thumb|400px|Kejsarinnan Eugénie omgiven av sina hovdamer, målning av Franz Xaver Winterhalter (1855). En hovdam är en kvinnlig personlig assistent vid ett hov som bistår en kvinnlig kunglighet i officiella sammanhang. Hovdam har använts som en sammanfattande benämning på en kvinnlig hovfunktionär. Exempel på olika sorters hovdamer är en hovfröken, en kammarfröken, en statsfru, en hovmästarinna och en överhovmästarinna. Yrket ligger nära det historiska yrket sällskapsdam.
Historia Under medeltiden växte kungarnas hushåll långsamt från ett hushåll med tjänstefolk till ett hov med adliga ämbetsinnehavare av båda könen anställda. Redan merovingernas drottningar antas ha haft personliga tjänare, och under Karolingernas tid på 800-talet nämns att drottningarna hade personliga ämbetsmän och militära eskorter.Caroline zum Kolk, "The Household of the Queen of France in the Sixteenth Century", dans The Court Historian, volume 14, number 1, june 2009
I slutet av 1100-talet är det bekräftat att Frankrikes drottningar hade sina egna hushåll och adliga hovdamer anställda.Caroline zum Kolk, "The Household of the Queen of France in the Sixteenth Century", dans The Court Historian, volume 14, number 1, june 2009 Drottningar i medeltidens Europa hade vanligen små hov med endast en handfull hovdamer anställda, och de flesta adliga kvinnor vid hovet bestod i praktiken av hustrur till de adelsmän som besökte eller fanns anställda vid hovet. Frankrikes drottning hade endast fem hovdamer anställda år 1286, och hennes hov skildes inte från den kungliga barnkammarens förrän 1316.
Renässansen innebar en stor förändring för hovdamernas ställning i Europa, då ett nytt ceremoniellt representationsliv, där kvinnor spelade en synlig roll, uppstod vid de italienska hoven och sedan spred sig till Burgund och de övriga hoven i Europa. Frankrikes drottning Anna av Bretagne reformerade och omorganiserade det franska hovet efter förebild från hovet i Burgund, ett arbete som fortsattes av Frans I av Frankrike, som kritiserades av samtiden för att ha gjort kvinnor till en fast integrerad del av det franska hovet. Från 1490-talet utökades antalet hovdamer kraftigt vid det franska hovet, flera nya hovtjänster för kvinnor inrättades och kvinnor gavs en ny, offentlig och synlig roll i hovets ceremoniella liv. Detta exempel följdes sedan av övriga hov i Europa, där hoven under 1500-talet utvidgades med både större antal personer och fler hovtjänster för att motsvara det nya idealet om representation, och kvinnor i egenskap av hovdamer gavs en mer offentlig och synlig roll.
Från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började hovdamernas antal att minska, då Europas kungahus, påverkade av samtida kritik mot monarkin, började minska på de mest utmanade formerna av kunglig representation, och många hovtjänster började avskaffas eller lämnas vakanta. Under 2000-talet är hovdamerna som regel betydligt färre än vad de var tidigare.
Uppgifter Historiskt sett har en hovdam i Europa varit en kvinna av hög rang, men lägre än den kvinna hon varit anställd hos. Hon kategoriserades inte som en tjänare utan var av tillräckligt hög rang för att betraktas som ett sällskap. Hon utförde sekreterarsysslor, övervakade och gav order till tjänare, bistod med råd om etikett, assisterade och utgjorde följe vid ceremoniella tillfällen och sällskap till vardags.
Även utanför Europa har det funnits kvinnor som fungerat som assistenter och uppvaktande åt kungligheter vid hoven och i den meningen haft samma uppgifter som sin europeiska motsvarighet. Däremot har dessa dessutom ofta formellt fungerat som monarkens bihustru eller konkubin, och inte alltid varit av hög rang.
