Maria Stuart (), född 8 december 1542 på Linlithgow Palace i West Lothian i Skottland, död 8 februari 1587 (avrättad) på Fotheringhay Castle i Northamptonshire i England, var regerande drottning av Skottland från 1542 till 1567 och i sitt äktenskap med kung Frans II drottning av Frankrike från 1559 till 1560. I Storbritannien kallas Maria Stuart populärt för Mary, Queen of Scots (Maria, skottarnas drottning).
Maria Stuart var dotter till Jakob V av Skottland och Maria av Guise och blev mor till kung Jakob VI av Skottland (Jakob I av England) i sitt andra äktenskap med sin halvkusin Henry Stuart Darnley. Efter hans död blev hon enligt vissa uppgifter bortrövad och kanske tvingad in i ett tredje äktenskap med James Hepburn, 4:e earl av Bothwell 1567. Efter att samma år ha tvingats fly från Skottland levde hon tjugo år i fångenskap i England, där hon slutligen dömdes till döden och avrättades. Detta skedde efter att hon avslöjats att ha ingått i en komplott med syfte att mörda Englands drottning, Elisabet I, vars tron hon räknade med att ärva.
Biografi Barndom Maria Stuart blev bara några dagar gammal drottning av Skottland sedan hennes far, Jakob V, avlidit. Jakob V:s mor, Margareta Tudor, var syster till kung Henrik VIII av England, vilket kom att besegla Maria Stuarts öde. Axelrod A. Elizabeth I CEO, s. 188–190, New York 2000 Detta utspelade sig under reformationstiden, och det katolska partiet i England ansåg drottning Elisabet I som illegitim, eftersom hon var född i Henrik VIII:s andra äktenskap, ingånget efter en av påven ej tillåten annullering av hans första äktenskap. Maria Stuart var alltså enligt katolsk uppfattning Englands drottning, då hon var närmaste arvinge till Henrik VIII.Levin C. The Heart and Stomach of a King, s. 8, Philadelphia 1994 I samma stund som Henrik VIII:s dotter drottning Maria I av England avled år 1558, blev Maria Stuart i katolska ögon Englands drottning, då de inte accepterade att Elisabet hade arvsrätt till tronen.
Under Maria Stuarts minderårighet fungerade James Hamilton, hertig av Châtellerault som Skottlands regent. Han var besläktad med ätten Stuart och stod närmast i tur i tronföljden, medan kardinal David Beaton var Skottlands verkliga regent. Henrik VIII av England önskade ena Skottland och England genom att tvinga igenom en förlovning mellan Maria och Englands kronprins, den senare Edvard VI av England. Den 1 juli 1543 trolovades de två barnen genom fördraget i Greenwich. Fraser, Antonia, Mary Queen of Scots, [New ed.], Weidenfeld & Nicolson, London, 1994<
Henrik VIII framställde dock en rad krav som väckte ogillande, så som att Maria Stuart skulle uppfostras i England. Det faktum att trolovningen innebar en riktning mot protestantismen väckte även det ogillande hos den skotska regenten, och bidrog till hans förändrade attityd mot förlovningen. Redan 27 juli fördes Maria Stuart och hennes mor från det obefästa slottet Linlithgow till det välbefästa fortet Stirling Castle, vilket uppfattades som ett sätt att undvika att hon fördes till England. Den 9 september kröntes Maria Stuart till Skottlands drottning i kapellet på Stirling Castle. I december återupplivades Auld-alliansen mellan Skottland och det katolska Frankrike mot det protestantiska England, och födelsen av en son till Henrik II av Frankrike i januari 1544 innebar möjligheten till ett annat äktenskap för Maria Stuart. Brytningen av trolovningen och alliansen med England resulterade i en engelsk attack på Skottland känd som the Rough Wooing, då bland annat huvudstaden förhärjades av engelska trupper.
De skotska protestanternas mord på kardinal Beaton 1546 fick den skotska regenten att be om franska trupper för att slå ned protestanterna. Detta följdes av en engelsk attack och ett skotskt nederlag mot engelsmännen under Slaget vid Pinkie Cleugh 1547, under vilket Maria Stuart sändes till klostret Inchmahome av säkerhetsskäl. Engelsmännen ockuperade nu södra Skottland och förslag höjdes om att evakuera Maria för att undvika att hon tillfångatogs av engelsmännen.
