Hinduism eller Sanatana dharma (Den eviga världsordningen) är samlingsnamnet för en rad indiska sedvänjor, religiösa föreställningar och filosofiska begrepp.
Det finns inte någon vedertagen definition av hinduismen som religion eftersom den inte har någon grundare, ingen av alla erkänd helig skrift eller någon övergripande organisation. Gemensamt för de flesta riktningar inom hinduismen är likväl föreställningen om en allomfattande princip eller väsen kallad brahman och läran om själens återfödelse (samsara) i nya gestalter beroende av individens gärningar i livet, kallat karma. Hinduismen är den dominerande religionen i Indien med omkring 1,1 miljard anhängare och är en av världens äldsta religioner.Jacobsen, Knut A, Hinduismen – Historia, tradition och mångfald,s. 24 UddevallaHinduism i Encyclopaedia Britannica
Hinduism kan uppfattas såväl som polyteistisk som monistisk, eftersom mångfalden av gudomar ofta uppfattas som manifestationer av, eller tjänare åt, ett Högsta väsende, Brahman. De viktigaste gudarna är Shiva (motsatsernas gud), Vishnu (som upprätthåller världen) och Mahadevi. Guden Brahma, som ansågs viktig under århundradena strax före den kristna tideräkningens början, tillmäts sedan 400-talet mindre vikt. Alla gudar anses vara en gud som visar sig genom olika skepnader. Därav kan hinduismen ses som en monistisk religion.
Hinduismen är till skillnad från kristendom och islam inte en missionerande religion som eftersträvar att sprida sin tro och sanning och att omvända icke-troende eller anhängare av andra läror. Inom hinduismen anser man att sanningen är mångfacetterad och att olika synvinklar ger olika aspekter av sanningen och därför anser många att hinduismen är mer tolerant mot andra religioner. Begrepp som kätteri, blasfemi och apostasi finns inte inom hinduismen.Jan-Erik Lane & Svante Ersson, Culture and politics: a comparative approach, Ashgate Publishing, Ltd, 2005, sid. 149,
De viktigaste hinduiska texterna är de fyra Vedaskrifterna, vars äldsta delar härstammar från århundradena runt 1300 f.Kr., och de kommenterande texterna kallade Upanishaderna. Av stor betydelse är också Bhagavad-Gita som ingår i det mytologiska eposet Mahabharata.Wramming, Ylva (1996) Uppslag religion. Stockholm: Almqvist & Wiksell FörlagEwald, Stefan (huvudred och huvudförfattare) (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. Original: Enzyklopädie der Religionen (1990) Översättning från tyskan av Joachim Retzlaff. Tysk originalupplaga av topic Ferlag GmbH, Karlsfeld hei München. R.C.S. Libri & Grandi Opere S.p.ASA., Milano, Italien 1990. Uppslagsord: "hinduism".
Etymologi Sanatana Dharma är en benämning på hinduism som många hinduer själva använder istället för det icke-indiska ordet hinduism. Sanatana dharma är äldre sanskrit. Sanatana betyder "evig" och dharma, som härleds ur dhri, kan översättas med "hålla samman" i betydelsen hålla samman de principer som är inneboende i naturen och universum. Sanatana dharma betyder ungefär "den eviga läran" eller "den eviga vägen".Sanatana dharma på veda.com
Begreppet hinduism kommer, via persiskans Hindū, från sanskrit-ordet Sindhu, ett gammalt namn på floden Indus. Med Hindū menades folket som bor bortom floden Indus. På arabiska blev ordet al-Hind och därifrån överfördes det till europeiska språk. Det var först på 1800-talet som ordet hinduism, genom europeiska affärsmän och kolonisatörer, kom att bli ett övergripande begrepp för Indiens religiösa, filosofiska och kulturella traditioner.
Utbredning
Hinduismen har omkring 1 miljard anhängare i Indien. Fram till 1100-talet var den dominerande även i Sydostasien, där hinduerna nu utgör en minoritet. Hinduer finns även genom utflyttning, främst i de länder som haft historia som kolonier under det brittiska imperiet; i Indonesien, i Afrika (framför allt i östra Afrika), på olika karibiska, melanesiska, mikronesiska och polynesiska öar, i Nord- och Sydamerika, samt i Europa. Då främst i Storbritannien.
