Ernest Miller Hemingway, född 21 juli 1899 i Oak Park i Illinois, död 2 juli 1961 i Ketchum i Idaho, var en amerikansk författare och journalist. Han debuterade 1925 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1954. Under sin livstid publicerade Ernest Hemingway sex romaner, lika många novellsamlingar och två fackböcker. Ytterligare tre romaner, fyra novellsamlingar och tre fackböcker gavs ut postumt. Hemingway är känd för sin ordknappa stil, sina många underdrifter och sina trovärdiga litterära figurer. Flera böcker är idag klassiker i den amerikanska litteraturen. Han var gift fyra gånger samt var farfar till Mariel Hemingway och Margaux Hemingway och morfars far till modellen Dree Hemingway. Han hade barnen Jack, Patrick och Gregory.McDonald, Craig. Intervju med Valerie Hemingway, november 24. Läst 2010-09-16.Yardley, Jonathan. Washington Post, 11 november 2004 A Writer's Companion (Running With the Bulls: My Years With the Hemingways, By Valerie Hemingway). Läst 2010-05-27.
Ernest Hemingway växte upp i Oak Park utanför Chicago i den amerikanska delstaten Illinois. Efter high school arbetade han som journalist. Under första världskriget tjänstgjorde han som ambulansförare för AFS Interkulturell Utbildning (numera en utbytesorganisation) och romanen Farväl till vapnen baseras på Hemingways egna erfarenheter av kriget. Han sårades allvarligt och återvände inom kort till USA. Tillsammans med sin första fru flyttade Ernest Hemingway till Paris år 1922 och arbetade där som utrikeskorrespondent. Makarna umgicks med utländska modernistiska författare och artister som kallades den förlorade generationen. Bekantskaperna påverkade Hemingways skrivande. Debutromanen Och solen har sin gång översattes till svenska år 1926.
Farväl till vapnen brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.
Som korrespondent bevakade Hemingway det spanska inbördeskriget. Därefter skrev han Klockan klämtar för dig (1940). Under andra världskriget följde Hemingway de allierades invasion vid Normandie på Dagen D. Han närvarade också vid befrielsen av Paris.
År 1952 publicerade Ernest Hemingway romanen Den gamle och havet. En kort tid därefter överlevde han ett flyghaveri under en safari i Afrika. Skadorna från olyckan medförde hälsoproblem och periodiska smärtor under resten av hans liv. San Francisco de Paula utanför Havanna på Kuba och Key West i Florida var länge Hemingways hemorter. År 1959 flyttade han till Ketchum i Idaho där han begick självmord den 2 juli 1961.
Biografi Uppväxt miniatyr|stående|Ernest Hemingway sex år gammal, 1905. Ernest Hemingway var andra barnet till läkaren Clarence Hemingway och operasångerskan Grace Hall. Tillsammans med sin bror Leicester och de fyra systrarna Marcelline, Ursula, Madelaine och Carol växte Ernest upp i ett protestantiskt medelklasshem med den konservativa mellanvästerns värderingar som betonade kyrkans viktiga roll, hårt arbete och tro på sig själv. När föräldrarna gifte sig 1896 flyttade de in hos Graces pappa, Ernest Hall, som sonen namngavs efter. Ernest hävdade att han inte tyckte om sitt namn som han förknippade med den "naiva, till och med löjliga" hjälten i Oscar Wildes skådespel Mister Ernest. Mamman Grace uppträdde ofta på konserter i samhället och insisterade att Ernest skulle lära sig att spela cello. Hennes engagemang var en konfliktkälla mellan mor och son. Som vuxen uppgav Hemingway att han hatade sin mor. Senare tillkännagav Hemingway att musiklektionerna var fördelaktiga för hans skrivande, som uppbyggnaden med kontrapunkter i boken Klockan klämtar för dig. Grace var inriktad på att bibringa barnen fint manér. Som musiklärare undervisade hon i en stor och två våningar hög sal där Ernest utan lov arrangerade boxningsmatcher. Familjen ägde ett sommarhus som kallades Windemere. Det låg vid Walloonsjön nära staden Petoskey i Michigan. Hemingway jagade, fiskade och campade. Som äldre fortsatte han att uppskatta utomhusaktiviteter och levde gärna i avlägsna eller isolerade områden.
