Östersund () (sydsamiska: Staare) är en tätort som är centralort i Östersunds kommun och residensstad i Jämtlands län. I tätorten ingår delar av de två kommunerna Östersunds och Krokoms kommun. Östersund ligger vid Storsjön och är Storsjöbygdens, Jämtlands läns och landskaps enda stad. Östersund är Sveriges 22:a största tätort (och fjärde störst i Norrland efter Umeå, Gävle och Sundsvall) med 52 797 invånare 2020.
Östersund är den enda stad inom Sveriges nuvarande gränser som grundats på 1700-talet. Staden grundades 1786 av Gustav III som ville utöka sitt inflytande över handeln i Jämtland, vars invånare bedrev en omfattande och mycket lönsam handel som den svenska staten ville kunna kontrollera. Statsmaktens intentioner var att, i enlighet med lagen, kanalisera handeln till staden. Detta togs dock inte väl emot av befolkningen, vilket ledde till att Östersund länge förblev en liten stad, befolkningsmässigt sett faktiskt mindre än antalet invånare på den intilliggande Frösön. Det dröjde ända till senare delen av 1800-talet innan Östersund blev en verklig stad, egentligen först efter järnvägens ankomst 1879.Norrländsk uppslagsbok, Band 4, 1996
Östersund är geografiskt sett beläget i mellersta Sveriges bergstrakter, mitt i Jämtlands län. I egenskap av en av Sveriges ytgeografiskt sett mest centralt belägna städer brukar Östersund ta åt sig äran som Sveriges mittpunkt. Ortnamnet kommer från det ner mot 150 meter smala sundet Östersundet, ursprungligen "Östra sundet", som skiljer ön Frösön från fastlandet.
Staden marknadsfördes 1997–2017 av kommunen och näringslivet som "Vinterstaden". Sedan 2019 bygger marknadsföringen på Östersundspulsen; som symboler för Östersund finns Östersundshjärtat och pulsen."Östersundspulsen ska stärka varumärket Östersund", Östersunds-Posten 13 mars 2019.
Vintersporter har långa anor i Östersund då staden genom åren har anordnat flera världsmästerskap i vintersporter som skidskytte, skidorientering och skridskolöpning samt svenska mästerskap i skidlöpning och skotercross. I Östersund finns även Nationellt Vintersportcentrum och staden har tre gånger tillsammans med Åre ansökt om att få anordna de olympiska vinterspelen, men utan att få uppdraget. Föregångaren till vinter-OS, de nordiska spelen, förlades emellertid ibland till Östersund på grund av snöbrist i Stockholm i början av 1900-talet.Östersund kom att bli globalt uppmärksammat även i fotboll, när Östersunds FK säsongen 2017/18 blev Sveriges första klubb att nå slutspel i Uefa Europa League; detta efter att också ha blivit Norrlands första/enda mästare i Svenska cupen för herrar, och likt de litterära Åshöjden-berättelserna inom kort avancerade till elitnivå från lägre divisioner och lyfte ortens näringsliv. Tidigare stora fotbollsmeriter är IFK Östersunds titel i Norrländska mästerskapet 1949 och Ope IF:s damers SM-silver 1976. Östersund arrangerar årligen den internationella Storsjöcupen, Sveriges äldsta fotbollscup för ungdomar.Michael Söderkvist är en av många framgångsrika kampsportare från Östersund.
Historia
miniatyr|Frösö kyrka, en del av Frösö, Sunne, Norderö församling, uppfördes på 1200-talet. Frösön betraktas av många som stadens vagga, då ön utgjorde Jämtlands centralort i århundraden.
Äldre historia Planer om att anlägga en svensk stad eller köping i Jämtland fanns hos myndigheter redan efter att Sverige erhöll landskapet från Danmark-Norge 1645. Men tiderna var alltjämt turbulenta och Jämtlands statstillhörighet fortsatte att skifta, nu med hjälp av lokalbefolkningen, varvid planerna på en svensk stad lades ned.