Hovdamer efter hov Afrika I Afrika har flera olika stammar och kulturer haft likartade seder kring fenomenet hovdamer. I Lobedustammen i södra Afrika, bland Bini och Yoruba i det senare Nigeria, och ett antal andra stammar, ansågs kungamodern och översteprästinnan vid kungahovet vara rituellt manliga. Liksom kungarna själva, betjänades de av ett hov av kvinnliga assistenter vars uppgifter var en hovdams. Rituellt sett utgjorde dessa hovdamer kungamoderns och översteprästinnans bihustrur och harem, liksom kungens hovdamer, även i de fall de inte hade en sexuell relation till sin rituella "make". Dessa kvinnor kom ofta själva ur familjer med hög status.
Belgien När Belgien fick ett eget kungahus 1830 organiserades ett kungligt hov. Hovdamer utnämndes när Belgien fick sin första drottning 1832 och organiserades enligt franskt mönster med en chefshovdam med titeln dame d'honneur och en grupp dame du palais, överordnade premiere femme du chambre och femme du chambre.
Danmark Det tidigmoderna danska hovet omorganiserades, liksom det dåvarande svenska hovet, i början av 1500-talet utifrån tysk modell, som i sin tur hade formats med det kejserliga österrikiska hovet som modell.Persson, Fabian (1999). Servants of Fortune : The Swedish court between 1598 and 1721. Lund: Wallin & Dalholm. Hovdamerna bestod, inspirerat av denna modell, av en Overhofmesterinde (överhovmästarinna infört 1699) eller enbart hofmesterinde (hovmästarinna), överordnad de ogifta hovdamerna.Klaus Kjølsen: Det Kongelige Danske Hof 1660-2000: en forvaltningshistorisk oversigt, 2010 Dessa bestod i sin tur av en Kammerfrøken (kammarfröken, ursprungligen kallad kammerjomfru) och ett antal hofdame med titeln Hoffrøken (hovfröken, ursprungligen kallat hofjomfru).
Den ålderdomliga hovhierarkin fanns kvar fram till Kristian IX:s död 1906, men därefter försvann många titlar - den sista Kammerfrøken försvann till exempel 1909 - och samtliga hovdamer kom att kallas hofdame.
Innan drottning Margrethe II av Danmark abdikerade i januari 2024 tjänstgjrode i Danmark fyra hofdame (hovdamer) hos drottningen, och två hos kronprinsessan Mary.
Frankrike Drottningens hushåll under medeltiden var litet och enkelt i jämförelse med hur det blev senare, och år 1286 hade hon endast fem hovdamer; de gifta dames och de ogifta demoiselles. Frankrikes drottning hade sex hovdamer år 1261, Jeanne d'Évreux på 1300-talet 18, Isabella av Bayern ett dussin omkring år 1400, och Marie av Anjou sjutton år 1452. Murielle Gaude-Ferragu, Queenship in Medieval France, 1300-1500 Det var först med drottning Anna av Bretagne vid sekelskiftet 1500 som drottningen fick en mer självständig och utvecklad hovstat, och hennes hovdamer kom att organiseras i mer fasta kategorier och öka till ett signifikant antal för att bli nära hundra under 1500-talet.
Den högsta hovdamen vid franska hovet hade titeln surintendante (överhovmästarinna), som motsvarade kungens chevalier d'Honneur (överhovmästare) med uppsikt över drottningens kvinnliga hovpersonal.Jeroen Frans Jozef Duindam: and Versailles: The Courts of Europe's Dynastic Rivals, 1550-1780 Surintendante var tillsammans med den kungliga guvernanten den enda kvinnliga hovfunktionären som svor sin trohetsed till kungen. Hon var överordnad première dame d'honneur (1523), som var surintendantens vice och ersättare och hade hand om hovdamerna, drottningens kassa och utgjorde sällskap under hovceremonierna. Därefter kom dame d'atour (1534), som hade ansvar för drottningens garderob och juveler.
Dessa i sin tur var överordnade de övriga hovdamerna. De övriga hovdamerna bestod av gifta dame d'honneur (statsfruar) eller ogifta filles d'honneur (hovfröknar). År 1674 ersattes dessa båda grupper av gifta dame du palais.
Dessa var överordnade övriga kammarjungfrur eller kammarfruar, som innefattade en première femme du Chambre och övriga femme de chambres och lavandières.
