Göteborgs domkyrka eller Gustavi domkyrka är en kyrkobyggnad belägen i centrala Göteborg. Den är stiftskyrka i Göteborgs stift och församlingskyrka i Domkyrkoförsamlingen inom Svenska kyrkan.
En kyrka har funnits på platsen sedan 1621, då staden Göteborg grundades och den första stadsplanen antogs. Den första permanenta kyrkobyggnaden fick namn efter stadens grundare Gustav II Adolf, som också anslog finansiering för bygget. Till följd av flera bränder är den nuvarande kyrkobyggnaden den fjärde på platsen. Den är uppförd i klassicistisk stil efter ritningar av arkitekt Carl Wilhelm Carlberg och invigdes 1815.
Kyrkan har haft status som domkyrka sedan 1665, då Göteborgs stift inrättades och Göteborg blev biskopssäte.
Den första kyrkan, "Brädekyrkan" Innan den första permanenta kyrkan invigdes 1633, fanns det en provisorisk kyrka i Göteborg som kallades "Brädekyrkan". Denna provisoriska kyrka var en av de första byggnaderna i staden, och den första kyrkan i det nuvarande Göteborg, som är den tredje staden som grundats vid Göta älvs mynning och den andra med namnet Göteborg.Eric Larsson (1975), Gustavi domkyrkas klockor. En historisk återblick, s. 8.Karl IX:s Göteborg - på Hisingen (1975), Ralf Scander (red.).
Den första domkyrkan
miniatyr|260px|Den första domkyrkan finns avbildad på denna bild ur Suecia Antiqua et Hodierna (den vänstra kyrkan på bilden). Kyrkans torn är kanske väl tilltaget men avbildar troligen dess huvudsakliga former. För övrigt syns här det befästa Göteborg med de två skansarna och landsbygden runt omkring med landerierna. Bakom Skansen Lejonet till höger syns det på den tiden sanka vassområdet Gullbergsvass, där bland annat Centralstationen och bangården idag ligger. Vassområdet var en viktig del av stadens försvarsanläggning. miniatyr|Omslag till superintendent Prytz predikningar vid invigningen av den första kyrkan 1633, (utgivna av Heinrich Keyser, 1634). Finns på LUB. När en ny kyrka (benämningen "domkyrka" etablerades inte förrän på 1680-talet, se nedan under rubriken Kyrkan blir domkyrka) skulle byggas på platsen anslog Gustaf II Adolf 1627Göteborgs historia: Grundläggningen och de första hundra åren: Från grundläggningen till enväldet (1619–1680) – Göteborgs Jubileumspublikationer, del I:I, professor Helge Almquist, Göteborgs Litografiska AB, Göteborg 1929 s. 305 en inkomst för församlingen att användas för kyrkobygget. Anslaget var en tunna spannmål (125,6 liter) från varje kyrkohemman (det vill säga prästgårdar och liknande kyrklig egendom, så kallade kyrkohärbärgen) under tre år i hela Västergötland. I ett brev till magistraten i Göteborg, den 13 december 1629Eric Cederbourg (1739), En kort beskrifning öfwer Götheborg, s. 40. utsträcktes denna donation till de tre närmast följande åren.Göteborg - Ny handbok för resande (1869), Octavia Carlén (red.), s. 56-59.
