Jämtlands fältjägarkår (I 21/JFK) är ett infanteriförband inom svenska armén som verkat i olika former åren 1670–1997, 2000–2004 och återigen från 2022. Förbandsledningen är förlagd i Östersunds garnison i Östersund.Braunstein (2003), s. 105-107Kjellander (2003), s. 271-272Holmberg (1993), s. 9Holmberg (1993), s. 15
Historia Bildandet Förbandet har sitt ursprung i Ångermanlands, Medelpads och Jämtlands regemente som sattes upp 1646 i det nyligen erövrade landskapet Jämtland. Dock rekryterades soldaterna mestadels från de gamla svenska landskapen Ångermanland och Medelpad. Regementet kallades också Thomas Gärffelts regemente efter den första befälhavaren. Regementet lades ner år 1661 då de rekryterade landskapen hade flyttats över till flottan. Några kompanier fanns kvar fram till 1670, då de uppgick i det nya Jämtlands regemente till fots (eller Anders Plantings regemente). Detta regemente kom från 1682 att vapenövas på Frösö läger. Från och med 1689 hette regementet Jämtlands dragonregemente, men var oberidet fram till och med 1699 då Kongl. Maijts bestämde att två kompanier av regementet skulle göras beridna. Denna förändring kom också att verkligen ske och de två kompanierna var beridna åtminstone fram till och med sammandragningen av trupper mot gränsen 1711. I landskapet fanns ytterligare ett kompani, Jämtlands kavallerikompani, vilket var beridet och Norrlands enda kavalleri. Kompaniet organiserades senare till Norrlands dragonregemente.
Rangordningen I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. När Jämtlands fältjägarregemente bildades angavs det som det tjugoandra i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordningen.Björkenstam (1994), s. 10-11 År 1770 antog regementet namnet Jämtlands infanteriregemente.
Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov av att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 23 Jämtlands fältjägarregemente.von Konow (1987), s. 19 Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.Björkenstam (1994), s. 10-11 År 1820 antogs namnet Jämtlands fältjägarregemente. Åren 1853–1892 gick regementet under namnet Jämtlands fältjägarkår.
Ordningsnumret I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Jämtlands fältjägarregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 23. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen mot bakgrund av att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.von Konow (1987), s. 18
1925 års försvarsbeslut I och med genomförandet av 1925 års försvarsbeslut bröts väsentliga delar av det tidigare rangordningssystemet sönder. Detta skedde genom att truppförband med höga stamnummer flyttades in i låga nummer som blivit vakanta efter avvecklade eller sammanslagna regementen och därvid även fick tillgodoräkna rang i enlighet med platsen i nummerserien.von Konow (1987), s. 31 Jämtlands fältjägarregemente som hade ett högt stamnummer övertog från den 1 januari 1928 det nummer som Andra livgrenadjärregementet tidigare innehaft, det vill säga I 5.
OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband och B-förband. A-förbanden var regementen som hade ansvaret för ett försvarsområde och med det blev ett försvarsområdesregemente och de tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Norrlands artilleriregemente som ingick i Östersunds försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Jämtlands fältjägarregemente (I 5) den 1 juli 1974 sammanslogs med Östersunds försvarsområde (Fo 22), vilket samtidigt namnändrades till Jämtlands försvarsområde, och bildade försvarsområdesregementet I 5/Fo 22, ett så kallat A-förband.
1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Jämtlands fältjägarregemente till enbart Jämtlands fältjägarregemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 kvartsod monarken enbart som hederschef över gardesförbanden.
Östersunds armégarnison I början av 1980-talet fortsatte rationaliseringen inom fredsorganisationen, vilket fick arméledningen att föreslå ett försök med att pröva en fullständig samordning av en garnison. Garnisonerna i Sollefteå och Östersund utsågs som försöksgarnisoner. Den 1 juli 1983 inleddes försöksverksamheten vid Östersunds armégarnison (ÖAG), där verksamheten leddes av en garnisonschef. Det innebar att cheferna för Jämtlands fältjägarregemente (I 5) och Norrlands artilleriregemente (A 4) underställdes chefen för Östersunds armégarnison som även var försvarsområdesbefälhavare för Jämtlands försvarsområde (Fo 22). Från den 1 oktober 1984 tillkom Arméns tekniska skola (ATS). Med den nya organisationen samlades all verksamhet utom utbildning under garnisonschefens direkta ledning. Det innebar att infanterister och artillerister blev anställda vid Östersunds armégarnison med garnisonschefen som chef, istället för vid något att garnisonens förband. Cheferna för Jämtlands fältjägarregemente och Norrlands artilleriregemente kom endast att ansvara för befäls-, grund- och repetitionsutbildning. Genom försöksorganisationen började dock de ingående förbanden att förlora sin identitet då organisationen ansågs var för stor och otymplig, något som påverkade förmågan att vidmakthålla och utveckla sina specialiteter inom respektive truppslag. År 1986 föreslog därför arméchefen att försöken skulle avbrytas, dock var regeringen av en annan åsikt och försöken drevs vidare fram till den 30 juni 1990.Hagblom (1993), s. 49-51 Från den 1 juli 1990 återinrättades Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Jämtlands försvarsområde (Fo 22) som självständiga förband.Holmberg (1993), s. 48
Försvarsbesluten Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att Fältjägarbrigaden skulle avskiljas från regementet, detta mot bakgrund av att regeringen ville att Försvarsmaktens grundorganisation skulle spegla krigsorganisationen. Brigaden avskiljdes från regementet den 1 juli 1994 och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N). Från samma datum införlivades försvarsområdesstaben i regementet.
Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Försvarsmakten att försvarsområdesstaben vid regementet samt Fältjägarbrigaden (NB 5) skulle avvecklas. Den socialdemokratiska regeringen, med stöd av Centerpartiet, föreslog istället en avveckling av Lapplandsbrigaden (NB 20). Ur försvarsekonomiska och försvarspolitiska skäl vägde de båda alternativen jämnt mot varandra. Regeringens skäl till att bibehålla brigaden i Östersund var möjligheterna till att vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell försvarsmaktsgarnison med såväl flyg- som arméförband. Dock var regeringen enig med Försvarsmaktens förslag om ny försvarsområdesindelning, vilket innebar att försvarsområdesstaberna i Kalix, Kiruna och Östersund skulle avvecklas. Försvarsområdesstaben vid Jämtlands fältjägarregemente avvecklades den 31 december 1997 vilket i praktiken innebar att även regementet avvecklades. Från den 1 januari 1998 kom Jämtlands försvarsområde (Fo 22) att integreras i Västernorrlands försvarsområde (Fo 23) under namnet Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Jämtlands försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Jämtlandsgruppen. Från samma datum kom kvarvarande delar vid regementet att uppgå i den krigsorganiserade Fältjägarbrigaden (NB 5), vilken antog namnet Jämtlands fältjägarregemente och Fältjägarbrigaden (NB 5).
Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen för riksdagen en kraftig reducering av arméförband vilket bland annat innebar att av tretton brigadförband inom armén skulle endast sex förband kvarstå för utbildning av armébrigadledningar och mekaniserade bataljoner. Vidare ansågs att de skulle vara relativt jämnt geografiskt fördelade över landet. I mellersta Norrland föreslog regeringen i sin proposition att Fältjägarbrigaden skulle kvarstå till förmån framför Ångermanlandsbrigaden (NB 21). Sollefteå garnison ansågs ha lika goda infrastrukturella och övningsbetingelser som Östersunds garnison, dock ansåg regeringen att förutsättningarna för en fortsatt utveckling av garnisonen i Östersund var bättre än Sollefteå. Till Östersunds fördel vägde de övriga förband som låg inom garnisonen, Jämtlands flygflottilj (F 4), Arméns tekniska skola och Motorskolan. Att omlokalisera Arméns tekniska skola till annan ort bedömdes av regeringen inte vara ekonomiskt försvarbart. Skolorna ansågs skulle kunna personal- och kompetensförsörjas med hjälp av att det kvarstod en brigad i Östersund. Vidare pekade regeringen att det borde vara lättare för personalen i Sollefteå att flytta till Östersund än till exempelvis Boden vilket skulle minska en eventuell kompetensförlust inom armén.
I samma försvarsbeslut stod det klart klart att en av de två trängkårerna, Göta trängkår (T 2) eller Norrlands trängkår (T 3), skulle avvecklas. Regeringen ansåg att trängkåren i Skövde hade bäst förutsättningar att utvecklas till en försvarsmaktsgemensam huvudenhet för underhållstjänst. Regeringen föreslog även en avveckling av Västernorrlands regemente (I 21) samt Ångermanlandsbrigaden (NB 21) vilket då skulle lämna Norrlands trängkår ensamt inom Sollefteå garnison. Till Göta trängkårs fördel ansåg regeringen närheten inom Skövde garnison till mekaniserade förband, militärområdesverkstaden, mekanikerskola samt närhet till Försvarsmedicincentrum samt flera större sjukhus. Dock ansåg regeringen att det borde finnas underhållsutbildning med vinterutbildning i norra Sverige vilken då skulle förläggas till Östersunds garnison och samlokaliseras med Arméns tekniska skola (ATS) och Motorskolan (MS). Norrlands trängkår avvecklades den 30 juni 2000 som självständigt förband. Från den 1 juli 2000 antog Fältjägarbrigaden namnet Jämtlands fältjägarregemente (I 5). Det nya regementet kom att bestå av två utbildningsbataljoner: Jämtlands infanteribataljon från Fältjägarbrigaden (Infbat/I 5) samt Norrlands trängbataljon (Trängbat/I 5) från avvecklade Norrlands trängkår.
Regementet läggs ner...