Elizabeth av York, född 11 februari 1466 på Westminsterpalatset, död 11 februari 1503 på Richmond Palace, var drottning av England från 1487 fram till sin död. Hon var gift med Henrik VII och mor till Henrik VIII.
Elizabeths popularitet hjälpte Henrik VII att besegra de motståndare som vid flera tillfällen under hans regering försökte resa sig mot den nya kungen. Hennes förmåga att hålla samman konkurrerande grupper inom hovet lade också grunden för den starka hovkultur som kom att prägla Tudordynastins regeringstid. Symbolvärdet i äktenskapet mellan Elizabeth och Henrik var också starkt, för genom äktenskapet förenades de två kungaätterna Lancaster och York. Dessutom innebar äktenskapet att rosornas krig avslutades och kungahuset Tudor uppstod. I och med detta inleddes den engelska renässansen, och en av de mest framstående perioderna i Englands historia.
Elizabeth var dotter till Edvard IV av England och därmed syster till Edvard V av England och brorsdotter till Rikard III. Hon blev dessutom farmor till en kung och två regerande drottningar.
Uppväxt
Barndom Elizabeth av York föddes i Westminsterpalatset som första gemensamma barn till Edvard IV och Elizabeth Woodville, (båda hade barn från tidigare relationer). Elizabeth tillhörde därmed det ena av de två hus (det andra var huset Lancaster) som länge stred om makten i England under vad som kommit att kallas Rosornas krig.Tudorhistory, biografi över Elizabeth av York Hennes mor, Elizabeth Woodville, var dotter till sir Richard Woodville, som senare upphöjdes till earl Rivers, och Jacquetta av Luxemburg, änka efter John, hertig av Bedford som var bror till Henrik V.English Monarchs, biografi över Elizabeth of York
Hon hade en lycklig och trygg barndom. Som barn uppfostrades hon under överinseende av sin guvernant Elizabeth Darcy. Hon trolovades vid tidig ålder med den dåvarande franske kronprinsen, i förhoppning att hon skulle ha en framtid som drottning av Frankrike. Hon fick därför också en utbildning som skulle vara lämplig för den ställningen.Cheetham s. 87, 99 När hon var 11 år, 1477, fick hon Strumpebandsorden av sin far. Edvard IV misslyckades slutligen i sina försök att knyta allianser på kontinenten. Förlovningen bröts 1482 då den franske kungen istället valde att lova bort sin son till en av ärkehertig Maximilians döttrar.Cheetham s. 99
Edvard V blir kung Efter hennes fars död ärvde Elizabeths bror Edvard tronen. Eftersom han endast var ett barn kunde dock hans farbror Rikard av Gloucester ta över den faktiska makten som lordprotektor. Edvard IV hade skrivit in detta villkor i sitt testamente. Han visste att drottningen och hennes släktingar av ätten Woodville var äregiriga och illa omtyckta, och att det därför kunde leda till inbördeskrig om drottningen utsågs till regent.Cheetham s. 102
Elizabeth Woodville utnyttjade den tid det tog för Rikard att ta sig till London till att låta kungens privy council (kronrådet) ändra anordningarna utifrån testamentet, så att Rikard av Gloucester skulle bli ordförande i ett regentråd istället för lordprotektor som var en ställning med större makt. I detta regentråd utsågs flera personer av ätten Woodville till medlemmar, däribland naturligtvis drottningen.Cheetham s. 102–103 Man lät också förbereda för den lille kung Edvards kröning, då det under Henrik VI:s regeringstid uppstod ett precedensfall som sade att en omyndig kung blev myndig i och med sin kröning.Cheetham s. 103. Man räknade sedan med att Edvard skulle låta sin mor styra. Drottning Elizabeth lät därför skicka efter sin son att komma till London för att krönas. På väg dit lät dock Rikard arrestera de Woodville-lojala adelsmän som eskorterade kungen och själv lägga beslag på kungens person. Edvard fördes sedan av Rikard till Towern, vilket skedde för att ge kungen beskydd, meddelade Rikard.Cheetham s. 108–109 Towern var inte bara ett fängelse, utan även ett kungligt palats, varför vistelseorten i sig inte gav orsak till misstanke När denna nyhet nådde drottningen tog hon sin yngre son och dottern Elizabeth av York med sig till Westminster Abbey, där de fick en fristad.Cheetham s. 109
Svårigheter under kung Rikard III miniatyr |Rikard III av England, porträtt baserat på ett förlorat original från 1400-talet. Del av British Royal Collections. Rikard av Gloucester lyckades övertala Elizabeth Woodville att överlämna sin yngre son Rikard av Shrewsbury, hertig av York, till honom genom att lova att hon skulle få tillbaka sonen efter Edvard V:s kröning,.Cheetham s. 118 Elizabeth av York var därmed det enda av Edvard IV:s barn som blev kvar med sin mor i fristaden, sannolikt under mycket stor psykisk anspänning.Cheetham s.118–119
