The Darkness är en brittisk rockgrupp, bildat i Lowestoft, England år 2000 av sångaren och gitarristen Justin Hawkins tillsammans med sin bror, gitarristen Dan Hawkins, samt basisten Frankie Poullain och trummisen Ed Graham. Gruppen har rönt mycket uppmärksamhet för användandet av falsettsång och snäva spandexkläder. Deras stora inspirationskälla ligger i 1970- och 80-talets rockmusik.
The Darkness fick sitt kommersiella genombrott med debutalbumet Permission to Land och framförallt singlarna "I Believe in a Thing Called Love" och "Christmas Time (Don't Let the Bells End)" som gavs ut under 2003. Poullain lämnade gruppen 2005, strax innan utgivningen av One Way Ticket to Hell ...and Back, och ersattes av Richie Edwards innan den upplöstes året därpå. Därefter bildade Graham, Edwards och Dan Hawkins gruppen Stone Gods medan Justin senare bildade Hot Leg. I början av 2011 återförenades The Darkness, med Poullain åter som basist. Bandets tredje studioalbum, Hot Cakes, gavs ut 2012 och för att promota albumet agerade man förband till Lady Gaga på en världsturné. Graham lämnade bandet under hösten 2014 och ersattes av Emily Dolan Davies som medverkar på bandets fjärde studioalbum, Last of Our Kind, som gavs ut 2015. Dolan Davies lämnade dock gruppen i april 2015 och ersattes samma månad av Rufus Tiger Taylor. Med Taylor i bandet har gruppen givit ut studioalbumen Pinewood Smile (2017), Easter Is Cancelled (2019), Motorheart (2021).
Bandet hade sin storhetstid 2003 och 2004, i samband med utgivningen av Permission to Land. I Storbritannien har albumet platinacertifierats fyra gånger, och sålt i över 1,2 miljoner exemplar. 2003 vann The Darkness en MTV EMA för "Best UK Act". Gruppen var nominerade till fyra Brit Awards året därpå och vann i tre kategorier – två av dem var för "Best British Album" och "Best British Band". Bandet tilldelades samma år också en Ivor Novello för "Songwriters of the Year".
Historia 1997–2002: Början på bandet Grunden till The Darkness bildades redan 1997 då gitarristen Dan Hawkins bildade gruppen Empire tillsammans med brodern Justin Hawkins på synth och gitarr samt Frankie Poullain på bas, Ed Graham på trummor och en sångare vid namn Paul. Bandet hade flera spelningar i London och upptäcktes så småningom av John Best, som tidigare hade varit manager för The Verve. Best blev manager för gruppen, men när succén uteblev sparkades sångaren och Justin gick över till att bara spela gitarr. Bests assistent, Sue Whitehouse, tog efter drygt två år över som manager för gruppen, men i slutet av 1999 lämnade Poullain gruppen och flyttade till Venezuela.
Vid nyårsafton vid millennieskiftet firade bröderna Hawkins det nya året på en pub i Gillingham, Norfolk. När Queens låt "Bohemian Rhapsody" spelades började Justin dansa och mima som besatt. När brodern Dan såg detta ansåg han att Justin hade stor potential att vara förgrundsfigur i ett rockband. Med ett nytt namn, The Darkness, kom Poullain tillbaka från Venezuela för att bli gruppens basist, och Graham kallades in som trummis. Gruppen flyttade kort därefter till London och började repetera in nytt material. Whitehouse blev gruppens manager även denna gång.
The Darkness gjorde dock sin första hela konsert den 12 augusti samma år, gitarristen Chris McDougal hade då nyligen rekryterats till bandet, men sparkades dock några månader senare då gruppen ansåg att han inte höll måttet. Under en konsert i Camden 14 juli 2001 satt Justin på Pedro Ferreiras axlar och gjorde ett solo medan denne gick ett varv runt publiken, något Justin gör än idag. I slutet av november 2001 hade Whitehouse arrangerat en konsert åt gruppen i Notting Hill tillsammans med Ian Johnsen, som var delägare i skivbolaget Must Destroy Records. I januari 2002 utnämndes låten "Love Is Only a Feeling" av Tipsheet som "veckans demo". 15 mars samma år spelade bandet för första gången i USA. Kort därefter uppdagades det att Justin och Whitehouse haft ett hemligt förhållande i över två år. Detta gjorde att de resterande medlemmarna i bandet ville sparka henne, men när Justin hotade med att lämna gruppen fick de båda vara kvar.
