Old Trafford är en fotbollsarena i Manchester och Manchester Uniteds hemmaarena med en publikkapacitet på 75 811 åskådare. Arenan är Englands näst största fotbollsarena, efter Wembley Stadium. Arenan har varit Uniteds hemmaarena sedan 1910, undantaget åren 1941 till 1949 då den fick stora skador under andra världskriget till följd av tyskarnas bombningar. Under denna period spelades matcherna på Maine Road vilket var de lokala rivalernas Manchester City hemmaplan. Old Trafford har sedan dess byggts upp igen och kallas idag för The Theatre of Dreams, Drömmarnas teater, ett uttryck som Manchester United-spelaren Sir Bobby Charlton myntade. Arenans publikrekord på 76 962 åskådare sattes under FA Cupens semifinal mellan Wolverhampton Wanderers FC och Grimsby Town FC säsongen 1939.Rollin and Rollin, sid. 254–255 Även Premier Leagues publikrekord är från Old Trafford och sattes när Manchester United mötte Blackburn Rovers 31 mars 2007. 76 098 åskådare var på plats när Manchester United vann med 4–1.Arenan är klassificerad som en 4 arena av UEFA.
Arenan har en egen järnvägsstation, Manchester United Football Ground, vid vilken tågen stannade endast på matchdagar fram till 2017. Säkerhetsproblem ledde till att stationen stängdes senare.
Historia
Byggnation och de tidiga åren
Före 1902 hette Manchester United Newton Heath och de spelade på North Road och senare på Bank Street. Båda arenorna höll usel standard med ett underlag som kunde variera mellan grusplan och sumpmark. Klubbens nytillträdde ordförande John Henry Davies tyckte inte att Bank Streets plan var duglig för ett lag som nyss hade vunnit högsta ligadivisionen och FA Cupen, så han donerade pengar till klubben så att de skulle kunna bygga en ny arena.Murphy, sid. 27 John Henry Davies letade själv runt i Manchester efter en lämplig plats, innan han bestämde sig för att bygga arenan vid Bridgewaterkanalen, norr om Warwick Road i Greater Manchester, Trafford.McCartney (1996),sid. 9
Arenan formgavs av den skotska arkitekten Archibald Leitch som redan hade ritat ett flertal andra arenor. Det var ursprungligen tänkt att arenan skulle ha plats för 100 000 åskådare med sittplatser på den södra läktaren under tak och med ståplatsläktare utan tak på de andra tre sidorna.Inglis, sid. 234–235 Inklusive tomten budgeterades det för 60 000 £ att bygga arenan. Under byggnationen ökades kostnaderna och det skulle krävas 30 000 £ extra för att nå upp till 100 000 platser i arenan. Efter ett förslag från klubbsekreteraren John Bentley beslutade man att reducera platserna till 80 000.White, sid. 50McCartney (1996), sid. 13
I maj 1908 skrev Archibald Leitch ett brev till järnvägsbolaget Cheshire Lines Committee (CLC) - som hade en rangerbangård alldeles intill den föreslagna platsen för arenan - i ett försök att övertala dem om ett lånebidrag till byggandet av huvudläktaren vid sidan av järnvägsspåret. Bidraget skulle uppgå till 10 000 £, som skulle betalas tillbaka med 2 000 £ per år under fem års tid eller hälften av biljettintäkterna från huvudläktaren varje år tills lånet betalats tillbaka. Trots garantier för lånet av klubben själv och två lokala bryggerier ägda av klubbens ordförande John Henry Davies, sade Cheshire Lines Committee nej till förslaget. McCartney (1996), sid. 10 CLC planerade att bygga en ny järnvägsstation med anslutning till arenan, man förväntade sig 2 750 £ i intäkter från tågbiljetter varje år, vilket skulle kompensera kostnaden på 9 800 £ för att bygga stationen. Stationen som fick namnet Trafford Park, byggdes till slut längre ner på spåret än vad som ursprungligen hade planerats. CLC byggde senare en ny liten station med träperrong som hade direkt anslutning till arenan som öppnades 21 augusti 1935. Den fick först namnet United Football Ground,Butt (1995), sid. 247 men bytte namn på våren 1936 till Old Trafford Football Ground. Stationen var bara öppen under matchdagar och betjänades av ånglok som sattes in mellan stationen och Manchesters centralstation.Butt, sid. 178 Stationen heter idag Manchester United Football Ground och var bara öppen under matchdagar.2017 stängdes stationen av säkerhetsskäl.