År 1758 fick planerna om en stad i Jämtland nytt liv. Initiativet kom från en privatperson, men från myndigheternas håll såg man inte ett behov av att anlägga en stad i Jämtland. Förslaget gjorde dock att debatten om huruvida Jämtland skulle ha en stad eller inte tog fart på riktigt. Jämtarna negligerade ofta jordbruket för att ägna sig åt långväga handelsresor samt landsbygdshandel. Med en stad skulle det här kunna stoppas och staden skulle även kunna säkra varutillförseln till kusten som varit bristfällig under en längre tid. Ur militärstrategiskt perspektiv var även upprättandet av en befäst stad i Jämtland gynnsamt, när Sverige inte längre var någon stormakt.
Staden grundas miniatyr|Karta över Östersund från 1790-talet. miniatyr|"Gamla kyrkan" i Kyrkparken i stadsdelen Staden är Östersunds första kyrka. Kyrkan hade tidigare en dominerande roll i stadsbilden då stadsbebyggelsen var lägre. Illustration från 1800-talet. Östersund grundades den 23 oktober 1786 av kung Gustav III efter att Odensalaböndernas utmarker vid Östersundet införskaffats för ändamålet. Flera olika förslag till lokaliseringar fanns, bland annat Huså, då Jämtlands största ort, samt Ede utanför Brunflo, Krokom och Sunne. Även Frösön hade föreslagits men lotten föll till sist på markerna vid Östersundet, som ansågs mest fördelaktiga.Jacobsson, Hans (1992). ”Östersunds tillkomst” i Sten Rentzhog: Jämten 1993. Östersund: Jämtlands läns museum, sid. 140-145.
Det enda som i övrigt fanns i området vid den tiden var huvudvägen och bron till Frösön, Jämtlands dåvarande centralort. Handeln i Jämtland gick inte att stoppa från Norrlandskusten, alla handelshinder, såsom gränskontroller, straff, handelsförbud och tull hade inte gett ett önskat resultat. Jämtarna var alltför sluga och vissa menar att det signaturmässiga jämtska uttrycket bällt du luur'n (förmådde du lura honom) kommer från jämtarnas försök att slippa betala tull för varor införskaffade i Norge. Samma utveckling skedde i övriga Norden, i nuvarande Finland grundades Tammerfors, Kuopio och Kaskö. Östersund är dock den enda stad i nuvarande Sverige som grundades på 1700-talet. Även Danmark-Norge hade en likartad utveckling, och samma år som Östersund grundades även Reykjavik på Island.Rumar, Historia kring Kölen, sid. 76. Östersund erhöll 20 års skattefrihet och befriades från handelsreglementen och skråordningar.
Liksom för alla andra städer som grundades efter beslut i den kungliga huvudstaden gick utvecklingen oerhört trögt. Staten försökte förmå handelsmännen från Frösön att flytta till fastlandet. Men någon vilja till det fanns inte, Frösön hade utgjort Jämtlands hjärta i över 600 år och var en rik socken. Marken på Frösön var även bördig och långt mer lämpad för jordbruk än träskmarkerna på andra sidan Östersundet. Staden kom således att utvecklas mycket långsamt, under sina första 50 år ökade Östersunds befolkning med i snitt åtta personer per år.Rumar, Historia kring Kölen, sid. 75. Staden blev residensstad i och med att Jämtlands län inrättades 1810 och en länsstyrelse kom till. Östersund förblev dock en bondby, med knappt 400 invånare 1820. 1840-talet blev något bättre, Jemtlands Tidning bildades, den första kyrkan invigdes, landshövdingen fick ett stort residens, Frösö Trivialskola blev förlagd till staden och ett lasarett kom till. Staden blev därefter något större då skogshanteringen tog fart på 1850- och 1860-talen.
