Judendomen (av grekiska Ἰουδαϊσμός Ioudaïsmós, härlett från hebreiskans יהודה, Yehudah, "Juda", hebreiska: יַהֲדוּת, Yahedut) är judarnas religion. Den är en trosuppfattning med flera praktiker som härrör från de antika israeliterna, vars historia finns nedskriven i Gamla testamentet (Tanakh) och som utreds och förklaras ytterligare i Talmud och andra texter. Den monoteistiska judendomen föregicks som religion av den polyteistiska jahvismen.
Judendomen har en av de äldsta religiösa traditionerna som finns och som utövas än i dag, och många av dess texter och traditioner är centrala även för andra abrahamitiska religioner. Judisk historia och handlingslinjer har på så sätt påverkat andra religioner som kristendom och islam.
År 2012 uppskattades antalet judar vara cirka 14 miljoner, varav cirka 6,1 miljoner bosatta i Israel och 5,7 miljoner i USA (tillsammans 82,4 procent av världens judar).Jewish Population (2012) á Historic Jewish Population http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Judaism/jewpop.html#asia
Judisk ceremoniell lag Till skillnad från islam och kristendom finns det inom judendomen inga officiella trosuppfattningar eller allomfattande doktrinella villkor som utgör en förutsättning för att vara medlem. Det är en ceremoniell lag, påbud och förbud ("mitzvot") från Torah, som utgör grunden i judendomen. Till skillnad från de andra abrahamitiska religionerna spelar tron en underordnad rollThe question of the relative value of the ceremonies in Judaism was brought to a focus through Moses Mendelssohn, who, in his "Jerusalem," presented a new view of the Jewish ceremonial laws. He proudly repelled the attempts of Christian writers to win him over to Christianity, and declared Judaism to be not a system of belief based upon creeds, but a revealed system of law based upon ceremonies. Frågan om ceremoniernas relativa vikt inom judendomen spetsades till genom Moses Mendelssohn, som i sitt verk "Jerusalem" presenterade ett nytt perspektiv på judisk ceremoniell lag och påstod att judendomen inte är något trosuppfattningssystem baserat på dogmer, utan ett lagsystem som baseras på ceremonier. Jewish Encyclopedia. En individ kan betraktas som jude om vederbörande antingen håller fast vid ett helt system av trossatser som gäller den Allsmäktige och livet efter döden eller om individen håller fast vid ett antal enkla trosuppfattningar som ger innebörd till befintlig ritual. Denna mångfald inom judisk tro beror delvis på att handlingar (goda gärningar och de 613 påbuden och förbuden) och inte trossatser är den viktigaste delen av judiskt religiöst liv.
Judendomen presenterar sig själv som relationen eller förbundet mellan Israels barn (den judiska nationen) och Gud. Som sådan anser många att det är den första monoteistiska religionen, även om många aspekter av judendomen motsvarar de som omfattas av de västliga begreppen etik och civilrätt. Judendomen har en av de äldsta religiösa traditioner som finns och som utövas än idag, och många av dess texter och traditioner är centrala även för andra abrahamitiska religioner. Judisk historia och handlingslinjer har på så sätt påverkat andra religioner såsom kristendomen, islam och bahá'í.
Gamla testamentet eller Tanakh berättar hur Gud kallade patriarken Abraham bland kaldéerna och upprättade ett förbund med honom. Likafullt bestämmer Gamla testamentet tron på den enda guden till tiden för själva begynnelsen, såsom den skildras i Första Mosebok 1, och framställer en universell medvetenhet om Abrahams Gud bland äldre samhällen, och andra personers dyrkan av densamme.
Medan judendomen sällan, om någonsin, varit monolitisk, har den alltid varit kraftigt monoteistisk, teologiskt sett – fastän Bibeln och Tanakh skildrar ansenliga perioder av avfall bland många israeliter från judendomens tro. Somliga uppmärksammar de trosläror inrymmande gott och ont och begrepp som paradis, helvete, dom och uppståndelse som fanns i den iranska zoroastrismen, vilken israeliterna kom i kontakt med när perserna erövrat Babylon och gjort slut på den babyloniska fångenskapen. Judarna höll fast vid sin tro, men den persiska religionen påverkade deras apokalyptik.
