William Shakespeare (tidigare även Shakspere eller Shakespear), född 1564 (troligen 23 april; döpt 26 aprilFödelse- och dödsdatum anges enligt den då använda julianska kalendern.) i Stratford-upon-Avon, Warwickshire, död 23 april 1616 i Stratford-upon-Avon, var en engelsk dramatiker, poet och skådespelare. Många anser honom vara inte bara Englands nationalskald utan också världslitteraturens främste dramatiker genom tiderna. Redan Shakespeares samtida kollega Ben Jonson sade: "He was not of an age, but for all time" (”Han tillhörde inte bara en tidsålder, utan alla”).
Han har kallats ”the Bard of Avon” (”Barden från Avon”) och ”the Swan of Avon” (”Svanen från Avon”). Den dramatiska verksamheten ägde till stor del rum vid Globe Theatre, där han var delägare, belägen i Southwark i London.
Biografi miniatyr|vänster|Huset på Henley Street, Stratford, där William Shakespeare föddes. Shakespeare föddes i ett hus på Henley Street i Stratford-upon-Avon i Warwickshire. Modern Mary Arden tillhörde en besutten katolsk släkt, troligen samma släkt Arden som adlats av Vilhelm Erövraren. Fadern John Shakespeare var handskmakare och fastighetsägare och innehade tidvis ämbeten i staden. Williams dop förrättades 26 april 1564 i Heliga Trefaldighetens kyrka i Stratford. William hade två äldre systrar som avled i unga år. Han fick senare fem syskon till; tre bröder och två systrar.
Shakespeare utbildades sannolikt vid Stratfords grammar school, som grundats av stadens gillen på 1200-talet och han fick troligen sina kunskaper i latin där.; ; Det finns emellertid inga matriklar som kan styrka detta, utan det är ett antagande som bygger på förhållanden i staden och faderns sociala ställning. Fadern, som kom från en arrenderande bondeklass, hade skaffat sig lite pengar, gifte sig rikt med dottern till godsägaren han arrenderat av och fick med tiden betydande förtroendeuppdrag i staden. Framgången i faderns affärer var dock växlande och 1592 blev han indragen i en rättsprocess, anklagad för bristande kyrksamhet.
Många uppgifter om William Shakespeares liv är osäkra och flera historier har på ett tidigt stadium kunnat avfärdas som myter. Andra rykten har vävts in i hans levnadsberättelse och utgör en betydande del av hans biografi. Genom arkiv har ändå en del säkra fakta om honom kunnat erhållas. Några forskare har dock ställt sig kritiska till att det verkligen är han som är författaren bakom dramerna (se vidare avsnittet Författarfrågan). Enligt traditionen fick den unge Shakespeare avbryta studierna vid elva års ålder. Under något år ska han också ha försörjt sig som lärare. Enligt legenden ska Shakespeare också ha varit i klammeri med rättvisan och dömts till spöstraff efter en olovlig jakt i sir Thomas Lucys hjortpark.
Giftermål I november 1582 utfärdade biskopen av Worcester en äktenskapsattest för Shakespeare – som vid 18 års ålder ännu inte uppnått laglig giftasålder och därför behövde sin fars tillstånd – och den åtta år äldre Anne Hathaway. Biskopens särskilda tillstånd medgav också att vigseln kunde genomföras efter endast en lysning, trots att tre lysningar var regel. Anne kom visserligen från bondeklassen, men var ganska rik och familjerna Shakespeare och Hathaway hade länge umgåtts. Exakt datum för vigseln är inte känt. Runt sex månader efter attestens datering föddes parets dotter Susanna som döptes den 26 maj 1583. Tvillingarna Hamnet och Judith föddes 1585. De döptes den 2 februari 1585. Hamnet avled den 11 augusti 1596 vid 11 års ålder, eventuellt av pesten.
