Amelia Mary Earhart (), född 24 juli 1897 i Atchison, Kansas, förmodligen död omkring 2 juli 1937 i västra Stilla havet, var en amerikansk pilot. Hon blev berömd genom en rad djärva långflygningar och verkade för att kvinnor skulle ges samma möjligheter som män att utbilda sig inom flyget.

1920 påbörjade hon en förberedande kurs för utbildning till läkare vid Columbia University i New York men fullföljde den inte. Efter en första flygtur med instruktören Frank Hawks tog hon lektioner för flygläraren Neta Snook, köpte sitt första flygplan, en Kinner Airster, och satte ett inofficiellt höjdrekord för kvinnor på 4 200 meter.

I juni 1928 flög Earhart som första kvinna över Atlanten i en Fokker F.VII med piloterna Wilmer Stultz och Louis Gordon vid spakarna. De landade välbehållna i Wales efter 20 timmar och 40 minuter. Earhart hyllades, blev välkänd i Amerika och Europa och kunde därefter helt ägna sig åt flygning.

Hon deltog i tävlingar, satte rekord av olika slag, mottog belöningar och gjorde ett antal långflygningar: I maj 1932 från Newfoundland mot Paris men landade på Nordirland. I augusti 1933 från Los Angeles till Newark. I januari 1935 över Stilla havet från Honolulu, Hawaii, till Oakland i Kalifornien och i april samma år från Los Angeles till Mexico City. Hon startade i mars 1937 en jordenruntflygning västerut från Oakland men måste avbryta efter ett tillbud i Honolulu. Hon startade på nytt i juni från Miami, denna gång österut och försvann spårlöst vid etappen från Lae på Nya Guinea till ön Howland 2 juli 1937.Kronologi, The Ninety-Nines,Inc.

Biografi

Uppväxt Amelia Earharts föräldrar var Samuel ”Edwin” Stanton Earhart (1868–1930) och Amelia Otis Earhart (1869–1962). Hon föddes i sina morföräldrars hus i Atchison. Hennes far Edwin Earhart var vid den tiden verksam som advokat i Kansas City.Tidiga år , Acepilots.com

Amelia och den yngre systern Muriel uppfostrades hos morföräldrarna och återförenades inte förrän 1908 med föräldrarna. Då hade hennes far tagit en anställning vid ett järnvägsföretag, vilken medförde att familjen ofta flyttade. När Earhart 1917 avslutade sina studier vid Hyde Park High School i Chicago hade hon bott och gått i skola i Kansas, Illinois, Iowa, Minnesota och Missouri. Hon fortsatte sin utbildning vid Ogontz School i närheten av Philadelphia.

1917 besökte hon sin syster Muriel i Toronto, där hon började arbeta som frivilligt sjukvårdsbiträde vid ett militärsjukhus som tog emot sårade från USA:s krigsinsatser i Europa under första världskrigets slutskede. De sårade piloternas berättelser fick henne att intressera sig för flygning.

Två år senare sökte hon sig som frivillig sjukvårdare till ett militärt konvalescentsjukhus i Toronto.

Pilotutbildning Familjen flyttade 1920 till Los Angeles. Earhart började ta flyglektioner av den kvinnliga piloten Anita Snook,Neta Snook , Ames Historical Society fick i oktober 1922 sitt flygcertifikat och köpte en Kinner Airster, som fick smeknamnet The Canary på grund av sin gula färg.Om Earharts första plan, Aerofiles Med det planet deltog hon i uppvisningar och utställningar. I detta enmotoriga biplan med öppen förarkabin satte hon höjdrekord för kvinnliga piloter på 4 200 meter. När hon nått den höjden stannade motorn, men hon fick igång den och landade utan problem.

1924 sålde hon sin ”Canary” och började arbeta som socialarbetare i Boston. Flygningen förblev dock hennes stora intresse, som hon ägnade all sin lediga tid och de pengar hon kunde avvara. Hon investerade en mindre summa i byggandet av en flygplats utanför staden och åtog sig att marknadsföra Kinnerflygplanen.