Arenan byggdes av firman Messrs Brameld och Smith of ManchesterBarnes et al., sid. 44–47, 52 och stod färdig sent 1909. Invigningsmatchen spelades den 19 februari 1910 mellan Manchester United och Liverpool FC. Manchester United förlorade matchen med 3–4. En journalist som rapporterade om arenan efter matchen sade såhär om arenan "the most handsomest [sic!], the most spacious and the most remarkable arena I have ever seen. As a football ground it is unrivalled in the world, it is an honour to Manchester and the home of a team who can do wonders when they are so disposed"White (2008), sid. 50 ungefär: den snyggaste, rymligaste och mest anmärkningsvärda arena jag någonsin har sett. Som fotbollsarena saknar den motstycke i världen, det är en ära för Manchester och hemmaplan för ett lag som när de är benägna kan göra underverk.
Innan byggandet av Wembley Stadium 1923 spelades FA-cupfinalen runt om på Englands arenor, inklusive Old Trafford. Den första finalen som hölls på Old Trafford var ett returmöte mellan Bradford City och Newcastle United år 1911. Den första matchen som hölls på Crystal Palace National Sports Centre slutade mållös även efter övertid och därför spelades ett returmöte på Old Trafford. Där gjordes matchens enda mål gjordes av Jimmy Speirs för Bradford City, vilket resulterade i en FA-Cup vinst för Bradford City. 58 000 åskådare var på plats och såg matchen. Arenans andra FA-Cup final spelades 1915 mellan Sheffield United och Chelsea. Sheffield United vann matchen med 3–0 inför nästan 50 000 åskådare, de flesta från militären vilket gav 1915 års final smeknamnet "the Khaki Cup Final", ungefär Kaki-finalen. Den 27 december 1920 spelades den match med högst åskådarantal i en av Manchester Uniteds ligamatcher innan andra världskriget när 70 504 åskådare såg United förlora med 3–1 mot Aston Villa.Murphy, sid. 31 Arenan var värd för sin första internationella match senare under det årtiondet när England förlorade med 1–0 mot Skottland inför 49 429 åskådare den 17 april 1926.McCartney (1996), sid. 17 Arenans publikrekord sattes den 25 mars 1939 då 76 962 åskådare såg FA-Cup Semifinalen mellan Wolverhampton Wanderers och Grimsby Town, ett rekord som fortfarande står sig.
