alt=|miniatyr|300x300px|De finsk-ugriska språken. Finsk-ugriska språk är en grupp besläktade språk inom den uraliska språkfamiljen som huvudsakligen talas i skogsbältet från floden Ob och västerut. De finsk-ugriska språken är tillsammans med turkspråken, baskiskan, kalmuckiskan, nentsiska, de kaukasiska språken och maltesiskan de enda språken i Europa som inte tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. I allmänhet är de finsk-ugriska språken kasusrika och använder gärna agglutination. Peter Hajdu (Hajdú Péter), Finno‑Ugrian Languages and Peoples. London 1975. Sidan 103. Huvudgrenar av närbesläktade språk inom den heterogena finsk-ugriska gruppen är de östersjöfinska, samiska, volgafinska och permiska språken inom den finska grenen, och så de ugriska språken.
De mest kända finsk-ugriska språken är ungerskan (13,6 miljoner talareEthnologue report for language code:hun), finskan (5,2 miljonerEthnologue report for language code:fin) och estniskan (1,1 miljonEthnologue report for language code:est). Dessa tre är de enda finsk-ugriska språken som har ställning som nationalspråk.
Samiskan bildar en grupp om 10 språkvarieteter med omkring 23 000 talare, som huvudsakligen bor i Norge och Sverige, men också i Finland och på ryska Kolahalvön. Liviskan är ett nästan utdött språk i Lettland, som är nära besläktat med finskan. Alla andra finsk-ugriska språk har sina utbredningsområden i nuvarande Ryssland.
I Ryssland finns i en bred zon bort till Kolahalvön språken votiska, ingriska (båda nästan utdöda), vepsiska (6 000 talareEthnologue report for language code:vep) och karelska (128 000, främst i den autonoma republiken KarelenEthnologue report for language code:krl). En annan geografisk grupp finns i centrala Volgaområdet, där det finns autonoma republiker med språken mordvinska (med 800 000 talare det största finsk-ugriska språket i RysslandEthnologue report for language code:myvEthnologue report for language code:mdf), mari (även kallat tjeremissiska, 600 000 talareEthnologue report for language code:mhrEthnologue report for language code:mrj) och udmurtiska (565 000 talareEthnologue report for language code:udm). Längre åt norr finns komi med varieteterna syrjänska och permjakiska, som tillsammans har ungefär 400 000 talare.Ethnologue report for language code:kpvEthnologue report for language code:koi Vissa författare betraktar syrjänska och permjakiska som separata språk.
Öster om Uralbergen talas de båda ob-ugriska språken chantiska (eller ostjakiska; 12 000 talareEthnologue report for language code:kca) och mansiska (eller voguliska; 3 000 talareEthnologue report for language code:mns) i det autonoma distriktet Chantien-Mansien. De är ungerskans närmaste släktingar, men ungerskan har trängt mycket längre åt väster; chantiska, mansiska och ungerska bildar tillsammans den ugriska undergruppen.
Språkträd Det råder konsensus om att den uraliska språkfamiljen är väletablerad av den jämförande språkforskningen. Inom familjen finns nio väletablerade grupper som var och en omfattar besläktade språk eller språkliga varieteter som är närmare besläktade med varandra än några utomstående språk:
samiska östersjöfinska mordvinska mariska permiska ungerska mansiska chantiska samojediska
Hur dessa nio grupper skall förbindas i ett binärt språkträd är omtvistat. Den traditionella uppfattningen som presenteras i handböcker som Hajdú Péter (1975) är följande: uraliska splittrades i samojediska och finsk‑ugriska finsk-ugriska splittrades i ugriska och finsk‑permiska ugriska splittrades i ungerska och ob‑ugriska ob‑ugriska splittrades i mansiska och chantiska finsk‑permiska splittrades i permiska och finsk‑volgiska finsk‑volgiska splittrades i volgafinska och finsk‑samiska volgafinska splittrades i mariska och mordvinska finsk‑samiska splittrades i östersjöfinska och samiska
Nedanstående språkträd är i huvudsak baserat på den traditionella uppfattningen, med vissa nordkalotts‑specifika tillägg rörande finska språkliga varieteter. Många noder i språkträdet är som nämnts ovan omstridda. Den samiska grenens ställning medges vara svårutredd även i traditionella översikter som Hajdú Péter (1975, sidorna 205–208). Dessutom har språkträdsmodellens användbarhet och giltighet ifrågasatts.Anthony Fox, Linguistic Reconstruction: An Introduction to Theory and Method. Oxford 1995. Sidorna 122–133. En annan modell är vågmodellen, enligt vilken (geografisk och språkligt) närliggande språkliga varieteter påverkar varandra på ett sätt som kan upphäva trädmodellens antagande om upprepade och irreversibla tudelningar.
