Elland Road är fotbollsklubben Leeds Uniteds hemmaarena. Den har använts av klubben alltsedan dess grundande 1919 och var även klubbens föregångares, Leeds City, hemmaarena från 15 oktober 1904. Det är en arena med enbart sittplatser och ligger vid gatan med samma namn i stadsdelen Beeston.
Som fotbollsarena är den den fjortonde största i England och den tredje största utanför Premier League. Arenan används ofta som neutral spelplats för semifinalerna i FA-cupen. Dessutom nyttjas den vid hemmamatcher för Englands landskamper samt för andra arrangemang – främst konserter.
Elland Road har en total publikkapacitet på 37 792. Det gällande publikrekordet på 57 892 sattes den 15 mars 1967 i en omspelsmatch i FA-cupens 5:e omgång mot Sunderland. Rekordet sattes under en period då ståplatser fortfarande tilläts och innan arenan byggdes om till enbart sittplatser. Med enbart sittplatser är det gällande rekordet 40 287.
Arenan utsågs av engelska fotbollsförbundet till en av flera arenor att användas ifall England hade tilldelats fotbolls-VM 2018. Detta skedde dock inte, eftersom mästerskapet istället tilldelades Ryssland.
Ägarskap Arenan såldes 2004 av Leeds United för att stärka ekonomin. Istället hade klubben ett 25-årigt leasingkontrakt där de betalade drygt 21 miljoner kronor om året för nyttjandet av Elland Road, samt ytterligare cirka 6,5 miljoner om året för träningsanläggningen Thorp Arch ungefär 20 kilometer nordost om Elland Road. Kontraktet innefattade även en återköpsklausul, vilket gav klubben rätt att köpa tillbaka arenan i framtiden.
Leeds United återtog ägandet av arenan den 28 juni 2017, tretton år innan deras 25-åriga hyresavtal skulle ha löpt ut.
Historia
Elland Road var ursprungligen rugbyklubben Holbecks hemmaplan men har i huvudsak använts uteslutande för fotboll sedan tidigt 1900-tal, med ett kort återtåg för rugbyn då rugby league laget Hunslet Hawks spelade sina hemmamatcher där under ett antal säsonger i mitten på 1980-talet.
Tidig historia Innan arenan byggdes bestod Elland Road enbart av ett obebyggt markområde vid foten av kullen Beeston Hill, Beeston längs huvudvägen A643 i riktning mot grannstaden Elland. Området ägdes av ett bryggeri, Bentley's Brewery, och gick under benämningen Old Peacock Ground (ungefär "det gamla påfågelområdet") efter puben Old Peacock som låg mittemot med fasaden mot markområdet, och därmed tillkom smeknamnet The Peacocks (Påfåglarna) som användes både på ursprungsklubben Leeds City FC och på nuvarande klubben Leeds United. De första användarna av området var rugby league-klubben Holbeck Rugby Club, som flyttade från sin tidigare hemmaplan, Holbeck Recreation Ground och köpte Old Peacock Ground från Bentley för £1 100. De byggde den första läktaren inför den kommande säsongen och arenan blev därmed allmänt känt som Elland Road.
Den lokala fotbollsklubben Leeds Woodville i Leeds League delade Elland Road med Holbeck under säsongen 1902/03, men då Holbeck lades ned 1904 i samband med att de förlorat en viktig slutspelsmatch annonserades arenan ut till försäljning. Under ett möte i Griffin Hotel i augusti samma år bildades en ny klubb, Leeds City, och det beslutades att den nya klubben skulle hyra arenan som sin hemmaplan under den kommande säsongen. Hyreskontraktet tecknades den 13 oktober 1904 till en hyra av £75 per år med en möjlighet att köpa arenan för £4 500 året därefter.
Efter klubbens första säsong i ligan (The Football League) byggde de en ny läktare under tak med plats för 5 000 åskådare utefter den västra sidan av Elland Road till en kostnad av £1 050. Leeds Citys publiksiffror var i ständigt stigande och kulmen nåddes i ett lokalt derby mot Bradford City den 30 december 1905 då hela 22 500 åskådare fyllde arenan vilket resulterade i totalt £487 i publikintäkter.
