miniatyr|Åbo domkyrka byggdes under 1200-talet och invigdes som biskopskyrka den 17 juni 1300. Sedan 1817 är domkyrkan även säte för ärkebiskopen. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (finska: Suomen evankelis-luterilainen kirkko) är ett finländskt lutherskt trossamfund och en av de två erkända statskyrkorna i Finland.
Evangelisk-lutherska kyrkan har nästan 3,6 miljoner medlemmar (65,2 procent av finländarna) och är det största trossamfundet i Finland och betecknar sig själv som en folkkyrka.
Kyrkan konstituerades 1809 och 1811 ur den svenska statskyrkan, då Sverige i och med freden i Fredrikshamn 1809 avträdde Finland till Ryssland. Kyrkan räknar dock sin historia från 1000-talet och framåt. Under den svenska tiden delades större delen av det nuvarande Finland in i Åbo stift och Viborgs stift inom den svenska kyrkan. År 1817 blev Åbo stift upphöjt till ärkestift.
Organisation och verksamhet regleras av kyrkolagen och kyrkoordningen. Kyrkan är idag indelad i nio stift. Borgå stift ansvarar för de de svensktalande församlingarna över hela landet. Den centrala förvaltningen kallas Kyrkostyrelsen och finns i Helsingfors.
Tro och lära Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är ett kristet, lutherskt samfund.
Bibeln Enligt kyrkan är Bibeln en samling heliga skrifter som är Guds ord. I dessa texter talar Gud och hjälper församlingen att leva som människor och som en gemenskap. All kyrklig undervisning skall utvärderas enligt Bibeln. Bibeln har både en gudomlig och en mänsklig sida. Kyrkan betonar särskilt vikten av det dubbla kärleksbudet som en sammanfattning av Gamla och Nya testamentet. Bibeln skall läsas och tolkas på ett Kristuscentrerat sätt, eftersom Guds egentliga uppenbarelse är Jesus Kristus. Detta innebär att inte alla Gamla testamentets bud tolkningsmässigt skall jämställas med Jesu Kristi dop- och missionsbefallning.
Det har skett en förändring i kyrkans undervisning under andra hälften av 1900-talet, där det normativa sättet att uttrycka Bibelns auktoritet har förändrats till ett starkare spiritistiskt språk.
Trosbekännelser Kyrkan omfattar de tre ekumeniska trosbekännelserna:
Den apostoliska trosbekännelsen är den västerländska kyrkans traditionella dopbekännelse, med vilken konvertiter till kristendomen har bekänt sin tro i samband med dopet. Nicaenska trosbekännelsen är kristenhetens huvudsakliga bekännelse, som förenar kyrkorna i öst och väst. Bekännelse används i nattvardsliturgin. Athanasianska trosbekännelsen försvarar Guds treenighet och läran om Kristus som sann Gud och människa.
Sakrament Kyrkan erkänner två sakrament: dop och nattvard. Genom sakramenten förlåter Gud en persons synder och öppnar en förbindelse med Kristus. Tillsammans med Bibelns ord väcker och stärker sakramenten tron på Kristi död på korset, uppståndelsen och de goda nyheterna. Sakramenten spelar därför en viktig roll i ett kristet liv. Till kyrkans heliga handlingar hör också bikten som inte är obligatorisk men rekommenderas.
Änglar och helgon Kyrkan tror på änglar som förebedjare och helgon som goda exempel och förebilder. Men denna tro på helgonen är inte lika framträdande som till exempel i katolicismen.
Bekännelseskrifterna Den lutherska bekännelsen tog form i Tyskland mellan 1530 och 1580. Till skillnad från andra nordiska länder antogs hela Konkordieboken 1580 som bekännelsegrund för Svenska kyrkan och därmed senare också i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Bekännelsen beskriver kyrkans identitet. De anger kyrkans förkunnelse, tro, lära och verksamhet. Enligt kyrkolagen ska de böcker som används vid förrättningarna och undervisningen överensstämma med kyrkans bekännelse.
Konkordieboken () innefattar följande böcker.
