Taggsvansagam (Stellagama stellio) är en ödleart som beskrevs av Carl von Linné 1758. Den ingår i familjen agamer och placerades tidigare i släktet Laudakia, men är från 2012 placerad i det egna släktet Stellagama.
Utseende Taggsvansagamen är en robust, 20 till 35 cm lång ödla med mörkgrå, brun eller gulbrun ovansida och ljusbrun buk. Längs ryggen har den svaga, gulaktiga, ruterformade markeringar. På hela kroppen, speciellt nacke och ben, har den knölar och taggiga fjäll; svansen har rader av taggar. Dominanta hanar har färgrikare färgteckning i blått, gult eller rödorange. Individerna byter gärna färg så att de är ljusare i varmt väder, och mörkare när de är kalla.
Utbredning Utbredningsområdet sträcker sig från Grekland (inklusive stora delar av den grekiska övärlden) över Cypern, Turkiet (där den går norrut till omkring 39ºN), Syrien, Libanon nordvästra Irak, norra Saudiarabien, Jordanien (utom den sydöstra delen) och Israel till norra Egypten. Den har dessutom blivit introducerad till Malta.
Underarter Arten delas in i följande underarter:
S. s. stellio (Linné, 1758) S. s. brachydactyla (Haas, 1951) – från södra Israel, Jordanien och Sinai till norra Saudiarabien S. s. cypriaca (Daan, 1967) – endemisk för Cypern S. s. daani (Beutler & Frör, 1980) – finns främst i den grekiska övärlden S. s. picea (Parker, 1935) – Syrien, Libanon, Jordanien och Israel S. s. salehi Werner, 2006 – Sinai S. s. vulgaris'' (Sonnini & Latreille, 1802) – förekommer i Grekland, Turkiet och Mellanöstern
Ekologi Taggsvansagamen är en dagaktiv art som lever i klippiga habitat, gärna med torrt och soligt klimat. I bergen kan den nå upp till 1 900 m. Arten är allätare; födan består både av animalier, främst insekter och andra ryggradslösa djur, och av gröna växter.
Arten kan bli upp till 6 år gammal.
Fortplantning Hanarna är revirhävdande och de bildar grupper med en hane och flera honor. Som nämnts ovan har dominanta hanar ofta klarare färger och dessutom ett nickande hotbeteende. Paningssäsongen infaller från mars till början av juni, då honan kan lägga upp till två äggsamlingar på mellan 3 och 12 ägg i ett utgrävt bo på marken.
Status och hot Taggsvansagamen är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN och populationen är stabil (med undantag för Egypten). Globalt sett har inga större hot registrerats, även om den egyptiska delpopulationen hotas av kommersiell insamling (arten är ett populärt sällskapsdjur) och habitatförlust.
Källor Linnaeus, C. (1758) Systema naturæ per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata., Laurentii Salvii, Holmiæ. 10th Edition: 824 pp. TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02 Merrem, B. (1820) Versuch eines Systems der Amphibien I (Tentamen Systematis Amphibiorum)., J. C. Kriegeri, Marburg, 191 pp. Honda,M. et al. (2000) Phylogenetic relationships of the family Agamidae (Reptilia: Iguania) inferred from mitochondrial DNA sequences., Zoological Science 17: 527-537 Boulenger, G.A. (1885) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) I. Geckonidae, Eublepharidae, Uroplatidae, Pygopodidae, Agamidae., London: 450 pp. Xyda A. (1983) A biometric approach to the differentiation of the island populations of the lizard Agama stellio, Rapports et Procès Verbaux des Réunions—Commission Internationale pour l’Exploration Scientifique de la Mer Méditerranée 28(8):113–116. Laurenti, J. N. (1768) Specimen medicum, exhibens synopsin reptilium emendatam cum experimentis circa venena et antidota reptilium austracorum, quod authoritate et consensu., Vienna, Joan. Thomae, 217 pp. Kasapidis, Panagiotis;Provatidou, Sofia;Maragou, Panagiota;Valakos, Efstratios D. (1996) Neue Daten über die Herpetofauna von Lesbos (ägäische Inseln, Griechenland) und einige biogeographische Bemerkungen über die Inseln des nordöstlichen ägäischen Archipels., Salamandra 32 (3): 171-180 Eichwald, E. (1831) Zoologia specialis, quam expositis animalibus tum vivis, tum fossilibus potissimuni rossiae in universum, et poloniae in specie, in usum lectionum publicarum in Universitate Caesarea Vilnensi., Zawadski, Vilnae. Kasparek, M. (1990) Zur Herpetofauna des Beckens von Köycegiz, Türkei (Dalyan-Region)., Salamandra 26 (2/3): 155-164 Wagler,J. (1833) , Isis von Oken 26: 896, 897
Externa länkar
Kategori:Agamer Kategori:Kräldjur i palearktiska regionen