Willy Brandt, född Herbert Ernst Karl Frahm den 18 december 1913 i Lübeck, Kejsardömet Tyskland, död 8 oktober 1992 i Unkel (nära Bonn), Landkreis Neuwied, Rheinland-Pfalz, var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands utrikesminister 1966-1969 och Västtysklands förbundskansler 1969–1974.
Brandt växte upp i arbetarrörelsen i Lübeck och levde i exil undan nazistregimen innan han återkom till Tyskland och inledde en politisk karriär i SPD. Han blev känd som Västberlins borgmästare under en period av spänningar under kalla kriget. 1969 valdes han till förbundskansler varpå han initierade den nya tyska Östpolitiken för vilken han fick Nobels fredspris 1971. Brandt var Tysklands första socialdemokratiska förbundskansler. Han avgick 1974 i samband med Guillaume-affären, men fortsatte att vara engagerad i politiken.
Biografi
Uppväxt Brandt växte upp tillsammans med sin mor Martha Frahm (1894–1969), som arbetade som säljare i Konsum-föreningen, och dennas styvfar Ludwig Frahm (1875–1935). Hans far hette John Möller (1887–1958), men hans mor skrev inte in namnet i födelseattesten. Fadern var från Hamburg och arbetade fram till 1933 som lärare men tvingades, efter att ha delat ut flygblad för socialdemokratin, att lämna sitt arbete och arbetade sedan som bokhållare.Merseburger, s. 21 Brandt lärde aldrig känna sin biologiska far och det dröjde till 1947 innan hans mor berättade vem hans far var. När han skulle återfå sitt tyska medborgarskap krävdes uppgiften om hans fars namn varpå han skrev ett brev till sin mor och bad om att få veta. Brandt frågade heller aldrig om sin far som barn då ämnet var tabubelagt, många andra arbetarbarn i Lübeck delade hans situation.Brandt, s. 86f Brandt har beskrivit uppväxten som ett "familjärt kaos".Merseburger, s. 20
Brandt döptes i Sankt Lorenz-kyrkan i Lübeck, eftersom utomäktenskapliga barn inte tilläts döpas i församlingskyrkan. Modern gifte om sig med Emil Kuhlmann 1927 och Brandts halvbror Günther föddes 1928. Brandt kallade moderns nya man, som kom från Mecklenburg, för Onkel. Brandt kom då att bo hos morfadern, som arbetade som lastbilschaufför, och hans nya fru Dora som Brandt kallade "Tant Dora". Brandts morfar, som var styvfar till Brandts mor, hade börjat som lantarbetare i Mecklenburg och senare flyttat in till staden och börjat arbeta vid Drägerverken.Merseburger, s. 17 Morfadern kom att spela en central roll som fadersgestalt, Brandt kallade honom "Papa" och morfadern var bland annat engagerad i att Brandt skulle gå på gymnasiet.Brandt, s. 87ff Familjen var vid Brandts födelse en del i arbetarrörelsen i Lübeck och Brandt kom i tidig ålder att bli medlem i en barngrupp inom rörelsen och lärde sig spela mandolin, något som på 1970-talet plockades upp i en valkampanj när Brandt poserade med en mandolin. Brandt var även med i ungdomsgruppen Rote Falken. Morfadern var engagerad i SPD som förtroendeman i stadsdelen Holstentor-Süd och sattes även upp som SPD-kandidat i valet till Lübecks stadsförsamling.Merseburger, s. 17ff Även hans mamma och styvfar såg sig som en självklar del i arbetarrörelsen och SPD.
