mini|200px|Målning från 1677 där Themsen ligger frusen. Den lilla istiden var en period med betydande nedkylning av klimatet som inträffade efter den medeltida värmeperioden. Även om det inte var en egentlig istid, används begreppet i den vetenskapliga litteraturen sedan det introducerades av François E. Matthes år 1939. Perioden varade olika länge i olika regioner men definieras ofta som från omkring år 1350 till omkring 1850, alternativt mellan 1430 och 1850 eller från 1500-talet till mitten av 1800-talet. (noted in Grove 2004:4).
Tre särskilt kalla faser kan urskiljas under perioden: omkring mitten av 1300-talet, cirka 1570–1710 och omkring 1790–1880. Mellan dessa faser förekom något mildare intervall. Globala temperaturrekonstruktioner visar att det kallaste århundradet under lilla istiden var omkring 0,3–0,6 °C kallare än det förindustriella 1800-talet. Nedkylningen var dock inte jämnt fördelad: på norra halvklotet, särskilt i Europa, Skandinavien, Alaska och Alperna, kunde temperaturen sjunka med upp till 1–2 °C jämfört med dagens nivåer. I vissa regioner var avkylningen ännu tydligare – till exempel visar marina sediment från Karibiska havet en nedgång på 2–3 °C, medan effekten i Sargassohavet var mindre. Även utanför Mauretaniens kust tyder proxydata på en liknande avkylning. Denna variation visar att lilla istiden inte var en enhetlig global köldperiod, utan bestod av flera kallare episoder som varierade i tid och styrka mellan olika delar av världen.
Edward Walter Maunder har visat att lilla istiden kan ha ett samband med bristen på solfläckar. Detta kallas Maunders minimum. Energitillförseln från solen varierar med ca 0,1% som resultat av solfläckscykeln. Olika återkopplingar gör sedan att denna effekt förstärks. Ett exempel på återkoppling är att nedkylning gör att snö täcker ett större område under längre tid, vilket reflekterar mer strålning som annars skulle omvandlats till värme.
Den lilla istiden medförde kalla vintrar i många delar av världen, vilket är utförligt dokumenterat i Europa och Nordamerika. Glaciärerna i Alperna växte, speciellt i mitten på 1800-talet. Floden Themsen i England och kanaler och floder i Nederländerna (där skridskoåkning blev populärt) frös ofta till på vintern.
Klimatförändringen möjliggjorde att Karl X Gustav kunde genomföra tåget över Bält år 1658, och tros ha varit en orsak till att den nordiska kolonisationen av Grönland upphörde under 1500-talet.Kudeba, N. (19 April 2014). "Chapter 5 – Norse Explorers from Erik the Red to Leif Erikson", i Canadian Explorers.
Den tyske historikern Philipp Blom har i sin uppmärksammade bok Lilla istiden framfört teorin att de förändrade klimatbetingelserna framtvingade ett förändrat jordbruk och ekonomiskt system, vilket i sin tur banad väg för upplysningen och därmed den moderna världens födelse.Blom, Philipp (2024): Lilla istiden, Bokförlaget Lopinita.
Se även Fimbulvinter Året utan sommar
Referenser
Kategori:Jordens klimathistoria