Knipa

Se knipa (typografi) för ordets betydelse inom typografi

Knipa (Bucephala clangula) är en andfågel som förekommer cirkumpolärt i Skandinavien, norra Ryssland och norra Nordamerika. Fågeln häckar i trädhål vid floder, sjöar och våtmarker. I flykten hörs ett typiskt visslande ljud från vingarna. Knipan är talrik och beståndet anses vara livskraftigt.

Kännetecken Utseende thumb|left|Par av knipa. Knipan är en medelstor, kompakt dykand med ett stort, lätt toppigt huvud som ser ut som en rundad knopp ovanpå den korta halsen. Den mäter 40–48 cm på längden, har ett vingspann på 62–77 cm och når en vikt av 500 till 1300 gram. Den har en liten trekantig näbb och gula ögon.

Hanen i praktdräkt har en svartvit dräkt och ett skimrande grönsvart huvud med en stor vit fläck mellan näbben och ögat. Under sommaren anlägger hanen en eklipsdräkt då den liknar honan, men har mörkare brunt huvud, och ofta med delar av praktdräkten på vingarna.

Honan har grå kropp, vit buk, brunt huvud och en varierande vit halsring. Dess gråa näbb har en gul och svart näbbspets. Juvenila individer liknar honan, men saknar halsband, har mörkt öga och är brunare på kroppen och näbben saknar gult. I flykten har både hane och hona ett vitt område på vingens inre del, honans avdelas av flera mörka band.

Enda förväxlingsrisken är islandsknipan (Bucephala islandica) som förekommer i Nordamerika och på just Island. Hanen hos denna art har dock blålilaglänsande huvud och en större, mer halvmåneformad fläck framför ögat. Ryggen är vidare svartare, näbben kortare och huvudformen annorlunda. Hona islandsknipa har mer gult på näbben.

Läten Knipan har i flykten ett typiskt visslande vingljud, hyhyhyhy, som hörs på långt avstånd och är kraftigast hos hanen. Vingljudet kan också beskrivas som "kraftigt vinande" Magnus Ullman (2011) Vilken fågel?. Från hanen hörs under parningsspelet ett kväkande ljud som påminner om ljudet som uppstår när man drar ett finger längs en kam. Honan använder på häckningsplatsen ett grar.

Utbredning och systematik Merparten av världspopulationen är flyttfåglar. De häckar cirkumpolärt över tajgaregionen i boreala Skandinavien, norra Ryssland, Kanada och norra USA Nordamerika och övervintrar längre söderut, eller i anslutning till häckningsområdet om där förekommer öppet vatten.

Knipan delas vanligtvis upp i två underarter:Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11 eurasisk knipa’’Sverigelistan med underarter’’, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 Bucephala clangula clangula – nominatformen häckar i norra Eurasien och övervintrar söderut till Medelhavet, Persiska viken och södra Kina Bucephala clangula americana – häckar i norra Amerika och övervintrar söderut till Kalifornien och Florida

Genom utplacering av holkar har en häckningspopulation etablerats i Skottland.

Ekologi thumb|Adult hona thumb|Hona med ungar thumb|Hane i parningsspel, Uleåborg, Finland.

Biotop och häckning Knipan häckar vid floder, sjöar och våtmarker. Vintertid förekommer den vid isfria floder, sjöar och utmed kusten i alltifrån par till större flockar. Häckningen inleds tidig vår med att hanarna spelar. Samtidigt som han ger ifrån sig ett knirrande ljud gungar han ner och slänger huvudet bakåt över ryggen. Den lägger tio till tolv grönaktiga ägg i en trädhåla som skapats naturligt eller av någon av de större hackspettarna, eller i holkar.

Föda Födan består av små fiskar, snäckor, kräftdjur, växtdelar och insekter samt deras larver. För att nå bytet dyker knipan ibland ned så djupt som åtta meter.

Knipan och människan Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och det finns inga tecken på vare sig några substantiella hot eller att populationen minskar. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 2,7 och 4,7 miljoner individer,Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från wpe.wetlands.org 17/9 2015. varav det i Europa tros häcka mellan 489 000 och 623 000 par.BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

Även i Sverige anses den vara livskraftig och är ej upptagen på Artdatabankens rödlista. En pågående minskning i antal noteras dock. 2018 uppskattades det svenska beståndet till 65 000 par.Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2022. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i fjällvärlden? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2023-02-20

Namn Släktnamnet Bucephala är grekiska, Βουκέφαλος, vilket kommer av βοός och κεφάλη, som betyder "oxhuvud" och artepitetet clangula som ungefär betyder "klingande", vilket refererar till lätet som dess vingar ger ifrån sig i flykten.

Det äldsta belägget för namnet "knipa" är från Aron Forsius Physika från 1611, men ordet är säkert äldre. Man har förmodat att namnet skulle vara ljudhärmande och syfta på det vinande vingljud som hörs från flygande knipor. På danska kallas arten för hvinand och på norska för kvinand. Vissa personer anser att det svenska ordet skulle hänga samman med seglartermen "knipa", med betydelsen sträva så högt i vinden som vid bidevindsegling.

Dialektalt har den förr haft en mycket stor mängd lokala namn som skatand (i Värmland)Reinhold Ericson (1921) Fågelkåserier, Bonniers, Stockholm, sid:153,, knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn, knipand, gnällvinge (i Närke)Rietz (1862–1867) sid:206 och dopping och doppand (Göteborgstrakten). På Gotland kallades honan för hvitpenning och hanen för blike eller nätling.Hasselgren, Henrik Constantin (1909). Gotlands fåglar: deras förekomst och drag ur deras biologi. 2., öfversedda och tillökade uppl. Uppsala: Almqvist & Wiksell, sid:84 I Bohuslän har den utöver isand även kallats kulpand och vinnare. Den förra benämning härleds till huvudets form medan den senare refererar till det vinande läte som uppkommer när fågeln flyger.C. A. Hansson (1889) Zoologiska anteckningar från norra Bohuslän, ur: Översigt af Kongl. Vetenskapas-Akademiens Förhandlingar, nr.5, Stockholm, sid:316 Honan har även kallats knipkärring och brunnackeSteve Dahlfors, 2009. Även stutand i vissa bygder.SAOB artikel stut

<table> Namn Trakt Referens

Blankhane  hane

Blåand Jämtland

Brunnacke

Doppand Göteborg

Dopping

Gnällvinge Närke

Isand Bohuslän

Knaipe Dalarna (Älvdalen)

Kneip

Knijper

Knip

Knipand Dalarna (Älvdalen)

Knipkär(r)ing  hona

Knipoxe  hane Södermanland Rietz (1862–1867,) sid:336

Knipskalle  hane

Knipånn Småland

Lövknipa  ungfågel

Skatand Värmland

Skörand Jämtland

Strandkniper <td> <td align=center> <tr> <td>Vitsida <td>Härjedalen <td align=center> </table>

Referenser Noter

Källor

Schellente i tyskspråkiga Wikipedia 2 augusti 2005 Steve Dahlfors (2009) Knipa, Sveriges ornitologiska förening, <www.sofnet.org>, läst 2009-12-13 Ernst Rietz (1862–1867) Svenskt dialektlexikon'', Gleerups, Lund, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar Sveriges Radio: P2-fågeln - Knipa

Dansk ornitologisk forening

Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i nearktiska regionen Kategori:Änder