miniatyr|Violet Molitor kostymerad för sin roll i debutfilmen Surrogatet. Violet Molitor, egentligen Märta Viola Husberg, född Karlsson 19 augusti 1899 i Kungsholms församling i Stockholm, död 9 januari 1996 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.
Biografi Violet Molitor var dotter till möbelhandlaren Carl Gustaf Carlsson (1873–1961) och hans maka Anna Elisabet Andersson. Molitor var hennes farmors efternamn som ogift. Det var aldrig hennes folkbokförda efternamn. Inte heller förnamnet Violet, som hon använde genom hela livet, var officiellt.
Molitor synes ha scendebuterat i januari 1918 i en "kabaretvarieté" på Mosebacketeatern där hon dels framträdde som solodansös, dels som vissångerska."Kabaretvarieté på Mosebacke" i Svenska Dagbladet 1918-01-15."Från kabaretpremiärerna" i Svenska Dagbladet 1918-02-19. Det var under engagemanget på Mosebacke som hon hösten 1918 uppmärksammades av regissören Einar Bruun, vilken, efter att ha samrått med sin regissörskollega John W. Brunius, lockade den ännu omyndiga Molitor till ett treårskontrakt hos Skandiafilm.Programblad för Surrogatet – Filmskämt i två akter (1919).
Av den samtida kritiken mottogs Molitors insatser på vita duken välvilligt. Svenska Dagbladet skrev i sin recension av Surrogatet (1919; regisserad av Bruun) om "den lilla nya stjärnan Violet Molitor, som nog blir bra när hon blir varm i kläderna. 'Stjärna' är hon inte än, men förutsättningar tycks finnas."Filmrecension i Svenska Dagbladet 1919-01-28; även citerad i Svensk filmdatabas. Om hennes insats som såväl Gösta Ekmans som Nils Asthers kärleksintresse i Guyrkovicsarna (1920; regisserad av Brunius) skrev samma tidning att "överstens Jutka har fått en god framställarinna i Violet Molitor, som icke fjantar och gör sig till utan spelar en söt och bortskämd tösunge fullt naturligt"."Gyurkovicsarna – en glad sommarfilm" i Svenska Dagbladet 1920-09-21. Recensionerna och det treåriga kontraktet till trots kom Molitors svenska filmkarriär dock att inskränka sig till endast dessa två filmer. Senare gjorde hon dock även en i Norge inspelad dansk film med det populära komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen.Se, utöver, den nedan länkade databasen danskefilm.dk, även "Fyrtornets", det vill säga Carl Schenstrøms memoarer Fyrtårnet fortæler (1943; e-boksutgåva 2017)
Molitor återvände även, i vart fall tillfälligt, till scenen då hon medverkade i Svasse Bergqvists sommarrevy Tur och retur på Mosebacke 1920.Annons för Tur och retur i Svenska Dagbladet 1920-05-31. Här ansåg en recensent dock att "Violet Molitors stämma räckte inte till" i förhållande till lokalens storlek.Recension av Tur och retur i Svenska Dagbladet 1920-06-30. Senare samma år sågs hon även i ensemblen på Cabaret Läderlappen.Annons för Läderlappen i Svenska Dagbladet 1920-11-02.
Molitor förlovade sig i februari 1920 med ingenjören Carl E Lundin.Förlovningsnotis i Svenska Dagbladet 1920-02-05. Förlovningen tycks dock aldrig ha följts av något äktenskap, och i stället gifte sig Molitor senare med Knut Husberg (1873–1928), direktör för Göteborgsbiografen Cosmorama, med vilken hon fick dottern Marguerite Husberg (1925–2016), som blev barnboksförfattare och illustratör.
Violet Molitor är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.SvenskaGravar
Filmografi Enligt Svensk Filmdatabas och Den danske filmdatabase: – Violet, cigarrflicka i tobaksaffären 155:an – Jutka Brenóczy (dansk originaltitel: Vore venners vinter) – Ellen, fabrikantens dotter
Källor Se uppgifter om fadern i Timmersdala husförhörslängd 1862–1879, sida 114 och Timmersdala födelsebok 1826–1883, sida 93.
Carl Gustav Carlsson, nekrolog i Dagens Nyheter 28 juni 1961.
Namnet skrevs Violet Molitor Husberg i bildtext med anledning av hennes 90-årsdag Dagens Nyheter, 17 augusti 1989. Externa länkar
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1899 Kategori:Avlidna 1996 Kategori:Svenska skådespelare under 1900-talet Kategori:Svenska stumfilmsskådespelare Kategori:Skådespelare från Stockholm Kategori:Gravsatta på Norra begravningsplatsen i Stockholm