Shakespeare involveras i teater Hur Shakespeare kom i kontakt med teatern vet ingen med säkerhet. Resande teatersällskap hade besökt Stratford och det är rimligt att anta att Shakespeares nyfikenhet väcktes vid ett sådant tillfälle. Engelsk renässansteater lockade en stor publik från alla samhällsklasser. London var teaterns medelpunkt och flera teaterbyggnader uppfördes omkring 1580. Till denna miljö sökte sig Shakespeare på 1580-talet som skådespelare, men började även författa egna verk.
Levnadsvillkoren för teaterfolk var mycket ogynnsamma och en teater klarade sig inte utan en rik och mäktig beskyddare. Förmodligen tillhörde Shakespeare först den grupp skådespelare som beskyddades av earlen av Pembroke. Från 1594 tillhörde Shakespeare Lord Chamberlain's Men och i den gruppen stannade han resten av sitt verksamma liv. Under beskydd av Henry Carey, baron Hunsdon, som var drottning Elisabets Lord Chamberlain, kom han att spela inför det kungliga hovet, och genom dedikationer i bland annat The Rape of Lucrece är det säkerställt att Henry Wriothesley, 3:e earl av Southampton var Shakespeares mecenat. Kung Jakob I tog senare över beskyddet av Chamberlain's Men och de kallades därefter King's Men.
För någon i Shakespeares sociala position, med en far som var förmögen, var valet att bli yrkesskådespelare ovanligt. Inte heller författarskap på kommersiell basis var något som hans samhällsklass förknippades med. Från 1590-talet var Shakespeare erkänd som landets store dramatiker och han blev snart en förmögen man.
Storhetstid miniatyr|stående|Titelbladet till "First Folio" (1623). Att Shakespeare var ett känt namn 1592 vet man genom skriften Groatsworth of Wit av Robert Greene, som däri häcklar en viss "scen-skakare" ("Shake-scene") för att vara en "kråka som kommit sig upp, förskönad med våra fjädrar", en skådespelare som borde veta sin plats och inte ägna sig åt att skriva blankvers. Greene alluderar också på pjäsen Henrik VI. Skriftens förläggare bad emellertid omedelbart om ursäkt. Denna incident brukar ses som ett tecken på att Shakespeare var berömd åtminstone vid denna tidpunkt.; ;
Den 3 mars 1592 spelades Henry VI av teaterkompaniet Lord Strange's Men på teatern The Rose, men det är inte helt säkerställt att det var Shakespeares drama som gavs, eftersom det inte finns andra belägg för att han ska ha haft kontakt med den teatergruppen. I april året efter publicerade bokförläggaren Richard Field den episka dikten Venus and Adonis och där är Shakespeare angiven som författare. Publiceringsrättigheter för The Rape of Lucrece registrerades 9 maj 1594 och verket trycktes i kvarto senare samma år. Vid julfestligheterna 1594 spelades The Comedy of Errors på Gray's Inn Hall i London.Amanda Mabillard, Your Guide to Shakespeare, A Shakespeare Timeline: Part 1 (1558-1599), The New York Times Company Flera andra uppsättningar och utgivningar finns säkert daterade och han nämns vidare i några välkända dagböcker av samtida.
Shakespeare och hans sällskap lät 1599 uppföra teaterbyggnaden The Globe, där han satte upp och agerade i flera av sina skådespel. Teatern totalförstördes av en brand 1613, men återuppfördes året därpå. Samtliga Londons teatrar tvångsstängdes 1642 och 1644 revs Globe Theatre.Globes historia på nuvarande The Globes hemsida
Shakespeare övergav aldrig Stratford trots framgångarna i London. När han blivit förmögen hjälpte han fadern att skaffa sig ett heraldiskt vapen 1596. Till detta krävdes inte bara medel utan även moderns härstamning. Till motto tog släkten Non sanz droict, "Inte utan rätt". När fadern avled ärvde Shakespeare huset på Henley Street, men han var tillräckligt rik för att skaffa sig fastigheter i London och New Place i Stratford, där han slog sig ner 1597. I London blev han delägare till teatern Blackfriars.
Senare liv och död Dottern Susanna och John Hall Dottern Susanna gifte sig 1607 med John Hall, en berömd läkare. Shakespeare gjorde paret till sina huvudarvingar, över hustrun och den andra dottern.