Tidig karriär miniatyr|stående|Ernest Hemingway 17 år gammal, februari 1916. Mellan 1913 och 1917 gick Ernest Hemingway på Oak Park and River Forest High School i sin hemstad. Han utmärkte sig i engelska och spelade vattenpolo och amerikansk fotboll, boxades och tränade löpning. Han var med i skolans orkester, under två år tillsammans med sin syster Marcelline. Han skrev i och redigerade skoltidningen The Trapeze och årsboken Tabula. I det arbetet imiterade Hemingway sportjournalisters språk och använde pseudonymen Ring Lardner, Jr., vilket var en passning till skribenten Ring Lardner på Chicago Tribune som använde signaturen "Line O'Type". Efter gymnasiet (High school) arbetade Ernest Hemingway under sex månader som lärlingsreporter på Kansas City Star. Som grund för sitt skrivande lutade han sig mot tidningens stilguide: "Använd korta meningar. Använd korta första stycken. Använd kraftfull engelska. Var positiv, inte negativ." Refererad i engelskspråkiga Wikipedia. Det journalistiska språkets korta meningar, aktiva verb, äkthet, komprimerada text, klarhet och närhet formade Hemingways inflytelserika sätt att skriva, den så kallade isbergstekniken.[Den levande litteraturen av Ulf Jansson]
Första världskriget Nedsatt syn hindrade Ernest Hemingway från att rekryteras till aktiv krigstjänst under första världskriget. Istället blev han frivillig ambulansförare för Röda korset. Han lämnade New York i maj 1918 och anlände i Paris när staden bombarderades av tyskt artilleri. I juni placerades Hemingway vid den italienska krigsfronten. Den första dagen i Milano skickades han till en ammunitionsfabrik som hade exploderat, där räddningsarbetare samlade de kvinnliga arbetarnas kvarlevor. Hemingway beskrev händelsen i boken Death in the Afternoon (Döden på eftermiddagen): "Jag minns att efter vårt grundliga sökande efter de helt döda samlade vi fragment." I Fossalta di Piave några dagar senare träffades han av österrikiskt artilleri när han levererade choklad och cigaretter till trupperna. Trots att han träffats av granatsplitter bar han en italiensk soldat i säkerhet. För detta erhöll han en italiensk silvermedalj för visat mod. Motivationen löd: "Svårt skadad och med ett otal fragment från en fientlig granat, och med avundsvärd medkänsla, utan att ta hänsyn till sitt eget liv, lyckades han hjälpa sina av samma granat skadade italienska kamrater och vägrade att låta sig bäras iväg förrän han visste att alla var omhändertagna." Hemingway var bara 18 när han skadades och sade då om händelsen: "När du som grabb går i krig inbillar du dig att du är odödlig. Andra dödas; inte du... Men när du skadas allvarligt första gången förlorar du den illusionen och du vet att det kan hända dig med." Båda benen opererades för allvarliga splitterskador. Efter fem dagar i ett fältsjukhus flyttades han till Röda Korsets sjukhus i Milano för konvalescens. Hemingway blev kvar sex månader. Han förälskade sig i sjuksköterskan Agnes von Kurowsky. Paret planerade att gifta sig men i mars 1919 förlovade hon sig istället med en italiensk officer. Episoden blev material för Hemingways korta och bittra novell A Very Short Story (En mycket kort historia).