Historiskt sett har judendomen betraktat tron på den gudomliga uppenbarelsenRietti, Rabbi Jonathan. How Do You Know the Exodus Really Happened? och godkännandet av den skriftliga och muntliga Torahn som sin grundläggande och mest centrala övertygelse. Judendomen har dock ingen centraliserad auktoritet som dikterar religiösa dogmer, och inga religiösa doktriner eller trosprinciper i kristen bemärkelse. Judendomen baseras på handling, och alla människor - judar och icke-judar – kan uppnå en plats i himlen genom sina handlingar här på jorden. Judar har 613 bud att följa, icke-judar sju stycken av dessa. Dessa kallas för de noakidiska buden, efter Noa som Gud slöt ett förbund med i första Moseboken med regnbågen som tecken.
Maimonides trosprinciper Genom århundradena har ett flertal tydliga formuleringar av de judiska trosprinciperna framträtt och även om de vördnadsfullt avviker från enskilda detaljer, markerar de inte en stark samhörighet med kärnideologin. Av dessa betraktas de mest auktoritativa vara Maimonides 13 trosprinciper från 1100-talet. Dessa principer var kontroversiella när de först föreslogs men anses idag vara obligatoriska av de mest ortodoxa judiska auktoriteterna, och judar som inte fullt accepterar varenda grundsats döms som potentiellt kätterska. Maimonides 13 trosartiklar, vilka kan ha formulerats för att definiera judendomens särart vid en tid då tvångskonverteringar till kristendom och islam ägde rum. Maimonides trosprinciper:
Tron på att Gud existerar som alltings Skapare. Tron på att Gud är En enda Enhet (monoteism). Tron på att Gud är okroppslig. Tron på att Gud till sitt väsen är evig. Tron på att Gud är den ende som är värdig att tillbedjas. Tron på att allt som talats av profeterna är sanning. Tron på att Mose var den störste av profeterna. Tron på att Toran (de 5 Moseböckerna) såsom den finns idag, är densamma som gavs åt profeten Mose. Tron på att Toran aldrig kommer att bytas ut mot någon annan uppenbarelse. Tron på att Gud känner människans handlingar och tankar. Tron på att Gud belönar och bestraffar den som håller eller överträder Hans bud (mitzvot). Tron på att Messias skall komma. Tron på att de döda skall återuppstå.
Maimonides trosartiklar skrevs i ett kritiskt skeende när judar befann sig under svåra förföljelser i kristna och muslimska länder. Att slå vakt om judendomens troslära ansågs viktigt. Maimonides avsåg också att gå i teologisk polemik mot de judar som ifrågasatte den rabbinska traditionen, till exempel karaiter. Polemiken mot både kristendom och islam är tydlig. Maimonides förkunnar att Gud är den ende skaparen. Att Gud är en enda enhet och inte har någon kropp är en tydlig markering mot kristendomens treenighetslära och läran att Jesus är Guds son. Toran är sann och oföränderlig. Åsikten att Toran inte kan bytas ut mot någon annan uppenbarelse är en tydlig markering mot islam som lär att Koranen är den sista uppenbarelsen. Maimonides trosläror fick sådan stark ställning att den införlivades i siddur (bönboken).
Vem som är jude Judendomens anhängare kallas judar. Judendomen är en religion och en etnicitet och medan judendomen är öppen för konvertiter betraktas i allmänhet det judiska kollektivet som en etno-religiös grupp, delvis på grund av anledningar härrörande från de heliga skrifter som beskriver det judiska folket som en nation, snarare än som anhängare av en trosuppfattning. Det finns omkring 14 miljoner judar i världen varav omkring 6 miljoner bor i Israel.