I juni 1548 anlände franska hjälptrupperna till Skottland. Henrik II av Frankrike föreslog ett äktenskap mellan Maria och Frankrikes kronprins, den senare Frans II av Frankrike, i enlighet med alliansfördraget mellan Frankrike och Skottland mot England. Genom äktenskapet skulle de två länderna så småningom förenas. Den franske kungen lovade i utbyte att försvara Skottland mot engelsmännen och evakuera Maria från Skottland. Barnen trolovades officiellt i juli.
Maria Stuart lämnade Skottland 7 augusti på den franska kungens egen galär, utan sin mor men med ett stort skotsk följe under hennes beskyddare Lord Erskine och hennes guvernant Lady Janet Stewart. Även Maria Stuarts två utomäktenskapliga halvbröder Robert och James följde med på resan, och en rad barn ur den skotska adeln. Fyra unga flickor valdes av hennes mor Maria av Guise från prominenta skotska familjer, vilka hade nära bindningar med både det kungliga huset Stuart och till Frankrike, för att vara hovdamer åt hennes dotter Maria Stuart. Dessa fyra adelsflickor var: Mary Beaton, Mary Seton, Mary Fleming och Mary Livingston. Då de alla (liksom för övrigt Maria Stuart) hette Mary kallades de populärt för The Four Marys. Av dessa fyra förblev Mary Seton i Maria Stuarts tjänst resten av dennas liv och delade bland annat hennes fångenskap i England. Havsresan blev riskabel då skeppen valde en lång omväg runt Cornwall för att undvika eventuella engelska försök att tillfångata dem, och det rådde svår storm.
Uppväxt i Frankrike
13 augusti 1548 anlände den femåriga Maria Stuart till Roscoff i Bretagne i Frankrike. Den franske kungen var vid denna tid utomlands och kunde inte välkomna henne, men på vägen till det franska hovet välkomnades hon av sin mors släktingar ur ätten Guise; sin mormor Antoinette de Bourbon, och sina morbröder hertigen av Guise och kardinal de Lorraine. Hon mötte också sin franska halvbror (moderns son i första äktenskapet) som kallade henne den mest charmerande syster som fanns. Hon fortsatte från kusten till Morlaix och därifrån till slottet Saint-Germain-en-Laye, där de franska kungabarnen bodde. Då hon slutligen fick möta Henrik II i november 1548, kallade han henne det mest perfekta barn han hade sett.
Henrik II hade gett order om att Maria Stuart skulle ges företräde framför hans egna döttrar, eftersom hon redan var drottning, och dessutom trolovad med kronprinsen och skulle bli kronprinsessa och drottning av Frankrike en dag. Hon uppfostrades i den kungliga franska barnkammaren med de franska kungabarnen, som uppfostrades av Jean och Françoise d'Humières under överinseende av Diane de Poitiers, och fick dela rum med prinsessan Elisabet.
Henrik II ville avskeda hennes skotska personal, då fransmännen främst ville uppfostra henne till att bli drottning av Frankrike och ansåg allt skotskt barbariskt, men Marias mor utverkade att de fick stanna kvar i utbyte mot att även fransk personal skulle anställas. Maria hade ungefär samma personal fram till sitt giftermål. Hon hade 16 kvinnor (10 av dem skotska) och 15 män anställda 1549-1553: hon behöll sin guvernant (egentligen hovmästarinna) Lady Janet Stewart och sin sköterska Jean Sinclair, kompletterad av fransyskan Mahanet de Essartz, Dame de Curel, som dame d'Atours, och sex skotska hovfröknar, utöver de fyra Mariorna även Agnes Fleming och Barbara Hamilton.The Politics of Female Households: Ladies-In-waiting Across Early Modern Europe : Ladies-In-waiting Across Early Modern Europe, BRILL, 2013. ProQuest Ebook Central, https://ebookcentral.proquest.com/lib/umeaub-ebooks/detail.action?docID=1517903. Janet Stewart avskedades 1551 sedan hon fått ett barn med den franska kungen, och ersattes av Françoise de Paroy.
Maria Stuart gjorde succé vid det franska hovet med sin skönhet, charm och begåvning. Hon lärde sig snabbt tala och skriva franska flytande. Hon lärde sig spela luta och virginal, skrev prosa och poesi, lärde sig rida, jaga med falk och brodera, och tala franska, italienska, latin, spanska och grekiska. Hon beskrevs som söt som barn och en skönhet som vuxen, och som populär hos alla utom drottning Katarina av Medici.