Toronto och Chicago miniatyr|stående|Hemingway i uniform, Milano 1918. Ernest Hemingway återvände till USA år 1919. Han hade mognat i kriget men hade inte fyllt 20, var arbetslös och bodde hemma, samtidigt som han behövde tid för att återhämta sig. Hans levnadsberättare Michael Reynolds skriver: Hemingway kunde inte riktigt berätta för sina föräldrar vad han tänkte när han såg sitt blodiga knä. Han kunde inte säga hur rädd han var i ett annat land med kirurger som inte kunde berätta för honom på engelska om han skulle förlora sitt ben. Hans föräldrar ville att han skulle tänka över sin framtid. Han fick 1000 dollar i försäkringssersättning som gjorde honom ekonomiskt oberoende i ett år. Vid den här tiden föreläste han om kriget inför civilrättsorganisationer och vände sig mot den gängse glorifieringen av kriget. Hemingways novell Soldier's Home (Soldat kommer hem)Verk av Hemingway, Ernest . Svenskt översättarlexikon. Läst 2015-10-02. baseras på hans egna skuldkänslor vid hemvändandet och svårigheten att acceptera de psykologiska sår som kriget lämnat i honom. Boken reflekterade också föräldrarnas och samhällets naiva och romantiska syn på kriget.
Den första sommaren hemma i Michigan var Hemingway tillsammans med vänner från high school. De fiskade och campade; och i september tillbringade han en vecka i orörd natur (back-country). Utflykten inspirerade novellen Big Two-Hearted River. Bokens delvis självbiografiska gestalt Nick Adams ger sig ut i naturen för att finna avskildhet efter kriget. Senare samma år började Hemingway arbeta för The Toronto Star Weekly. I juni påföljande år återvände han till Michigan, och flyttade i september 1920 till Chicago för att bo med vänner. Han fortsatte att skriva för Toronto Star och var även biträdande redaktör för månadsmagasinet Cooperative Commonwealth.
Hadley Richardson Hemingway träffade Hadley Richardson från St. Louis och hävdade senare att han genast visste att hon var flickan han skulle äkta. Efter några månaders brevkorrespondens beslutade de att gifta sig och resa till Europa. Utlandsboendet skulle inte blir alltför dyrt eftersom växelkursen var fördelaktig. Hemingway fick jobb som europakorrespondent för Toronto Star och med underhållet som Hadley erhöll från sina föräldrar hade de råd att flytta. Paret gifte sig 3 september 1921 och strax därefter färdades de med båt till Europa.
Paris 1921–1923 miniatyr|stående|Ernest Hemingways passfoto 1923. Makarna ville till Rom men övertalades att istället söka sig till Paris av Sherwood Anderson som sa till Ernest Hemingway att det är händelsernas centrum för seriösa författare. Som nyss hemkommen författare från Paris hoppades Sherwood, enligt Hemingways levnadstecknare Carlos Baker, att Hemingway skulle träffa "världens mest intressanta människor": författarna Gertrude Stein, James Joyce och Ezra Pound som kunde hjälpa en aspirerande skribent uppför karriärtrappan.
Modernismen I Paris bodde makarna i Latinkvarteren och Ernest Hemingway hyrde ett arbetsrum nära bostaden. Sherwood Anderson skrev introduktionsbrev till Gertrude Stein och andra författare i staden. Gertrude Stein, modernismens bastion i den franska huvudstaden, var i början Hemingways mentor. Hon introducerade honom för 'den förlorade generationen' - en koloni utländska artister och författare bosatta i området Montparnasse. Epitetet populariserades senare av Ernest Hemingway i romanen Och solen har sin gång (The Sun Also Rises, 1927). Han besökte ofta Gertrude Steins salong och mötte där inflytelserika konstnärer som Pablo Picasso, Joan Miro och Juan Gris. Så småningom drog Ernest Hemingway sig undan Steins inflytande och deras relation urartade i ett långvarigt gräl. Han blev god vän med den amerikanske poeten Ezra Pound och tillsammans reste de i Italien år 1923 och året därpå bodde de på samma gata i Paris. Ezra Pound såg Ernest Hemingways talang och främjade den. Han introducerade Hemingway för den irländske författaren James Joyce som ofta slog följe med Hemingway på fylleskivor.
Toronto Star Under sina första 20 månader i Paris skrev Ernest Hemingway 88 artiklar för sin uppdragsivare Toronto Star. Han rapporterade från det grek-turkiska kriget (1919–1922) och bevittnade då branden i Smyrna. Han skrev också reseskildringar och en berättelse om tjurfäktning: "Pamplona i juli; världsmästerskapen i tjurfäktning [är] en galen, virvlande karneval".
Debutverken