Det är inte Indien utan Nepal som är världens "mest hinduiska" land med 81 procent av befolkningen. Av tabellen nedan framgår även att utanför den indiska subkontinenten och Indiska oceanen finns hinduiska enklaver i Karibien och Mellanamerika, Sydafrika och i USA. Det finns indiska emigranter i stort sett i hela den "Nya världen", så en längre tabell hade även innehållit länder som Australien, Kanada, Argentina, osv. Däremot har få bosatt sig i Europa bortsett från Storbritannien.
miniatyr|höger|350px|Hinduismens utbredning Nation Antal hinduer Andel av landets befolkning Separata sidor Nepal 23 300 000 81 % Indien 1 010 000 000 80,5 % Mauritius 620 000 48,5 % Fiji 285 000 32 % Guyana 240 000 30 % Surinam 120 000 25 % Trinidad och Tobago 237 000 22,5 % Sri Lanka 2 800 000 12 % Bangladesh 16 500 000 11 % Malaysia 1 630 000 7 % Pakistan 7 500 000 2,5 % Sydafrika 959 000 1,9 % Storbritannien 832 000 1,7 % Lista över hindutempel i Storbritannien Indonesien 4 700 000 1,7 % Kanada 497 000 1,6 % USA 1 200 000 0,4 % Hinduismen utövas framför allt i Indien och Nepal. På Sri Lanka är den största religionen bland tamilerna. 81 procent av Indiens invånare är hinduer (muslimerna utgör 11 procent, de övriga är kristna eller sikher, och buddhismen som en gång uppstod i Indien är på väg tillbaka). Hinduismen är världens tredje största religion (efter kristendomen och islam) med över 1 miljard troende (13 procent av världens befolkning). Bland övriga länder kan man nämna USA och Kanada där det finns 1,2 miljoner respektive 497 000 hinduer. I Sverige bor det omkring 60-65.000 hinduer och det finns hinduiska tempel i Mariestad, Jönköping, Stockholm, Borås och Trollhättan.
Större religiösa riktningar inom hinduismen
Den hinduiska världsbilden utgår från en evig och oföränderlig absolut gudomlig verklighet – Brahman. Brahman är den yttersta verkligheten, den högsta och fullständigt oförståeliga gudomen, utanför tid och rum, utan namn, kön, form eller personlighet, och skall inte blandas ihop med Brahma, skaparguden, som alltjämt skapar. Vedabaserad indisk religion har omvandlats och reformerats många gånger under sin historia, och rymmer en mycket stor mångfald. De polyteistiska gudomar som framställs som främst i vedahymnerna, betraktas inte så inom nutida hinduism. Människans atman (som på sanskrit bokstavligen betyder andedräkt, men kan översättas som själ enligt hinduismen och jagsjäl enligt buddhisterna,) är en liten del av brahman. Karma är ett ord som kan sägas betyda "handling" eller "gärning", och summan av människans samtliga handlingar under ett liv bestämmer hennes nästa reinkarnation. Hinduerna tror att själen efter döden kommer tillbaka till en ny kropp (själavandring) och har individen till största delen samlat på sig god karma så blir nästa liv bättre. Hinduerna ser dessa ständiga återfödelser som något ont och målet är att bryta detta kretslopp. Befrielsen från återfödelsernas kretslopp kallas i religion med indiskt ursprung för moksha, vilket för hinduerna samtidigt innebär enhet mellan atman och brahman.
Bhakti (hängivenhet) är en term som står för villkorslös kärlek och gudskärlek inför den högste guden, och en sådan strömning började utvecklas på 400-talet. Utövaren av bhakti kallas bhakta, och religionen innebar ett personligt och kärleksfullt förhållande till Gud. Den viktigaste centrala praxis i bahkti är tillbedjan av en personlig gud, d.v.s. ungefär som i Väst. Bhakti var en reform av den vediska traditionen som gjorde det möjligt för människor i alla klasser att bli frälsta, såsom kvinnor, bönder, handelsmän och tjänare. Majoriteten av dagens hinduer tillhör bhakti-fromheten.
Shaivism Shaivism eller shivaism, är en term som används om de hinduer som företrädesvis dyrkar guden Shiva. Antalet bekännare har, med stor osäkerhet, uppskattats till 220 miljoner människor.
