Ingå

För verbet att ingå (d.v.s. "att vara en del av"), se ingå på ordboken Wiktionary.

Ingå (uttalas [ˈiŋːo]) () är en kommun i landskapet Nyland i Finland. Kommunen har cirka invånare och en total areal på km². På sommaren växer invånarantalet i kommunen betydligt, då sommargästerna kommer, flera kända finländska personer har sina sommarstugor här.

Centralorten i kommunen är Ingå kyrkby och övriga nämnvärda orter inom kommunen är Degerby, Täkter, Solberg (fi. Päivölä), Fagervik, Barösund och Västankvarn. Den egna skärgården i söder är vidsträckt. Genom själva tätorten Ingå flyter Ingå å.

Ingå är en tvåspråkig kommun med svenska som majoritetsspråk (52,5 %) och finska som minoritetsspråk (43,3 %). År 1960 var nästan 90 % av kommunens befolkning svenskspråkiga.https://issuu.com/folktinget/docs/fisve2012-rapport

Historia

Vikingar och kolonister Namnet Ingå är enligt ortnamnsexpertisen sannolikt bildat efter mansnamnet Inge, som möjligen var en av de tidiga kolonisterna.

Ingå har haft bosättning sedan stenåldern. Där påträffades 2002 landets förmodligen sydligaste boplats från denna epok, ålder 5 300─5 500 år. Platsen var Älgsjöskatan i Barösunda skärgård.Ekberg, Henrik. Ingå 675 år/vuotta (2011), sid. 13. Ingå musei- och hembygdsförening r.f. .

Ingå nämns första gången i skrift på 1300-talet. Samhället är uppkallat efter Ingå å. Enligt en tolkning av Heimskringla landsteg år 1008 Olof den helige, sedermera kung i Norge, i byn Hirdal (hi:r-) i IngåOm Olav den helige på Västnyländska Ungdomsringens webbplats Läst 24 november 2014.. Spår av bosättning från 1100- och 1200-talet påträffades i kommunen under utgrävningar sommaren 1997. Det var Museiverkets byggnadshistoriska avdelning som vid det tillfället påträffade resterna av två så kallade grophus, strax söder om Ingå kyrka. I Sverige förknippas grophusen oftast med vikingatida bosättning (sidan 74) Uppgift kontrollerad 25 november 2011..

Från och med 1571 ingick Ingå i Raseborgs grevskap, Finlands första, som innehades av ätten Leijonhufvud. Flera av släktens medlemmar var kända som svåra bondeplågare.Ekberg, Henrik (2006). I borgens skugga. Västnyland från forntid till nutid, sid. 325─326. Västnyländska kultursamfundet. .

När Raseborgs grevskap indrogs 1681 hade ingåborna inte på länge upplevt något krig, eftersom gränsen mot Ryssland under stormaktstiden pressats så långt österut som till floden Neva. Utskrivningen av krigsfolk till de många krigen på främmande mark var en avsevärd börda, som tärde på bygdens livskraft. År 1710 drabbades Ingå av en pest som flyktingar från Estland haft med sig och till exempel hela befolkningen på Fagerviks bruk sägs ha avlidit.I borgens skugga. Västnyland från forntid till nutid, sid. 326. Västnyländska kultursamfundet.  .

1700–1900-talet Under det stora nordiska kriget plundrades Ingå av ryssarna när de tågade igenom både på väg till Åbo i slutet av augusti 1713 och på återvägen en vecka senare. Den så kallade stora ofreden som varade ända fram till att ryssarna lämnade landet 1720 bjöd på många andra prövningar, till exempel i form av dryga skatter till ockupationsmakten.Brenner, Alf. (1985) Ingå.Fagervik.Degerby. En västnyländsk bygdekrönika I, sid. 206─219. Ingå kommun.

Under svensk-ryska kriget 1788–1790 utkämpades en av de stora och viktiga drabbningarna, slaget vid Älgsjöskatan den 18 september 1789, i IngåCederlöf, Henrik (23.12.1987).”Den svenska skärgårdsflottan och Älgsjö-drabbningen 1789”. Västra Nyland..

Några strider förekom inte i Ingå under finska kriget 1808–1809, som lösryckte Finland från Sverige. De ständiga krigen upphörde när Finland blev en del av det ryska kejsardömet, och landet fick uppleva drygt hundra år av fred och framåtskridande.I borgens skugga. Västnyland från forntid till nutid, sid. 328.

I Barösund uppstod redan mot slutet av 1800-talet en tät fritidsbebyggelse med ståtliga villor som kantar de bergiga stränderna. När Kustbanan drogs genom socknen 1903 innebar det en revolution vad kommunikationerna beträffar för ingåborna.

