miniatyr|350px|Svenska utvandrare går ombord på ett fartyg i Göteborg 1905. mini|350px|Några svenskfödda invandrare i USA från 1880- till 1950-tal. Under emigrationen från Sverige till Nordamerika från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal lämnade ungefär 1,5 miljoner svenskar Sverige och flyttade främst till USA. Efter hand återvände omkring en femtedel av emigranterna till Sverige. Resan till Amerika gick med båt över Atlanten. Visserligen hade den orörda jorden i den amerikanska Mellanvästern en stark dragningskraft på fattiga jordbrukare från hela Europa, men även andra faktorer var viktiga för många av de emigrerande svenskarna. Befolkningsökning stärkte konkurrensen om tillgänglig jord och missväxten 1867 försvårade förhållandena på den svenska landsbygden under en tid. Vid denna tid hade den svenska statskyrkan och en konservativ monarki fortfarande betydande inflytande, men det är oklart om det var en påtaglig drivkraft för emigrationen. De kanske enskilt viktigaste förklarande faktorerna är kombinationen av att stark befolkningsökning skapade ett arbetskraftsöverskott samtidigt som det var möjligt att flytta till USA där inkomstnivåerna var högre. Berättelser från tidigare svenska emigranter beskrev livet i Mellanvästern positivt och hyllade religiös tolerans, politisk frihet och alla tillfällen som gavs för att förbättra sin levnadsstandard.
Den svenska emigrationen till Nordamerika ökade under 1850-talet och mer påtagligt efter det amerikanska inbördeskriget (1861–1865), då Sverige drabbades av flera missväxtår mot slutet av 1860-talet samt nådde sin kulmen under 1880-talet. Allmän rösträtt (för män) infördes i Sverige 1909, men det är oklart om frånvaron av rösträtt dessförinnan påverkade emigrationsstatistiken. Dessförinnan var rösträtten inkomstbaserad och den vanliga arbetaren kunde inte påverka politiken alls. Den amerikanska folkräkningen 1890 angav antalet svensk-amerikaner till närmare 800 000. Många av invandrarna blev typiska nybyggare, som röjde och odlade upp prärien, medan andra bodde kvar i städerna, i synnerhet Chicago. Unga, ogifta kvinnor som i Sverige hade varit jordbruksarbetare började ofta direkt som hembiträden hos familjer i amerikanska städer. Några av utvandrarna som etablerat sig i USA reste tillbaka till Sverige senare under 1800-talet, och det finns många berättelser om hur deras seder och vanor hade ändrats. Vissa återvände för att tillbringa sina sista år i Sverige, men några ska ha ändrat sig då de möttes av vad de ansåg vara en arrogant aristokrati och en nedbruten arbetarklass.
Efter en smärre nedgång på 1890-talet tilltog utvandringen igen. Detta ledde till riksomfattande oro i Sverige och fick den svenska riksdagen att tillsätta emigrationsutredningen 1907. Den rekommenderade sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att ”tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika”. Utredningen gav sitt stöd till krav på reformer, bland annat allmän rösträtt, bättre bostäder (egnahemsrörelsen) och bättre skolväsen. Inverkan av dessa åtgärder är svår att uppskatta eftersom första världskriget (1914–1918) bröt ut året sedan kommissionen publicerat sin senaste rapport. Emigrationen avstannade nu nästan helt, för att åter ta fart i mer begränsad omfattning under 1920-talet men stoppades helt i och med att USA kvoterade invandringen mot slutet av decenniet.
Äldre historia: en svenskamerikansk dröm
Den allra första emigrationsvågen från Sverige till Nordamerika bestod av de som skapade kolonin Nya Sverige utefter Delawarefloden på 1630-talet. Det var den minsta och mest kortlivade av de europeiska koloniala besittningarna och man räknar med att det där som mest fanns 700 till 800 svenskar och finnar i kolonin. Kolonin erövrades av Nederländerna 1655 och inlemmades i kolonin Nya Nederländerna. Trots detta fortsatte de ursprungliga svenska bosättarna att tala svenska till långt in på 1700-talet.