Bombningen under andra världskriget År 1936 takbekläddes en del av åskådarplatserna för första gången när ett 73 meter långt tak upp över läktaren United Road, nu kallad Sir Alex Fergusons läktare, under en renovering som kostade 35 000 £.Inglis, sid. 235 Old Traffords södra hörn takbekläddes sedan år 1938.Brandon, sid. 179–180 När andra världskriget bröt ut användes Old Trafford av militären som förråd.McCartney (1996), sid. 20 Man fortsatte att spela fotboll på Old Trafford men efter en tysk bombattack vid Trafford Park den 22 december 1940 skadades arenan så att en match under juldagen mot Stockport County fick flyttas till deras hemmaplan istället. Fotbollen återupptogs på Old Trafford den 8 mars 1941, men ännu en tysk bombattack den 11 mars 1941 förstörde mycket av arenan, mestadels huvudläktaren, nuvarande södra läktaren och klubbens verksamhet fick flytta till Cornbrook Cold Storage, som ägdes av Uniteds dåvarande ordförande James W. Gibson Efter påtryckningar av Gibson beviljade War Damage Commission klubben 4 800 £ för att ta bort krigsspillror från arenan och 17 478 £ för att återuppbygga läktarna. Under återuppbyggandet av Old Trafford spelade Manchester United sina hemmamatcher på lokalrivalen Manchester Citys hemmaplan, Maine Road för en kostnad på 5 000 £ per år samt en andel procent av Uniteds biljettintäkter.Murphy, sid. 45 Klubben hade nu en skuld på 15 000 £ till Manchester City, parlamentsledamoten Ellis Smith vädjade förgäves till regeringen att ge United mer pengar i kompensation för skadorna. Old Trafford var åter redo att tas i bruk 1949, utan tak, utan att en enda ligamatch hade spelats på arenan på nästan 10 år. Manchester Uniteds första match på den återuppbyggda arenan spelades den 24 augusti 1949 då 41 748 åskådare fick se hemmalaget besegra Bolton Wanderers med 3–0.White (2008), p. 224
Återuppbyggandet slutförs 1951 sattes återigen ett tak in över huvudläktaren, kort därefter fick även de tre andra läktarna tak, projektet avslutades 1959 då Stretford End, nuvarande västra läktaren, fick tak som sista läktare på Old Trafford. Klubben investerade även 40 000 £ på ordentliga strålkastare så att de skulle kunna använda arenan i europamatcher som spelades sent på eftermiddagarna på helger. Dessa hade därför spelats på Maine Road. För att undvika skuggor från taken på planen togs taket bort från två sektioner på huvudläktaren. Den första matchen som spelades på arenan med strålkastarljus var den 25 mars 1957 mellan United och Bolton Wanderers.
Men även om åskådarna nu kunde se spelarna i klart ljus även på kvällen så återstod problemen med pelarna som stödde taken samtidigt som de blockerade utsikten över planen från läktaren. Medan världsmästerskapen 1966 i England närmade sig, beslutade Uniteds styrelse att helt göra om United Road läktaren. De gamla pelarna som stödde taken skulle tas bort från United Road läktaren och ersättas med konsoltak, ungefär "skärmtak", det vill säga utan pelare som sticker ner bland läktarna och därmed skymmer sikten, samtidigt som den skulle utökas så att den tog in 20 000 åskådare, 10 000 sittplatser och 10 000 ståplatser framför, för en kostnad på 350 000 £.Inglis, sid. 236 Arkitekterna för den nya läktaren blev Mather & Nutter som sedermera köptes upp av arenaarkitekterna Atherden Fuller. De ändrade på hela planlösningen för läktaren, där framme var det som en terrass för ståplatser och bakom den var det ett stort antal sittplatser. De införde även de första VIP-boxarna på en brittisk fotbollsarena. Den östra läktaren byggdes om så att den skulle vara uppbyggd på samma sätt 1973.Inglis, sid. 237 Med två läktare ombyggda med skärmtak, tog nu klubbens ägare fram en långsiktigt plan för att göra desamma med de två resterande läktarna och förvandla arenan till en skålliknande arena. En sådan ombyggnad menade han skulle öka atmosfären på arenan genom att förstärka ljudet av supportrarna så att det centreras till planen där spelarna får en extra boost av det. Samtidigt var arenan värd för sin tredje FA-Cup final genom tiderna, 62 078 åskådare såg returmötet mellan Celsea och Leeds United 1970, Chelsea vann finalen med 2–1. Arenan var även värd för returmötet i finalen i mässcupen 1968, där Estudiantes de La Plata vann cupen genom att spela 1–1 mot United. Under 1970-talet var det en dramatisk ökning av fotbollshuliganism i Storbritannien, och efter en incident där en person kastat in en kniv på planen 1971 tvingades klubben att sätta upp stängsel runt Old Traffords plan. Det blev det första staketet i landet som sattes upp mellan åskådare och planen.
Konvertering till sittplatser