Vaishnavism Vaishnavismen är en närmast monoteistisk riktning, där man enbart dyrkar Vishnu eller någon av de gudomar som ses som Vishnus avatarer. I kristendomen sägs Jesus vara Gud i mänsklig skepnad, och även inom hinduismen kan Gud uppenbara sig i mänsklig gestalt eller som ett djur, och en sådan inkarnation kallas avatar (avatar betyder nedstigande på sanskrit). Vishnus två viktigaste avatarer är Rama och Krishna. Vaishnavism, eller vishnuism, är den kvantitativt helt dominerande riktningen inom hinduismen, med omkring 70 procent av hinduerna som anhängare.
Shaktism Shaktism eller shakta utgör flera trosinriktningar inom hinduismen där gudinnan Shakti eller Mahadevi tillbeds.
Smartism Smartism är en form av vedanta som håller liv i vissa traditionella ritualer i högre utsträckning än vad de tre stora bhakti-riktningarna gör. Av respekt för hinduismens mångfald, tillägnas en form av puja (ritual, Panchayatana puja) Vishnu, Shiva, Devi, Ganesha, Surya och Skanda, identifierad med Karttikeya eller Murugan.
Definitioner
Ordet hindu är ett persiskt ord, en form av sanskrit sindhu som står för Indusfloden, som togs upp av de gamla grekerna, och betyder indier. När muslimerna invaderade Indien på 1200-talet införde de ordet hindu för att skilja indierna från dem själva. "Hinduism" och "hindu" är västerländska termer, och är liksom buddhism ett uttryck för eurocentrism. De myntades av författare från kolonialmakten Storbritannien under 1700-talet och i början av 1800-talet, under inflytande av den framväxande "jämförande religionsvetenskapen". Dessa utgick från kristendomen och judendomen och fick därför svårigheter med att strukturera den annorlunda indiska religionen. De namngav därför indiernas föreställningar och traditioner som hinduism. Det var också först i och med detta som indiernas religion blev närmare känd i Väst. Upptäckten av de indoeuropeiska språksambanden väckte ett tag i början av 1800-talet föreställningar i Europa om att det för tusentals år sedan skulle ha funnits en för alla "indoeuropéer" gemensam "urreligion", men endast området från Iran till den Indiska subkontinenten har en delvis gemensam mytologi. Idag används hinduism också för att beskriva hela den indiska civilisationen, alltså mer än religionen. En hindu behöver alltså inte vara troende.Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia, ss 298 - 300. Lund: Historiska media.
På svenska betyder ordet hindu att man tillhör religionen, jämfört muslim, kristen och jude eller buddhist. Användningen av hinduism och hindu som religiösa begrepp har sitt ursprung i en västerländsk akademisk orientalism som sysslade med översättningar till västerländska språk från främst sanskrit. Dessa texter bidrog till att kärnan i religionen söktes i texter. Hinduism definierades som en religion också utifrån en kristen protestantisk mall vad en religion bör vara för något. Detta resulterade i att den populära, muntliga traditionen blev ignorerad eller beskriven som en nutida degenererad form av det innehåll som fanns i religionens ursprungliga kärna. I takt med att även indiska och asiatiska religionsvetare började bidra med kunskap efter andra världskriget har bilden av hinduismen långsamt förändrats.
Nedan följer några försök att definiera hinduism.
Juridisk definition I en dom i Indiens högsta domstol 1966 definierades hinduism på följande sätt:
Accepterande av vedaskrifterna som högsta religiösa och filosofiska auktoritet. Tolerans för andra trosriktningar med hänsyn till att sanningen är mångfasetterad. Accepterande av ett cykliskt världsförlopp med återfödelse. Erkännande av att frälsning kan nås på många sätt. Ett erkännande av att en hindu kan tillbe många gudar, eller ingen gud alls. I motsats till andra religioner och trosriktningar är inte hinduismen fast förbunden med någon särskild filosofisk åskådning.
Gemensamhetsdefinition Andra har försökt definiera hinduismen utifrån det som anses vara gemensamt för alla hinduer:Vramming, Ylva (1996) Uppslag religion. Almqvist och Wiksell förlag