Den samojediska språkgrenen medtas i detta avsnitt trots att den oftast räknas som en systergrupp till de finsk‑ugriska språken inom den uraliska familjen. Orsaken är att den första förgreningen inom uraliska språk – mellan samojediska å ena sidan och finsk‑ugriska å den andra – inte är helt bevisad.
Uraliska språk Finsk-ugriska språk Ugriska språk ungerska Ob-ugriska språk mansiska (ostjakiska) chantiska (voguliska) Finsk-permiska språk Permiska språk udmurtiska (votjakiska) komi Varieteter: Syrjänska, permjakiska och jazva. Finsk-volgiska språk Volgafinska språk mariska Varieteter: ängsmari och bergsmari. Mordvinska språk erzya moksja Finska-samiska språk Östersjöfinska språk estniska sydestniska võro setu Finska språkliga varieteter finska meänkieli (tornedalsfinska) gällivarefinska torneälvdalsfinska kvänska ingermanlandsfinska ingriska karelska livvi tverkarelska liviska vepsiska votiska Samiska Västsamiska lulesamiska nordsamiska pitesamiska Sydsamiska språk sydsamiska umesamiska Östsamiska akkalasamiska enaresamiska kajanasamiska (kainuusamiska) kildinsamiska skoltsamiska tersamiska Samojediska språk Nordsamojediska entsiska (jenisejsamojediska) skogsentsiska tundraentsiska nentsiska (jurakiska) nganasaniska (tavgisamojediska) Sydsamojediska kamassiska selkupiska (ostjaksamojediska)
”Språken” i ovanstående lista har urskiljts med skiftande kriterier. Vissa, som ungerska, är klart avskilda avståndsspråk och utbyggnadsspråk; andra är närmast dialekter med obetydligt Abstand till de närmast besläktade. Ett språk som nutida finska är ett utbyggnadsspråk som är takspråk över finska dialekter. Dessa dialekter är i ursprunglig form lika särpräglade som vissa finska varieteter som meänkieli, som räknas som ett språk av skäl som delvis är politiska.
Finsk-ugriska ordjämförelser Ett intryck av släktskapsgraden mellan enskilda finsk-ugriska språk ges av följande tabeller med utvalda finsk-ugriska ordjämförelser (lexikaliska jämförelser). De huvudsakliga källorna till dessa tabeller är den uraliska etymologiska ordboken av Károly Rédei (1988).
Den särskilda närheten mellan chantiskan och ungerskan, vilka båda är ugriska språk, visar sig inte utan vidare ur tabellen, utan framträder först när man tillämpar mer subtila lingvistiska tekniker.
Den finsk‑ugriska grenen av de uraliska språken har etablerats i huvudsak med lexikaliska data som nedanstående ordjämförelser. Allmänt kan sägas att det är svårt att visa på en tydlig språkträdsstruktur bland de finsk‑ugriska språken på nivåerna mellan det hypotetiska uraliska urspråket och de nio säkra grupperna som nämndes ovan. Fonologiska, morfologiska och syntaktiska data ger otillräcklig ledning, enligt forskning som gjorts efter att det traditionella språkträdets struktur etablerades på 1800‑talet.