Platsen för det planerade kyrkobygget var "den allra sankaste delen av staden", den lägsta punkten, men fylldes tidigt på med minst två meter massa. Berget ligger här på ett djup av cirka 30 meter. Superintendenten Sylvester Johannis Phrygius hade i ett "postulat" från tidigt 1620-tal, anfört "Begäre för den skull, att en begravningsplats kan emellan de båda bergen [Stora- och Lilla Otterhällorna] i ekeskogen bliva dem nådigt efterlåten. Täckes E. kungl. maj:t, att den svenska kyrkan skall uppbyggas på samma jordfäste grund, så bliver samme kyrka med sitt torn både från sjön och landet mäkta synlig." Ekskogen skulle dock bevaras som parkområde, men främsta skälet till att förslaget inte antogs, var att platsen då ansågs för avlägsen! i förhållande till den framväxande byn. Kyrkan och stortorget skulle dessutom ligga placerade med högst ett kvarter emellan. Därmed blev platsen till slut fastlagd. Fyllnadsmassorna gjorde även att gravarna klarade sig från grundvattnet.Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs mynningsområde: Från äldsta tider till omkring adertonhundra, Göteborgs Jubileumspublikationer, [del VII], Albert Lilienberg, Göteborgs Litografiska AB 1928, s. 150, 177f
Efter endast fem år (1626), men mer troligt först 1633, revs "Brädekyrkan", för att ge plats åt det nya kyrkobygget. Det speciella tornet fick dock stå kvar till tjänst för bland annat tornvakten. Kyrkans byggnadsarbete leddes av murarmästare Lars Nilsson.Göteborg förr och nu III, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund, Förenade Tryckerier, Göteborg 1964. Folke Reyde, Gustavi domkyrka före brandkatastrofen 1802 s.79 Grundstenen till den nya kyrkan lades av Göteborgs förste justitiepresident, Nils Börjesson Drakenberg,Kronologiska Anteckningar rörande Göteborg, (Andra utökade upplagan) Carl Gustaf Prytz, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1898 s.13 den 19 juni 1626A. Rundqvist/R. Scander/A. Bothén (1982), Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619–1982, s. 3.Eric Larsson (1975), Gustavi domkyrkas klockor. En historisk återblick, s. 8-9.Eric Cederbourg (1739), En kort beskrifning öfwer Götheborg, s. 41. och 1633 stod kyrkans huvudbyggnad klar. Kyrkan kallades under byggnadstiden, och en tid därefter, för Stora kyrkan.Göteborgs Stad, ("Sveriges städer", red. Albin Roosval) Axel Ramm, Axel L Romdahl, Albert Lilienberg, Sixten Strömbom, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1921 s.130
Den 10 och 11 augusti samma år invigdes kyrkan av superintendent Andreas Prytz, med de två predikningarna: Om kyrkors rätta bruk och Om kyrkors invigning.Helge Almquist (1929), Göteborgs historia 1619–1680, s. 307. Till minne av invigningen hölls årligen en predikan i domkyrkan den 10 augusti.Staden Göteborgs Historia och Beskrifning: Sednare Delen, Per Adolf Granberg, Elméns och Granbergs tryckeri, Stockholm 1815 s. 1
Det nya tornet stod dock klart först tio år senare, i januari 1643Sven Gulin, Olga Dahl, Maja Kjellin (1978), Göteborgs hjärta - del II, s. 7. och året dessförinnanSvenska stadsmonografier – Göteborg, amanuens Otto Thulin & stadsbibliotekarie Paul Harnesk, Förlags AB Religion & Kultur, Göteborg 1948 s.47 hade det gamla tornet rivits; "Brädekyrkans" historia var nu slut.
Några dokument om någon installering av kyrkklockor har inte kunnat spåras. De omtalas av Eric Cederbourg i efterhand (1739) på följande vis:
"Uti tornet hängde tre stora och skiöna ringklåckor, hwilkas starka och wälklingande liud kunde höras 3/4 mihl; utanför bemelte Torn i Norr, wardt upprest en wälliudande timeklåcka af 6 skieppunds tyngd och storleck;"
Timklockan på domkyrkotornets norra vägg var ganska stor, eftersom den skulle ha vägt drygt ett ton när skeppund räknas om till dagens viktenheter.
Däremot finns det dokument om tornurverket. En timklocka och ett nytt urverk av urmakaren Per Larsson sattes nämligen enligt vissa dokument upp i tornet år 1648, (se mer nedan under rubriken Tornurverkens och timklockornas historia i domkyrkan). Urverket byttes senare ut 1670 mot ett annat, tillverkat av urmakaren Jakob Hertingk från Stralsund.Sven Gulin, Olga Dahl, Maja Kjellin (1978), Göteborgs hjärta - del II, s. 8.
Kyrkan byggdes i gråsten med ytterbeklädnad av holländskt tegel, hade 18 rundbågade, järnkarmade fönster och mellan dem strävpelare samt spetsbågsport med en järnbeslagen, utsirad dörr. Den blev 48,1 meter lång, 20,2 meter bred och 26,5 meter hög till takfrisen och saknade tvärskepp. Tornmuren var 27,6 meter hög, oräknat tornspiran. Kyrkans tak var först klätt med ekspån och därefter med kopparplåt, och i taknockens östra ända satt en vindflöjel i form av en stor förgylld sol av koppar, vilken år 1700 var så bristfällig, att den ersattes med "en hufva af bräder".Göteborg i äldre och nyare tid, [: Bilder samlade och beskrifna af Carl Lagerberg], Wald. Zahrissons Förlag, Göteborg 1902 s. 64
Kostnaderna för kyrkobygget uppgick under åren 1625–1634 till 8 387 riksdaler. Kyrkan benämns i räkenskaperna Stora Kyrkan. Kyrkoherdegården stod klar redan 1624.Hugo Fröding (1908), Berättelser ur Göteborgs äldsta historia 1603–1680, s. 99.
