gången borgerligheten till makten. Enligt marxister var det dock materiella förhållanden snarare än idéer som ledde till franska revolutionen. Men det är inte bara franska revolutionen som är en vattendelare som utgör slutet på den tidigmoderna tiden, den agrara revolutionen och den industriella revolutionen skulle för alltid förändra Europa.
Modern tid I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleon I:s välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Se Napoleonkrigen.
Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod socialistiska rörelser på 1800-talet. Århundradet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även men starka inslag av reaktionism och imperialism.
Folkmängden stabiliseras