Enligt de traditionella judiska lagarna är den jude, som är född av en judisk mor eller som konverterat till judendomen i enlighet med den judiska lagen (ger tzedek). Alla huvudinriktningar inom judendomen är idag öppna för uppriktiga konvertiter. Konverteringsprocessen utvärderas av en auktoritet och konvertiten förhörs angående sin uppriktighet och sitt kunnande.Weiner, Rebecca (2007). "Who is a Jew?". Jewish Virtual Library. Hämtat 2007-10-06. Karaiter och samaritaner följer endast den patriarkala linjen där faderns ursprung avgör frågan. Enligt den reformistiska judendomen anser man att alla som har antingen en mor eller far som är judisk är jude. Detta frångår således den ortodoxa principen att endast den vars mor är judisk räknas som jude från födelsen.
Traditionell judendom håller fast vid att en jude, oavsett om vederbörande är född till det eller omvänt sig, är jude för all tid. Sålunda anses den jude, som hävdar sig vara ateist eller som konverterar till en annan religion, fortfarande vara jude. Enligt halacha går det inte att avsäga sig religionen eller sin etnicitet. Enligt reformjudendom (eller "liberal") anser man att den judiska lagen, Halacha, inte är bindande när det kommer till att definiera vem som är jude. Dessa former av judendom accepterar ett barn som jude oavsett vem av föräldern som har det judiska ursprunget i familjen.
Judisk efterlevnad Religiös klädsel Kippa miniatyr|höger|Kippor. En kippa är en liten rund huvudbonad, en form av huvudduk eller kalott, som judiska män bär i synagogan och vid andra religiösa tillfällen som ett tecken på aktning. Observanta judar bär den jämt, då det står i Talmud att ingen bör gå ens fyra steg utan att täcka sitt huvud. Kippan kan ha alla möjliga färger, former och mönster, huvudsaken är att den täcker hjässan. Ortodoxa judar bär ofta en mörk eller svart kippa, medan reformerta (liberala eller progressiva) judar använder mer färgglada och stickade huvudbonader.
Tefillin Tefillin (av tefillah, bön, på hebreiska och arameiska; tefillin är den arameiska pluralformen böner) är två svarta läderkapslar. Den ena fästes med hjälp av en läderrem på överarmen så att kapseln sitter på bicepsmuskeln, och pekar mot hjärtat, den andra ovanpå pannan så att den nedre kanten är i linje med hårfästet. I varje kapsel finns samma fyra stycken ur den judiska Torahn skriven för hand på pergament. På huvudkapseln är dessa skrivna på fyra separata pergamentbitar i varsitt läderfack. På armkapseln är samma stycken samlade på en enda rulle. Texten som står på pergamentrullarna läses som en del av bönerna vid morgongudstjänster.
Det finns specifika böner från den judiska bönboken som bes i samband med att tefillin sätts på. I dessa ingår till exempel uppmaningarna att "binda dem (dessa ord) som ett tecken på din arm" och att "de skall tjäna som ett märke mellan dina ögon".
Tidigare bars tefillin dagtid, men eftersom man inte får tala om saker som inte är heliga när man har den på sig, bärs den idag enbart under morgonbönen på vardagarna. Det räknas som ett tecken, och andra tecken, såsom shabbat, behöver inte kompletteras. Tefillin används inte av pojkar innan deras bar mitzvah.
Böner Traditionellt läser judar – enskilt eller i grupp – upp böner tre gånger om dagen (shacharit på morgonen, mincha på eftermiddagen och maariv på kvällen), med även en fjärde bön (musaf) under shabbat och helgdagar.
Den mest kända bönen är Amida eller shemoneh esrei, vilken sägs ha utformats under profeten Esras tid (cirka 444 f.Kr.), men inledningsvis troligtvis som en uppsättning anvisningar för böneämnen: Den fast fixerade texten är troligtvis flera århundraden yngre. Amida-bönen ingår i alla tre bönegudstjänsterna (men är – strikt räknat – obligatorisk endast i de två första bönegudstjänsterna, som motsvarar offren i templet).
Den judiska trosbekännelsen, Shema Yisrael, har en central plats i den judiska gudstjänsten, och förekommer i både morgonbönen och kvällsbönen. På hebreiska lyder den: "Shema Yisrael Adonai Eloheinu Adonai Echad". Översatt till svenska blir det: "Hör Israel! Herren är vår Gud! Herren är En!" (5 Mos. 6:4). Övriga böner är bland annat sådana ur Psaltaren, hela psalmer eller sammansatta verser.