Frankrikes drottning miniatyr|vänster|stående|Frans II av Frankrike och Maria Stuart. År 1554 lämnade hon formellt barnkammaren och började närvara vid hovet som vuxen. Hon kom då under starkt inflytande från sina morbröder hertigen av Guise och kardinal de Lorraine, som fungerade som hennes förebilder i statskunskap. Trots att familjen de Guise i Frankrike stod för katolsk fanatism, tycks kardinal de Guise hos Maria Stuart ha uppmuntrat ett tolerant synsätt; kanske för att synen på religiös tolerans under denna tid i mycket grundades på hur ordningen bäst upprätthölls i en stat, och tolerans framstod som det bästa i Skottlands fall. I april 1554 blev hennes mor formellt hennes regent och ställföreträdare i Skottland när de skotska ständerna bekräftade denna ställning, och från följande år sände Maria Stuart på uppmaning av sin morbror kardinalen blankdokument med sin egen underskrift till modern för att underlätta för hennes regentskap.
I Frankrike erkändes hennes anspråk på den engelska tronen i enlighet med det katolska Europas uppfattning om den engelska tronföljden, vilket gav Maria stor politisk betydelse. I franska ögon blev hon Englands drottning när Mary Tudor avled år 1558. Hon hade som femåring trolovats med Frankrikes kronprins, den senare Frans II av Frankrike. Maria och Frans ska ha tyckt om varandra redan som barn och hade en nära relation under hela sin uppväxt. Den 24 april 1558 vigdes hon som femtonåring i Notre Dame i Paris med den fjortonårige kronprins Frans. Före vigseln undertecknade Maria dessutom i hemlighet ett fördrag där hon överlät Skottland och sina anspråk på den engelska tronen till Frankrike om hon skulle dö barnlös.Guy, John (2004). "My Heart is my Own": The Life of Mary Queen of Scots. London, England: Fourth Estate. . Om äktenskapet resulterade i en son, skulle denna ärva både Skottland av sin mor och Frankrike av sin far, utöver Marias anspråk på England. Bara om äktenskapet enbart resulterade i döttrar skulle Skottlands självständighet bevaras, eftersom en dotter kunde ärva Skottlands tron men inte Frankrikes, då Frankrike saknade kvinnlig tronföljd.
Hennes svärfar, Henrik II, avled under en tornering år 1559. Frans besteg då den franska tronen, och Maria blev därmed drottning av Frankrike i egenskap av hans gemål. Maria blev aldrig krönt till Frankrikes drottning eftersom hon redan hade genomgått en kröning, men hon närvarade vid Frans kröning i Reims. Som Frankrikes drottning fick hon en personal på 290 personer, av vilka 44 var kvinnor och 27 hovdamer, de flesta av dem hennes franska släktingar eller "ärvda" av hennes företrädare.The Politics of Female Households: Ladies-In-waiting Across Early Modern Europe : Ladies-In-waiting Across Early Modern Europe, BRILL, 2013. ProQuest Ebook Central, https://ebookcentral.proquest.com/lib/umeaub-ebooks/detail.action?docID=1517903.
Huruvida äktenskapet blev fullbordat eller ej är inte bekräftat, på grund av Frans dåliga hälsotillstånd, och olika personer gjorde olika bedömningar av saken. Venedigs ambassadör, till exempel, gissade att äktenskapet var fullbordat. Maria och Frans fick inga barn. Under Frans II:s korta regeringstid kunde hennes morbröder hertig de Guise och kardinal de Lorraine, tack vare hennes ställning som drottning, utöva stor makt över regeringen.
Frans II avled 1560, endast två år efter bröllopet. Vid hans död skrev Maria Stuart denna dikt:
Efter Frans död iakttog Maria den traditionsenliga sorgeperioden på ett år, under vilken den franska änkedrottningen skulle leva isolerad för att säkerställa att hon inte var gravid. När denna tid var ute, förberedde sig Maria på att återvända till Skottland. Hon var inte omtyckt av sin tidigare svärmor Katarina av Medici, som nu blivit Frankrikes regent under den nye kungens minderårighet.