Augsburg bekännelsen (1530) Philipp Melanchthons Augsburgska bekännelsens apologi (1531) och Om påvens makt och överhöghet (1537) Luthers Stora katekes (1529) och Lilla katekesen (1529) och Schmalkaldiska artiklarna (1537) Konkordieformeln Konkordieboken(1570-talet)
Dessutom följer kyrkan Uppsala mötes (1593) beslut.
Lärosvängningar Enligt forskning från 2010-talet har kyrkligt anställda nya utvärderingskriterier, som individ- och upplevelseorientering vunnit terräng vid sidan av kyrkans lära och Bibeln. Denna utveckling har setts som att den traditionella auktoriteten i kyrkan och Bibeln tas bort. Forskningen visar att Bibelns betydelse har reducerats till att ha samma status som annan religiös litteratur. Kyrkan har vigt kvinnliga präster sedan 1988 (Svenska kyrkan sedan 1958). En majoritet av kyrkomötet röstade för detta redan 1963 men den kvalificerade majoriteten som krävdes nåddes först senare. Till skillnad från Svenska kyrkan viger inte Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland samkönade par, däremot tillåts präster be för sådana par som vigts borgerligt.
Tre nivåer 1 Församlingar Kyrkans grundenhet är församlingarna. Den största församlingen är Jyväskylä församling. Kyrkan för hela tiden statistik över medlemmar och verksamhet.
Medlemmar Medlemskapet är frivilligt. Man blir medlem i kyrkan genom dopet. Kyrkomedlemmar som bor i ett visst område tillhör församlingen i sitt område. En medlem kan inte välja sin församling utom i det fall att det finns två församlingar i samma område med olika språk. Kyrkolagen föreskriver att församlingsindelningen ska följa kommunindelningen på så sätt att varje kommun helt ligger inom samma församlings eller samma kyrkliga samfällighets territorium. Detta på grund av skattetekniska orsaker. Om det finns flera församlingar inom samma kommuns område ska de bilda en Kyrklig samfällighet. Kyrkolagen ger också möjlighet att inom en församlingen bilda kapellförsamlingar eller församlingsdistrikt.
Församlingarna För lista över nuvarande församlingar se: Lista över församlingar i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
För lista över tidigare församlingar se: Lista över tidigare församlingar i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
Verksamhet i församlingarna Församlingarna har en bred verksamhet som riktar sig till olika åldrar och kategorier.
Gudstjänster En viktig del av verksamheten i en luthersk församling är olika former av gudstjänster. Gudstjänsterna följer trmat under kyrkoåret. De kyrkliga förrättningarna dop, konfirmation, vigsel till äktenskap, välsignelse av hem, bikt, jordfästning, vigning till ett kyrkligt ämbete, välsignelse till en uppgift, andra vigningar och bönestunderräknas också som gudstjänster.
Barn och unga Församlingarna kan ordna klubbar och grupper för barn och unga t.ex. dagklubbar för barn i åldern 3-4 år, förmiddags och eftermiddagsklubbar för skolbarn. Konfirmationsundervisningen, skriftskola, är en betydande del av församlingarnas verksamhet. Den sker ofta i form av läger och samlar en stor del av ungdomarna dels som deltagare men också som hjälpledare. Utbildningen av hjälpledarna sker årligen. Skriftskolan följs upp av ungdomsgrupper och samlingar.
Musik Varje församling skall ha minst en kantor som ansvarar för musiken vid gudstjänster och samlingar, leda körer och sköta musikundervisning. Körverksamheten genomgår ett starkt generationsskifte.
Diakoni Diakoni är hjälp och stödverksamhet till dem som mest behöver det. Behovet av diakonin har vuxit genom utslagningen i samhället. Diakonin besöker hem, ordnar mathjälp, leder grupper för t.ex. missbrukare, sörjande eller andra lokala behov.
Administration av församlingarna Finns det bara en församling inom en kommun är den självständig. Finns det flera församlingar inom samma kommun ingår de i en kyrklig samfällighet.
I en församling, som inte ingår i en kyrklig samfällighet, är kyrkofullmäktige det högsta beslutande organet. Fullmäktige väljs för fyra år i taget. Kyrkofullmäktige väljer i sin tur ett kyrkoråd som leder verksamheten. Rådet väljs för en tvåårsperiod. Kyrkoherden är kyrkorådets ordförande.