Brandt avlade studentexamen 1932 på Johanneum i Lübeck, ett reforminriktat gymnasium. Hans favoritämnen var tyska och historia, hans examensarbete i historia handlade om August Bebel.Brandt, s. 90 Brandt, som då kallade sig Karl Frahm och inte längre Herbert som hans mor kallade honom, kunde gå på gymnasiet då han gjorde ovanligt bra ifrån sig i folkskolan. Ungsocialisten Frahm kom 1930 att stå inför domstolen i Lübeck efter ett slagsmål med unga Hitleranhängare, men frikändes.Der Spiegel nr 31/1957 Han började efter studenten arbeta som skeppsklarerare hos rederiet F.H. Bertling. Arbetet vid skeppsmäklarfirman gav Brandt möjligheten att öva på de skandinaviska språken då firman hade många nordiska kunder som man hjälpte med tullformaliteter.Merseburger, s. 46 Han hade då journalist som sitt drömyrke och han skrev politiska texter i SPD-tidningen Volksbote i Lübeck, vars chefredaktör och den senare motståndsmannen Julius Leber hade ett avgörande inflytande på Brandt. Brandt publicerade bland annat texter om en vistelse i Norge där han besökte avlägsna släktingar. Brandt var 1930-1931 medlem i SPD. 1931 bröt Brandt med Leber och socialdemokratin och gick med i Sozialistische Arbeiterpartei (SAP), en vänstersocialistiskt grupp som opponerade sig mot SPD:s politik.Merseburger
Exilåren Norge Brandts politiska engagemang gjorde att han under mitten av 1930-talet gick i landsflykt till Norge när nazisterna tog makten. När nazisterna tog makten valde SAP att bli en underjordisk organisation vid en träff i Dresden, för första gången använde nu Herbert Frahm täcknamnet Willy Brandt. Willy Brandt fick i mars 1933 uppdraget att arrangera Paul Frölichs resa till Oslo, men Frölich greps varpå Brandt fick uppgiften att resa till Oslo och där bygga upp en cell. Brandt ansågs vara i fara för att gripas, bland annat efter att ha talat för en stor samling i Holstenhalle i Lübeck i februari 1933 om vikten av gemensam kamp mot fascismen.Merseburger, s. 50ff 1928 hade Brandt för första gången varit i Skandinavien då han tillsammans med en kompis rest genom Danmark, Sverige och Norge, reseskildringarna om naturen och kulturen hade han fått publicerade i tyska tidningar. Från Travemünde tog sig Brandt med hjälp av en fiskare till Rødbyhavn och sedan vidare till Köpenhamn, sedan vidare med båt till Oslo.Brandt, s. 96ff Han började studera historia 1934 men hans historiestudier avslutades aldrig då han arbetade för norska tidningar och engagerade sig politiskt.http://www.berlin.de/rbmskzl/rbm/galerie/willy_brandt.html
I Norge lärde sig Brandt snabbt språket och hans snabba integrering skedde genom arbetarrörelsen som han som politisk flykting direkt blev en del av, inte minst genom Finn Moe, som ordnade ekonomiskt stöd från en arbetarfond.Merseburger, s. 61 Brandts tid i Norge var dock inte okomplicerad då han vid två tillfällen skulle utvisas då han sågs som en utländsk agitator. Oscar Torp, ordförande för Arbeiderpartiet, kom till hans undsättning och efter valet 1935 liberaliserades flyktingpolitiken.Merseburger, s. 66f Hans studier vid Oslo universitet tillsammans med arbetet som journalist var en del i att säkra tillvaron i Norge.Merseburger, s. 164 Han engagerade sig i den norska Spanienhjälpen och senare i det humanitära stödet till Finland under Vinterkriget.
Brandt reste runt i Europa för att träffa andra inom motståndsrörelsen, bland annat till Amsterdam, Bryssel, Paris och Ostrava. Vid besöket i Nederländerna var han nära att åka fast och överföras till Nazityskland men kunde tack vare sitt norska uppehållstillstånd utge sig för att vara norrman. Under täcknamnet Gunnar Gaasland återvände han september-december 1936 till Tyskland och Berlin.Merseburger, s. 119ff Den riktige Gunnar Gaasland levde i Oslo och umgicks i samma politiska kretsar som Brandt och hans flickvän Gertrud Meyer, som följt med till Norge. Gaasland ingick ett skenäktenskap med Meyer för att ge henne norskt medborgarskap. Brandt och Meyer levde tillsammans fram tills Meyer lämnade Norge för USA 1939. Brandt arbetade för Arbeiderbladet och var engagerad i den norska arbetarrörelsens Spanienkommitté.Gertrud Meyer - Eine politische Biografie, Gertrud Lenz, Universität Flensburg, 2010 (s. 11, 88) Under det spanska inbördeskriget rapporterade Brandt för norska tidningar 1937.
Nazisterna utvisade honom 1938 och Brandt ansökte om att bli medborgare i Norge. Han fick norskt medborgarskap av den norska exilregeringen i London efter sin flykt till Sverige, vilket han gjorde när nazisterna ockuperade Norge våren 1940. I samband med den tyska invasionen greps Brandt men togs för norrman och kunde sedan fly till Sverige.