Utbyggnadsplanerna fortsatte och i februari 1906 köptes ytterligare markområden, vilket möjliggjorde byggnationen av ytterligare en huvudläktare med kapacitet av 4 000 åskådare till en kostnad av £3 000. Läktaren invigdes av stadens borgmästare Joseph Hepworth i samband med en match mot Chelsea den 17 november 1906. Arenan fick därmed en löparbana, omklädningsrum för spelare och domare samt ett garage för bilar. Man hade dessutom skapat ett dräneringssystem som förhindrade att fotbollsplanen översvämmades vid regn.
Leeds City fick problem med ekonomin och beslöt att acceptera ett erbjudande på £1 000 plus en årlig hyra på £250 för Elland Road. Arenan användes även under första världskriget av den brittiska armén för militära övningar och när kriget upphörde 1918 återupptogs fotbollen med säsongen 1919/20. Det blev en stor skandal då det uppdagades att klubben hade betalt spelare på ett otillåtet vis under krigsåren och klubben blev omedelbart uteslutna ur ligasystem efter enbart 8 ligamatcher. Yorkshire Amateurs blev de nya hyresgästerna till Elland Road och laget spelade sina fotbollsmatcher där under en kort period, något som troligtvis räddade arenan från att upphöra.
1920–1974 Bildandet av Leeds United förde med sig stora förändringar för Elland Road. Under 1920-talet kompletterades den södra läktaren (South Stand) med ett tak av trä. Ytterligare en läktare, The Lowfields, byggdes utefter hela östra långsidan och bakom målet i norra änden byggdes en läktare som kom att kallas "Spion Kop" eller "The Kop", namnet taget från en kulle i Sydafrika under Boerkriget.
Inga större förändringar tillkom i arenans struktur under 1930- och 1940-talet. Noterbart är några höga publiksiffror under perioden. Den 27 december 1932 sattes nytt publikrekord då 56 796 åskådare var på plats när Leeds mötte de blivande ligamästarna Arsenal, ett rekord som stod sig i 35 år. Arenan blev också utvald som spelplats för 1938 års final i Rugby league-mästerskapet mellan Leeds och Hunslet. Matchen attraherade en publik på 54 112 som såg Hunslet vinna titeln.
Strålkastarbelysning användes första gången i en fotbollsmatch på Elland Road den 9 november 1953 i en match mot Hibernian. Belysningen hade kostat £7 000 att installera och sades vara den dyraste i landet på den tiden.
En kraftig brand bröt ut i arenan den 18 september 1956. Branden totalförstörde hela västra läktaren (West Stand) inklusive kontor, materialförråd, klubbens prissamlingar, träningslokaler, omklädningsrum, presscentra och loger samt strålkastarbelysningens kraftförsörjning. Totalt beräknades att värden för ungefär £100 000 totalförstördes vid branden. Klubbens försäkringar täckte inte skadorna. Efter ett styrelsemöte beslöt att be om allmänhetens hjälp genom en insamling för att stödja återuppbyggnaden av en ny läktare. Insamlingen gav £60 000 och den nya läktaren, West stand med en kapacitet av 4 000 sittplatser, var klar till inledningen av kommande säsong till en kostnad av totalt £180 000.
Den första match att sändas i TV (dock ej direktsändning) från Elland Road var en ligamatch mot Everton den 20 mars 1965, en match som Leeds vann med 4-1. Ett nytt publikrekord 57 892 åskådare sattes den 15 mars 1967 i en omspelsmatch i FA-cupens 5:e omgång mot Sunderland. Mot slutet av april 1968 demolerades den gamla Spion Kop-läktaren för att ge plats åt en ny £250 000 läktare. På mindre än 6 veckor uppfördes en läktare under tak som skulle bli känd under benämningen Gelderd End. När den var färdig fanns det ett outnyttjat område som var ungefär 18 meter brett mellan läktaren och målet. Byggnadskommittén beslutade att helt enkelt beså den med gräs och utnyttja som en del av spelplanen, därmed kom Elland Roads spelplan att flyttas cirka 9 meter längre norrut.