Församlingar som bildar en kyrklig samfällighet har gemensam ekonomi och en del obligatoriska gemensamma verksamhetsfunktioner. De kan också ha frivilliga gemensamma verksamhetsformer. Samfällighetens högsta beslutande organ kallas Gemensam kyrkofullmäktige och det verkställande organet gemensamt kyrkoråd. Domkapitlet utser en av kyrkoherdarna för någon församling till ordförande för det gemensamma kyrkorådet. Församlingarna som hör till samfälligheten har endast ett obligatoriskt beslutande organ, församlingsrådet, som leds av kyrkoherden. Gemensamma kyrkofullmäktige och församlingsrådet väljs genom allmänna val vart fjärde år. Eftersom kyrkan har ett eget stift för svenskspråkiga församlingar tillhör Borgå stift, svenskspråkiga och övervägande svenskspråkiga tvåspråkiga församlingar Borgå stift. Om det finns församlingar från två olika stift inom samfälligheten hör samfälligheten till det stift som majoriteten av församlingarnas medlemmar tillhör. De flesta församlingar på fastlandet inom Borgå stift ingår i en kyrklig samfällighet. Församlingarna på Åland är självständiga.
Rösträtt Den som fyllt 16 år har rösträtt i kyrkliga val. Rösträtten gäller inom den församling där man är medlem.
Anställda i en församling Varje församling skall ha minst en präst, en kantor och en diakon/diakonissa.
Präster Kyrkoherden är den ledande prästen i en församling. I en enprästförsamling finns endast en kyrkoherde. Kaplan är en präst som har en fast tjänst som präst i en församling. Kaplanerna kan ha olika arbetsinriktningar. Församlingspastor är en icke ordinarie prästtjänst i en församling. Observera att i Finland kan man också använda ordet pastor för en präst inom den lutherska kyrkan. För att kunna vara präst i kyrkan skall man vara prästvigd. Den som är prästvigd förblir alltid präst och kan utföra kyrkliga handlingar också om hen inte har en tjänst. En präst kan på egen begäran eller ingripande av biskopen och domkapitlet förlora sin rätt att vara präst.
Speciellt på finskt håll pågår en diskussion om benämningarna på de kyrkliga tjänsterna t.ex. Kirkkoherra = Kyrkherre för kyrkoherde anses dåligt avspegla kyrkoherdens roll i dagens värld.
Övriga som direkt jobbar i undervisning och själavård I kyrkans andliga arbetsuppgifter ingår: lektor, en kvinnlig teolog som inte är prästvigd diakon som har en socionomutbildning eller diakonissa som har en sjukvårdsutbildning De arbetar inom kyrkans diakonala verksamhet. På svenska utbildas inte längre några diakonissor. ungdomsarbetsledare motsvarar långt den Svenska kyrkans församlingspedagog barnarbetsledare som fungerar som koordinerande ledare för kyrkans verksamhet bland barn kantor är kyrkans musiker barnledare som fungerar inom olika sektorer i praktisk barnverksamhet sjukhuspräst eller sjukhussjälavårdare arbetar på sjukhus och anstalter familjerådgivare arbetar med rådgivning för parrelationer, familjer och ensamstående.
Övrig personal Församlingarna har dessutom personal för kanslifunktioner, ekonomiförvaltning och sådana som sköter fastigheterna.
2 Stift Församlingarna inom ett område bildar ett prosteri som kan ha en del gemensam verksamhet. Flera prosterier bildar ett stift. På samma eller nästan samma område kan alltså verka ett finskt och ett svenskt prosteri. Prosterierna har ingen administrativ status utan fungerar mera som en samarbetsplattform. En av kyrkoherdarna inom områdets församlingar utses av domkapitlet till kontraktsprost. Hen fungerar som mellanhand mellan domkapitlet och församlingarna.
Kyrkan i Finland har nio stift. Åtta av stiften är finskspråkiga. De har geografiska gränser. Dessutom finns Borgå stift för de församlingar som är svenskspråkiga eller har svensk majoritet. Borgå stift sträcker sig över samma område som flera av de finska stiften främst längs kusten, Åland och i inlandet i Tammerfors. Till stiftet hör även de rikstäckande Tyska evangelisk-lutherska församlingen i Finland och Rikssvenska Olaus Petri församling.