Under det första kejsardömet 1804-1814 fanns det en dame d'honneur och mellan 20 och 36 dames du palais. Den Bourbonska restaurationen 1814-1830 återinförde den hierarki som hade rått före franska revolutionen. Under det andra kejsardömet 1852-1870 fanns en Grande-Maitresse, en dame d'honneur och mellan sex och tolv dames du palais.
Italien Under renässansen uppkom ett nytt ideal för offentlig representation vid de furstliga italienska hoven, som därför utökade sin personal, även sin kvinnliga personal. De italienska furstehoven blev sedan ideal för de övriga hoven i Västeuropa.
Este i Ferrara
Markisinnan av Mantua, Isabella d'Este var en berömd renässanskvinna under sin samtid och hennes hov i Ferrara tillhör de mest väldokumenterade av de italienska hoven under renässansen. Hon omgavs av en kategori av Dama di corte, gifta adliga hovdamer som åtföljde henne i offentlig representation; ogifta adliga hovfröknar som kallades Damigella; icke adliga kvinnor med titeln Cameriera som utförde det praktiska arbetet som kammarjungfrur; medan hovdamer i allmänhet, samt hovdamer med ospecificerade uppgifter, kunde kallas Compagna.Carolyn James, A Renaissance Marriage: The Political and Personal Alliance of Isabella d'Este and Francesco Gonzaga, 1490–1519.
Kungariket Italien
Italien enades i ett kungarike 1870 och formade då ett hov för det enade Italien. Drottningen av Italien hade en samling hovdamer bestående av en Dama d’Onore, som var chef för gruppen ordinarie hovdamer, Dame di Corte: det fanns också ett antal Dame di Palazzo, som var anknutna till särskilda städer och som tjänstgjorde endast under drottningens besök i dessa städer.Calendario reale per l'anno 1879
Japan I Japan tillhörde hovdamerna som regel en hovaristokrati runt kejsarhovet, och anställdes av den kejserliga palatsbyrån för palatstjänare om de uppnådde kraven på bildning i bland annat kinesisk litteratur. Till skillnad från i Kina var det i Japan kvinnor i stället för eunucker som styrde över haremet, och de kunde också uppnå höga hovämbeten i kejsarens personliga hushåll. Hovdamerna skötte kejsarens badning, garderob, serverade måltider, deltog i hovets ritualer och ceremonier och fungerade som sekreterare.
Hovdamerna indelades i två klasser, som i sin tur var indelad i flera ranger utifrån uppgift. Den första klassen utgjordes av hovfunktionärer ur de högsta adelsfamiljerna, medan den andra klassen utgjordes av palatstjänare ur familjer med lägre status. En hovdam kunde befordras av kejsaren till konkubin eller gemål både till honom själv och kronprinsen, och ett barn en hovdam fick med kejsaren kunde ärva tronen. Hovdamernas ställning som potentiella konkubiner avskaffades 1924.
Kambodja I Kambodja utgjordes hovdamerna av de kvinnor som arbetade vid hovet med att servera mat och dryck till medlemmarna av kungahuset, fläkta dem med solfjädrar, massera dem och delta i underhållningen med musik, sång och dans. Dessa var som regel utbildade kvinnor ur arbetarklassen. De kunde börja som tjänsteflickor och sedan befordras till hovdamer, konkubiner, bihustrur och till och med drottningar.
Kina
I Kina ingick samtliga kvinnliga palatskvinnor rent formellt sett i kejserliga haremet så länge de kvarstod i tjänst. Vissa kvinnor, ofta ur högre ämbetsfamiljer, kunde väljas ut till gemåler, konkubiner eller kejsarinnor direkt vid sin ankomst till palatset. Andra valdes ut bland familjer med lägre status till att utbildas för vissa specifika hovtjänster, så som assistenter till medlemmar av kejsarhuset, hovadministratörer, kammarjungfru eller musiker, men även dessa ingick formellt i kejsarens harem och kunde befordras av honom till gemåler, konkubiner och till och med kejsarinnor.