Rikard lät utropa sig själv till kung av England efter att ha låtit förklara Edvard IV:s barn illegitima. Han hänvisade till att den avlidne kungen tidigare skulle ha varit trolovad med lady Eleanor Butler, utan att skaffa en giltig dispens innan han gifte sig med Elizabeth Woodville vilket var ett hinder för lagligt äktenskap enligt den tidens kyrkolagCheetham s. 118–120 Elizabeths av York två små bröder lämnade aldrig Towern. Vad som egentligen hände med prinsarna i Towern har blivit ett av historiens mysterier. Redan samtida rapporter menade att pojkarna mördats. De flesta pekade ut farbrodern, Rikard III, som mördaren.Weir s. 12 Senare historiker har huvudsakligen stött denna teori. Andra mördare har också pekats ut, till exempel Henry Stafford, 2:e hertig av Buckingham och den man som kom att efterträda Rikard på tronen, Henrik Tudor.Weir s. 130 Vilka åsikter Elizabeth Woodville och Elizabeth av York hade om vem som mördade deras söner respektive bröder framgår inte av några kända källor. Historiker har framfört att det är osannolikt att äktenskapet med Henrik Tudor hade blivit av, än mindre lyckligt, om Elizabeth av York sett honom som sina bröders mördare.Skidmore s. 123
Efter Rikard III:s trontillträde gick det rykten om att Rikard ville gifta sig med Elizabeth av York så fort hans maka Anne Neville hade avlidit.Fraser s. 158–159 Detta skulle ha inneburit att han kunde se till att hennes anspråk på tronen såsom representant för huset York inte hotade hans ställning. Det finns emellertid inga bevis för att han haft en sådan strategi. Däremot inledde Rikard III förhandlingar om andra äktenskap för Elizabeth av York, till exempel framgår det av källorna att det fanns långt gångna planer på att gifta bort henne med Manuel I av Portugal. Ett sådant äktenskap hade tvingat henne att lämna England och alla krav på den engelska tronen. Barrie Williams, "The Portuguese Connection and the Significance of the 'Holy Princess'", The Ricardian, Vol. 6, No. 90, March 1983. Elizabeths mor, Elizabeth Woodville, hade i alla fall en helt annan plan för sin dotter, även den var inriktad på att Elizabeth av York skulle bli drottning av England.Fraser s. 159 Elizabeth Woodville hade lovat bort dottern till den man som var beredd att utmana Rikards rätt till tronen, och som också kunde förena de båda husen Lancasters och Yorks anspråk på kronan genom ett sådant äktenskap: Henrik Tudor. Om han lyckades störta Rikard skulle Elizabeth av York bli hans hustru. På juldagen 1483 svor Henrik en högtidlig ed i katedralen i Rennes i Bretagne att han skulle gifta sig med Elizabeth.Tudorplace Under tiden hade Elizabeth av York tillsammans med sin mor lämnat fristaden i Westminster Abbey, eftersom Rikard hade lovat dem fri lejd. De begav sig norrut mot York där ätten Woodville hade ett hem och skydd av många vänner.0
Tiden som drottning Äktenskapet miniatyr |vänster |Elizabeth och Henrik med Yorks vita, respektive Lancasters röda, ros Elizabeth Woodville och Margaret Beaufort arrangerade äktenskapet mellan sina barn Elizabeth av York och Henrik Tudor på villkoret att han skulle avsätta Rikard III. Henrik Tudor kunde säga sig ha rätt till kronan genom sin mors arvslinje, men han skulle tvingas strida för att hävda sin rätt. Henrik lyckades skaffa sig stöd i Bretagne, som på denna tid var ett självständigt hertigdöme. Efter ett misslyckat invasionsförsök som avbröts när man tvingades vända efter att man hamnade i fruktansvärda stormar i Engelska kanalen, lyckades Henrik återvända till England och samla en armé.Cheetham s. 182 Denna armé bestod, utöver de män han hade med sig från Bretagne, av anhängare till ätten Woodville och av adelsmän som hatade och var rädda för Rikard på grund av de rykten som gick om de två prinsarnas död, och på grund av de avrättningar av adelsmän som Rikard beordrat för att säkra sin ställning och göra sig av med alla som ifrågasatte hans rätt till tronen.Cheetham s. 119–120 Avgörandet kom att stå vid Bosworth Field den 22 augusti 1485. Genom att vinna slaget kunde Henrik Tudor utropa sig till kung Henrik VII. Men han gjorde sig ingen brådska med att gifta sig med Elizabeth av York, även om han offentligt hade svurit ett heligt löfte att göra det innan han lämnade Frankrike för att invadera England.