Historikern H. Arnold Barton har dragit slutsatsen att en viktig konsekvens av att man upprättade Nya Sverige, var att det skapade ett starkt och livskraftigt intresse för Amerika. Under upplysningen sågs Amerika som ett frihetens land och blev ett ideal för liberala svenskar. Deras beundran för Amerika kombinerades med idéerna om en svensk gyllene ålder och idealiserade teorier om det fornnordiska arvet. Fördärvade av utländskt inflytande skulle de tidlösa ”svenska värdena” kunna odlas av svenskar i den Nya världen. Det här skulle förbli ett genomgående tema i den svenska, och senare svenskamerikanska, diskursen om Amerika, även om de ”tidlösa” värdena förändrades med tiden. Under 1600- och 1700-talet skulle svenskar som argumenterade för religiös tolerans åberopa Amerika som ett paradexempel. Fokus gick från religion till politik under 1800-talet när liberalerna i det hierarkiska svenska klassamhället med beundran såg på den amerikanska republiken och dess medborgerliga rättigheter. Under 1900-talet omfattade den svenskamerikanska drömmen till och med en välfärdsstat med ansvar för sina medborgares välbefinnande. Den gemensamma nämnaren för dessa föränderliga idéer gick som en röd tråd som återkom under 1900-talet: Amerika som symbolen för och drömmen om den fria individualismen.Barton, A Folk Divided, s. 5–7.
Den svenska debatten om Amerika förblev till största del teoretisk före 1800-talet, eftersom svensken i gemen hade mycket begränsade kunskaper om nordamerikanska förhållanden. Emigration var olagligt och befolkningen betraktades som en nationell tillgång.Kälvemark, 94-96. Den svenska befolkningen fördubblades mellan 1750 och 1850,Se Beijbom, "Review " vilket ledde till oro för överbefolkning och livsmedelsbrist, en oro baserad bland annat på de teorier som lanserats av Thomas Malthus i slutet av 1700-talet. Först under 1830-talet upphävdes de lagar som förbjöd utvandring.Barton, A Folk Divided, 11.
1800-talet Europeisk massutvandring: orsaker miniatyr|250px|höger|Annons från 1868 i Helsingen om att Amerikaresenärer ”torde ju förr desto heldre betinga platser, emedan priset sannolikt bliver högre längre fram”. Storskalig europeisk utvandring till USA började under 1800-talet i Storbritannien och Tyskland och följdes av en stadigt stigande utvandring från de flesta nordiska länderna och senare från Central- och Sydeuropa. Forskningen om vilka faktorer som påverkade denna massemigration grundar sig på avancerade statistiska metoder.Se Åkerman. En teori som har fått utbrett stöd i forskarvärlden är H. Jeromes analys från 1926 av ”push and pull”-faktorer, förhållanden som stimulerat emigration i USA respektive Europa. Jerome upptäckte att variationer i antalet utvandrare samvarierade mer med ekonomisk utveckling i USA än i Europa och drog slutsatsen att ”pull” (goda ekonomiska möjligheter i USA) var starkare än ”push” (svåra förhållanden i Europa).Norman, 150-153. Jeromes slutsatser har ifrågasatts men utgör fortfarande grunden för mycket av det som skrivits om ämnet.Runblom och Norman, 315; se även Norman (1976). I fallet Sverige var det dock tydligt att det var under missväxtåren 1867–1869 som emigrationen växte till en verklig massrörelse. Under dessa svältår utvandrade nästan 60 000 svenskar, mer än dubbelt så många som under hela perioden 1851-67.
Emigrationsmönster i de nordiska länderna visar många slående skillnader. Massutvandringen började i Norge, som också hade den högsta andelen utvandrare under 1800-talet. Den svenska utvandringen började under tidigt 1840-tal och låg på tredje plats i Europa efter Irland och Norge. Danmark hade en konstant låg andel utvandring medan Island snart nådde en nivå som var jämförbar med Norges. Finland, där massutvandringen inte började förrän på sent 1880-tal, brukar räknas till den östeuropeiska utvandringsvågen.Runblom och Norman, 315.
