miniatyr|Nådeansökan för Christian Ranucci, signerad av president Valéry Giscard d'Estaing den 26 juli 1976 med orden "rättvisan måste ha sin gång", d.v.s. avslag. Ranucci giljotinerades i gryningen på Baumettefängelsets fängelsegård den 28 juli, klockan 4.13. Avrättningar i Frankrike följde som regel timmar eller högst dagar efter att nådeansökan avslagits, kutym var att fången meddelades om beslutet vid väckning avrättningsdagen. Giscard d'Estaing valdes till president 1974 under förevändningen att han motsatte sig dödsstraffet, men uttryckte 2010 att han inte led av ånger för avrättningarna av Ranucci, Carrein och Djandoubi, som genomfördes under hans administration. Dödsstraff har förekommit i Frankrike fram till 1981, då straffet avskaffades på initiativ av François Mitterrands regering. Landet är därmed ett av väldigt få som gått från att aktivt avrätta dömda till att utmönstra straffet helt, inklusive från militär strafflag.
Debatten om avskaffande restes redan under franska revolutionen, vars första strafflag 1791 stipulerade att "alla dömda till döden ska ha huvudet avhugget" (tous condamné aura la tête tranchée), året innan giljotinen togs i bruk med avrättningen av Nicolas Jacques Pelletier. Metoden blev snart ikonisk för fransk rättvisa, även om dödsdömda i militära sammanhang arkebuserades fortsatt fram till 1960-talet, då ett antal OAS-medlemmar, mest beryktat Jean Bastien-Thiry, sköts efter att ha fällts för mordförsök mot president Charles de Gaulle i Petit-Clamart 1962.
Under femte republiken (från 1959 till 1977) verkställdes 23 avrättningar, samtliga av män. President de Gaulle benådade samtliga kvinnliga och en majoritet av manliga dödsdömda, inklusive mot upprorsgeneralen Raoul Salan. Georges Pompidou och Valéry Giscard d'Estaing uttryckte djup kritik mot straffet, men lät det verkställas i tre fall var, där det ansågs föreligga synnerligen graverande skäl och allmänt missnöje mot de dömda. Ett av dessa fall, av Roger Bontems 1972, var djupt kontroversiellt då det var allmänt accepterat att Bontems kamrat Claude Buffet begått de i fallet begångna morden, på två anställda i fängelset Clairvaux. Bontems' advokat, Robert Badinter, blev 1981 justitieminister i regeringen Mitterrand, och framlade hösten samma år en motion om avskaffande av dödsstraffet, som bifölls. Under perioden Pompidou och Giscard d'Estaing var Frankrike den enda västerländska demokrati som verkställde avrättningar givet det långa stopp som pågick i USA före och efter domstolsutslaget Furman v. Georgia, och det enda landet i Västeuropa och Europarådet vid sidan om Spanien respektive Grekland och Turkiet.
Den siste att avrättas i Frankrike var tunisiern Hamida Djandoubi i Baumettesfängelset i Marseille i september 1977, för tortyrmord på sin exflickvän Elisabeth Bousquet 1974. Bankrånaren och polismördaren Philippe Maurice blev den 28 oktober 1980 den siste vars dödsdom trädde i kraft. Han dömdes till giljotinen för mord på två poliser den 28 oktober 1980 av en jury, cour d'assise i Paris, vilken befästes av kassationsdomstolen i mars 1981. Straffet verkställdes aldrig och Maurice benådades tillsammans med alla andra dödsdömda sedan François Mitterrand tillträtt presidentämbetet. Den sista icke ikraftträdande dödsdomen - av en underrätt - utfärdades mot Jean-Michel Marx den 28 september 1981, tio dagar efter lagen antagits av nationalförsamlingen. Marx' dom var en tredskodom, alltså avkunnad i hans frånvaro, för mordförsök. De sista domarna i den tilltalades närvaro utfärdades den 22 maj mot Patrick Francoise och Jean-Pierre DeClerck, i båda fallen för mord, av underrätterna i Pas-de-Calais och Saint-Omer. Ingen av dessa domar trädde i kraft och blev, med undantag för en som avled i dödscell av naturliga orsaker, omvandlade till livstids fängelser sedan lagförslaget antogs av senaten i oktober.
På senare år har dödsstraffets återinförande varit en politisk fråga i Frankrike, där bl a Jean-Marie Le Pen i sin uppmärksammade presidentkampanj 2002 lovade att återinföra dödsstraffet. I en opinionsundersökning 2020 visade en klar majoritet av de svarande sig positiva till dödsstraff, vilket varit fallet 1981 varpå stödet gradvis avtagit.https://www.rfi.fr/en/france/20200917-new-poll-shows-jump-in-number-of-french-people-in-favour-of-the-death-penalty
Källor
Externa länkar