Sverige thumb|Huset i Hammarbyhöjden där Willy Brandt bodde under sin exil i Sverige. thumb|Willy Brandts park i Hammarbyhöjden. I juni 1940 flydde Brandt genom skogen över till Sverige vid Skillingmark. Han togs in till förhör och fördes senare till Charlottenberg där flyktingar samlades upp för vidare utredning.Merseburger, s. 171 Brandt lyckades kontakta August Spångberg, som från Stockholm reste till Charlottenberg och fick loss Brandt från förvaringen. I Stockholm återsåg han de norska vännerna Martin Tranmæl och Halvard Lange och blev en del av den norska exilgemenskapen. Men Brandt fick även goda kontakter med den svenska socialdemokratin och med de omkring 20 SAP-medlemmar som levde i exil i Stockholm. Brandt togs in till förhör av Säkerhetspolisen vid ett tillfälle och hölls under uppsikt under hela sin tid i Stockholm. I en norsk-svensk informationsbyrå arbetade Brandt för den norska saken med att sprida nyheter om situationen i Norge vidare. Hans blivande fru Carlota och dottern Ninja anslöt till Stockholm.Merseburger, s. 177ff
I Sverige medverkade han i den norskspråkiga tidningen Håndslag, som delvis smugglades in i Norge. Om Brandts kontakter med USA och Storbritannien, men även Sovjetunionen, har också mer kommit fram under senare år. I de akter som Säkerhetspolisen offentliggjorde i slutet av 1990-talet kommer bland annat fram att Brandt lämnade uppgifter som kom att användas av den brittiska säkerhetstjänsten. Brandt arbetade även för brittiska Special Operations Executive i Oslo och för nyhetsbyrån Overseas News Agency.Der Spiegel nr 37/1999: Ein gern gesehener Agent
I Stockholm lärde han också känna Bruno Kreisky och anslöt sig till den tyska socialdemokratiska exilgruppen i oktober 1944, vilket kan ses som hans återinträde i socialdemokratin efter åren inom den radikala vänsternDer Spiegel nr 41/2002. Brandt tog intryck av de norska och svenska socialdemokratiska framgångarna, vilka han senare tog upp vid återkomsten i Tyskland som exempel att studera.http://www.spiegel.de/spiegel/print/d-41758735.html Brandt togs 1944 åter upp som medlem i SPD efter interna diskussioner om hans lämplighet. Kritiska röster som Kurt Heinig såg kritiskt på Brandt som en "märklig gestalt" och "nynorrman" samt hans bakgrund i utbrytarpartiet SAP.Merseburger, s. 212
Brandt engagerade sig i Stockholm i vad som kommit att kallas "Lilla internationalen", ett diskussionsforum där de i exil tillsammans med bland andra Torsten Nilsson, Alva Myrdal och Gunnar Myrdal diskuterade politik, bland annat vad man ska skulle göra efter kriget. En produkt av samtalen kom ut 1943 i De demokratiska socialisternas fredsmål.I original Die Friedensziele der Demokratischen Sozialisten, Merseburger, s. 183ff I kontrast till Brandts tillvaro står en av hans senare och närmaste partikollegor inom SPD, Herbert Wehner, som internerades i Sverige 1942 som misstänkt sovjetisk agent. Wehner satt fängslad bland annat i Falun, Vänersborg och på Långholmen i Stockholm.Der Spiegel nr 30/1977
Återkomsten i Tyskland 1946 kan Brandt för första gången på tio år besöka Tyskland som norsk korrespondent, han rapporterade för skandinaviska tidningar, bland annat vid Nürnbergrättegångarna. På väg ner till Nürnberg kan han återse familjen i Lübeck, en stad han inte längre kan orientera sig i efter krigets förstörelse. 1946 utsågs han till 'presseattaché' (pressattaché) vid den norska militärmissionen i Berlin. Han kom senare att övertygas av Kurt Schumacher att återvända till SPD och blev 1947 på nytt tysk medborgare då han återfick medborgarskapet av delstatsregeringen i Schleswig-Holstein 1 juli 1948. Han använde nu permanent namnet Willy Brandt, ett täcknamn han börjat använda 1934, och gjorde det till sitt officiella namn 1949. Namnet fick han inspiration till i Lübeck där en skeppsutrustningsfirma hette William Brandt.