Folkrörelsetidens godtemplarstad miniatyr|När tvärbanan från kust till kust kom till staden, resulterade det i en snabb tillväxt för Östersund. Här är järnvägsstationen Östersunds Centralstation, på Söder i Östersund, från 1879. För mer information angående folkrörelsetiden i Jämtland se Jämtlands samtidshistoria. Det var först när järnvägen kom 1879 som staden snabbt började växa och passera Frösön i storlek. Tack vare ”bondehövdingen” Nils Larson i Tullus kom järnvägsbanan att dras genom staden istället för utanför som planerat. Mellanriksbanan blev klar 1882 och knöt Östersund närmare Trondheim och Sundsvall. Östersund kom därefter att växa snabbare än någon annan stad i Sverige. På endast tio år hade staden gått förbi 20 svenska städer i storlek befolkningsmässigt. Staden lockade nya invånare, främst från den jämtländska landsbygden, men även nybyggare från övriga Sverige. Med nybyggarna kom nya influenser till Jämtland och landskapet gick kraftigt in i folkrörelsetiden. I förhållande till övriga Sverige var rörelsen i staden ovanligt dynamisk.Sundin, Bosse (1986). ”Folkrörelser och kulturliv” i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 126. I Jämtland och Härjedalen var det den frisinnade Godtemplarrörelsen (en del av nykterhetsrörelsen) som kom att dominera totalt. Den kom efter Väckelserörelsen som utmanade stadens etablissemang genom anläggande av missionshus och baptistkapell.
Den tredje stora folkrörelsen, arbetarrörelsen, hämmades mycket av den frisinnade nykterhetsrörelsen men blev även den ett viktigt inslag i stadens utveckling. Redan 1890 hölls en första maj-demonstration.
mini|vänster|Ordenshuset vid Gutav III Torg i Staden heter numera Gamla Teatern och är ett hotell, som har utskänkningstillstånd. Den första nykterhetslogen etablerades 1882 och ett halvår senare fanns det åtta stycken. Jämtland utmärkte sig som ”ett tacksamt fält för ordens arbete”. Ett år senare, 1883, var 700 av stadens 3 000 invånare engagerade inom rörelsen. Den snabba framgången för rörelsen skapade en unik entusiasm och rörelsen kom att omfatta alla delar av samhället. Det anordnades egna bröllop, julmarknader, nöjesetablissemang och kaféer startades, banker, en försäkringskassa, bibliotek med mera grundades. Den största symbolen för rörelsens storhet var ordenshuset som uppfördes 1885 i staden, Östersunds-Goodtemplars-Ordenshus, idag Gamla Teatern. När godtemplarrörelsens galjonsfigur Joseph Malins besökte Jämtland och Östersund utkorade han ordenshuset till det allra största i hela världen.Sundin, Bosse (1986). ”Folkrörelser och kulturliv” i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 138. Det rådde ingen tvekan – Östersund var Godtemplarstaden. Den unika entusiasmen visade sig redan 1886 då staden firade hundra år. Östersund spåddes då bli Sverige-Norges huvudstad av Johan Lindström Saxon.Sundin, Bosse (1986). ”En stad i fest” i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 13.
Jämtland med Östersund som navel blev nykterhetsrörelsens, i förhållande till befolkningen, starkaste fäste i världen.Sundin, Bosse (1986). ”Folkrörelser och kulturliv” i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 137. Genom nykterhetsrörelsen utvecklades andra föreningar med ideella syften såsom fredsföreningar (den svenska fredsrörelsen firade 1903 sitt 20-årsjubileum i Östersund), rösträttsföreningar, vegetariansällskap och ungdomsrörelsen, som kom från Norge.
miniatyr|stående|Jamtli på Norr var ett resultat av hembygdsrörelsen. Östersund utvecklades under samma period till Jämtlands handelscentrum med den uråldriga Gregoriemarknaden som höjdpunkt. Från och med 1870-talet ökade den dagliga handeln och handlandet nästan sjufaldigades fram till 1910. Marknaden förbjöds 1914 av den statliga myndigheten Kommerskollegium.
vänster|miniatyr|stående|Jämtländsk fäbod bakom en traditionell gärdsgård på Jamtli historieland på Norr i Östersund. Östersund levde i symbios med den närliggande bygden, såväl ekonomiskt som kulturellt och den för Jämtland och Östersund tämligen riksunika hembygdsrörelsen bröt mark i början av 1900-talet. 1908 bildades föreningen Jämtslöjd och blev följeslagare till fornminnesföreningen och 1912 började man planera ett friluftsmuseum – Jamtli. Museet fick senare under mellankrigstiden sällskap i form av Länsmuseet och Landsarkivet. Ett viktigt inslag i kulturen blev Jämtlands bibliotek som 1912 flyttades från Frösön till staden. Östersund kom då att inhysa ett av norra Skandinaviens mest värdefulla bibliotek.
mini|Östersunds rådhus i Staden.