I mitten av 2002 diskuterade Whitehouse med Ian Johnsen om möjligheterna att ge ut en singel. Inga kontrakt skrevs på, men The Darkness bokades till en studio nordväst om London och spelade in tre låtar; "I Believe in a Thing Called Love", "Love on the Rocks with No Ice" och "Love Is Only a Feeling". Pedro Ferreira producerade och 12 augusti 2002 gavs EPn I Believe in a Thing Called Love ut på Must Destroy Records. den första upplagan trycktes i 2 000 exemplar, fler exemplar pressades dock senare då den första upplagan sålt slut relativt fort. Den 15 september vann gruppen en rockbandstävling som bästa osignerade band. 25 september var The Darkness huvudakt under en konsert på The Water Rats i London, konserten fick toppbetyg i en recension i tidningen Kerrang!, detta medförde att gruppen blev inbjudna att agera förband åt The Wildhearts under en mindre turné i Storbritannien. Under oktober 2002 arbetade gruppen med material till sitt kommande debutalbum.
2003–2004: Permission to Land och genombrott 19 januari 2003 spelade bandet in sin första musikvideo på Mean Fiddler i London. Drygt en månad senare turnerade gruppen som förband åt Def Leppard i Storbritannien. 24 februari gavs bandets första singel ut, "Get Your Hands Off My Woman", som nådde en 43:e plats på den brittiska singellistan. I början av mars flög gruppen över till USA innan bandets första turné i Storbritannien som huvudakt inleddes. Den avslutande konserten, som hölls på Astoria Theatre var utsåld, vilket Justin vid tidpunkten beskrev som sin "karriärs höjdpunkt". Vid den här tidpunkten började flera skivbolag få upp ögonen för The Darkness. Bland de intresserade fanns Sony och East West och 12 maj skrev gruppen på ett kontrakt med East West. The Darkness gjorde sin festivaldebut 1 maj i Donington på Download Festival. I början av juni vann bandet tidningen Metal Hammers "Golden God"-pris för bästa singel med "Get Your Hands Off My Woman" och 16 juni gavs gruppens nästa singel ut, "Growing on Me", som nådde plats elva i Storbritannien. Gruppen gjorde flera konserter på brittiska festivaler under sommaren 2003 och var även förband åt bland annat Deep Purple, Lynyrd Skynyrd och Whitesnake. miniatyr|Justin Hawkins live på Oxegen Festival, juli 2004. 7 juli gavs The Darkness debutalbum, Permission to Land ut genom Must Destroy och Atlantic Records. Under utgivningsdagen spelade gruppen bland annat inne i en affär inför en publik på 1 500 personer. Efter den första försäljningsveckan låg albumet tvåa på den brittiska albumlistan efter Beyonces debutalbum Dangerously in Love, och inom två veckor hade albumet sålt över 100 000 exemplar. Kort därefter var gruppen förband till Robbie Williams under tre konserter på Knebworth inför uppskattningsvis 325 000 människor. Därefter gjorde gruppen några konserter i Tyskland och spelade under en konsert tillsammans med The Rolling Stones, innan de återvände till England för att spela in en musikvideo till nästa singel.
21 augusti öppnade gruppen Kerrang! Awards, där de var nominerade i tre kategorier. Bandet vann i kategorierna Bästa Album och Bästa Liveband. Dagen därpå gavs gruppens tredje singel ut, "I Believe in a Thing Called Love". Låten gick in på plats nummer två i Storbritannien, bakom Black Eyed Peas "Where Is the Love?". Veckan därpå nådde Permission to Land förstaplatsen på den brittiska albumlistan. Man hade vid den här tiden också spelat in en jullåt tillsammans med producenten Bob Ezrin, som man planerade att ge ut i december. Videon spelades in i slutet av september och under oktober påbörjade gruppen turnén The Attack of the Giant Leeches i Irland och Storbritannien. Alla konserter var utsålda, men några minuter innan bandets konsert i Liverpool 18 oktober tappade Justin rösten och för första gången i bandets historia blev de tvingade att ställa in en konsert. De två nästföljande konserterna ställdes också in och turnén avslutades 22 oktober i London.
