Vita huset () är en amerikansk TV-serie som handlar om några medarbetare i personalen närmast en fiktiv demokratisk president i USA spelad av Martin Sheen. TV-serien skapades av Aaron Sorkin och denne skrev merparten av avsnittet fram till dennes avhopp efter fjärde säsongens slut. Därefter togs produktionen över av den tidigare medproducenten John Wells, som tidigare även producerat Cityakuten.

Serien premiärsändes i TV-nätverket National Broadcasting Company (NBC) i USA den 22 september 1999 och producerades av Warner Bros. Det sista avsnittet efter sju säsonger sändes i USA den 14 maj 2006. Serien har visas över hela världen.

Seriens originaltitel, The West Wing, åsyftar Vita husets västra flygel där ovala rummet och presidentens närmaste medarbetare i staben har sina kontor.

Handling miniatyr|vänster|Vita husets västra flygel, där ovala rummet är beläget. miniatyr|stående|Martin Sheen spelar president Jed Bartlet. miniatyr|stående|Bradley Whitford spelar Josh Lyman. miniatyr|stående|Rob Lowe var tänkt som huvudperson, men skrevs ut efter fyra säsonger.

Vita huset använder, liksom de flesta dramaserier, längre storylines över flera avsnitt eller hela säsonger. Varje avsnitt följer president Bartlet och hans personal genom olika lagstiftningsprocesser och politiska skeenden. Handlingen kan variera från hemliga förhandlingar med kongressen (avsnittet Five Votes Down) till personliga ämnen som sex (Pilot, Take out the Trash Day) och droger (en större linje under första och andra säsongerna).

Den första säsongen skildrar Bartletadministrationens andra år, när medarbetarna fortfarande försöker hitta sina yrkesroller, samtidigt som de försöker stifta lagar. Den andra säsongen för in skandalerna i Vita huset när presidentens multipel skleros (MS) kommer fram och han hotas av riksrättsåtal, vilket leder till att han måste besluta sig för om han ska ställa upp till omval. De tredje och fjärde säsongerna skildrar presidentvalskampanjen, och såväl inhemsk som utländsk terrorism. I den femte säsongen får presidenten handskas mer med utrikespolitiska ärenden, medan han tvingas ta itu med budgetförhandlingarna med den nye talmannen i USA:s representanthus. Den sjätte säsongen kretsar kring sökandet efter en efterträdare till Bartlet. I den sjunde säsongen läcker konfidentiell information till pressen, medan kampen om nästa presidentperiod fortsätter.

Avsnitt

Medverkande Vita huset har ett stort antal centrala figurer för att visa de komplexa arbetsuppgifterna som utgör det dagliga arbetet i att leda en supermakt. Presidenten och hans fru, medarbetare och rådgivare är i handlingens centrum. Många bifigurer återkommer regelbundet och breddar handlingen.

Följande tabell redovisar huvudpersonerna i TV-serien.

+ Sammanställning av huvudpersonerna Skådespelare Roll Befattning Säsonger 1 2 3 4 5 6 7 Rob Lowe Sam Seaborn Biträdande kommunikationschef (säsongerna 1–4)Biträdande stabschef (säsong 7) colspan="4" colspan="2" colspan="1" Moira Kelly Mandy Hampton Mediakonsult colspan="1" colspan="6" Dulé Hill Charlie Young Presidentens personlige assistent (säsongerna 1–6)Stabschefens biträdande specialassistent (säsongerna 6–7) colspan="7" Allison Janney C.J. Cregg Pressekreterare (säsongerna 1–6)Stabschef (säsongerna 6–7) colspan="7" Richard Schiff Toby Ziegler Kommunikationschef colspan="7" John Spencer Leo McGarry Stabschef (säsongerna 1–6)Presidentrådgivare (säsong 6)Demokraternas vicepresidentkandidat (säsong 7) colspan="7" Bradley Whitford Josh Lyman Biträdande stabschef (säsongerna 1–6)Chef för Santoskampanjen (säsongerna 6–7)Tillträdande stabschef (säsong 7) colspan="7" Martin Sheen Josiah "Jed" Bartlet USA:s president colspan="7" Elisabeth Moss Zoey Patricia Bartlet Presidentens yngsta dotter (säsongerna 1–2, 4–7) colspan="7" Janel Moloney Donna Moss Josh Lymans assistent (säsongerna 1–6)Russellkampanjens talesperson, Santoskampanjens talesperson (säsongerna 6–7)USA:s första dams stabschef (säsong 7) colspan="1" colspan="6" Stockard Channing Abigail "Abbey" Bartlet USA:s första dam colspan="2" colspan="5" Joshua Malina Will Bailey Biträdande kommunikationschef (säsongerna 4–5)Vicepresident Russells stabschef (säsongerna 5–7)Vita husets kommunikationschef (säsong 7) colspan="3" colspan="4" Mary McCormack Kate Harper Biträdande nationell säkerhetsrådgivare (säsong 5–7) colspan="4" colspan="1" colspan="2" Jimmy Smits Matt Santos Representanthusledamot från Texas (säsong 6)Demokraternas presidentkandidat (säsongerna 6–7)USA:s tillträdande president (säsong 7) colspan="5" colspan="2" Alan Alda Arnold Vinick Senator från Kalifornien (säsong 6)Republikanernas presidentkandidat (säsongerna 6–7)Föreslagen utrikesminister (säsong 7) colspan="5" colspan="2" Kristin Chenoweth Annabeth Schott Biträdande pressekreterare (säsong 6)Medarbetare i Santoskampanjen (säsong 7)Presidenthustruns pressekreterare (säsong 7) colspan="5" colspan="1" colspan="1"