Resan över Atlanten miniatyr|250px|right|Utvandrarna av Knut Ekwall (1843-1912) är en konstnärlig vision av hur den transatlantiska upplevelsen kunde ha tett sig. Okänt datum. De första europeiska emigranterna färdades i lastutrymmen på segeldrivna lastfartyg. I och med genomslaget för ångmaskinen etablerades effektivare persontrafik över Atlanten i slutet av 1860-talet. Det baserade sig på enorma linjefartyg som drevs av internationella rederier som Cunard Line, White Star Line och Inman Line. I takt med att hastigheten och kapaciteten på de stora ångfartygen steg, blev biljetterna billigare. Transportföretag organiserade den ofta långa och komplicerade färden till Amerika från hamnstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. Nordtyska agenter använde ofta linjen Stockholm–Lübeck där utvandrarna skickades vidare med tåg till Hamburg eller Bremen. Därifrån skeppades de till Southampton eller Liverpool i England och bytte till något av de stora transatlantiska fartygen med destination New York. Majoriteten av de svenska emigranterna åkte dock via Göteborg till Hull och sedan tåg genom England till Liverpool och de stora ångfartygen.Brattne och Åkerman, 179-181.
Under senare delen av 1800-talet finansierade de stora rederierna svenska emigrationsagenter och betalade tryckningen av stora mängder utvandringspropaganda. Mycket av materialet, som flygblad, producerades av immigrationsförespråkare i USA. Propaganda och rederiernas reklam beskylldes ofta för att spä på utvandringen av den konservativa svenska elit, som hade blivit allt mer oroad över att se arbetskraften lämna landet. Att skylla utvandringsvågen på rederiernas kampanjer och låga biljettpriser blev en populär klyscha under 1800-talet, men är något som delar forskarvärlden idag. Brattne och Åkerman har forskat i reklamkampanjer och biljettpriser som en bidragande faktor, men har inte funnit några påtagliga bevis för att de påverkade utvandringen. Trots att företagen så sent som 2007 är ovilliga att öppna sina arkiv, så tyder det begränsade antalet källor på att biljettpriserna sjönk under 1880-talet, men var ändå på grund av priskarteller dyrare än de borde ha varit.Brattne and Åkerman, 179-181, 186-189, 199-200. Å andra sidan påpekar H. A. Barton att kostnaden för att korsa Atlanten drastiskt sjönk mellan 1865 och 1890, och uppmuntrade fattiga svenskar att emigrera.Barton, 38. Brattnes och Åkermans forskning har visat att de flygblad som rederierna tryckte lade mer vikt vid komforten och fördelarna att åka med enskilda företag än de goda förhållandena i den Nya världen. Beskrivningen av Amerika var inte förskönande och de allmänna råd som gavs var korta och sakliga. Annonsering i tidningar var vanligt förekommande, men var oftast enformig och stereotyp.Brattne and Åkerman, 187-192.
Mitten av 1800-talet höger|miniatyr|250px|Utvandrarna av S. V. Helander (1839–1901): en ung bonde tar ett dämpat farväl av vänner och släkt.
Den svenska massutvandringen tog fart under våren 1841 när Gustaf Unonius (1810-1902) med sin fru, en husa och två studenter lämnade landet. Den lilla gruppen grundade en bosättning de kallade New Upsala (”Nya Uppsala”) vid Pine Lake, Wisconsin och började röja för nyodling. Gruppen var entusiastisk över nybyggarlivet och nedtecknade levande beskrivningar över det vackra landskapet.Se översatta citat av Unonius i Barton, A Folk Divided, 13. Unonius flyttade senare till Chicago och blev där desillusionerad över livet i USA, men hans hyllningar av den enkla och dygdiga tillvaron som nybyggare publicerades i liberala Aftonbladet och hade redan lockat svenskar att flytta västerut.