Hemiechinus collaris är en däggdjursart som först beskrevs av Gray 1830. Hemiechinus collaris ingår i släktet långörade igelkottar, och familjen igelkottdjur. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Typexemplaret hittades i regionen Doab.
Utbredning Denna igelkott förekommer främst i västra Indien och i angränsande regioner av Pakistan. Isolerade populationer finns i norra Indien och i norra Pakistan. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Hemiechinus collaris lever i öknar och halvöknar men den har sitt tillhåll där nära vattenansamlingar. Arten besöker även jordbruksmark. Individerna är aktiva på natten och de gräver ibland i marken.
Utseende Arten når en kroppslängd av 14 till 18 cm (huvud och bål). Den har mörkbruna taggar och mörkbrun päls. I ansiktet och vid hakan är pälsen ofta ljusare. Svansen är ungefär 23 mm lång, vikten ligger vid 257 till 306 g och öronen är 32 till 36 mm långa. Melanism är ganska vanlig hos arten. Ansiktet kännetecknas av en lång nos. Djuret har böjda klor vid framtassarna och bakfotens stortå är inte förminskad. De stora öronen som troligtvis används för värmeutbyte hölls långa tider ihopvikade. De 17 till 30 mm långa taggarna är främst svarta med bruna och vita tvärband. Pälsen på undersidan kan ha en färg mellan svart och vit. På den korta svansen finns bruna hår och öronen kan bära gråa eller vita hår. Igelkottens tandformel är I 2/3, C 1/1, P 3/2, M 3/3, alltså 36 tänder i tanduppsättningen. Djurets karyotyp är 2n=48.
Ekologi Födan utgörs främst av insekter och andra ryggradslösa djur. Dessutom äts små ryggradsdjur, kadaver och frukter. I öknar blir arten aktiv vid slutet av skymningen och den söker sedan 5 till 6 timmar efter föda. Ingången till det enkla självgrävda boet ligger ofta vid en buske. När marken är hård är tunneln maximal 30 cm lång. I mjuk jord kan längden vara 150 cm och det finns en kammare som fodras inte. Rummet är tillräckligt stort så att igelkotten kan vända. Varje bo används allmänt ett år. Utanför parningstiden lever varje exemplar ensam. Hemiechinus collaris har som enda läte ett s-ljud som liknar ormarnas läte. Det används vid störningar när exemplaret vistas i boet. Igelkotten riktar sig sedan snabb upp så att angriparen håller djuret för en orm.
Liksom några andra igelkottar gnagar arten på gräsrötter eller andra växtdelar och vätskan som liknar sav blandas med saliv. Hela vätskan fördelas sedan med nosen över kroppsdelarna som nås. Igelkotten är försiktig och skadar sig inte vid taggarna. Syftet kan vara en form av kroppsvård eller vätskan ingår i parningsbeetendet men en exakt förklaring finns inte. Fortplantningen sker vid tempererat väder mellan juni och september. Viktig för framgången är monsunregn i augusti eller september samt bra tillgång till föda. Vid kopulationen står hannen upprätt och honan ligger på marken. Dräktigheten är uppskattningsvid 30 till 40 dagar lång och ungarna föds i boet. En kull har vanligen 2 eller 3 nyfödda och ibland upp till 6 ungar. Vid en störning kan honan lämna boet och sina ungar ensam. En nyfödd unge är lite tyngre än 8 g, har nästan inga hår och taggarna är ungefär 2 mm långa och mjuka. Redan 5 timmar efter födelsen är taggarna 5 mm långa och mörkare. Efter två veckor är ytan med taggar i princip färdig. Ungarna lämnar boet tidigast efter fyra veckor.
Bevarandestatus I måttlig utsträckning påverkas beståndet av landskapsförändringar. Hela populationens storlek antas vara stabil eller det finns en liten tillbakagång. Hemiechinus collaris hittas i tre nationalparker och i andra skyddszoner. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Källor
Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Hemiechinus collaris Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
Externa länkar
Kategori:Långörade igelkottar collaris Kategori:Däggdjur i orientaliska regionen