Alan Alda och George C. Scott var två av flera skådespelare som producenterna hade i åtanke för rollen som president Bartlet. Alda kom senare att medverka i serien som republikansk presidentkandidat. Efter den första säsongen har flera rollfigurer tillkommit. Den första förändringen kom i och med att Mandy Hampton (Moira Kelly) skrevs ut, utan kommentarer, redan efter ett tiotal avsnitt. Under fjärde säsongen utgick Sam Seaborn (Rob Lowe) från serien trots att han från början var tänkt att vara seriens huvudperson.”Lowe confirms West Wing exit”. BBC News. 25 juli 2002. Joshua Malina som Will Bailey tillkom under fjärde säsongen och senare likaså Kristin Chenoweth som Annabeth Schott, Mary McCormack som Kate Harper, Jimmy Smits som representanthusledamoten Matt Santos, och Alan Alda som senator Arnold Vinick.

Utöver de centrala rollfigurerna har många berömda skådespelare gästspelat i serien – Christian Slater som Jack Reese, John Goodman som talman och vikarierande president, Timothy Busfield som journalist och C.J. Creggs kärleksintresse, Mary-Louise Parker som inflytelserik politiskt konsult, Lily Tomlin som presidentens sekreterare, Oliver Platt som Vita husets chefsadvokat, Matthew Perry som biträdande jurist, liksom flera musikartister, såsom Yo-Yo Ma, Jon Bon Jovi och James Taylor, samt trollkarlarna Penn & Teller.

Skådespelarna som omnämns i förtexterna tjänade cirka 75 000 dollar per avsnitt, bortsett från Sheen, som fick ungefär 300 000 dollar per avsnitt. Rob Lowe hade också sexsiffrigt arvode, eftersom hans rollfigur från början var tänkt som en mer central figur. Lönekillnaderna ledde till kontrakten ifrågasattes offentligt, särskilt av Janney, Schiff, Spencer och Whitford. Under löneförhandlingar 2001 hotade de med stämning för kontraktsbrott, men tillsammans lyckades de övertyga Warner Brothers att mer än fördubbla deras löner.

Serien led en oväntad förlust i och med att Spencer avled i december 2005. Spencer drabbades av en hjärtattack, omkring ett år efter att hans rollfigur fått en hjärtattack i serien. Inför seriens avslutning fick hans karaktär McGarry en hjärtattack och avled (under valnatten).

Om serien Ursprung Serien utvecklades bland annat ur oanvänt material från Aaron Sorkins tidigare film Presidenten och miss Wade (1995). (Den första versionen av manuset skulle ha renderat en film på över tre timmar.) Beslutet att göra en TV-serie var inte okomplicerat. Sorkin har i en intervju berättat att det fanns sex punkter i dåtidens konventionella branschlogik som talade mot att Vita huset skulle ges grönt ljus för att gå i produktion: serien utspelar sig i Washington, D.C. den handlar om politik den handlar om USA:s president den har två judar i huvudrollerna en av huvudpersonerna har skägg den bygger på dialog, snarare än bilder

Förutom Presidenten och miss Wade återanvände Sorkin också ibland element från sin tidigare TV-serie Sports Night, till exempel rollfigurer och intriger, men man kan även återfinna samma kvicka dialoger som i Sorkins övriga teater- och filmmanuskript, till exempel filmen På heder och samvete.