Dottern Judith och Thomas Quiney Dottern Judith gifte sig med Thomas Quiney 10 februari 1616. De gifte sig i Holy Trinity Church. Pastorsadjunkten Richard Watts, som senare vigde även Quineys syster Mary, var troligen officierande präst. Bröllopet ägde rum under fastan, vilket var förbjudet. År 1616 hade fastan inletts den 23 januari och den avslutades den 7 april efter påsk. Detta innebar att äktenskapet krävde en särskild licens, som kunde utfärdas av biskopen av Worcester. Detta hade dock paret inte låtit göra. Walter Wright från Stratford dömdes för att ha vigts utan varken lysning eller licens, så eftersom Quiney endast dömdes för att ha vigts utan licens har slutsatsen dragits att Quiney lät lysa i kyrkan. Detta regelbrott var av mindre betydelsefull art, som förefaller ha orsakats av prästen, då tre andra par också vigdes under februari. Quiney kallades dock ändå att infinna sig inför rätta i Worcester. Quiney underlät att infinna sig i rätten och dömdes till exkommunikation. Det är inte känt huruvida även Judith blev bannlyst. Straffet för Quiney blev inte långvarigt. I november samma år visar källorna att paret var upptaget i kyrkan igen och tilläts döpa sitt första barn.Honan, s 7-8
Äktenskapet började inte bra. Quiney hade kort dessförinnan gjort en annan kvinna, Margaret Wheeler, med barn. Wheeler dog när hon födde barnet, som även det avled och båda begravdes den 15 mars 1616. Den 26 mars 1616 ställdes Quiney inför rätta och han erkände då att han haft sex utom äktenskapet med Wheeler och han förklarade sig villig att ta sitt straff. Han dömdes till ett skamstraff som skulle avtjänas inför församlingen tre söndagar i rad och han tvingades också erkänna sin skuld inför prästen i sin hemförsamling. Merparten av straffet efterskänktes dock och hans slutliga straff kom att bestå av böter på fem shilling, som gick till de fattiga.
Shakespeares testamente och död Händelserna kring döttrarnas äktenskap, och framför allt situationen med Thomas Quiney, bidrog till utformningen av Shakespeares testamente, som undertecknades den 25 mars 1616.Amanda Mabillard, Your Guide to Shakespeare, Shakespeare's Will, The New York Times Company
Shakespeare tillbringade de sista åren av sitt liv i hemstaden och han avled på New Place 23 april 1616. Han gravsattes i Heliga Trefaldighetens kyrka. På gravstenen finns ingraverad en strof, som Shakespeare troligen skrivit själv: Good friend for Jesus sake forbeare, To digg the dust encloased heare. Bleste be the man that spares thes stones, And curst be he that moves my bones.Graven.
Hustrun Anne överlevde honom och avled 1623. Dottern Susanna ärvde New Place, men inga ättlingar överlevde 1600-talet. Ättlingar till Shakespeares syster levde kvar i Stratford fram till 1800-talet.Mabillard, Amanda. William Shakespeare of Stratford. Shakespeare Online. 2000.
Verk miniatyr|Hamlet, akt V, scen 1.
William Shakespeare är kanske mest berömd som dramatiker, men han har även skrivit episka dikter och sonetter. 36 av hans samlade dramer publicerades postumt 1623, sju år efter hans död, av några vänner från teatern. Denna samling kallas "First Folio". Före denna publikation hade 18 dramer publicerats som kvarto, men dessa anses vara av sämre kvalitet.
Två verk, The Two Noble Kinsmen och Pericles, Prince of Tyre, var inte del av ”the First Folio”, men räknas sedermera till verk, där Shakespeare åtminstone lämnat ett betydande bidrag, så att man numera kommer upp i totalt 38 dramer, där Shakespeare anses vara huvudförfattaren.
Ett ytterligare drama, den historiska pjäsen Edward III, räknas ibland även till Shakespeares verk, men här nämns ibland en delaktighet om ca 40 %.
De välkända Shakespearedramerna