Från en situation under 1700-talet där ägandet till de flesta jordegendomarna låg hos de hushåll som brukade dem tilltog de obesuttnas andel starkt. År 1750 fanns det således 17 torp och ett fisketorp i Ingå och Degerby, medan antalet år 1900 uppgick till 249 torp och 82 fisketorp.

Finska inbördeskriget Ingå förskonades från egentliga krigshandlingar under Finska inbördeskriget, men många ingåbor deltog i striderna i grannsocknarna i öster. Efter kriget hade en nyuppsatt vit enhet, Västra Nylands bataljon, sitt högkvarter på Västankvarns folkhögskola. Där arbetade i maj 1918 en vit "krigsrätt". Sammanlagt 66 dödsdomar avkunnades och sattes i verket på Västankvarn mellan den 2 och den 26 maj.Lindholm, Sture (2005). Röd galenskap ─ vit terror. Det förträngda kriget 1918 i Västnyland, sid. 284─289. Söderströms/ProClio

Spritsmuggling Förbudslagen som trädde i kraft den 1 juli 1919 innebar att införseln av illegal alkohol ökade lavinartat, särskilt i Finlands sydliga kusttrakter. Spriten avhämtades med mindre båtar från utländska fartyg som låg ute på internationellt vatten. I Ingå gick en livligt frekventerad smugglingsrutt från Svenviken genom skogarna upp till Lojotrakten. Smuggling i stor skala pågick också efter att förbudslagen hade upphävts 1932 ända fram till andra världskrigets utbrott.Ekberg, Henrik. Ingå 675 år/vuotta, sid. 122–123.

Andra världskriget och Degerby Ingå berördes i likhet med det övriga Västnyland - Hangö udd undantaget - litet av direkta stridshandlingar under andra världskriget, den egentliga fronten låg ju som så många gånger tidigare långt borta i öster. Under krigen 1939–1945 mötte 80 ingåbor och 27 degerbybor sitt öde på slagfältet.Ruin, Hans (1977). Uppbrott och återkomst, sid. 93─96. Wahlström & Widstrand.

Degerby kommun existerade 1867–1944. Största delen av Degerby, som 1944 hade en areal på 87,9 km² och 1 424 invånare, kom att ingå i Porkalaområdet som detta år utarrenderades till Sovjetunionen, medan återstoden, 13,4 km², överfördes till Ingå kommun. Sedan Porkala återbördats till Finland anslöts hela Degerby till Ingå år 1957.

Kolkraftverket Nära Ingå hamn i Joddböle uppfördes 1970–1978 Ingå kolkraftverk, som användes sista gången 2009 och revs 2017─2020. Kraftverket var Nordens största i sitt slag och ägdes av energibolaget Fortum.

Administrativ historik 1 januari 2000 tillfördes ett område med 7 invånare från Sjundeå kommun.

En stor debatt inom kommunens ledning var kring år 2010 frågan om en kommunsammanslagning. En minoritet var för en sådan och en majoritet mot. Bakgrunden till diskussionen var förändrade regler för statsbidrag till kommunal verksamhet (regeringens proposition 155/2006 rd).Finländska regeringens propositionen (pdf-format) Läst 26 november 2011. Kommunen har tidigare en gång avstått från att slås samman med Raseborgs stad. Framtiden för Ingå kommuns fortsatta existens som egen kommun är en öppen fråga.Om Ingås framtid på svenska.yle.fi Läst 24 november 2014.

Geografi miniatyr|Ingå kyrkby med hembygdsmuseet Gammelgården i förgrunden till höger och längre borta småbåtshamnen vid åmynningen som leder till Kyrkfjärden.

Gränser Kommunen gränsar i söder till Finska viken, i väster till Raseborgs stad, i norr till Lojo stad i trakten av Lojoåsen och i öster till Sjundeå kommun samt i sydost på Porkalafjärden till Kyrkslätts kommun.

Fastlandet I öster finns bördiga jordbruksområden bland annat på slätterna kring Degerby och i dalgångarna vid Ingarskila å och Ingå å, medan de västra delarna upptas av skog och insjöar.

Skärgården miniatyr|Barösund - en by och ett sund. Den vidsträckta skärgården med ett tiotal stora öar och hundratals skogklädda holmar och skoglösa skär omfattar bland annat Barösundsarkipelagen (Barösund), känd som en av de naturskönaste i landet. Vid Barösundsfjärden ligger den historiskt intressanta ön Fagerö, längre ut bland annat Bågaskär med sjöräddningens utbildningscenter. Skärgården har tät fritidsbebyggelse.

Inom Ingå finns det över 400 öar, bland annat Barölandet, Bågaskär, Härligö, Hättö, Jakobramsjö, Kälkö, Orslandet, Porsö, Sadeln, Skämmö, Stora Fagerö, Stora Lövö, Svartö, Tiftö, Vormö, Älgsjölandet, halvöarna Degerölandet, Stävö och udden Älgsjöskatan.