Första domkyrkans interiör Domkyrkan hade 17 åttakantiga bärande pelare. 16 stycken av dem var placerade i långhuset med åtta på vardera långsidan och den sjuttonde fanns i korets mitt. De hade en kvadratisk bas, med två alnars (1,2 meter) sida.Folke Reyde (1964), Göteborg förr och nu, Göteborgs Gustavi Domkyrka före branden 1802, s. 83.
Kyrkans första predikstol ersattes i slutet av 1670-talet med en ny, varpå den äldre år 1682 överläts till den då nyuppförda Kungälvs kyrka.Sven Gulin, Olga Dahl, Maja Kjellin (1978), Göteborgs hjärta - del II, s. 9.Den äldre är av tysk-nederländsk typ och dess intarsia- och plattskärningsarbeten tyder på att den kan vara tillverkad i Lübeck eller av någon nordtysk hantverkare i Göteborg. Möjligen var den färdig redan till invigningen. Bildhuggaren Marcus Jäger den äldre snidade en ny predikstol med "historiebilder" i alabaster och ebenholts 1674. Han utförde även dopfunten och åtskilliga sniderier på läktare och bänkar.Försvunna kyrkor i Göteborg, av professorn i kyrkhistoria Anders Jarlert & arkitekt Jakob Lindblad, Göteborgs stiftshistoriska sällskap, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2005 s.14
Domkyrkans tornspira revs år 1700, då den ersattes av en ny.Där! sa unge kungen (1975), Sven Schånberg (red.), s. 26.
I domkyrkan fanns också en kungsstol, en bänk för kungliga, som var uppställd över grav nummer 19, belägen i mittskeppet på södra sidan mellan första och andra pelaren från koret räknat. Den hade någon gång på 1680-talet utförts av Marcus Jaeger som för detta arbete ersattes med 960 daler silvermynt. Stolen kläddes 1689 med röd sammet av skräddaren Torsten Gunnarsson. Anledningen tros ha varit Karl XI:s besök i Göteborg den 10 september samma år. Fyra år senare åtog sig Johan Hammer att, mot en ersättning av 400 daler silvermynt, måla Kungsstolen med "en skön och hvit alabaster" samt förse den med zirater i guld.
År 1648 sattes orgelverket upp Det första orgelverket var troligen ett positiv på endast 4-6 stämmor, varför en ny orgel byggdes år 1661 av orgelbyggaren Hans Horn.Henrik Jansson, Göteborgs kyrkofullmäktige, Orgelverken i Gustavi Domkyrka (1984), , s. 5.
Omkring år 1700 utfördes en del ytterligare arbeten med kyrkorgeln i kyrkan. Marcus Jaeger anlitades 1697 för att tillverka fyra korintiska pelare under orgeln, som alltså borde varit placerad i läktarhöjd, sannolikt i mittskeppets västra del invid tornmuren. Vid denna tidpunkt reparerades orgelverket flera gånger: 1696 av Christian Rüdiger, 1699 av Johan Georg Ambthor och 1707 av Elias Wittig. De båda förstnämnda var tyska orgelmästare, Wittig däremot gesäll.Folke Reyde (1964), Göteborg förr och nu, Göteborgs Gustavi domkyrka före brandkatastrofen 1802, s. 90-91.
Kyrkan blir domkyrka Den första kyrkan var till en början endast en stadskyrka, och benämndes först Gustavi kyrka efter Gustav II Adolf, men även Svenska kyrkanEn kort Beskrifning öfwer Den wid Wästra Hafwet belägna, wäl bekanta och mycket berömliga Siö- Handel- och Stapul Staden Götheborg, Eric Cederbourg, Ernst Kallmeyer, Götheborg 1739 (facsimileupplaga, Spamersche Buchdruckerie, Leipzig 1920) s.152 "...bland hwilka, den Swenska Kyrkan är det första och angelägnaste Publiqve huus, som nu först kommer att omtalas..." (till skillnad från Tyska kyrkan). Genom superintendenturens förändring till biskopsdöme och inrättningen av ett domkapitel år 1665,Lilla Uppslagsboken (1974), band 4, spalt 513. upphöjdes den till domkyrka.Hugo Fröding (1908), Berättelser ur Göteborgs äldsta historia 1603–1680, s. 206.Där! sa unge kungen (1975), Sven Schånberg (red.), s. 42. Först på 1680-talet slog benämningen "domkyrka" igenom.Folke Reyde (1964), Göteborg förr och nu, Göteborgs Gustavi Domkyrka före branden 1802, s. 78.
Begravningsplatsens olika placeringar