En välbärgad amerikanska, Amy Guest, bosatt i London, hade planerat att bli den första kvinnan som flög över Atlanten, men efter familjens protester gick hon med på att lämna över till en ersättare. Publicisten George P. Putnam,George P. Putnam,Tripatlas som arrangerade flygningen, valde den då okända Amelia Earhart som ersättare. Hon hade bakom sig cirka 500 timmars flygning, men fick inte föra planet på grund av att hon saknade tillräcklig erfarenhet av instrumentflygning. Hon accepterade erbjudandet. H.H.Railey om förspelet till Atlantflygningen , San Francisco Museum Planet, en Fokker F.VII, fick namnet The Friendship, vilket senare blev ett modellnamn hos Fokker. Starten skedde från Newfoundland den 17 juni 1928 med piloten Wilmer Stultz och andrepiloten/mekanikern Louis Gordon vid spakarna och Earhart som passagerare. De flög på instrument över Atlanten och landade i tät dimma efter 20 timmar och 40 minuter i Wales, inte på Irland som planerat. Earhart fick mer uppmärksamhet än piloterna och blev känd över hela USA och Europa.

Långflygningar och autogiro miniatyr|Earharts Lockheed Vega 5b står på museum. miniatyr|Earhart med New Yorks borgmästare Jimmy Walker, 1932. Nu var Earhart en känd person. Hon kunde sluta som socialarbetare och försörja sig med olika arbeten inom flyget. Hon blev kolumnist i lokalpressen, genomförde föredragsturnéer och arbetade på olika sätt med att främja flygutbildning för kvinnor. 1929 bildade hon The Ninety-Nines, en intresseförening för 99 licensierade kvinnliga piloter. Samma år blev hon trea i All Women’s Air Derby, en tävling som hon själv organiserat för att ge kvinnor chansen att visa att de var lika bra piloter som män. I ett par omgångar förbättrade hon sitt eget höjdrekord.

I mars 1930 köpte hon en Lockheed Vega 5 NC7952.Earharts första Vega , Davis-Monthan Aviation Field Register Planet slog runt vid en landning i september i Norfolk, Virginia. Det tog lång tid att reparera planet och Earhart använde tiden till att provflyga autogirotillverkaren Pitcairns nya Pitcairn PCA-2-maskin.Autogiro PCA-2 , gyroplanepassion.com I april 1931 satte hon ett inofficiellt höjdrekord med autogiro på 5 600 meter. I maj startade hon en flygning kust till kust från Newark, New Jersey, till Oakland, vilken tog en vecka. Det blev inget rekord för det visade sig att en annan pilot gjort en identisk flygning en vecka tidigare. Tillbaka i New Jersey råkade hon ut för att autogiron vid en demonstration störtade till marken från 20 meters höjd och förstördes. Earhart klarade sig oskadd men återgick därefter till att flyga vanliga plan.

År 1931 gifte hon sig med George Putnam, som därefter organiserade alla hennes olika flygningar.

Charles Lindbergh hade 1927 gjort en ensamflygning över Atlanten. Earhart ville bli den första kvinnan som gjorde detsamma.Över Atlanten , U.S. Centennial of Flight Comission Den 20 maj 1932 startade hon från Harbour Grace i Newfoundland med en Lockheed VegaLockheed Vega 5B, AVIATION -CENTRAL.com med avsikten att liksom Lindbergh landa i Paris. Hon mötte hårda vindar och snabbt skiftande väder, höjdmätaren slutade fungera efter några timmar och flygbränsle läckte in i förarkabinen. Vid ett tillfälle gick planet i spinn och föll bortåt 900 meter innan hon lyckades räta upp det. Efter 15 timmar och 18 minuter nådde hon land nära Londonderry på Irland. Hon var då den första kvinna som soloflugit över Atlanten och hade med 3 261 kilometer gjort den längsta nonstopflygningen av en kvinna. Tillbaka i USA mottog hon utmärkelsen The U.S. Distinguished Flying Cross och fick The Harmon Trophy som världens mest framstående pilot detta år. Den senare fick hon också 1934.