Henrik kröntes den 30 oktober i Westminster Abbey, men bröllopet genomfördes inte omedelbart. Henrik ville att det skulle vara tydligt att kungamakten var hans genom egen rätt som huvudarvtagare till huset Lancasters rätt till tronen, inte genom de anspråk på kronan som Elizabeth av York kunde göra. Slutligen fick parlamentet å folkets vägnar vädja om att han skulle hålla sitt löfte. Henrik hade lärt sig en läxa av hur Rikard III använt kyrkolagen för att kunna ta kronan från sina brorsöner, och såg till att få en påvlig licens för att gifta sig med Elizabeth. Deras äktenskap kunde annars ha ifrågasatts då de båda härstammade från Johan av Gent, och det engelska parlamentet tidigare förklarat Edvard IV:s barn oäkta.https://archive.org/details/henryvii00chri/page/66 Påven förklarade även i en bulla att var och en som ifrågasatte äktenskapet eller Henriks rätt till tronen skulle exkommuniceras.Guy, Tudor England, s. 71 Den 18 januari 1486 ägde vigseln rum. Det var inte förrän 25 november 1487, mer än ett år efter deras första barn Arthurs födelse, som Elizabeth kröntes till drottning. Detta kan ses som ytterligare en markering från Henriks sida att kronan, och rätten till den, var uteslutande hans.Cheetham s. 188 Ättens symbol, tudorrosen, som Henrik VII antog efter att bröllopet mellan honom och Elizabeth av York ägt rum, är en kombination av huset Yorks vita ros, Lancasters röda ros och Tudors gröna färg.Wise s. 41
Personlighet och vardagsliv miniatyr |Henrik VII av England, Elizabeths av York make. Porträtt av ökänd konstnär. Elizabeth beskrivs av historikerna som en sympatisk och stillsam person. Hon var attraktiv, av vissa till och med beskriven som en stor skönhetFraser s. 161, lång, hade rena drag och det ljushåriga utseende med ljus hy som tiden såg som ideal. Hon var mild och diplomatisk nog att kunna leva i vänskap med sin svärmor, Margaret Beaufort, som styrde hovet med järnhand. Elizabeth av York var generös mot både sina vänner, tjänare och välgörande ändamål men hade svårt att hålla sig inom sina ekonomiska ramar. Ändå var Elizabeth en mycket rik drottning med egna egendomar bland annat i form av morsarv. Hon fick även under hela sitt äktenskap kontinuerliga gåvor i form av egendomar av sin make, ett tecken på att äktenskapet var lyckligt.Loades, s. 22–23
I enlighet med det drottningideal som utvecklats under medeltiden var Elizabeth mycket religiös och ägnade mycket tid och pengar åt kristen välgörenhet.Fraser s. 163–165 Elizabeth ägnade mycket tid åt sina barns uppfostran vilket var ovanligt vid denna tid då kungliga barns fostran sköttes av ämbetsmän och tjänare, ofta i separata hushåll för att barnen skulle hållas borta från smittsamma sjukdomar och dåliga hygienförhållanden.Fraser s. 165–167