Nämnvärda namn inom skärgården är även Barösund och Svenviken.

Vid Fagervikens inlopp finns tre hamnanläggningar, djuphamnen, en statsägd oljehamn och en kommunägd fiskehamn.

Byar miniatyr|Ingo socken 1844 med byanamn. miniatyr|Degerby kyrka i Degerby. Kommunens centralort är Ingå kyrkbyn (ca 2 700 inv. 2008). Byar, eller kommundelar med egna byaråd är Degerby, Täkter och Barösund.

Av nuvarande eller tidigare byar i Ingå kommun räknas följande till Degerby: Billskog, Bollstad, Botans, Gummarbacka, Halvdels, Knappa, Kocksby, Kopparnäs, Kärr, Maggböle, Prålsbacka, Rådkila, Strand, Stubböle, Torbacka, Tvära, Västersolberg och Östersolberg.

Övriga byar i Ingå är (eller har varit) Backa, Barö, Bastö, Berg, Bjurs, Breds, Bredslätt, Böle, Dams, Dal, Espings, Finnböle, Finnpada, Gråmarböle, Gumböle Gårdsböle, Hovgård, Illans, Ingarskila, Innanbäck, Joddböle, JohannesbergJutans, Kalkulla, Krämars, Kusans, Lillramsjö, Linkulla, Långvik, Lågnäs, Mossaböle, Näs, Ors, Pålsböle, Rankila, Rövass, Sonasund, Ström, Stormora, Storramsjö, Svartbäck, Svenskby, Sågars, Torp, Tostholm, Utanåker, Vars, Västanby, Västankvarn, Ålkila och Älgsjö.

Järnvägsstationer och -hållplatser Järnvägshållplatserna och -stationerna i Ingå är alla nedlagda. Bemanningen på Ingå station upphörde 1993 och trafiken upphörde 2016.

Solberg station (1903–1982) fick 1928 det finska namnet Päivölä. Den klassades 1968 som obemannad hållplats. En ersättande hållplats vid en ny bansträckning togs i bruk 1982 och stängdes 1991. Stationsbyggnaden fungerade som post till 1991. Tyris hållplats (1945–1993) togs i bruk under Porkalaparentesen. Rödbrott växel (1906–1965). Rödbrott hållplats (1945–1991). Täkter station (1903–1993) fick 1928 det finska namnet Tähtelä. Stationen upplevde sin storhetstid under Porkalaparentesen då sovjetiska lokomotiv drog tågen mellan Köklax och Täkter. Den klassades 1968 som hållplats och stängdes för persontrafik 1993. Myrans tillfälliga hållplats (1963) öppnades i början av 1963 och stängdes i slutet av samma år. Ingå station (1903–1993) fick 1928 ett finskt namn. Stationen ligger i byn Vars 4 km västnordväst om Ingå. Vesta hållplats (1944–1985) stängdes för persontrafik 1984.

Övriga ortnamn miniatyr|Fagervik gård och kyrka. Bland egendomar märks Fagervik gård och Västankvarn, där en lantmannaskola arbetade under nästan hela 1900-talet.

Av övriga ortnamn kan nämnas Barkarsundet, Hycklesund, och Kasabergen.

Politik miniatyr|Ingå kommunalhus.

Mandatfördelning i Ingå kommun, valen 1964–2025

Vänorter Ingå har tre vänorter i Norden:Vänortskommittén - Ingå Fredensborg, Danmark Håbo, Sverige Nittedal, Norge

Ekonomi och infrastruktur Näringsliv Ingås största företag med omsättning över 10 miljoner euro per år är:

Team Electric Oy Ab, elektronik inom sjöfartsindustrin NMC Termonova Oy, enda tillverkaren av förnätad skummad polyeten i Norden. Grundad 1980, 75 anställda 2004. Ursprungligen en textilfabrik grundad 1958. Inkoo Shipping. Granne med hamnen ligger Fortums tidigare importhamn för kol till dess numera nedlagda kolkraftverk. Där ligger den flytande LNG-terminalen FSRU Exemplar ligga från december 2022, hyrd för en tioårsperiod.

Nämnvärda är även Degerö Yachts, och Arifin.

Handel miniatyr|Ingå kommungård och bibliotek vid åmynningen. I Ingå finns livsmedelsbutiker, ett affärshus (bland annat alkoholbutiken Alko är inhyst i det), en järnhandel, bensinstationer, post, bibliotek (Ingå bibliotek med filialbibliotek i Degerby), apotek, en hälsocentral, åldringshem, caféer och restauranger. Ekenäs sparbank har kontor i Ingå. Den lokala räddningstjänsten är Ingå FBK.

Småbåtshamnarna är: Ingå båthamn, Sonasund, Svenviken och Bergvalla.