Jahn Teigen, född 27 september 1949 i Tønsberg i Vestfold, död 24 februari 2020 i Ystad, var en norsk sångare, musiker och låtskrivare.
Teigen har spelat i olika grupper i Israel, Storbritannien, Danmark och spelat i norska band som Popol Vuh (som 1974 tvingades byta namn till Popol Ace då tyska Popol Vuh redan hade rätten till namnet), Lions of Judea och humorgruppen Prima Vera. Prima Vera lyckades bland annat med "Det är Sverige som är bra".
I schlagersammanhang var han med första gången i norska uttagningen 1974, och sjöng vinnarlåten, men framförde den inte i ESC. 1978 vann han med "Mil etter mil". I Eurovision Song Contest i Paris kom låten sist med noll poäng. Detta blev början på Teigens schlagerkarriär, som fram till 2009 resulterat i 40 album och två miljoner sålda skivor.Mårtensson, Ulf (2009-09-25/2010-07-14): "Schlagerkungen tar det piano i Ingelstorp". Ystadsallehanda.se. Läst 10 juni 2013. År 2005 var han med i norska uttagningen för fjortonde gången.
När Galenskaparna och After Shaves föreställning Stinsen brinner spelades i Stockholm 1990 hoppade han in som ersättare (i trettio föreställningar) för Knut Agnred som spräckt blindtarmen. Detta ledde till att han bland annat kom att spela in Galenskaparna och After Shaves hit "Pappa jag vill ha en italienare" (från föreställningen) i en egen version och gav ut den som singel i Norge (där skivan sålde i 100 000 exemplar).
Teigen har tidigare varit gift med Anita Skorgan.
Från 2006 och fram till sin död bodde han på Klockaregården i Ingelstorp utanför Ystad.
Bidrag i Melodi Grand Prix och ESC Jahn Teigens bidrag i Norsk Melodi Grand Prix / Eurovision Song Contest
"Hvor er du?" (1974) "Kjærlighetens under" (1975) "Hastverk" (1976) "Alltid en vind" (1976) (tillsammans med Gudny Aspaas) "Voodoo" (1976) (med Inger Lise Rypdal) "Mil etter mil" (1978) "Ja" (1980) "Adieu" (1982) (med Anita Skorgan) "Do-Re-Mi" (1983) "Glasnost" (1988) "Optimist" (1989) "Smil" (1990) "Jackpot" (1993) "Gi alt vi har" (1994) "Ariel" (1996) (tillsammans med Øystein Wiik som To Tenorer) "My Heart Is My Home" (2005)
Diskografi (urval) Studioalbum Teigens tivoli (Polydor) (1977) This Year's Loser (RCA Victor) (1978) En dags pause (RCA Victor) (1979) Mentalkrem (RCA Victor) (1980) Klar dag/instamatik (RCA Victor) (1982) Klovn uten scene (EMI) (1988) Esilio paradiso (EMI) (1992) Rondo (EMI) (1993) Lys (EMI) (1996) Magnet (EMI) (2001) Utkledd som meg selv (Global Music) (2003)
Priser och utmärkelser 1972 – Spellemannprisen, med Popul Vuh i klassen "rock". 1978 – Spellemannprisen som bästa manliga artist för albumet This Year's Loser.nrk.no: Optimisten Jahn Teigen fyller 60 år 1983 – Spellemannprisen, juryns hederspris. 1984 – Gammleng-prisen i klassen "pop". 2003 – Norsk Artistforbunds Ærespris. 2004 – Vestfold fylkeskommunes Kunstnerpris.Vestfold fylkeskommune: Mottakere av kunstnerprisen 1969-2016 2009 – Gammleng-prisen i klassen "veteran". 2009 – Spellemannprisen, juryns hederspris. 2010 – St. Olavs Orden, "Ridder av 1. klasse". 2014 – Komiprisen, hedersprisen, tillsammans med Prima Vera.Se og Hør: Ikke en pris vi hadde regnet med
Referenser
Externa länkar
Biografi i Norsk pop- og rockleksikon Temasida om Jahn Teigen Historik i Rockipedia
Kategori:Norska pop- och rockmusiker Kategori:Norska gitarrister Kategori:Norska sångare under 1900-talet Kategori:Födda 1949 Kategori:Män Kategori:Avlidna 2020 Kategori:Artister som representerat Norge i Eurovision Song Contest Kategori:Deltagare i Eurovision Song Contest 1978 Kategori:Deltagare i Eurovision Song Contest 1982 Kategori:Deltagare i Eurovision Song Contest 1983 Kategori:Gitarrister under 1900-talet Kategori:Norska musiker under 2000-talet Kategori:Personer från Vestfold fylke Kategori:Progressiv rock-sångare Kategori:Riddare av första klassen av Sankt Olavs orden Kategori:Vinnare av Spellemannprisen