I juni 1934 sålde hon sin Vega NC7952 och köpte en annan modell med beteckningen NR965Y. Detta plan fördes 22 december 1934 med båt till Honolulu för en långflygning från Hawaii till Kalifornien. Det var en sträcka som kostat flera piloter livet, senast engelsmannen Charles Ulm. Han och två besättningsmän hade ett par veckor tidigare försvunnit i ett tvåmotorigt plan på väg från Oakland till Hawaii. Ett stort uppbåd av flygplan och skepp, bland annat kustbevakningskuttern Itasca,Kuttern Itasca, U.S. COAST GUARD hade sökt efter dem utan att finna något spår. Medan planet i två veckor utrustades för flygningen från Oahu till Oakland med bland annat extra bränsletankar och radioutrustning togs sex fotografier av Earhart och planet ute på flygfältet Wheeler Field samt längre fram ett sjunde av jublande människomassor vid ankomsten till OaklandSex fotografier tagna på Wheeler Field , The Ninety-Nines inc Den 11 januari 1935 startade hon från detta fält och nådde utan incidenter Oakland efter 18 timmar och 16 minuter.Hawaii-Kalifornien, Hawai Aviation

Jorden runt

Under reparationstiden ändrades planerna. Färden skulle gå österut, från Kalifornien tvärs över den nordamerikanska kontinenten, över till Sydamerika, så till Afrika, Asien, Indonesien, Nya Guinea och avslutningsvis över Stilla havet till Honolulu på Hawaii. Där skulle hon landa efter tjugoåtta av Putnam schemalagda mellanlandningar för bränslepåfyllning och 43 400 kilometers flygning.

Det stod klart att det sista steget från Lae på östra udden av Nya Guinea till Honolulu skulle bli det mest problematiska. Planet hade extratankar för bränsle mellan förarkabinen där Earhart satt och kabinen där hennes navigatör höll till, men det skulle trots detta bli nödvändigt att tanka på vägen. Detta skulle ske på den lilla obebodda ön Howland som var 2,4 km lång, 800 meter bred och belägen 4 225 km nordväst om Lae.Ön Howland, Voyage of the Odyssey En kutter, Itasca, från USA:s kustbevakning stationerades vid Howland för att fungera som radiofyr. Den skulle lotsa Earhart till ön med hjälp av upprepade radiosignaler på en viss given våglängd.Radiomannen Leo G. Bellarts minnen , Wings Over Kansas miniatyr|250px|Earhart vid Electran. Noonan på väg in. Earhart och hennes navigatör Fred NoonanFred Noonan , The Earhart Project startade 20 maj 1937 från Oakland i en tvåmotorig, rödvingad Lockheed Electra och flög till Miami, Florida. Vissa fel upptäcktes på vägen och de stannade för underhåll och justeringar i Miami till 1 juni. För att så kort tid som möjligt befinna sig över öppet hav flög de från Miami till Natal i Brasilien och tog därifrån språnget över Atlanten. De landade i Saint-Louis i Senegal efter drygt tretton timmar. I Afrika gjorde de sju mellanlandningar, den sista i Assab, Etiopien, och så företog de historiens första non stop flygning från Afrika till Asien. Den förde dem till Karachi i Pakistan och vidare till Calcutta i Indien. De gick ner i Rangoon, Burma, i Bangkok, Thailand, och i Bandung, Indonesien. I Bandung tvingades de stanna flera dagar, dels för reparationer och dels för att Earhart blev sjuk i dysenteri. Så snart hon tillfrisknat flög de vidare. Tidsschemat måste hållas. Vid varje mellanlandning och vid slutmålet i Honolulu på Hawaii väntade mottagningskommittéer, entusiastiska människoskaror och ett uppbåd av pressfolk. Nyheter från färden var förstasidesstoff i tidningarna världen över.

Den 29 juni landade de i Lae på Nya Guinea. Så långt hade Earhart inte använt sig av moderniteten radiopejling, men sådan var nödvändig för den vidare färden. I Lae genomgick flygplanet en grundlig undersökning, tankarna fylldes och så bar det av klockan 12.30 den 2 juli.Eric H. Chaters rapport från Laes flygplats , The Earhart Projekt En kort film från denna start finns på TIGHAR.org.TIGHAR video , The Earhart Project

Försvinnandet miniatyr|350px| Earharts Electra. Lägg märke till radiopejlens ramantenn på förarkabinen. E var tungt lastad trots att man plockat ut allt som inte var absolut nödvändigt, bland annat fallskärmarna. Färden från Lae till Howland beräknades till arton timmar. Efter sju timmar och tjugo minuter mottog flygplatsen i Lae ett sista radiomeddelande från planet. Lite senare uppfångade flygledningen på ön Nauru ett meddelande i vilket Earhart rapporterade att de låg exakt på kursen och att hon såg ett fartyg nedanför på havet. miniatyr|Kustbevakningskuttern USCGS Itasca