Under de första fyra säsongerna skrev Aaron Sorkin manus för nästan varenda avsnitt i serien själv. De extrema kraven gjorde att Sorkin ofta fick svårt att hinna med, vilket ledde till förseningar och att produktion låg över budget. Efter den fjärde säsongen, när Sorkin bland annat blev gripen för narkotikainnehav, tvingades han upphöra som huvudförfattare och showrunner för serien.

Sorkin hade från början tänkt att centrera serien kring Sam Seaborn, presidentens vice kommunikationschef, som främst sysslar med att skriva presidentens tal, en rollfigur som delvis sägs bygga på George Stephanopoulos, en av Bill Clintons rådgivare. På konceptstadiet skulle presidenten egentligen inte medverkat som en huvudroll i serien, annat än som birollsfigur. Sheens rollprestation i de första avsnitten gjorde dock att presidenten fick allt mer uppmärksamhet ju längre serien pågick, varpå fokus försvann mer och mer från Seaborn, något som blev en av orsakerna till att Lowe bestämde sig för att lämna serien.

Stil och politiskt innehåll Med en budget på sex miljoner dollar (motsvarande ungefär 62 miljoner kronor, budgeten för tre svenska långfilmer) per avsnitt, har serien hög filmisk känsla och har fått flera priser för produktionen i sig. Men många i filmbranschen menar att framgången ändå bygger på Sorkins blixtsnabba och spirituella dialoger.

En enorm kulissversion av det verkliga Vita huset gör att det går att spela in långa tagningar medelst kamerastabilisator och få filmklipp när rollfigurerna går och pratar i korridorerna, något som blev ett kännetecken för serien. En typisk scen i Vita huset följer två rollfigurer som samtalar med varandra medan de vandrar i en korridor; den ena personen avviker och en tredje person sluter upp i stället och inleder ett annat samtal. De här långa tagningarna tillåter serien att göra utförliga avhandlingar av olika ämnen via många rollfigurer, trots att det blir litet upphugget. Richard Schiff som spelar Toby Ziegler menar i en intervju på DVD-utgåvan till första säsongen att Vita huset är det närmaste man kommer teaterskådespeleri på TV. Samma DVD-utgåva menar också att det är Thomas Schlamme, pilotavsnittets regissör, som införde den typen av scener.Overlaps between West Wing & Other Sorkin Writings West Wing Continuity Guide.

Ett typiskt Vita huset-avsnitt följer presidenten och hans närmaste medarbetare under flera olika samtidiga problem. Det pågår ofta flera olika intriger parallellt, även om de ofta är tematiskt sammanknutna.

TV-serien är inte en exakt återgivning av arbetet i det verkliga Vita huset, eftersom ett visst mått av tillspetsad dramatik måste finnas för att fånga publikens intresse. Dock har tidigare medarbetare från Vita huset enats om att serien ”fångar känslan (i Vita huset), fast med tusentals odramatiska detaljer borttagna”.Miller, Matthew. ”The Real White House.” Brill's Content. Reprinted at Bartlet4America. 1 mars 2000. Den tidigare pressekreteraren för Vita huset Dee Dee Myers och opinionsundersökningsledaren Patrick Caddell arbetade som konsulter för serien från starten, och hjälpte både manuskriptförfattare och skådespelare att gestalta presidentkansliet på ett trovärdigt sätt. Även flera tunga namn har berömt serien för dess trovärdiga bild av Vita huset, bland andra före detta utrikesministern Henry Kissinger, president George W. Bushs högste rådgivare Karl Rove, samt de tidigare presidenterna Gerald Ford, Jimmy Carter och Bill Clinton.

Matthew Miller, tidigare medarbetare i Vita huset, har påpekat att serien ”fångar tittare genom att göra den mänskliga sidan av politiken mer verklig – eller åtminstone mer verklig än bilden vi får från nyheterna”. Miller hävdar också, att genom att porträttera politiker med empati har serien skapat en motbild till den cyniska bilden av politiker i massmedia.