Ytterligare förbättringar som infördes 1970 inkluderar sammanbyggnaden av West Stand och the Kop till en kostnad av £200 000. Därmed skapades en läktarsektion som rätt och slätt går under benämningen nordvästra hörnet (North-West corner). För att komplettera den nya strukturen byggdes en, i stort sett, identisk läktare i det nordöstra hörnet som sammanfogade Lowfields och the Kop, vilket kostade ytterligare £200 000. 1972 öppnandes av den välsorterade supporterbutiken Leeds United Sports and Souvenir Shop, där det förutom matchtröjor och liknande fotbollssouvenirer även fanns ett stort utbud av klubbens matchprogram genom åren. Under 1974, samma år som Leeds vann det engelska ligamästerskapet för andra gången, demonterades den ålderstigna men ändå populära läktaren Scratching Shed och ersattes av den nya South Stand till en kostnad av £500 000. Den nya läktaren inkluderade det bästa som fanns att tillgå, och hade i förgrunden en sektion med plats för 4 000 ståplatser, därefter en rad med 16 sponsorloger, och ovanpå en sektion med plats för 3 500 sittplatser. Det fanns även planer att bygga samman hörnet mellan South Stand och Lowfields, men dessa planer skrinlades då klubben inte hade medel att finansiera byggandet. Samma år byttes det gamla strålkastarna ut till nya som med sina 79 meter var de högsta i Europa. Ursprungligen uppfördes enbart tre av de planerade strålkastartornen, två i hörnen på norra kortsidan och det tredje i det nordvästra hörnet, det fjärde och sista tornet restes först fyra år senare.
1982–2000
Under sommar 1982 sålde Leeds arenan Elland Road till Leeds stadsfullmäktige för £2,5 miljoner genom ett avtal som garanterade klubben en 125-årig hyresrätt till arenan. Ambitiösa utbyggnads- och upprustningsplaner av arenan och kringliggande sportanläggningar upprättades 1987 av en arkitekt-firma och presenterades av byggfirmorna Baltic Consortium och W.H. White. De beräknade ombyggnadskostnaderna till mellan £50 och £75 miljoner för Lowfields med en 7 500 sittplatser läktare och en intilliggande sporthall med 2 000 sittplatser. Andra planer var att inom arenaområdet bygga ett köpcentrum, isrink, cricket stadium, biograf, nattklubb, kafé, restaurang, vattenpark, nöjespark och butiker. Ingen del av planen påbörjades dock och förslaget blev snart historia.
I september 1991 färdigställdes läktaren i det syd-östra hörnet, South-East corner, som sammanfogade South Stand och Lowfields läktarna och hörn-läktaren kom att användas för bortalagets supportrar. South-East corner användes och temporärt som "familjeläktare" men ett stort uppsving i medlemskapet gjorde att dess kapacitet på 1 710 åskådare inte var tillräckligt och familjeläktaren flyttades istället till East Stand. Idag är den ihågkommen som ostbiten, ett smeknamn på läktaren på grund av dess form och gula sittplatser.
En bankett-del som var sammankopplad med bakre delen av West Stand, komplett med en konferensanläggning öppnades i april 1992. Ett ombyggnadsprojektet påbörjades 1992 och innebar att Lowfields ersattes med den nya East Stand, en kolossal läktare med 17 000 sittplatser i två plan. Den blev klar 1993 till en kostnad av £5,5 miljoner, med 25 företags- och sponsorloger, 10 000 sittplatser i det nedre planet, varav en del utgjorde en familjesektion enbart för medlemmar, och ytterligare 7 000 sittplatser på det övre planet. East Stand satte ett nytt rekord som den största fribärande läktaren i världen. Mot slutet av säsongen 1994 blev Elland Road en arena med enbart sittplatser då den gamla ståplatsläktaren Kop ersattes av en läktare med 7 000 sittplatser, i enlighet med direktiven i den så kallade Taylor-rapporten. Den nya läktaren gavs namnet Revie Stand efter den legendariske managern Don Revie (död 1989) och invigdes officiellt i oktober 1994 av klubbens president, George Lascelles, den 7:e Earlen av Harewood (KBE) och Don Revies änka, fru Elsia Revie. thumb|right|Vy från Elland Roads syd-östra hörn