I slutet av oktober och i början av november var gruppen förband åt Meat Loaf under sex konserter i Tyskland och 6 november gjorde The Darkness ett framträdande på MTV Europe Music Awards där de även fick ta emot pris för "bästa brittiska och irländska akt". I slutet av november gav gruppen några konserter i USA och spelade för första gången i Japan. Mellan den 3 och den 10 december gav gruppen sju utsålda konserter i Storbritannien under Elf Hazard-turnén. 15 december gavs bandets fjärde singel ut, "Christmas Time (Don't Let the Bells End)". Låten blev gruppens andra singel i rad att nå plats två på den brittiska singellistan. Gruppen avslutade sedan året med konserter i Spanien och Frankrike.
2004 inledde The Darkness med att spela på Big Day Out festivalerna i Australien. Medan de var där gav de även två utsålda konserter som huvudakt. Under vistelsen i Australien spelade bandet också in musikvideon till nästa singel, "Love Is Only a Feeling", i naturmiljö och på stora bergsklippor. 10 februari påbörjades bandets första Europaturné, Permission to Land tour, i Amsterdam, Nederländerna. En vecka senare hölls BRIT Awards där gruppen var nominerade i kategorierna "Best British Group", "Best British Live Act" och "Best British Album" och vann i samtliga kategorier. 22 mars gavs "Love Is Only a Feeling" ut som singel och nådde plats fem i Storbritannien. Under april gjorde gruppen sin första stora turné i Nordamerika. Samtliga 16 konserter var utsålda.
27 maj fick gruppen emotta en Ivor Novello för "Songwriters of the Year". Kort därefter åkte gruppen över till Nordamerika igen för ännu en turné. 27 juni avslutades turnén i Atlantic City. Under juli och augusti gjorde bandet en festivalturné runtom Europa och spelade bland annat på Storsjöyran i Östersund. 8 november gav gruppen ut en singel som endast var nedladdningsbar från bandets officiella webbplats. Låten var en nyinspelning av "Get Your Hands Off My Woman" och producerades av Roy Thomas Baker, mest känd för att ha producerat album med Queen. I slutet av året medverkade bröderna Hawkins på Band Aid 20s singel "Do They Know It's Christmas?". Året avslutades sedan med en turné i Storbritannien, Winternational Tour, där tre låtar till gruppens nästkommande album spelades live för första gången. Turnén avslutades med tre utsålda konserter på Wembley Arena i London.
2005–2009: One Way Ticket to Hell ...and Back och uppbrott miniatyr|Richie Edwards ersatte Frankie Poullain i juni 2005. I början av 2005 påbörjade bandet inspelningarna av uppföljaren till Permission to Land. Även denna gång arbetade gruppen med Roy Thomas Baker som producent. Gruppen gav en konsert i Dubai 25 mars, vilket kom att bli bandets enda konsert under hela året. När drygt halva albumet spelats in meddelades det på bandets officiella webbplats 23 maj att Poullain lämnat bandet. Den officiella orsaken till avhoppet var "musikaliska meningsskiljaktigheter", men Poullain hävdade dock att han blivit "utfryst" och därmed blivit tvingad att lämna gruppen. Poullain har dock senare i sin bok, Dancing in the Darkness, sagt att han anlitat en egen revisor för att granska bandets ekonomi. När revisorn inte kunde redovisa något suspekt blev Poullain sparkad. Kort därefter började rykten florera om att Dans gitarrtekniker, Richie Edwards, blivit Poullains ersättare. 13 juni tillkännagavs det på bandets officiella webbplats att dessa rykten var sanna och att Edwards rekryterats som basist.