Finsk-ugriska ordjämförelser I: Substantiv
BetydelseFinskaEstniskaNordsamiskaMordvinskaMariUdmurtiskaKomiChantiskaMansiskaUngerskaåder, senasuonisoonsuodmasanšünsensenjantεnínögasilmäsilmčalbmesel'mečinca–sinsemšämszemhjärtasydänsüdatšadesedejšümsulemselemšemšämszívhuvudpääpea–pä–puŋpom–päŋfej, főhandkäsikäsigiettakedkitkikiköt, ketkätkézblodveriverivarraverwərvervirwerwürvérfot, benjalkajalgjuolgijalgojal––––gyalogknä, trådsylisülisallasälšəlsulsyljöltälölfiskkalakalaguollikalkol––kulkolhallustäitäidik'ke–titejtojtögtəmtäkəmtetümushiirihiir–čejer–širšyrjönkərtäŋkeregérträd, träpuupuu––pupupu–-pefaisjääjääjieegŋaejijjejijöŋkjöŋkjégvattenvesivesi–vedwətvuva–witvízhus, hyddakotakoda–kudokuδəka, koka, kokat–ház
Finsk-ugriska ordjämförelser II: Verb, räkneord, pronomen
BetydelseFinskaEstniskaNordsamiskaMordvinskaMariUdmurtiskaKomiChantiskaMansiskaUngerskagåmennäminemanna–mijeminmunmenminmennikänna, vetatunteatundedow'da––todited––tudnigeantaaanda–ando–udud––adniettyksiüksok'tavejkeik(te)oketitükegytvåkaksikaksguoktekavtokokkikkikkätkitkét, kettőtrekolmekolmgolbmakolmokəmkwinkujimkoləmkorəmháromfyraneljänelinjaeljenilenəlnilnolnelənilinégyfemviisiviisvittavetewəcvitvitwetätötsexkuusikuusgut'takotokutkwat'kvatkutkathathundrasatasadačuottesadošüδəsusosatšatszázvemkenke(s)gi, käkike, kükinkin––ki
Äldsta belägg och skriftspråk Ungerskan är det finsk-ugriska språk som har de äldsta skriftliga beläggen. Peter Hajdu (Hajdú Péter), Finno‑Ugrian Languages and Peoples. London 1975. Sidan 118. Efter de första spridda enstaka orden i texter på andra språk är ett liktal från omkring 1200 det äldsta belägget. Det består av 38 delar och har ett omfång på 190 ord. Omkring 1300 följer en fornungersk Mariaklagan (en planctus), en konstnärligt värdefull efterdiktning av en latinsk text, det första ungerska sammanhängande diktverket.
miniatyr|300px|Näverdokument 292 miniatyr|300px|Transkription av dokumentet Det äldsta karelska språkminnesmärket härstammar från 1200-talet och är en mycket kort text skriven på björkbark, Näverdokument 292. Fornpermiska, en tidig form av komi, fick på 1300-talet genom missionären Stefan ett eget alfabet, som baserades på grekiska alfabetet och kyrilliska alfabetet. Peter Hajdu (Hajdú Péter), Finno‑Ugrian Languages and Peoples. London 1975. Sidan 152. Den äldsta estniska boken trycktes 1525, men har inte bevarats. Den äldsta bevarade estniska texten är 11 sidor ur en religiös kalender som trycktes 1535. Den finska litteraturen börjar 1544 Mikael Agricolas Rukouskirja Bibliasta, och 1548 följde hans översättning av Nya testamentet. De äldsta samiska texterna härstammar från 1600-talet.
Klassificeringens historia och den nutida diskussionen Tidiga försök miniatyr|150px|Georg Stiernhielm De tidigaste exemplen på att man ansett att de språk som nu kallas finsk-ugriska var besläktade går tillbaka ända till slutet av 800-talet. Den nordnorske jorddrotten Ottar berättar om likheten mellan samiskan och karelskan vid Vitahavskusten.Björn Collinder (1962). Introduktion till de uraliska språken. Finskan och dess frändespråk, sid. 42 Peter Hajdu (Hajdú Péter), Finno‑Ugrian Languages and Peoples. London 1975. Sidan 14. På 1400-talet blev förbindelser mellan ungerskan och chantiskan-mansiskan kända, visserligen troligen mindre på lingvistisk grund än genom namnlikheten "Ugria" och "Hungaria". Ytterligare viktiga stationer: 1671 anmärkte svensken Georg Stiernhielm den nära släktskapen mellan estniskan, samiskan och finskan, och dessutom insåg han en avlägsnare förbindelse mellan denna grupp och ungerskan. 1717 konstaterade Johann Georg von Eckhart i Leibniz' samlingsverk Collectanea Etymologica därutöver relationen mellan samojediskan och de finska och ugriska språken.Collinder 1962, s. 43
Strahlenberg och Schlözer År 1730 klassificerade svensken Philip Johan von Strahlenberg de finsk-ugriska språken med undantag av samiskan. År 1770 utvidgade den tyske historikern August Ludwig von Schlözer med de samiska komponenterna. Därmed fanns den i det väsentliga ännu idag accepterade indelningen av den finsk-ugriska språkfamiljen redan sex år före William Jones berömda tal, som lägger grunden till den indoeuropeiska jämförande språkforskningen.
Sajnovics och Gyarmathi